De senaste spekulationerna i ämnet ”Pianomannen” är att han är ett tjeckiskt geni. Har ni – mot förmodan – missat historien som överträffar alla filmanus i Hollywood, så berättar den att man för några veckor sedan fann en förvirrad man på en strand i England. Mannen bar smoking, (men alla märken ur hans kläder var bortrivna) verkade förvirrad och sa ingenting, men det skulle visa sig att han är en mycket skicklig pianist. Just nu är den mystiske mannen intagen på psykiatriskt klinik. Och – ingen vet ännu vem han är. 250 tips såg jag någonstans att polisen hade fått in.
Är inte denna historia lite väl bra för att vara sann?
Det är möjligt att det faktiskt rör sig om en psykiskt sjuk, strandad människa som är ovanligt duktigt på piano, men en alternativ förklaring lanseras härmed: Det är en enda stor pr-pryl. Jag tror att Pianomannens identitet snart kommer fram, att han kommer friskna till och att några kommer tjäna storkovan på att sälja en himla massa skivor. Och filmrättigheter. Ett tydligt tecken på att det hela rör sig om ett välregisserat drama är väl att hans klädmärken var bortrivna? Ja, om han inte skulle visa sig vara ett stort fan av Naomi Klein dvs…
FrF
PS. Fler konspirationsteorier hittar du till exempel här.
För någon månad sedan öppnade SIBA sin nya butik på Kungsgatan. Redan kvällen innan började några tappra själar ställa sig i kö för att få möjlighet att fynda. På öppningsmorgonen var Kungsgatan fylld av förväntansfulla kunder. För någon vecka sedan öppnade Computer City sin butik också här på Kungsgatan. Samma fenomen. En slingrade sig längs runt kvarteret. Dessutom fylldes Kungsgatan häromveckan av köande som ville få biljetter till premiären av den nya Star Wars filmen. Och det var inte länge sedan Lagerfelds kollektion på H&M lockade långa köer.
Igår morse hade några återigen börjat köa utanför SIBA butiken. Denna gång var det något som inte stämde. Kön var ovanligt välordnad. De köande sitter i en cirkel och konverserar. Tälten står prydligt uppställda på trottoaren. Inte det nästintill febrila bevakandet av sin plats i kön som annars brukar utmärka dessa köer. Ingen annonsbilaga som de bläddrar igenom gång på gång. Och mycket riktigt. Det var en fejk kö. En del i lanseringen av en ny tjänst från Vodafone.
Men det är intressant att ett företag väljer att arrangera en kö för att öka intresset för en ny tjänst. Kön sätter bilden av den nya tjänsten. Om människor är beredda att köa så är det billigt. Det är nog så att vi kommer att få se fler köer av detta slag. Får vi se köer utanför centralen på jakt efter billiga tågbiljetter? Kommer det slingra en kö utanför Hötorgshallen för att få köpa billiga vego-burgare? När står människor i rad för att få tag i ett nytt tält från Fjällräven? …det är bara en fråga om tid. Det kommer.
En avslutande fråga: hur kommer statisterna i kön reagera om de får sällskap av människor som verkligen vill köa efter den nya, billiga tjänsten?
BjM
Igår kväll drabbades EU över ytterligare ett bakslag när en stor majoritet av den franska befolkningen röstade nej till EUs nya konstitution. Ett rungande franskt nej orsakade europeisk jordbävning. Vid en första anblick verkar det som man inte var förberedd på ett franskt nej. Få trodde att ett av EUs ursprungliga medlemsländer skulle rösta nej.
EUs största dilemma är att medborgarna har svårt att se vilka fördelar som EU har och svårt att se unionens fördelar. Den folkliga förankringen av projektet saknas i såväl gamla som nya medlemsländer. För den enskilde EU-medborgaren är det lätt att EU uppfattas som en byråkrati som blandar sig i allt för många frågor. Det verkar som om ingen reflekterat över det svenska EMU-nejet, eller de danska och irländska nejen i tidigare folkomröstningar. Konsekvenserna av de svenska, irländska och danska nejen har uteblivit.
Man kan verkligen fundera över vilken PR- och mediestrategi som EU har. Reflekterar EU-kommissionen över vilken bild de sätter av unionen? Det är lätt att konstatera att EU inte sätter bilden av sig själv, utan överlåter till någon annan att sätta bilden av unionen.
Jag tror också att en av de stora utmaningarna för EU är att tvätta bort bilden av EU som en enorm byråkrati och en maktelit. I stället borde de börja fokusera på nyttan för EU-medborgarna. Förklara varför EU är bra. Visa på de små tingen i vardagen som EU är en förutsättning för. Men samtidigt förklara de stora sambanden – varför behöver Europa förstärka sin konkurrenskraft i förhållande till övriga världen. Ge svaren på varför samverkan och samarbete i Europa är viktigt.
Det franska nejet kommer säkert att resultera i förändringar. En konsekvens blir säkert att den franska premiärministern får bära ansvaret och avgå. Men förhoppningsvis stannar inte konsekvenserna där utan de europeiska ledarna borde börja fundera över varumärket EU och hur man kommunicerar unionen. Annars finns en risk att kommande omröstningar kommer att resultera i flera nej.
Och i Sverige kanske konsekvensen blir att vi får folkomrösta. Om nu fransmännen sagt nej. Då kan vi svenskar också får rösta eftersom betydelsen av den svenska omröstningen minskar.
BjM
Tänk vad en lyckad PR-kampanj kan locka fram kreativa idéer. Både här och där. Jamie Olivers lyckade korståg mot den fettdrypande engelska skolmaten har lett till diverse kreativa idéer och upptåg även i Sverige. Plötsligt har alla blivit väldigt intresserade av skolmat.
Några exempel:
Kockakutens Melker gjorde ett gästspel på mina grannars skola i Enskede, söder om Stockholm. Ett roligt jippo men – tyvärr – bekräftar knattarna mina misstankar om att maten faktiskt inte har blivit ett dugg bättre efter det att TV-kamerorna stängts av.
Sedan avslöjar SvD i en artikelserie den dåliga skolmaten i Stockholm. Den är förvisso inte fullt så usel som den i England men – ve och fasa – ”Inte en enda skola serverade mat som innehöll tillräckligt med järn.”
Det ena leder till det andra och idag rapporterar SvD om ”skolornas egen Guide Rouge”. Detta är, enligt artikeln, frukten av ett högst privat initiativ från konsulterna Charlotte Klippmark och Lotta Bergman.
Det är inte utan att man kan misstänka att möjligen Skolmatens Vänner ligger bakom.
FrF
Idag var jag på ett seminarium om reklamens makt över medierna. Tyvärr gav inte seminariet så mycket nytt. Men det väckte en fundering. Hur är det med reklambranschens självbild och självförtroende? Det kanske var en freudiansk felsägning, men en av debattörerna som står reklambranschen nära, sa att ”de är medvetna om att reklam luras”. I sitt inlägg syftade, om jag förstod rätt, företrädaren på ungdomar.
Men är verkligen reklam att luras? Självklart finns det reklam som luras, men jag tror inte att de som producerar den typen av reklam räknas in i den svenska reklambranschen. Som konsument ser jag reklam som ett sätt att få information om nya produkter och tjänster. Det är också ett sätt att förmedla vad ett varumärke står för. Det är ett sätt att kommunicera priser och erbjudanden. När jag ser en annons eller tittar på TV-reklam så tänker jag inte – ”å nu luras domigen”. Jag vet att det är reklam och jag sorterar in den i facket reklam. Något som producenten skapat, förhoppningsvis med en reklambyrå, för att informera mig som konsument. Jag granskar det kritiskt. Men luras? Nej.
Läs mer »
Pr-byrån Pronto tar åt sig äran av Greklands seger i schlager EM, enligt Dagens Media. Alltså. Alldeles säkert kan man ha bidragit till att jag – i glada schlagerkillars sällskap – stuffade till My Number One redan två veckor innan finalen. Men att det skulle vara deras förtjänst att Sverige röstade på Grekland – nja. Och att det var deras förtjänst att Grekland gick och vann – näe, skulle inte tro det.
Två alternativa förklaringar:
1. Man vill gärna rösta på Sverige. Det får man inte. Alltså röstar man på det svenskaste man kan hitta. I det här fallet Helena Paparizou.
2. Det ÄR en grymt svängig låt. I ärlighetens namn bra mycket bättre än Stenis.
FrF
Alla inlägg