Samtidigt som bokälskare och bokkrängare samlas i Göteborg presenterades idag en tänkvärd nyhet om ungdomars läsvanor.
En undersökning visar att var fjärde pojke i högstadieåldern aldrig läser böcker. Deras läslust avtar (!) dessutom ju äldre de blir. Bland elever vars föräldrar saknar högskoleutbildning uppger var femte att de inte läser böcker, bland barn till akademiker är det bara var tionde som inte läser. Bakom undersökningen finns Lärarnas Riksförbund och jag imponeras ännu en gång av lärarfackens lyckade arbete med undersöknings-PR.
Jag imponeras desto mindre av de slutsatser som dras av resultaten, som borde ha kunnat leda till mycket eftertanke och funderingar över vad ett minskat bokläsande eventuellt skulle kunna ha för konsekvenser för demokratin och jämställdheten. Och kanske också till en del självrannsaken för lärarfackens del.
I stället väljer LR samma slutsats som alltid: skolan behöver mer behöriga lärare och mer resurser. Det finns tydligen bara ett standardsvar på alla undersökningsresultat. Alldeles oavsett vad undersökningen handlar om.
/FrF
Under rubriken ”Pr-byrå vände Jens of Swedens konkurs till fördel” på Resumé döljer sig en egendomlig artikel. Här hävdas (på fullt allvar) att nyheten om Jens of Swedens konkurs i själva verket vändes till en fördel samt att pr-byrån genom en mycket smart strategi lyckades få medierna att rapportera ”exakt som pr-byrån dikterade”.
Att medierna meddelade att Jens avser starta upp en ny verksamhet efter konkursen räcker i mina ögon inte riktigt för att tala om en given pr-succé. Jag tror faktiskt att de flesta kommer att minnas att konkursen föregick av ett antal artiklar om kedjor som kastade ut Jens of Sweden ur sitt sortiment. På grund av dålig kundservice.
Saker blir inte mer sanna ju fler gånger man säger dem.
Man kan också fundera över hur media nu kommer att se på JOS? Kommer bevakningen vara lika ”positiv”? Är det intressant? Det kanske är lite tidigt att ropa hej.
FrF
I måndags bildades tydligen föreningen Svenska PR-företagen. En förening som kommer att konkurrera med PRECIS om att vara den legitima branschföreträdaren för oss PR-företagare. Enligt Dagens Media har tretton företag gått med i den nya föreningen. Bildandet av den nya branschföreningen är ett nederlag för PRECIS och PR-branschen i sin helhet.
Som vd för ett av PRECIS’ medlemsföretag så tycker jag detta börjar bli smått tragikomiskt. Vad är det som gör att ni inte kan samarbeta? Varför känner sig de som gått med i Svenska PR-företagen inte välkomna i PRECIS? Vad är det som gör att PRECIS inte kan öppna famnen för de nya PR-företag välkomna dem som medlemmar i PRECIS? Vad vinner vår bransch på att ha två företag som konkurrerar om medlemmar och medieutrymme? Kommer branschen som helhet att bli starkare? Kommer branschen att få en ökad trovärdighet om två branschföreningar kastar tårta på varandra? Vill inte de stora PR-koncernerna låta de mindre PR-företagen ta plats vid köttgrytorna?
När Reklamförbundet kan spänna över den mångfald av olika typer av reklambyråer, mediebyråer mm varför skulle inte en branschförening i PR-branschen kunna göra det?
PR-branschen behöver en stark branschförening, som tar tillvara så väl de små PR-företagens som de storas intressen. Branschföreningen måste återspegla den mångfald som finns bland de svenska PR-företagen. Nej, lägg eventuell prestige på hyllan och slå ihop de två föreningarna.
Om vi fortsätter att ha två branschföreningar ser jag liten mening med att vara medlem i någon av dessa föreningar. Styrkan och trovärdigheten är bortblåst. Risken är alldeles för stor att det blir klubbar för inbördesbeundran.
BjM
Till dags dato har Apple sålt 22 miljoner iPodar och 500 miljoner MP3-låtar världen över. När det gäller marknaden för MP3-spelare har Apple en total marknadsandel på 70%. I år förväntas den totala försäljningen av MP3-spelare landa på 15,9 miljoner spelare jämfört med 7, 5 miljoner förra året.
Denna explosion av iPodar (för det är främst iPodar vi pratar om) världen över har dessutom skapat en stor eftermarknad och marknad för tillbehör. Idag pratar man om uttrycket ”the iPod Economy” vilket visar vilket genomslag den här till synes lilla apparaten har haft världen över (u-länderna undantaget).
Ett ytterligare bevis på detta är att varumärken iPod nu är fint nog att förknippas med premiummärken som Mercedes-Benz och BMW. iPod-kompatibiletet har blivit ett försäljningsargument som man vill poängtera i sin reklam. Se Mercedes annons:
Först ut var BMW, men på den stereo som ingick kunde man inte se vilket artist som sjöng, bara filnamnet. Mercedes på ett elegantare sätt lyckats integrera produkten i sina bilar och dessutom lyckats koppla ihop de två varumärkena på ett snyggt sätt i sin marknadsföring.
Även Chervrolet Alfa Romeo, Ferrari, Nissan och Volvo har enligt ryktet meddelat att de ska haka på trenden.
Vilket annat varumärke inom MP3-arenan skulle kunna lyckas med detta? Knappast Jens of Sweden i alla fall…
Läs mer här.
ToN
Enligt Dagens Nyheter har den värsta tyfonen på 30 år dragit in över södra Kina och en halv miljon människor har tvingats till evakuering. Tyfonen kallas Damrey och är den värsta tyfonen sen 1973.
Intressant är att se hur stort genomslag den här naturkatastrofen får i svenska medier. Ingen har väl lyckats att undgå den massiva bevakningen av de två orkaner som nyligen härjade i USA. Min spontana gissning är att den kinesiska naturkatastrofen inte kommer att få alls lika stort genomslag som de amerikanska dito.
Varför blir en naturkatastrof i USA per automatik större än en i valfritt asiatiskt land? En rimlig förklaring är att det beror på att svenskar känner en större kulturell närhet till USA än till Kina. Det är troligtvis i alla fall mediernas bedömning av situationen.
En intressant reflektion kring detta är en undersökning om nordiska ungdomars värderingar (av omvärldsanalysföretaget Kairos Future) som visar att de nordiska ungdomarna känner en större närhet till USA än till de andra nordiska länderna. Samtidigt som de nordiska ungdomarna i realiteten ligger närmare varandra när det gäller värderingar och livsstil. Men det som räknas är hur det KÄNNS inte hur det faktiskt är, och USA KÄNNS närmare än till exempel Kina.
Det är inte så konstigt att vi känner oss så nära USA med tanke på hur närvarande den amerikanska kulturen är oss hemma i tv-soffan eller framför radion och i iPoden. Om Kina hade varit kulturellt dominerande i världen, hade då den Kinesiska tyfonen varit en större nyhet än de amerikanska motsvarigheterna?
ToN
Det är inte de prestigefyllda statusmärkena som är på framfart just nu utan snarare är det de billiga modebutikskedjorna som tar för sig. I våras bjöd H&M in världspressen till den första modeshowen någonsin i Central Park (New York). Den här veckan dominerar Top Shop modeveckan i London.
Top Shop är dessutom huvudsponsor för modeveckan i London vilket visar på ett självförtroende som modehus och att man har ambitioner på att inte bara vara en billighetskedja som kopierar andra från märken.
Är detta en utveckling som kommer att hålla i sig? Kommer de billigare kedjorna att på lång sikt tränga ut etablerade premiummärken? Svårt att svara definitivt på den frågan men min gissning är att det kommer att den här utveckling kommer att fortsätta i alla fall ett bra tag till.
Läs mer »
Alla inlägg