Det var så länge sedan jag bloggade att jag nästan har glömt hur man gör. Nu är jag tillbaks med den oerhört intressanta nyheten om att inte mindre än 64 miljoner amerikaner röstade i onsdagens Idol-final. Enligt Realtid, SvD med flera fick vinnaren Taylor Hicks fler röster än någon amerikansk president någonsin har fått.

Googlar man ”Taylor Hicks” får man 6 660 000 träffar (plus 163 bildträffar). Och – givetvis – har Taylor redan hunnit få en ”förklaring” i Wikipedia.

Inte illa. För en 29-åring från Alabama.

Enligt jurymedlemmen Simon Cowell låter Taylor som ”en onykter far som sjunger på ett bröllop”. Här kan ni själva bilda er en uppfattning om detta. Personligen är jag inte kapabel att betygsätta någons röstresurser, däremot så undrar jag om det inte är någon fler än jag som tycker att Taylor Hicks ser ut som en potentiell presidentkandidat?? (Som en blandning mellan John Kerry och Bill Clinton närmare bestämt.)

Jag menar, hej, konstigare saker har hänt over there. Omåttligt populär är han i varje fall.

/ FrF

Är hyperaktiva telefonförsäljare ett bra sätt att bygga varumärke och inleda kundrelationer? Under de senaste veckorna har jag känt mig jagad. En artig, engelsk talande telefonförsäljare har försökt intressera mig för hans företag och deras tjänster. Han har ringt mig på mornar, under luncher, eftermiddagar och kvällar. På mitt direktnummer, på mitt växelnummer och mobilnummer. Jag har sagt nej, jag är inte intresserad – ändå ringer han tillbaka. Hans ivrighet och påstridighet tyder på att hans metod är att trötta ut den presumtiva kunden. Att få mig att till slut ge upp och köpa hans tjänster. Men hittills har jag bjudit motstånd. Vid håller mitt nej. Just nu funderar jag över om detta är ett bra sätt att bygga en framtida kundrelation? Hur påverkas min och mina kollegors bild av företaget?

Samtidigt måste jag skänka en tanke till alla telefonförsäljare. Det kan inte vara världens roligaste jobb. Alltid ovälkommen, framförallt av mig.

BjM

JMWs blogg har haft en ganska lång paus under de senaste månaderna. Men nu är vi åter på banan. Vi kommer kanske inte vara lika frekventa.

Häromdagen kom Nordicoms Mediebarometern som studerar svenska folkets medievanor. Vår totala konsumtion av medier är fortfarande knappa sex timmar per dag. Radio står för en stor del av vår genomsnittliga konsumtion. På andra plats återfinns TV-tittanden. Och för första gången slog Internet dagstidningarna vad gäller hur mycket tid vi lägger ned på att konsumera dessa medier. I pressmeddelandet kan man läsa, kanske inte så oväntat, att Internet framförallt konsumeras regelbundet av den yngre befolkningen:

Användningen är dock inte jämnt spridd i befolkningen utan den s k digitala informationsklyftan framträder särskilt mellan yngre och äldre. Över hälften (54 procent) i åldersgruppen 15- till 24-åringar nyttjar Internet en vanlig dag och den tid de lägger på nätet i bostaden är närmare 90 minuter. Motsvarande siffror för ålderspensionärerna är 15 procent och 48 minuter. I åldersgruppen 65-79 år är det 49 procent som har tillgång till persondator i hemmet medan siffran för övriga åldersgrupper ligger mellan 80-97 procent.

Värt att notera är att det fortfarande är mindre än en tredje del som använder Internet i hemmet. Och där skiljer också vårt beteende sig beroende på vår inkomst. Höginkomsttagare surfar mer hemma.

Analyser av medievanor i all ära de är intressanta och ger oss bra input när vi ska hitta sätta att nå de olika målgrupperna. Men målgruppsdefinitionerna förändras. Vi går från målgrupper som är definerade utifrån ålder, kön och inkomst till målgrupper som definieras av vårt beteende – oavsett ålder. Vågar vi ta risker? Är vi trygghetssökande? Tycker vi om att pröva nya saker? Eller vill vi att allt ska vara som det alltid varit? Denna typ av information ger lite vägledning när man definerar målgrupper på så sätt.

Mer info: Nordicom

/BjM
från hemmets lugna vrå