Sveriges förre konsul i New York, Olle Wästberg, ger regelbundet ut ett nyhetsbrev som ger många intressanta reflektioner om allt från New York, Sverigebilden till det amerikanska presidentvalet.
I det senaste nyhetsbrevet skriver Olle Wästberg tre artiklar om det kommande presidentvalet som är värda att notera:
- Delstaten Nevada kommer att få ett stort inflytande eftersom där genomförs det första primärvalet. ”Nevada, med Las Vegas som huvudort, är den stat i USA som vuxit snabbast de senaste tjugo åren. Nu kan staten bli avgörande för presidentvalet. I Nevada ligger förre vicepresidentkandidaten John Edwards bäst till. Nevada är fackföreningsdominerat och Edwards är fackens man. Han har dessutom sedan länge en stark organisation i delstaten.” Många favoriter har misslyckats i de första primärvalen – förra valet gick det inte så bra för förhandsfavoriterna Howard Dean och Wesley Clark.
- En av de hetaste namnen bland demokraterna just nu är afro-amerikanen Barack Obama. Wästberg konstaterar: ”Att Barack Obama är afro-amerikan kommer inte att hindra hans kandidatur. USA klarar en svart kandidat; rasismen spelar mycket liten roll i politiken. Men Obama har en annan nackdel han är rökare. Att han erkänt att han prövat marijuana i sin ungdom betyder ingenting för hans popularitet. Värre är att han röker idag. Rökningen är på väg neråt i USA, krogar och offentliga lokaler har förbjudit rökning. Bara en knapp fjärdedel av amerikanerna röker och de som röker är dessutom i hög grad sådana som inte röstar i val och än mindre i primärval. Nu säger Obama att han försöker sluta röka. Misslyckas han kan det ses som ett tecken på svaghet.”
- Wästberg menar också att vi kommer att uppleva det första Youtube-valet. ”You Tube är den site på nätet där vem som helst kan lägga upp små videoklipp. Folk lägger ut små snuttar på sig själva, sina barn, sina katter eller vad de spelat in på stan. Och video spelas numera in med mobiltelefon. Det innebär att varenda politiker vet att allt han eller hon säger inför en aldrig så liten grupp kan hamna på nätet. Varenda sidokommentar kan bli offentlig. Inte kommer det att göra politiken roligare.”
Olle Wästbergs nyhetsbrev i sin helhet kan man prenumerera på hans hemsida.
BjM
JMW blev idag medlem av Reklamförbundet. Vi kommer att fortsätta vara medlemmar av PRECIS.
Det finns tre skäl till att JMW ska vara med i Reklamförbundet:
- Det svårt att skilja på vad som är PR och vad som är reklam eller annan marknadsföring. Företagens kommunikation blir allt mer integrerad. Därför behövs det en samlande organisation för alla företag som är verksamma inom kommunikationsbranschen.
- Reklamförbundet, trots namnet, har visat att de har ambitionen att samla hela kommunikationsbranschen.
- Det behövs en organisation som har förmågan, viljan och ambitionen att sätta kommunikationsbranschens frågor på den allmänna agendan. Reklamförbundet har den senaste tiden visat att de kan det.
Björn Mellstrand
Ibland tror man inte sina ögon. Som naiv, svensk studsade jag till ganska rejält när jag satt i en bil på väg mot Las Vegas och såg den här utomhusreklamen. Det kanske beror på att man är fostrat i en svensk verklighet och vissa saker är otänkbara här. Med mitt svenska bagage kändes det helt fel, otäckt och väldigt orealistiskt.
Väl hemma börjar jag fundera över målgruppen. Är utomhusreklam det bästa sättet att nå de presumtiva konsumenterna?
BjM
- PR-branschen får den uppmärksamhet som den förtjänar, det sa Dagens Medias chefredaktör Rolf van den Brink vid gårdagens debatt på Pressklubben anordnad av branschföreningen Svenska PR-företagen. Han fortsatte med att ställa en retorisk fråga till publiken om varför det bara är Prime, Westanders och Paul Ronge som tar kontakt och törs säga något om branschen.
Både Viggo Cavling, Resumé och Karin Jansson, frilans på Dagens Industri höll med.
- PR-konsulter är tråkiga att intervjua och säger bara tråkiga saker, ansåg Viggo. Karin menade att branschen var full av tråkiga och rädda människor som inte kan leverera ett vettigt citat. Om hon någon gång bad om en kommentar från en PR-konsult så fick hon bara tillbaka floskler, vilket gjorde att hon tappade sugen och inte ville kontakta den personen mer.
Temat för debatten var hur PR-branschen bevakas och granskas av medierna. Men istället kom stora delar av diskussionen tyvärr att urarta till tuppfäktning mellan de två konkurrerande chefredaktörerna Rolf van den Brink och Viggo Cavling. Karin Jansson som med sitt förflutna som PR-konsult (på denna byrå) förmodligen är den kunnigaste av de tre om branschens villkor höll däremot låg profil när debattledaren Paul Ronge eldade på de båda kombattanterna.
På frågan om vilken typ av nyheter man var intresserad av på tidningarna kom svaret från Dagens Media om att man vill ha siffror på hur mycket PR driver försäljningen.
Paul Ronge efterlyste i sin tur hårdare bevakning av PR-branschen och det faktum att vissa journalister verkar stå på PR-byråernas avlöningslistor. Han var dock inte beredd att bidra med upplysningar utan ansåg att det var tidningarnas uppgift att gräva fram dem.
ASH
Väskan har blivit den bästa statussymbolen. Tjejer som Kate Moss, Madonna, Victoria Beckham och Paris Hilton bär omkring med lyxiga handväskor, axelväskor och bagar som tydligt visar vilka de är och vad de har råd med.
En helt annan typ av bag ladies är de flyktingar som företrädesvis ser på internationella flygplatser, typ Heathrow. I stora, fyrkantiga, rutiga nylonkassar bär de med sig större delen av sina ägodelar. För några tior kan du även hitta dessa kassar här i Sverige – kanske att bära tvätten i.
Nu har det lyxigaste av alla väskvarumärken, Louis Vuitton, tagit fram en exakt kopia av den billiga, rutiga nylonkassen. För knappt 20 000 kronor har du möjlighet att se ut som en riktigt fattig bag lady.
Jag gör mitt bästa för att förstå den ironiska generationen men här tar det stopp! Vad menar Marc Jacobs som har designat (kopierat) väskan? Är det hippt att se fattig ut? Är det fel med väskor som statussymbolar (varför jobbar han då åt Louis Vuitton)? Ska man skratta eller ska man gråta? Och åt vem i så fall?
IZN
Det märktes redan med Bonde söker fru och den omåttliga popularitet som dokusåpan väckte. Tillbaka till naturen och längtan efter äkta kärlek mellan vanliga människor. Långt borta från uppumpade bimbos instängda tillsammans med andra fejkade personligheter.
Bläddrar så i februarinumret av New Woman – Englands lite mer slaskiga svar på Vecko Revyn, om man så vill. Läser att ”The bush is back. We are so saying ciao to the Brazilian”, d v s nu ska vi vara håriga där nere igen. Några sidor längre fram älskar alla TV-serien Ugly Betty, samma tema som Djävulen bär Prada – ”but without the makeover”. Hon behåller alltså tandställningen och glasögonen genom hela serien – i en amerikansk serie – fantastiska tanke! Och så till sist, långt reportage med super-spaningen inför 2007: ”Be happy now”. ”Happiness is back on the hip-list” konstaterar tidningen efter att ha gjort en undersökning bland sina läsare. Nej, det handlar inte om mera pengar utan om att bli kär och att rädda världen.
Pendeln slår tillbaka, det är ju så utvecklingen brukar gå framåt. Alltså skulle SVT:s, nyligen visade och omtalade, miniserie Line of beauty, med sitt flirtande med överklass, homosexualitet, droger och dekadens vara något av en försenad felsatsning. Medan Life on mars, i 70-talsmiljö, med tuffa poliser utan mobiltelefon och dator, men med smockan i luften, känns helt.
Fast så läser jag i Nöjesguiden att ytligheten minsann håller i sig. Då slår det mig; att kanske går det att göra ytlighet av allt numera, även genuinitet! IZN
Alla inlägg