Jag kanske är konservativ. Jag kanske är allt för präglad av att man ska vårda varumärken med ett gott renommé. Jag kanske tror för mycket på att trovärdighet är nyckeln till en god kommunikation.
Att Ramlösa varumärket nu ska få påökt med Vichy Nouveau utmanar min konservativa läggning, varumärkesvårdande inställning och mitt sökande efter trovärdighet i kommunikationen. Det känns inte bra i magen. Det känns fel. Två varumärken med så olika laddning ska alltså berika varandra. Är det rätt tänkt?
Ramlösa är ett av de klassiska, svenska varumärkena. Fyllt med tradition, lite exklusivt och med en tydlig position. En stilikon på sätt och vis. Vichy Nouveaus position? Klassiskt? Nej. Svenskt? Nej. Tradition? Nej. Exklusivt? Nej. Tydlig position? Nej. Stilikon? Nej.
Säkert kommer Vichy Nouveaus varumärkes berikas av Ramlösa – men kommer Ramlösas varumärke berikas av Vichy Nouveau? Tveksamt. Jag vill veta – hur tänkte ni då? Hur gick resonemangen? Jag hoppas att jag har fel. Därför Ramlösa är ett varumärke värt att vårda. Ett varumärke med hög trovärdighet. Men någonstans känns det fel. Helt fel.
Eller har jag inte fattat någonting. Läs Carlsbergs pressmeddelande här.
BjM
Det är populärt att känna sin målgrupp. Vara nere med kidsen. Ja, ni förstår.
Varje dag blir vi påminda om att traditionell marknadsföring spelat ut sin roll. Att vi som konsumenter inte marknadsför något om vi inte känner för marknadsföringen, produkten och/eller företaget. Att vi kräver delaktighet och autencitet.
Det medför dock ett krav på ökad förståelse, vilket ibland glöms bort. Att förstå hur en målgrupp kommunicerar är inte samma sak som att kopiera deras sätt att kommunicera på. Företag missuppfattar detta gång på gång. Att exempelvis fylla fasader i alla USA:s storstäder med street art-inspirerade figurer i syfte att marknadsföra ett bärbart tv-spel lagom till julhandeln, var ingen bra idé av Sony. Något som på papperet kanske såg riktigt bra ut (street art=vi når ungdomar), blev katastrof.
När figurerna först dök upp på diverse Internetforum välkomnades de och spreds vidare. När det visade sig att de fanns överallt väcktes misstanke. När det till sist framkom att Sony låg bakom dem började häxjakten. På alla forum där figurerna tidigare visats, inleddes nu hatkampanjer. Att Sony låtsades vara något de inte var, gav konsekvenser de säkert inte var förberedda på.
Vad gjorde man då för fel? Man lät inte de man ville nå vara delaktiga i kommunikationen, och man försökte dessutom lura dem. Jag tror inte att den här målgruppen hade haft några problem att sprida figurerna vidare(de gjorde ju gladeligen det till en början), om Sony enbart satt upp figurerna i en stad. Då hade de kunnat använda sina egna kanaler för att sprida det vidare. Nu fick det inte göra något, de behövdes inte, och blev därför rasande. Sony snodde deras plats i överenskommelsen och blev därför straffade.
MaK
Enligt en undersökning som Reklamförbundet genomfört bland sina medlemmar (vi är några PR-byråer som är med) så ökar intresset för PR bland deras uppdragsgivare. Majoriteten av medlemmarna säger att intresset ökat för PR under det senaste året. Medlemmarna gör också bedömningen att intresset för PR ökar bland deras uppdragsgivare under det kommande året.
Intressant är att notera att ett stort antal reklambyråer numera erbjuder PR-tjänster. Hela 76 procent av de som svarat på Reklamförbundets enkät säger sig erbjuda PR. Och många av dem som idag inte erbjuder PR säger sig ha planer att börja erbjuda PR i framtiden.
Reklamförbundets vd drar slutsatsen att gränserna mellan olika discipliner suddas ut och vi ser mer och mer ett integrerat synsätt. Det jag tror är en korrekt bedömning. Men det är inte bara reklambyråerna som rör på sig. Det rör på sig hos många PR-byråer. Det är många PR-byråer som går i motsatt riktning med utgångspunkt i icke-köpta kanaler rör de sig i riktning mot köpta kanaler. Vilken kategori av byråer som ska ta vid sidan av uppdragsgivaren ta ledarskapet över kommunikationen i framtiden? Kommer och kan PR-byråerna utmana reklambyråerna om ledartröjan? Eller är det en förlegad syn att tro att någon enskild kategori ska roffa åt sig ledarpositionen? Det kanske mer handlar om den enskilda byråns kvaliteter och kompetens. Har man förmågan att formulera den bästa kommunikationsstrategin, generera den geniala kreativa lösning (som är kanaloberoende) och är brillianta på att omsätta strategi och idé till verklighet. Kommer det spela roll om man är en reklam-, PR-, event-, medie- eller varumärkesbyrå? Förhoppningsvis inte.
Undersökningen väcker en annan tanke. Är det vettigt att vi saknar en gemensam organisation för de företag som är verksamma inom marknadskommunikation. Om disciplingränserna suddas ut och kommunikationen allt mer integrerad. Vad ska vi då med ett Reklamförbund till. Och två PR-föreningar? Är inte nästa steg att sudda ut gränserna mellan dem? Den tanken kanske är före sin tid.
BjM
Diskussionen i medierna började i samband med Alexander Ahndorils bok Regissören. Författaren tog sig friheten att använda Ingmar Bergman som huvudperson i en uppdiktad verklighet med sann ram. Den gamle regissören surnade till och tyckte att såhär fick man inte göra med en nu levande person. Därefter kom filmen The Queen där Helen Mirren gör ett strålande, och uppdiktat, porträtt av drottning Elisabeth och hennes relation till det engelska folket och Tony Blair. Hur drottningen och premiärministern reagerat på detta vet vi inte men attityden till att använda verkliga personer i fiktiva skildringar har helt tydligt förändrats. Kanske påverkad av Internet som givit oss möjligheten att manipulera även vår egen personlighet. Samtidigt som representanter för den äldre generationen tycker att deras identitet missbrukas anstränger sig allt fler unga för att förvränga sin. På Youtube intresserade sig tusentals besökare för ”Lonely girl 15”och hennes liv, som senare visade sig vara påhittat och regisserat av två unga killar. I Second Life väljer du din avatar, d v s hur du vill se ut i spelet, och kan därefter försöka fixa en date – med någon som också gömmer sig bakom ett annat yttre. Communities på nätet har givit oss möjligheten till flera identiteter; den verkliga och de virtuella – och därmed ökat möjligheten till bekräftelse. Syns du (i media) så finns du. Unga tjejer kan marknadsföra sig själva på snyggast.nu och blivande talanger på My Space. Vilken version som är mest sann kanske inte är viktigt, huvudsaken du har makten över alla dina identiteter.
INZ
Direkt från Nordic Relations summit:
Mycket om förändringarna i medielandskapet har under eftermiddagen handlat om trovärdighet. Ingalill Sandal, från norska Zignal, frågar vem till har vi vår tilltro till – vi kommer i framtiden ha vår tilltro till de som tillhör vår peer.
Här kommer några lösrykta citat från eftermiddagen:
- 50 procent kommer att troligen att köpa en produkt om de läser en användargenererad kommentar på nätet.
- 45 procent har ändrat sin åsikt om en produkt eller en tjänst som en följd av en kommentar de läst på internet-
- 27 procent har ändrat sin åsikt om ett företag efter att ha läst en blogg.
- Endast 14 procent av företagen följer sina användares diskussioner om företaget och deras produkter/tjänster.
Siffrorna kommer från Forrester.
Några av de frågor som diskuterades var:
- Vilken är PR-byråns roll i det förändrade medielandskapet?
- Måste alla företag blogga?
- Vilken roll kommer annonsering ha i framtiden?
Nu övergår vårt möte i tre parallella workshops.
BjM
Direkt från Nordic Relations summit:
Nu direkt efter lunch börjar JMWs PR-planner Elias Betinakis att prata om förändringarna i medielandskapet.
Elias började med att prata om den tekniska utvecklingen – infrastruktur – mjukvara – hårdvara som möjliggjort Web 2.0. Och hur digitaliseringen av innehåll har lett till att all information är enkel att:
- Producera
- Dela med sig av
- Manipulera
- Söka
- Duplicera
- Distribuera
Faktorer som kommer att förändrar verkligheten för media, företag och oss som PR-byråer. Digitaliseringen av innehållet har samma effekt på kommunikationsbranschen som Berlin murens fall har haft på Europa, enligt Elias.
BjM
Alla inlägg