Med en veckas Harry Potter-filmrally i ryggen är det så dags att avsluta det med kvällens premiär av filmatiseringen av den femte boken.

Storheten i detta ligger bland annat i att en alldeles vanlig regnig vardag som vuxen få en känsla av samma magi som infann sig när man som 10-åring hade en oläst storklassiker framför sig. Med läsupplevelser som Tolkien, Shakespeare, Alexandre Dumas, C.S. Lewis, Victor Hugo och Lewis Carroll framför sig var tiden oändlig och livet härligt outforskat.

Om jag då hade kunnat få dessa läsupplevelser matchade av det som pågår runt Harry Potter-böckerna så hade det varit stort. Det är som att få den där allra första känslan när man bryter upp sidan i en länge efterlängtad 1000-sidors bok igen och igen – i nya skepnader. Jag älskar hur magin förlängs med filmatiseringar (med hela paletten av världseliten av skådespelare), faktabaserade hemsidor med all info om varje minsta detalj, dataspel och leksaker mm, guidade turer på inspelningsplatser, rykten och spekuleringar om kommande böckers innehåll som kan diskuteras i bloggar, communities och andra forum som sedan dessutom direktkommenteras av författaren själv! Att kunna följa författandet, vänta in slutresultatet under flera år under sin uppväxt och se alla skeenden i en massa olika former är en avundsvärd upplevelseresa för de unga läsarna.

Inga jämförelser i övrigt men tänk om t.ex. Shakespeare kunde fått agera i det kommunikationslandskap som J.K. Rowlings författarskap finns inom. Han sprängde de ramar som fanns då och hade älskat de nya formerna av direktrespons som finns idag. Harry Potter ger mig en viss känsla av elisabetansk teater in real life 2007 där vi som publik i olika sammanhang kan delta och utforma innehållet i vår egen upplevelse. På Shakespeares tid var det de som stod nedanför skådespelarna ”under the stand” som med liv och lust deltog i allt som utspelade sig på scenen och byggde innehållet vidare. Det var dessutom de mest fattiga, ofta icke läskunniga, långt utanför beslutsprocesser i samhället som stod där, de rika satt bakom skådespelarna, ofta till och med PÅ scenen och var mest upptagna med att bara visa upp sig. Publiken framför skådespelarna var ”The understanders” och förde budskapet vidare.

Min egen magiska feber fortsätter stiga och blir fortsatt högre och högre till nästa fredag då bok nummer 7 släpps. Sen får den ligga latent till filmatiseringen av de båda sista böckerna. Hmmm härligt. Längre väntan och ännu mer magi.

BrS