En ögonbindel och en stinkande soppåse

Tidigare Medarbetare 25 september, 2007
Kategorier:
Blogg, CSR, JMW noterar, Reflektioner

Sitter med en ögonbindel över ögonen. Mannen bredvid mig har också en ögonbindel på sig och vi sitter där med våra händer utsträckta framför oss och väntar på något vi ska lukta på.

-Är du kvar, undrar han efter en stund när inget händer. -Jodå säger jag och passar på att berätta historien om McDonalds förpackningar medan vi väntar. Det är en absurd känsla att sitta med en ögonbindel bredvid någon man nyss haft ett seriöst samtal med och nu prata rakt ut i luften. Man känner sig oskyddad och naken, iakttagen trots att jag vet att alla andra runt mig också har en ögonbindel på sig.

Vi är båda på ett seminariepass som handlar om hur viktigt det är att använda alla sinnen i marknadsföringen. Föredragshållare är holländska Birgit Laemers som kallar sig själv ”Sense Experience Consultant”. Om det inte var så att jag befann mig på Livsmedelsdagarna, hade jag kanske gjort helt andra associationer typ Red Light District ”Sense experience consultant” . . . men Birgit kommer från reklambyrån Vibes & Senses vars underfundiga tagline är ”Making sense of brands . . .”

Birgit uppmanar oss att bli bättre på att skapa minnen hos konsumenter genom att använda alla sinnen och menar att alla företag i framtiden måste ha en tydlig strategi för detta. Med Martin Lindström som förebild ger hon oss en mängd exempel som t.ex. det klassiska, tunga bildörrsklicket, den där lukten av ny bil som alla bilköpare letar efter. Helt enkelt vill hon inspirera oss att oftare försöka skapa helhetsupplevelser som inkluderar t.ex. ljud, lukt och känsel.

Vad det var då vi fick i våra händer när vi satt där som blinda möss? Jo en servett som vi skulle lukta på. Den doftade tungt, sött och puderaktigt, som en nytvättad babystjärt som tvättats med en parfymerad våtservett. Det visade sig vara Old Spice, herrparfymen. Den har försökt relanseras som en cool doft för unga män, men eftersom de missat att uppdatera själva doften har den tydligen floppat helt. Vikten av att alla delar sänder ut samma signaler var Birgits huvudpoäng här.

Ett annat exempel som gavs för hur man vara kreativ, våga tänka i nya banor var: designade soppåsar, med lite blommor på soppåsarna blir kanske ett skitigt jobb lite roligare . . . Vi fick se bilder på sådana designade soppåsar och sedan även lukta på några parfymerade soppåsar som skickades runt. De stinkande oanvända soppåsarna med doften Sea breeze skulle föra tankarna till havet. Efter att nyss ha talat om hållbar utveckling, miljö och klimatfrågor känns just dessa soppåsar oerhört onödiga.

-Sopor kan få lukta skit, säger mannen bredvid mig bestämt och det kan man verkligen hålla med om.

Stinkande soppåsar. Innan soporna ens kommit in i påsen. Ibland blir det verkligen övertydligt att det är vi människor själva som driver oss mot en allt mindre hållbar utveckling.

/Brit