ICA-Stig borde öppna slakteributik

Läs med webReader

Efter nya incidenter med köttfusk i en ICA-butik får vi se hur snabbt förtroendet för ICA återskapas. I min lokala ICA-butik är det verkligen märkbart ödsligt och det är ändå veckan före jul.

Det mest anmärkningsvärda med den senaste incidenten är att den aktuella ICA-handlaren i Uppsala var, enligt DN, med på ICAs stormöte i Stockholm förra veckan. ICA-Stig får genast kommentera i kvällspressen.

 ICA-Stig har onekligen fått en central roll i det som hänt ICA. Frågan är om ICA-Stigs eget varumärke blivit större än ICAs eget. Snart behöver nog också skådespelaren Hans Mosesson ta ställning till sitt eget varumärke ifall det dyker upp fler liknande händelser.

Hur skulle det påverka varumärket om ICA-Stig hoppar av med hänvisning till det som hänt i charkdiskarna i ICA-butiker?

Undrar hur samtalen  går mellan honom och ICAs ledningsgrupp för att förhindra just detta. I rådande kris vore det intressant att veta hur ICA internt hanterar att en av deras främsta talespersoner är en fiktiv reklamgestalt ?

Intressant utveckling av ett reklamkoncept . . .

Men jag vet ett jobb för ICA-Stig. Tänk vilken lysande framtid små privata slaktare har framför sig nu. Köttdebatten väcker drömmar om 50-talets kvartersköttbutiker med ett närproducerat ekologiskt utbud.

Där bakom disken pasar sådana som ICA-Stig.
/Brit

Negerslavar till salu?

Läs med webReader

Nättjänster överträffar verkligheten ibland.

Dagens Media berättar en otrolig historia om hur annonser som  till exempel ”Bra erbjudande på negerslavar. Spar pengar – köp på nätet idag!” gått ut via Google i auktionssajten Traderas namn.

” När det kom fram att det var Traffic Broker som köpt sökorden tog Tradera via Commission Junction kontakt med företaget för att få en förklaring till det inträffade. Det visade sig att ingen på Traffic Brooker kunde svenska och inte visste vilka ord de köpte.” Läs hela inlägget här.

Jag säger då det. Inte undra på att sökannonsering har så lågt förtroende hos konsumenter.

/Brit

P.S. Illustrationen till blogginlägget är en bild som dyker upp om man söker på bilder och negerslavar i Google.

Facebook löser alla världsproblem – hur gick det till?

Läs med webReader

Drygt 1 miljon svenska användare i december 2007 mot knappt 150 000 för fyra månader sedan. 

Vad hände, hur gick det till och har det betytt något alls?

Facebook syns fortfarande överallt. Från tips-artiklar ”Så får du drömjobbet – med Facebook” till intervjuer med rubriken ”Facebook verktyg mot vapen”. Metro skriver idag om de sociala mediernas roll  i det amerikanska presidentvalet. Ett välkänt exempel som kan få symbolisera styrkan  i de sociala medierna som bärare av värderingar och ställningstaganden.

De sociala nätverken bär fram nya digitala tvärsektoriella folkrörelser. Snabba, flexibla och enfrågeorienterade. Det har funnits många lysande exempel av detta t.ex. Burma och gatuvåldsdemonstrationerna.

Facebook är sannerligen ett kollektivt minne nu.

Visst, visst pendeln har försökt slå över och artiklarna har varit många om bedrägerier  och hot om förlorad integritet.

Men vi verkar inte så bekymrade ändå. Kanske beror det på att vi haft personnummer sen 1947 och som de flitiga kreditkorts- och mobilanvändare vet vi redan att vi är ganska väl kartlagda redan.

Dessutom har Facebook lett till en större förståelse för bl.a. om att det som händer i verkliga livet också händer i den digitala sfären. Att sunt förnuft och försiktighet om vad man säger till vem även gäller för digitala sociala nätverk.

Visst har Facebook själva tagit lite för snabba steg ibland och har bitit sig själva i svansen på sistone. Mycket vill ha mer eller något sånt . . . det går inte att skapa tjänster utan att ha koll på vad användarna verkligen vill ha.

Men för mig som kommunikatör har ändå just Facebook inneburit enormt mycket. Trots min första förvåning över vad som hände den där sista helgen i augusti  då alla gick med.

Minns ni det är unisona klickandet när ALLA gick med? Det gick nästan att höra och ta på det.  JMW gjorde också en undersökning som fick stort genomslag i en tid då alla ville veta mer om detta fenomen.

Facebook som plattform har varit intressant att följa bland annat för kontakten med nya kloka vänner som t.ex. Niclas Strandh aka Deepedition  & Researcher, återupptagen kontakt med gamla vänner såsom Jonas Morian och intressanta diskussioner med experter som Fredrik Wass. Tillsammans och enskilt har vi och många med oss försökt vrida och vända på vad som händer i de sociala medierna och hur det påverkar vår omvärld och våra respektive branscher.

Déjà-vu känslan har varit påtaglig. För tio år sen startade Internet-hypen, ni vet, när Jonas Birgersson sov på tältsäng. Bra innehåll jagades med ljus och lykta. Mycket som hänt hösten 2007 såg jag länge som en upprepning av det som hände då. Kul men lite frustrerande att inte mer hänt. Jag fick inte ihop det riktigt. Varför har vi inte kommit längre?

Men nu har bitarna fallit på plats. Vi har kommit längre.

De sociala nätverken löser inte allt. Självklart inte. Men det händer så stora saker när de digitala konversationerna flödar som gynnar kommunikationen mellan människor, mellan människor och företag, mellan människor och viktiga företeelser.

Det visar på möjligheter. Det inspirerar. Det utmanar. Det innebär att nya (läs äldre) målgrupper förstår möjligheterna.

Det har också fått företag att våga vända på perspektivet. Utifrån och in – istället för tvärtom. Det har fått många att börja lyssna på målgruppen på helt nya sätt. Det har framför allt gett dem verktyg att göra det.

Äntligen kanske också företagen kan ha nytta av det de byggt upp på nätet under tio år. Nu förstår de ännu mer att trafiken dit inte sker av sig självt. Nu vågar de tänka nytt om var målgruppen är och kanske, kanske lyckas de sedan locka ”hem” användarna dit där företagen tror de fortfarande har kontroll. Nästa naturliga steg blir att företag i större utsträckning måste våga släppa in användarna även på sina företagssidor.

– Verktygen blir allt mer spridda och enklare att använda, exempelvis i form av Myspace och Facebook. Därför sprider sig trenden till affärsutvecklingen i företagen med nya sätt att hantera kunskap, säger Jaap Bloem. Citat ur Computer Swedens artikel ”Inspireras av öppen källkod” .

Bra citat att avsluta med. Kunskap är nyckelordet. Exakt så är det. Tack Facebook.

Brit

PR-konsulter och trovärdigheten

Läs med webReader

Dagens Media undrar om inte Marie Söderqvists sitter på två stolar när hon i veckans krönika i Expressen skriver om köttindustrin samtidigt som det finns kopplingar till köttindustrin både hos United Minds och deras ägare.
 
Marie har onekligen en vinkel i debatten om kött som skiljer sig starkt från den rådande efter Uppdrag Gransknings program. Hon skriver att de uthängda ICA-handlarna gjort rätt eftersom de tagit vara på fullt ätbart kött och vill hellre fokusera debatten på att livsmedelslagstiftningen har alldeles för hårda gränser och strikt datummärkning. Hon menar också att den rigida datummärkningen leder till att mat för miljoner måste slängas bort eftersom några timmar avgör allt.
 
Det är självklart att det vore mer i linje med en hållbar utveckling om ICA beräknade åtgången bättre så att det inte blir hundratals kilo kött kvar vid stängningsdags som måste slängas.
 
Men debatten som Uppdrag Granskning startade handlar inte alls om det.
 
Det handlar om att fyra ledande butiker i landets största livsmedelskedja systematiskt fört sina kunder bakom ljuset. Att kött som hamnat på ett smutsigt golv plockas upp, förpackas och säljs. Att det sätt kött hanterades i dessa butiker är ett brott mot gällande lagstiftning och missbruk av upparbetat förtroende av de kunder som valt ICA. Att det är lurendrejeri att packa om, ändra tillverknings- och förbrukningsdatum samtidigt som man tar fullt betalt för ”nymald köttfärs”.
 
De allra, allra flesta som varit konsumenter någon gång har blivit upprörda av detta.
 
Är det en slump att just Marie Söderqvist lyfter fram perspektiv i debatten som handlar om annat än att sälja gammal köttfärs som nymald?
 
PR-konsulter kan självklart kommentera än det ena än det andra men av samma skäl som alla de kunder PR-byråer har uppmanas transparens så bör man själv kunna genomlysas.  I föreningen Precis normer formuleras detta på följande vis:
 
”Ett PR-konsultföretag har inte någon allmän skyldighet att för utanförstående berätta om sina uppdragsgivare eller uppdragens art. I en aktiv kontakt med tredje part då syftet är att påverka denna tredje part – till exempel en journalist eller en beslutsfattare – bör dock PR-konsultföretaget vid anmodan redovisa vem uppdragsgivaren är.”
 
Det finns självklart alltid en mängd svåra avvägningar att göra. Men nog är det så att alla vinner på att synliggöra vem man företräder. Det handlar om att vara genuin i allt man gör. Det bygger trovärdighet och visar framför allt respekt för både dem man företräder och dem man riktar sin kommunikation åt. Vare sig man ges möjlighet att yttra sig i krönikor, intervjuer, möten, föreläsningar eller tv-soffor.
 
I köttfärsdebatten har de aktörer som har intressen i att förändra den stränga livsmedelslagen många planhalvor att spela på. Att låta PR-konsulter bära fram dessa uppdrag i sina roller som ”fria tyckare och krönikörer” utan att låta mottagarna veta vem man företräder gör att man närmar sig gränser som mår bra av att diskuteras. Värt att poängtera är att jag inte tror att United Minds eller ägarnas kunder har gett Marie i uppdrag att föra fram sin åsikter på detta sätt. Men kunder och deras perspektiv lever man med 24 timmar om dygnet.
                                   
Precis definierar PR-byråer som:
”PR-konsultföretag kallas de företag som arbetar med kommunikation syftande till påverkan riktat mot många publiker, innanför såväl som utanför en organisation, och där ett viktigt medel är publicitet i massmedier.”
 
Kommunikationen handlar alltså här om påverkan. Effektiv framgångsrik påverkan idag sker med genomlysning. Allt annat slår tillbaka – förr eller senare.
En stol är bäst med andra ord. Då blir man genuin.
 
/Brit

Äntlingen rör det på sig

Läs med webReader

Musikindustrin är sorgligt efter i medieutvecklingen men nu verkar det som om några skivbolagsbossar sakta men säkert börjar acceptera att 80- och 90-talet är förbi.

Contagious skriver att Mercury Music Group samarbetar med den virtuella lekstugan Habbo (som människor faktiskt besöker till skillnad från Second Life). Samarbetet innebär att man på Habbo Hotel kan driva ett virtuellt skivbolag där man letar talanger och lanserar dem. Vill man inte hitta talanger kan försöka bli en, genom att göra musik i det inbyggda programmet Traxmachine. Det bästa bolaget och dess lanseringar bedöms sedan av en jury som Mercury satt ihop.

Den virtuella skivbolagbossen får alltså känna på hur det är att driva ett skivbolag med allt vad det innebär, hitta talangen, producera skivan, ordna turné och ta hand om fans osv. Hela baletten helt enkelt. Något som kanske kan få ungdomarna att förstå att det inte är gratis att lansera musik (så de inte ska ladda ner allt illegalt i fortsättningen kan man tänka).

Oavsett målet med satsningen är det som om man äntligen förstått poängen. För att kunna nå sin målgrupp med ett budskap måste man spela på samma arena som dem. Istället för att kasta stämningar efter musikintresserade möter man dem i deras värld och ger dem verktyg för att själva upptäcka kärnan i budskapet. På så sätt blir det inte oärligt heller. De hittar inte på en massa eller försöker tuta i ungdomarna en massa budskap. Allt finns där att upptäcka själv. Jag säger clever.

/Magnus

Att utvärdera i det nya medielandskapet

Läs med webReader

Mattias Östmar har intervjuats om utvärdering i det nya medielandskapet och när mediekonsumtionen har förändrats. Klicka här för att se videon.

Björn

2007