BEFRIAD ZON: Vem bryr sig om sociala medier? Behovet av guidning i paradigmskiftet som sker.

Tidigare Medarbetare 29 februari, 2008
Kategorier:
Blogg, Omvärldskoll, PR och kommunikation, Sociala medier

Vi får se om jag får ihop mina tankar här om de olika förhållningssätten som finns rörande det sociala medielandskapen och som surrat i mina tankar de senaste veckorna i mötet med företag som famlar. Upplever mig som en tolk någonstans mitt i emellan två världar. Den analoga och den digitala. Fastän det för mig är samma sak.

Vi kommunikatörer måste hur som helst bli bättre på att visa vad de sociala medierna handlar om. Vi behöver bli mer pedagogiska och insiktsfulla om den tolkning och förståelse som behövs när analoga och digitala värderingar möts och bryts mot varandra på det sätt de gör nu. Vi måste välkomna och guida de som inte haft chans att förstå, ställt sig utanför eller inte bryr sig eftersom de mest ser det som en teknisk lösning. Något som inte har några djupare dimensioner än att betala räkningarna med eller ett smidigt sätt att beställa flygbiljetter eller jämföra tekniska prylar.

Varför är det då viktigt att alla förstår de sociala medierna? För att det är en fråga om makt, öppenhet och utveckling som alla bör vara delaktiga i. Åtminstone ges chansen att vara delaktiga i.

Vi som evangeliserar måste också se upp så att vi inte målar in oss i hörn och alienerar oss från de som är mer tveksamma, rädda eller omedvetna om allt som rör det digitala. Och förlita oss på att även slow adapters vill kommunicera. Ibland får jag en känsla av att vi vill vara kämpande underdogs…

Ni som följt JMW och mina tankar här vet allt om de enorma möjligheter jag ser med de sociala medierna. Jag hävdar bestämt att det redan idag bidrar till att både individer och företag blir mer hela och väl fungerande. Bra ingångar till hur jag ser på det hittar man till exempel här .

Paradigmskiftet vi befinner oss rör kommunikationslandskapets förändringar de senaste 15 åren och vår anamning av det. Många bitar faller på plats först nu och det som inledningsvis var just mest en teknisk lösning är idag verkligen något helt annat. Det är en utveckling som också berör djupare dimensioner av hur kommunikationen människor emellan utvecklas. Det ger genomslag på fler dimensioner av våra liv idag än vad vi kan uttrycka alla gånger. Det digitala är en del av våra liv lika naturlig som den energi vi behöver för att fungera både fysiskt och samhälleligt.

Men vi måste förstå att alla inte ser det så här naturligt. Det här kommer att innebära kulturkrockar. Ibland riktiga smällar för att de analoga värderingarna fortfarande ser det som sker på de digitala arenorna som enbart fiffiga lösningar som effektiviserar och ser inte själen och dynamiken i de sociala medierna. De avfärdar det som sker i de sociala medierna som något oviktigt och som extrema avarter av självuttryck som inte har någon bäring i den ”verkliga” analoga världen. Ytligt självcentrerat trams…har jag hört mer än en gång. Och vi ska inte glömma att det nog än så länge är fler som har analoga värderingar…åtminstone ofta bland dem vi möter som beslutsfattare…faktiskt.

Det här har inget med ålder att göra. Det handlar om ett förhållningssätt till det digitala och hur man, som analogt uppvuxen, närmar sig det. För mig är det digitala lika verkligt som det analoga. Det som händer på nätet händer i verkligheten. Bara mer distribuerat. Det innebär dialog med fler. Dialog med fler innebär mer kunskap och fler perspektiv. Dialog med fler ger utveckling. Själv kan jag inte vara utan det digitala lika lite som jag vill vara utan sex eller kläderna jag tar på mig på morgonen. En helt naturlig del av livet.

Privat har jag fler digitala vänner än analoga helt enkelt för att det digitala hjälper mig att ha djupa relationer med människor som inte fysiskt bor nära mig. Det är en lika naturlig arena för socialt umgänge (eller naturligare mer tillgänglig i alla fall av tids- och avståndskäl) som att t.ex. gå på middag hos goda vänner. Alla möten, relationer och kunskapsutbytanden on line är lika riktiga och äkta som de som sker ansikte mot ansikte.

Jag har ju förmånen att på JMW kunna ägna lika stora delar till utveckling, som till evangeliserandet runt inflytandet, av de sociala medierna i företagens kommunikation. De senaste månaderna har jag dessutom haft förmånen att få göra det i nära dialog med landets främsta tänkare och inspiratörer inom de sociala medierna och kunnat vara delaktig i utvecklingen av tjänsteutbudet för oss kommunikatörer inom det här området. Det är en galet spännande resa. JMW vill ju vara en del av detta dels för att vi upplever att vi har ett stort ansvar gentemot våra kunder att ligga i framkant vad gäller det stöd vi kan ge dem i en så viktig fråga för dem dels tror vi att vi själva också kan vi bidra till utvecklingen med de perspektiv vi har som experter på kommunikation.

Det här är ingen framtidsfråga. Det händer nu.

Men vi som ligger lite i framkant här måste bli bättre på att försöka tolka och förstå de olika synsätt som finns och analysera, medvetandegöra insikterna om detta. Det är exakt samma processer som sker när människor från olika kulturer möts och de insikter om interkulturell förståelse och förståelse för olika reaktioner som behövs. En process vi som kommunikatörer måste guida igenom och kommer att behöva guida igenom en längre tid framöver. Jag har arbetat med interkulturella möten under 12 år och ser att det är samma kompetenser som behövs. Vi måste förstå och respektera den förförståelse som var och en av oss bär med sig.

I det dagliga möter jag de här krockarna mellan de båda världarna när jag föreläser. Titta t.ex. på hur vi kommunikatörer ser på bloggandet. Det är en viktig och en självklar arena och vi ser det som en starkt påverkansforum. Visst till viss del finns visst insikten hos många företag att bloggandet är en del av omvärldsbevakningen. Några företag bloggar till och med själva (enligt siffror i CS häromveckan är det dock bara 7% ). När jag föreläser går det åt minst en timme åt att ingående diskutera och argumentera för bloggandets existens. Frågorna jag brukar få handlar om:

  • Vem bryr sig om bloggar? Sällan eller aldrig bloggar någon (Sällan eller aldrig läser de bloggar.).
  • Hur hinner man läsa eller skriva bloggar?
  • Slöseri med tid.
  • Vem orkar läsa andras dravel, jag skulle aldrig blogga och jag ville inte läsa andras!
  • Det är ju bara privat tyckande…hur intressant är det!? En pseudovärld som inte betyder något!
  • Fakta? Man kan hitta på vad som helst i sina bloggar.

Igen, det som sker på nätet sker också i verkligheten, svårare än så är det inte för en hel del av de ovanstående frågorna. Självuttrycket som extremt tydlig drivkraft idag och effekterna av det är intressanta att diskutera. Diskussion om vad som är personligt och privat också. Men det är ju samma diskussion som man måste ta i det ”analoga” sammanhanget också.

Det är extremt nyttigt för oss som finns i bloggsfären att inse att det som vi värderar högt och lägger mycket tid och kraft på också är ett fenomen som av väldigt många inte ens är intressant eller ses som en trovärdig kunskapskälla. Det ses ofta bara som privata, ofta pinsamma, ointressanta synpunkter skrivna av bekräftelsenarkomaner och möjligtvis uppfattningen om att innehållet på bloggar handlar om några ytliga modetjejers tankar och en annan politiker.

Transparens då? Vi som tycker oss ligga lite i framkant är medvetna om alla perspektiv, både de positiva och negativa. Men till och med de riktigt gamla transparensrävarna som t.ex. Deepediton blir ändå ibland både förvånad och skrämd över hur transparens hanteras av omgivningen.

Det är också viktigt att tänka på att en stor del av de som anammat ett naturligt förhållningssätt till de digitala medierna inte är medvetna om hur de kan komma att bemötas av människor med mer analoga värderingar. Det kan handla om en arbetsgivare som inte ser de upplagda festbilderna eller en ångestfylld postning om en dålig dag på det tidigare jobbet som helt naturliga (och ofta väl friserade sanningar) delar av en människas liv. Som om vi rannsakar oss själva finns i allas bagage. Det här är bara mer distribuerat och tillgängligt än tidigare.

Alla använder ju nätet – även de med mer analoga värderingar ;) och kan därmed läsa en anställds blogg. Med analoga värderingar upplever man dock det man ser på nätet som om man just i smyg hittat den anställdes innersta tankar, som om man smygkikar i en dagbok, misstolkar och tror sig känna personen på ett sätt som man inte kan hantera riktigt. Det blir alltså lättare för dem att hantera människor vars ”dagböcker” man inte läst…som beter sig enligt analoga normer för vad som är personligt och privat.

Det här måste vi vara medvetna om. Och visst ytterst handlar det om synen på att alla ska vara perfekta. I vår framgångskultur är det fult att visa svagheter. Hur bemöts man då idag om man ”visar svaghet” enligt de med analoga värderingar? Kommer de att kallas till intervju? Får de löneförhöjning eller erbjuds de avancering?

När väl förändringen sker här då är detta ett exempel på vad jag menar med att både företag och människor blir mer hela med hjälp av de djupgående förändringar som kommunikationen nu genomgår mellan människor. Företag och människor vinner på att vara mer personliga. Transparens visar personlighet, närhet och gestaltar de visioner och värderingar som finns.

Vi vidgar våra perspektiv, vi vågar dela kunskap och vi vågar se oss om de människor vi är. Sen kommer vi alltid ha en privat gräns och transparens handlar inte om att visa allt man gör eller att säga varenda galen tanke som dyker upp i huvudet.

Transparens är en strategi för överlevnad och utveckling. För JMWs del får vi ha respekt för att en hel del av våra kunder inte kan, får eller vill hantera transparens. Vi kan dock göra vårt bästa inom vår egen bransch att vara förebildliga här. Och vi jublar av glädje när vi ser att våra kollegor och konkurrenter läser vår blogg eller lyssnar på en föreläsning vi valt att lägga ut och tar del av våra insikter. De bygger sin egen kunskap vidare och i nästa runda möter vi kanske dem och pusslandet fortsätter tillsammans. Internt brottas vi med transparensen hela tiden. Vad kan vi säga? Vad kan vi inte säga? Vi vill också vara perfekta…men vi vill också vara personliga, ärliga och nyfikna. Vi vill nog vara närvarande och trovärdiga. Det är väl vad transparens ger oss. Och ökad kunskap.

Fast visst dippar jag ibland, det tror jag vi alla gör. Transparens kan skada också, i privata relationer man får se saker man inte vill se..i företagsvärlden blir ofta transparens bara yta och fernissa…men igen så är ju livet också. Det går upp och ner. Men vi tar steg framåt hela tiden. Det är det stora.

Jag tror jag stannar här för idag. Det här kulturskiftet och behovet av guidning eller tolkning mellan världarna får bli ett tema här när jag stöter på det i mitt missionerande för de sociala mediernas roll för kommunikationen oss människor emellan. Återkommer helt enkelt.

Brit Stakston

P.S. Några lästips till andra andra kloka personers tankar om de perspektiv jag berört ovan:
• Deepedition generellt men kanske framför allt till postningen här och här
• Jardenbergs postning om transparens
Allt om min Humlas postning som visar de mer personliga perspektiven av de sociala medierna som uttryckskanal och vad de innebär för den personliga utvecklingen.