Rojo, spanjorerna som bland annat lyfter fram och organiserar en rad konstnärer och ger ut magasin, gör nu ett samarbete med Nike. Under en vecka kan man boka tid för att komma till Nikes tillfälliga affär i Rojos galleri i Barcelona och göra sina egna Nike Dunk.Skoföretaget har ju sedan ett par år erbjudit denna tjänst, men aldrig på ett så här intimt sätt. Nu kan du sätta dig ner i lugn och ro för att bygga dina egna skor. Till din hjälp har du ett exklusivt urval av material, mönster och färger. Något som tidigare inte varit möjligt att del av.
Är det här fånigt eller klockrent? Är det kanske till och med framtiden? Jag tycker nog att det här är en skön aktivitet i alla fall. Så mycket mer bundis än så här kan väl inte varumärke och konsument bli.
Så kom igen. Varför inte ta ett billigt flyg till Spanien, hänga lite med Nike och komma hem med ett par vårskor som alla kommer att vilja klappa.
/Magnus
Under en fullspäckad dag ger vi dig kunskap och idéer om hur du kan använda dig av sociala medier i din marknadsföring, för att kommunicera med nuvarande och potentiella kunder samt bygga ert varumärke – på ett trovärdigt sätt! All tänkbara frågor om sociala medier får du svar på här. Kursdatum under hösten 2008, men vi ordnar också heldagskurser för företag på begäran:
- 29 augusti, klockan 9-17
- 18 september, klockan 9-17
- 16 oktober, klockan 9-17
- 13 november, klockan 9-17
- 11 december, klockan 9-17
Anmälan till brit.stakston@jmw.se, telefon: 0733 83 33 66.Kursinnehåll:
- Hur har mediekonsumtionen förändrats? Hur påverkar det marknadskommunikationen?
- Hur organiserar sig konsumenter/kunder?
- Vilka verktyg finns? Podcasting, wikis, bloggar, nätverk m.m.
- Hur kan vi använda oss av sociala medier för att nå vår målgrupp?
- Hur kan vi använda oss av sociala medier för att bygga vårt varumärke?
- Hur kan vi stärka relationen med konsumenterna/kunderna?
- Vilken är trender ser vi idag och i framtiden?
Kursledare är JMW representerade av Björn Mellstrand VD, Brit Stakston, kommunikationskonsult specialiserad på sociala medier samt Niclas Strandh, planner och delägare Heimer & Company och en av Sveriges mest väletablerade bloggare med bloggarna Researcher och Deepedition.
Varmt välkomna!
Click to play
Björn Falkevik fortsätter sitt missionerande över kommunikation 2.0 och bjöd bl.a in JMW att delta. Björns arbete handlar om ett ständigt experimenterande och laborerande med de möjligheter som skapas av att nätet kan mixas med rörligt material, diskussioner och chattande.
Diskussionen denna gång kom – igen att mest handla om sånt utanför min kärnkompetens. Det blev mer om old media vs new media med ett starkt tidningsfokus. Jag är ju mest renodlad ”social media”och kommunkationskunnig än initierad i tidningsbranschen och t.ex. journalistikutbildningar. Men även om jag inte hade så mycket att tillföra i diskussionen så var det, som vanligt, en ynnest att få träffa så många och kloka personer samtidigt! Annika Lidne, Jonas Vig, Morris Packer, Birgitta Wilén, Mark Comerford, Mattias Östmar och Joakim Jardenberg.
I den efterföljande Social Media Club-lunchen skedde sedan en väldigt intressant diskussion om de brytningstider vi befinner oss i, analoga värderingar och den syn många har på det som sker på nätet idag. Den får vi ta vidare en annan gång…
Som vanligt stort tack till Björn Falkevik men också Annika Lidne som dragit igång Social Media Club sammankomsterna, ni båda med ert engagemang och kunskap inspirerar verkligen!
/Brit
Bild från Woostercollective.
Kiasmen är en stilfigur där man korsställer betydelsen i en ordföljd. Exempelvis John F Kennedys klassiska ”Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, fråga vad du kan göra för ditt land”. Kiasmen används ofta inom poesin och var vanlig i den brittiska 1800-tals poesin men politiska tal är ju inte helt befriade heller. Det finns otaliga kombinationer för hur man kan använda kiasmen och den fungerar ofta som en tankeväckare för antingen åhörare eller läsare.
Stilfiguren sätter fingret på kärnan i det retoriska arbetssättet. Att det krävs ett perspektivbyte eller två för att lösa kommunikativa problem. Med det menar jag inte att kiasmen som stilfigur löser alla problem eller endast förtydligar för den som ska läsa eller lyssna. Men den kan användas som metod och på så sätt tvinga till perspektivbyte, som ofta kan vara svårare att göra än att tycka.
Alltså att man använder korsställningen i sitt kreativa idéarbete. Det är ett ypperligt sätt börja i fel ände och använda retorik till något annat än endast presentationsteknik.
/Magnus
Det är 2008 och det digitala och analoga blandas till en verklighet.
Visst av och an eldas det på med skräckhistorier där integritetshoten, bedrägerierna och det hat som förekommer på nätet lyfts fram. Men vi har ändå kommit långt i att se vad Internet kan innebära både för demokratiutveckling, kunskapssökande och effektivisering av mycket i vår vardag.
Men idag på DN-debatt ger Mats Bergstrand en bild av nätet som får mig att undra över vilket århundrande det är. Påminner mig om tiden när det förekom diskussioner om företag ens behövde e-post adresser (och om så var det verkligen nödvändigt att varje anställd skulle ha varsin!), om en hemsida var något som ett företag behövde och framför allt tillbaks till den långa diskussionen om kan lita på informationen på Internet överhuvudtaget…
Under rubriken ”Bakom debatten” beskriver Bergstrand en händelse i England där en i grunden seriös forskningsrapport ryckts ur sitt sammanhang och rykten började sprida sig (via e-post!) om att Storbritannien bedrev historieundervisning där man utelämnade vissa fakta om t.ex. förintelsen för att inte stöta sig med muslimer. Det blev till slut en fråga för den brittiska regeringen som fick gå ut med en dementi.
Det hela beskrivs i artikeln som: ”olika lobbygrupper använder alltså framgångsrikt Internet för att sprida falska budskap. Så många människor nås så snabbt av falsarierna att det skakar upp ända upp på regeringsnivå.”
Och DN avslutar referatet av händelsen med att kommentera det faktum att tidningen The Times numer förbjuder Wikipedia som källa i nyhetsrummet: ”Sannolikt ett vettigt beslut eftersom trovärdigheten är papperstidningens främsta vapen i detta nätflimrets tidevarv.”
Tunga ord, syftade att nedvärdera Internet som kanal som något kortvarigt och otillförlitligt: ”nätflimrets tidevarv”. Kanske väl på sin plats i relation till händelsen det refereras till men det mest anmärkningsvärda är avsaknaden av någon som helst koppling till t.ex. vikten av källkritik även för professorer som skickar mail till varandra, dynamiken med Internet som gör att det går lika snabbt att vända på ett rykte eller att detta nog var ett olyckligt exempel liknande de vi kan hitta i massor av tryckta källor med sakfel (som dessutom är så mycket svårare att korrigera). Det här kan bli en klassiker att referera till för mina barnbarn.
Det är alltså 2008 och det som sker på nätet sker också i verkligheten. Underligare än så är det ju inte.
/Brit Stakston
P.S Även vissa universitet i England diskuterar faran med Internet som kunskapskälla för universitetsstudier ”Google university” vilket kommenteras briljant här med jämförelsen om stormen mot att en gång i tiden översätta bibeln till engelska….men tänk att detta behövs skrivas i år…
Alla inlägg
