PR-Guldägget är bra

Idag kritiseras PR-Guldägget i en artikel i Resumé. Som juryordförande i Guldäggets PR-kategori vill jag ta tillfället i akt och ge min bild.

För det första blir jag så trött. Varför ska vi kritisera bra initiativ?

Det finns ingen som tvingar någon byrå att tävla. Tycker man Guldägget suger – strunta i att tävla.

Guldägget är en tävling i kreativitet. En tävling som ska belöna den mest kreativa PR-idén. Den grundläggande idén med Guldägget är att höja den kreativa standarden på marknadskommunikationen är att bortse från andra faktorer som effekt och resultat. Guldägget ska söka efter den marknadskommunikation som har idéhöjd, är tydlig, relevant, visar på det bästa hantverket och är omdömesgill. Det är tydligt – det handlar inte om effektivet eller resultat. 

I kategorijuryn (som bestod av 5 medarbetare vid PR-företag och 2 medarbetare vid reklamföretag) enades vi om att leta efter bidrag där ”idén är en hävstång för PR”. Och jag tycker att vi gjorde ett bra arbete. De sex nominerade bidragen har idéer som utgör en hävstång för PR – ibland har de lett till redaktionell uppmärksamhet, ibland har de lett till samtal mellan människor, ibland har de engagerade medarbetare etc.

Det finns andra PR-tävlingar som fokuserar på effekt och resultat, till exempel SPINN. Och det står vem som helst, t ex någon av branschens branschföreningar, att starta nya tävlingar.  Och vill man tävla i effekt så kanske man bör lobba hos Sveriges Annonsörer så att 100-wattaren får en egen PR-kategori.

Personligen tycker jag att det är en överlevnadsfråga för PR-branschen att vi blir ännu mer kreativ. Vi är på väg bort från standardlösningar. Kreativiteten kommer att bli allt viktigare i det förändrade medielandskapet.  Genom att vi nu fått en PR-kategori i Guldägget så kanske det kan fungera som en katalysator.

Att fem(fyra) av sex bidrag som är nominerade har reklambyråer som avsändare är självklart något som alla ska och bör reagera över. 

  1. Jag tolkar det som ett bevis på en ökad branschglidning. Det är inte längre bara PR-byråer som är proffs på PR, det finns många duktiga spinndoktorer på reklam-, event- och webbyråer. I vår del av världen är det lätt att glömma bort att andra typer av byråer också sett storheten i PR och skaffar sig den kompetensen för att höja kvaliteten på de kommunikationslösninga de erbjuder sina uppdragsgivare. Det är väl ingen som vill neka dessa nya konkurrenter från att tävla med? Och sanna mina ord vi kommer att få se ännu mer branschglidningar i framtiden, det är en effekt av kommunikationens och hela kommunikationsbranschens utveckling.
  2. Jag tycker det också ett tecken på att vi PR-företag måste bli bättre på presentera våra idéer på ett pedagogiskt sätt så att juryn som ska bedöma bidragen greppar storheten i den kreativa idén. Att endast 1(2) av bidragen har PR-byrå inblandning är ett tydligt bevis på detta.
  3. PR-branschen behöver mer Guldäggsvana – men kom igen – det är inte något vi skaffar oss på ett år. Det är ju trots allt första året som PR är en egen kategori. Ge PR-Guldägget lite tid. Att döma ut PR-kategorin efter ett år tycker jag är lite forcerat. Ge tävlingen en chans!
  4. Sedan måste vi ställa oss frågan om det faktum att endast 1(2) av 6 nominerade bidrag i PR-kategorin är en varningsklocka. Håller de traditionella PR-byråerna på att bli omsprungna? Är de nya aktörerna på ”vår” marknad mer kreativa? (Och i sådant fall borde vi ställa oss frågan – har vi något att lära av dem?)

En sak till. Underskatta inte betydelsen av att nu PR kommit in i den ”finaste” marknadskommunikationstävlingen i Sverige. Det hjälper oss att sätta en relativt anonym bransch på kartan.

Ytterligare en sak. De som säger att PR-bidrag måste få visa resultat för att kunna visa den kreativa idén tycker jag har fel. Vad är det som gör PR så speciellt i jämförelse med andra discipliner av marknadskommunikation? Jag tror att det är våra egna vanor som gör att vi känner detta behov.  Men Guldägget utmanar oss. Låt oss ta den utmaningen! Som bransch kommer vi att växa. Och utveckling är kul.

Björn Mellstrand 

Av Björn Mellstrand | 27 Mar 08 | Även postad i Blogg, PR och kommunikation | Kommentarer (7)

Hur microbloggar man?

Idag hittade jag denna enkla lilla instruktionsfilm för Twitter när jag skulle visa en bekant hur det fungerar. Här ser du enkelt poängen med att se nya sidor av dina vänner och bekanta på detta sätt. Microblogga är ju verkligen det senaste alla skriver om, DN utsåg häromveckan 2008 till microbloggandets år också.

Microbloggandet består alltså av små korta meddelanden, till de som du väljer att följa eller som vill följa dig som skickas upp via mobilen eller skrivs in via datorn. Du kan också kommentera dina vänners inlägg. Du kan prenumerera på dina vänners flöden i RSS-läsaren eller i mobilen dvs då får du ett sms varje gång några av dina vänner lägger in något. Inläggen är korta, under 200 tecken, och är små spontana texter om vad man gör just nu eller kanske frågor utslängda till vännerna om något man undrar över. 

Själv kan man följa mig på Jaiku om man vill vilket är en tjänst med samma funktioner.

Prova på!

Uppdatering: Läs också gärna Niclas Strandhs utförliga postning på Resarcher om dynamiken med microbloggandet som han ser som motsvarighet till snacket runt caféborden.

//Brit Stakston

Av Brit Stakston | 24 Mar 08 | Även postad i Blogg, Sociala medier | Kommentarer (0)

Om företag som bloggar

Mattias Östmar, PRfekt.se presenterade sin undersökning av företagsbloggar på ett frukostseminarium hos JMW i mitten av mars. Efter frukostmötet blev det också officiellt att Mattias börjar som kommunikationsanalytiker hos oss vilket vi är väldigt stolta och glada över!

Efter Mattias dragning kan ni också ta del av den spännande diskussionen bland mötesdeltagarna om vad man kan och inte kan blogga om. samt deras egna erfarenheter av företagbloggande. Törs pr-byråer blogga om mediekritik till exempel var en fråga som ställdes?

Bloggandet är ett utmärkt sätt för företag att börja närma sig de sociala medierna. Många företag missar dock att ta chansen trots att det ger en möjlighet att starta konversationer som är viktiga att föra för företag och den verksamhet man bedriver. Även den minsta organisation kan med en gedigen bloggstrategi vara med och påverka. Bloggar är en viktig del för företag idag som vill föra en dialog med sina konsumenter och nå ut direkt till dem.

/JMW

Av Björn Mellstrand | | Även postad i Blogg, Sociala medier | Kommentar (1)

BEFRIAD ZON: Uppstånden? Nej bara klokhet som skapas tillsammans

På påskdagen kan det vara relevant att tänka igenom moment i ens eget liv som krävt en slags uppståndelse, ett återuppvaknande för att gå vidare. Har ju skrivit om helger som tid för reflektion förr. Ibland får man faktiskt ge de i sin närhet som betyder något lite cred. Här denna påsksöndag får JMW lite cred av mig igen.

Det senaste dryga halvåret har varit intensivt för mig personligen och även för JMW som byrå. Privata funderingar samt höga krav på mig själv i min yrkesroll har utmanat mig på ett positivt sätt. Mitt fritidsintresse råkar också vara sånt som rör och för mitt arbete framåt. Nyfiken på allt som har att göra med kommunikation och då särskilt det som rör kommunikation 2.0. Så gränserna mellan jobb och fritid känns inte relevanta att dra upp.

Sen har både JMW och jag personligen också haft lyckan att få extremt mycket positiv feedback på sista tiden. Kan använda Elias Betinakis postning som exempel där han skriver apropå ett svenskt dreamteam för webb 2.0:

”Ûber bloggers: De som populariserar de stora begreppen, gör det obegripliga begripligt, och vet hur man får digital spridning på sina ideer över bloggosfären. [svenska exempel, Brit Stakston, Dan Landin, Niclas Strandh]”

Galet roligt att läsa. Klart man blir glad och stolt men värt att påpeka är ju att allt det där inte sker på en isolerad ö. Visst jag är hyfsat duktig på att vara pedagogisk, få folk att mötas i nya sammanhang och skapa nya saker tillsammans. Men grejen är ju det vi gör tillsammans, det är då det händer. Den där spännande utvecklingen som får människor att tillsammans ta saker framåt. Men det är ju inte mig det handlar om då. Det är ju vår gemensamma förmåga att göra större saker tillsammans. Att våga dela kunskap.

Det där sker ofta på JMW och i spännande konstellationer byråer, entreprenörer och kunder emellan. Med bara lite gnistor poppar saker upp, en efter en i ett ständigt flöde. Idéer, projekt, möjligheter och kunder. 2008 med sociala medier som ett kitt har betytt otroligt mycket för att föra saker framåt och gestalta vad som hänt inom kommunikationsområdet för företagens marknadskommunikation under 2000-talet.

Inspiration får jag bland annat i mitt arbete av kunder vars spännande uppdrag innebär att det mesta man arbetat med tidigare bidrar till resultaten. Det är nog det allra bästa med jobbet som kommunikationskonsult att alla erfarenheter kommer till användning. Från minsta lilla sommarjobb till allt annat man gjort.

De personliga erfarenheterna har också sin relevans och yrkeskunskapen byggs vidare även av dessa. Både de bra och de mindre bra val man gjort personligen också. För fyra år sedan ägnades hela min påskhelg åt olika inbokade möten med ett tiotal engelska polischefer i jakten på en av Europas största bedragare (en f.d. pojkvän). En händelse som det tog sig 2 år att sig ur och krävde ett återuppvaknande. Det största med den historien idag är att även den händelsen är en så oerhört viktig del för hur duktig jag är som kommunikationskonsult idag. Inte bara för den direkta egna erfarenheterna av krishantering, transparens, medierelationer och annat utan för att min kommunikativa förmåga verkligen ställdes på sin spets där. Och definitivt knyter an till det där om vad man tillsammans kan åstadkomma om man vågar se utanför de givna ramarna och rollfördelningarna.

Vid sidan av det dagliga arbetet med kunder så är sedan mötet med andra inom min bransch extremt utvecklande. Det är till exempel hela den bubbla som finns runt sociala medier idag med några särskilt starkt lysande stjärnor vars klokskap och nytänkande är extra inspirerande. Vi behöver alla tillsammans över och inom branschgränser bolla idéer och foga samman våra olika pusselbitar.

Men nu till den viktigaste förutsättningen till allt detta dagligdags: Björn Mellstrand som vd för JMW och hans visioner för byrån. Insåg i helgen att JMW är ta mig sjutton unikt : -) Den förmåga vi har att agera snabbt på kommunikativa utmaningar är en sån styrka för en kommunikationsbyrå som befinner sig mitt i ett paradimgskifte. Allt möjliggjort tack vare Björns personliga vision för JMW. Den nyfikenhet han har och som förmedlas till oss som jobbar på JMW ger oss både mandat och mod att tänka nytt, vara nyfikna och vilja att prestera vårt yttersta.

Allt med utgångspunkt från att det är tillsammans vi är smarta. Inte enskilt. Det är därför kommunikation 2.0 är så spännande. För det bygger precis på det. Konversation, förmågan att lyssna och modet att släppa kontrollen ibland.

/Brit Stakston

P.S

Björn är bortrest över påsk och har därmed inte godkänt denna postning. Efter de resor jag gjort och gör har jag landat i att livet är alldeles för kort för att vi inte ska vara bättre på att tala om när saker är bra och vad man uppskattar. Vi glömmer ofta bort det i den vanliga vardagsstressen så jag passar på nu, när han inte behöver ta ställning till om vi ska publicera dessa rader om JMW eller ej :)

Av Brit Stakston | 23 Mar 08 | Även postad i Blogg, Sociala medier | Kommentarer (2)

BEFRIAD ZON: Om det farliga bloggandet

Bloggande är farligt lär vi oss i undertexterna i artiklarna om de förskräckliga barnmorden i Arboga.

Alter Ego skriver utförligt och väl om alla aspekter runt detta och undrar:

”Det här är ett tydligt exempel på hur riskabelt det är att gå ut med namn och foton på sig själv och sina anhöriga. Hur utomstående kan bli uthängda för att man finns i någon ‘vänskapskedja’ på Facebook eller annat social media mediaportal. Såväl Lunarstorm, som Familjeliv, Helgonet mfl portaler har granskats och allt eventuellt samröre har hängts ut. Jag är inte så säker på att jag vill utsätta mig själv och andra för det om olyckan skulle vara framme eller jag gör något felsteg som uppmärksammas av de ‘nyhetslystna’.”

Alter Ego frågar sedan avslutningsvis:
”Hur skulle du själv tänka och reagera om det drabbade dig?”

För mig sker allt det som händer i verkligheten också på nätet. Det finns en del saker vi måste hantera dock:

  • Feltolkningar på nätet

Den uppenbara risken för feltolkningar av att lägga ett pussel med hjälp av det man hittar på nätet borde alla vara medvetna om. Det behövs diskuteras i svenskundervisningen och diskuteras på arbetsplatser för att t.ex. förstå bloggande kollegor och vilken bild man egentligen får av dem via deras blogg.

  • Gränsförskjutning mellan vad som är personligt och privat

Vi behöver absolut öka medvetenheten om gränsförskjutningarna som sker idag mellan personlig och privat. Det innebär t.ex. att i många fall kan det som av en person upplevs som privat och som absoluta sanningar om någon i själva verket, för den som skrev det, vara en extremt medvetet presenterad bild som inte är privat alls. Där varje bild och varje rad är mycket medvetet skrivet och ”bara” personlig inte privat. Och att det i det ligger en oerhört viktig gränsdragning för bloggaren. De här gränsförskjutningarna måste vi föra en levande diskussion om.

  • Olika värderingar leder till olika slutsatser

Vi behöver också diskutera vad det i förlängningen leder till att det råder en stor skillnaden i förståelse för det man läser beroende på de grundvärderingar man har. Båda ”läger” måste göras medvetna om detta. Hur tar de med mer ”analoga” värderingar till sig och läser det som skrivits av någon med digitala värderingar? Det är ett paradigmskifte vi befinner oss i och som jag tidigare reflekterat över här . Det gäller att göra relativt aktiva medvetna val om vad, hur och varför man lägger ut texter, berättelser och bilder på nätet. Förståelsen för hur stor läsekretsen kan vara.

  • Pusslet lades tidigare också bara med andra verktyg

Det digitala är en plattform som ger en större kontaktyta och gör det som finns där tillgänglig för fler och för all framtid (i princip). All den kartläggning som kan ske via de sociala medierna var förstås möjlig för polisen eller galningar att göra tidigare också, analogt. Via brev, spioneri, stalking, samtal med grannar, intervjuer, kolla upp ringda telefonsamtal etc etc. Tog längre tid men även här lades ett pussel.

I ett land där vi sedan 1947 haft personnummer har vi sedan länge haft våra ”analoga spår” välj följda och möjliga att följa även utanför myndighetsvärlden. Med ett personnummer kan vi få veta mycket om en individ. De digitala fotspåren följs förstås på samma sätt. Det är uppenbart att det i det paradigmskifte vi befinner oss måste föras en hel del diskussioner om integritet parallellt med detta men jag tror faran är mindre än vi tror.

I gement tror jag nämligen att vi alla normala :) har mer än fullt upp med våra egna liv. Min uppfattning om att den tid som läggs på att följa andra på nätet än de som ingår i våra respektive vänkretser är marginell. Det är lika ointressant som det var för oss att hänga med fel gäng när vi drog på stan som tonåringar.

/Brit Stakston

Av Brit Stakston | 22 Mar 08 | Även postad i Blogg, Reflektioner, Sociala medier | Kommentarer (2)

BEFRIAD ZON: Facebook/DN-debatt slås samman och Blondinbella blir Karl XII

PM Nilsson intervjuas i Resume TV denna vecka om den kommande ”sociala community” som skall lanseras tillsammans med Leo Lagercrantz, finansierad av Bonniers och svenska investmentbolaget Proventus.

Nilssson påas av Viggo Cavling om den hybrid mellan Facebook och DN debatt som de ska lansera. Nilsson förklarar det som en social community där man kan bli medlem och som företagare ges möjlighet att använda ett verktyg för att kraftfullt kunna delta i en kvalificerad samhällsdebatt på olika nivåer. Ett nytt annonsformat diskuteras också där det för läsaren ska vara tydligt att det är annonser men att företagen i detta format skall kunna uttrycka sina åsikter och att det därmed är långt från traditionella annonser.

Referenser görs också till Martin Jönsson tidigare satsning på något liknande, Martin kommenterar både detta och det som PM och Leo ska göra här.

Well det som hänt sen Martins förra försök är bland annat att bloggandet som företeelse har etablerat sig där länkandet och kommenterandet är lika bärande delar som bloggpostningar i sig och andra funktionaliteter.

Bloggsfären ger på sitt sätt varje företag, som har modet redan idag, möjlighet att kunna delta i en kvalificerad samhällsdebatt. PM och Leos satsning kan kanske bli en bra samlande ingång, nya aktörer kanske vågar/vill ge sig in i debatten när det finns en tung avsändare, min enda tvekan för om man verkligen har förmågan att ro hem det här ligger i den här postningen hos PM & Leo för några dagar sedan.

” Efter 14 dagar som amatörbloggare har jag upptäckt mycket som jag inte visste tidigare. Bland annat hur mycket kvalitet bloggosfären erbjuder. Ett flertal publicistiska nischer som traditionellt sköts av professionella anställda har idag långt bättre ideella konkurrenter i gestalt av bloggarna.”
Ur postningen Folkrörelsens återkomst, PM & Leos blogg, 10 mars 2008.

Att år 2008 upptäcka bloggsfären är anmärkningsvärt, hur trevligt det än var skrivet och ger stor upprättelse till många kunniga bloggare som också genom åren ifrågasatts. Men om den kunskapen inte fanns innan det här projektet utvecklades kommer man då kunna inkludera de variabler till interaktion och annat som finns i de sociala medierna.

Veckan som gått har på sitt sätt verkligen varit bra för bloggsfären dvs det är något stort som hänt vad gäller att se bloggandet som maktfaktor när Expressens debattsida två dagar i raden handlar om bloggandet som företeelse, Maria Wetterstrands inlägg här och Blondinbellas svar här.

Har kommenterat min syn på det enorma fokus på modebloggandet som finns och kan nu ytterligare visa hur stor maktfaktor de tillskrivs med veckans citat.
” Vi har träffat Claes de Faire i ett skumt gathörn och gjort upp om att PM ska sitta i TV med Sveriges mäktigaste tonåring sedan Karl XII: Blondinbellan”…
Ur PM & Leos blogg

Med en son som lärt mig allt om Karl XII känns det här citatet legendariskt. Några gränser får det väl finnas för hur mycket makt man tillskriver en modeblogg :)

Det är verkligen dags för andra kunniga bloggare att gestalta bloggsfären vid sidan av modebloggarna och träda fram i samhällsdebatten oftare. Till exempel ta plats när mötet mellan gamla och nya medier sker . Bloggsfären är fylld av kunniga människor, företag och organisationer. Till exempel reklamare som här eller här, planners som här och här, kommunikatörer som här eller annat samhällsengagemang som här och här .

Helt enkelt listan skulle kunna göras hur lång som helst. Debatten är levande bland bloggarna. Och det är synd att den kunskap som finns här inte oftare får den uppmärksamhet och erkännande som de faktiskt förtjänar att få i samhällsdebatten.

/Brit Stakston

UPPDATERING 23 mars

Annandag påsk följer den tredje debattartikeln om bloggar på en vecka  i Expressen. Den är gången är det stå upp komikern (vilket jag tar som utgångspunkt) Tobias Persson. Mitt i en hel del poänger värda att diskuteras så förtar han sina egna ord genom den arrogans han använder sig av och slutklämmen blir verkligen löjlig:

”För 150 år sedan byggde ungdomar vår järnväg, våra hus, vårt samhälle –
i dag fotograferar de sin fika. God natt jord!”

Men snälla någon måste du vara så förutsägbar, det blir ju bara bakåtsträvande och så enkelt för dina motståndare att raljera med. Jämföra järnvägsbyggandet med modebloggandet….. Det finns vardagar  och verkligheter hos en hel del ungdomar idag som handlar om vår motsvarighet till järnvägsbyggandet. Precis som det för 150 år sedan fanns unga borgardamer som enbart drack te också.

Av Brit Stakston | 21 Mar 08 | Även postad i Blogg, Sociala medier | Kommentarer (7)

mars 2008