”För det första tycker jag att du använder en alldeles för bred pensel i din generalisering kring amerikanska företag….”
Ja till viss del kan jag hålla med om en bred pensel, visst absolut har mycket av det som berör sociala medier och företagandet tagit stora steg i USA men generellt kan man säga att en ”Bringéusbloggande” anställd aldrig skulle förekomma…det är mycket yta och fernissa, där är transparens mest allt det som är bra, sånt som bär framgångskulturer…svenska företag med amerikanska huvudägare kämpar ofta med transparens i Sverige idag…och den riktigt spännande fråga är ju att tänka sig vilka andra företag som på 24 timmar avskedat någon på det sättet…

Apropå din andra kommentar om privatbloggande: Min formulering handlande också om att det finns en hel del människor på stora svenska företag som inte ens får använda Facebook yet alone blogga idag….privatbloggande är förstås ett luddigt begrepp för t.ex. en sån som mig …jag bloggar för mitt arbete och kan göra det vilken tid på dygnet som inspirationen finns…men jag skulle verkligen inte kalla det privatbloggande för jag skriver inte privat alls…knappt personligt ibland även om jag försöker. Men visst suddas gränserna ut här…absolut. Och som du skrev ”bloggande som gör att de ordinarie arbetstiderna eftersätts” för det var väl så att Bringéus i någon postning skrev om att han bloggade 7 av dagens 8 arbetstimmar…eftersom hans blogg inte ens var känd av P&G är ju detta verkligen långt ifrån hans ordinarie arbetsuppgifter – hur utvecklande han än upplevde det själv men det finns det ju en mängd saker man gör som inte arbetsgivaren är involverad i….

”Vi representerar alla i olika grad de företag eller organisationer vi arbetar för. Hur vi hanterar det bör vi återkomma till ofta, inte bara när vi anställs.”
Absolut!

Tre korta kommentarer dock. För det första tycker jag att du använder en alldeles för bred pensel i din generalisering kring amerikanska företag. Robert Scoble erbjöd transparens långt före någon ens lyfte diskussionen i Sverige och det finns amerikanska storföretag som praktiserar en syn på sociala medier som snarare inspirerar än avskräcker.

För det andra tycker jag att privatbloggande känns som ett allt mer trubbigt begrepp. Var drar vi gränsen i dag, när vi i ökande utsträckning bloggar om sådant vi jobbar med? Finns det något skäl att göra det? Kanske, om vi talar i termer av att ”blogga på arbetstid”. Men hur 2008 och pro-sociala media är det att resonera så? Vad hände med sociala medier som utvecklande för såväl enskilda medarbetare som företagen? Med den flexibilitet avseende arbetstidens förläggning under dygnet som väldigt många har kan man på sin höjd tala om ”bloggande som leder till att ordinarie arbetsuppgifter eftersätts”. Det var kanske så du menade, och i så fall erkänner jag mig ödmjukt skyldigt till grovt hårklyveri

För det tredje förtjänar rådet i ditt avslutande stycke ett stort ”Hear! Hear!”. Men det tål att understrykas att detta i grunden inte handlar om eventuellt bloggande eller andra sociala medieaktiviteter. Vi representerar alla i olika grad de företag eller organisationer vi arbetar för. Hur vi hanterar det bör vi återkomma till ofta, inte bara när vi anställs.

Martin