BEFRIAD ZON: Att våga vara digital

Tidigare Medarbetare 06 mars, 2008
Kategorier:
Blogg, Reflektioner, Sociala medier

Saker och ting har kokat ner till en intressant grunddiskussion om sociala medier och digitala vs analoga värderingar med utgångspunkt från Bringéus-händelsen i veckan.
Axel Bringéus svarar i intervjun i TV8 på frågan om han avskedats från Procter & Gambler för att han bloggat på sin arbetstid eller för innehållet:
”I grund och botten fick jag sparken på grund av artikeln”.

Det skrämmer mig år 2008. Faktiskt.

Det finns mycket i den korta intervjun som skaver obehagligt i min digitala själ. Hur de analoga värderingarna fullständigt backat in Bringéus i ett hörn så han retirerar och lägger sig platt. Viker sig totalt för rådande analoga normer.

Visst han har just avskedats på grund av sitt, ganska omdömeslösa, bloggande. Säkert enormt pressad efter att utpekats som högerextremist. Men han borde våga stå för det han gjort på den digitala arenan. Han borde ha slagits för rätten att vara ironisk om det nu var så viktigt från början. Han borde också poängterat hur få som läste hans blogg (7-8 läsare dagen innan artiklarna och som mest cirka 40 enligt intervjun i TV8). Poängterat det sanslösa i att lösryckta citat ur en blogg ska ligga till grund för uppsägning. Vågat ta fajten helt enkelt.

Göra pudlar är väl en väl beprövad metod men det finns väl gränser för hur mycket man väljer att sälja ut sig själv och sitt tidigare agerande. Han ”erkänner” i intervjun att det mesta var påhitt, provokativa överdrifter och inga åsikter:

”Ingen vettig människa har såna åsikter” och ångrar att han hade bloggen.

Sen kommer det mest oroande ”det man säger, skriver och gör på Internet skiljer sig från det man säger och skriver i verkligheten.” Bringéus menar att det råder en annan moral, andra regler på Internet och att det är vilda västern.

Är det 1994? Då när verkligen alla hotbilder med Internet målades upp.

Det är år 2008. Och nu börjar jag bli arg.

Det där väljer vi väl själva ändå! Det är vi själva som skapar innehållet och förhållningssätt. Internet är inte en stor ond slukande digital arena som får oss att bete som monster. För mig är det digitala lika verkligt som det analoga. Den Brit man möter här är likadan i verkligheten också. Det är mitt ansvar att bete mig på ett sätt som är genuint för mig. Som jag kan stå för i alla lägen, privat såväl som yrkesmänniska. Att sätta en gemensam bild av mig oavsett arena. Allt hänger samman.

Sen innebär detta i sig en process där det hela tiden självklart sker förskjutningar. Mod att vara mer öppen, mer personlig och i mitt fall till och med öppen med min identitet. För några år sedan hade jag inte vågat registrerat mig på någon digital arena med mitt namn eller ens bloggat. Idag väljer jag att göra det för den offentliga digitala arenan ger mig en trygghet där mina digitala fotspår faktiskt skyddar mig mer än de oroar mig.

Heja Anna Bråkenhielm som i tv-intervjun med Bringéus fick kommentara internetklimatet och gör det med orden ”ingen är rädd för offentligheten idag” och refererade bland annat till sitt eget steg mot en större öppenhet genom att gå med i Facebook.

Jag stannar där och väljer att låta det vara utgångspunkt för kommande resonemang om huruvida vi kan hitta belägg för just detta, att vi med en större öppenhet, förändrar vår vardag och vårt synsätt på offentlighet.

Även om det just denna vecka känns som vi tagit oerhört många kliv tillbaks.

/Brit Stakston