Förra helgen kom sista pappersvarianten av tidningen The Capital Times. Nu finns den endast som internettidning (Det kommer visserligen en helgbilaga i pappersform). Visserligen är tidningen ingen morgontidning, men det säger ändå mycket om vilken utveckling som sker. De traditionella medierna tappar i upplagor och att man nu i Wisconsin väljer att gå över helt till Internet säger nog en hel del om framtiden för fler tryckta nyhetsmedier.
Magnus Klang
Tillsammans med många av mina kollegor på JMW och andra företag i branschen har jag pratat om sociala medier/sociala webbens möjligheter. Vi har pratat om kontroll över varumärken och att man måste inse att man som varumärkesägare inte längre har kontroll över sitt eget varumärke (om man någonsin har haft den kontrollen).
Många företag och organisationer är oroliga inför detta faktum att konsumenterna och sätter bilden av varumärket – och att deras bild av varumärket blir tillgängligt för andra konsumenter. Med den sociala webben så är ju konsumenterna medskapare till bilden av ett varumärke. Inget nytt direkt.
Men vad många företag inte inser är att de genom att avstå från att interagera med konsumenterna på den sociala webben så överlåter de helt till sina konsumenter att sätta bilden. Företagens möjligheter att påverka den egna bilden är begränsade.
Om man själv aktiverar sig på den sociala webben, delar med sig av sin information och låter konsumenterna förädla sitt eget innehåll så ökar möjligheterna att sätta sin egen bild. Genom att själv använda de redskap som de sociala medierna erbjuder så ökar möjligheterna att återta kontrollen, inte helt och fullt men till viss del, över sitt eget varumärke. En uttjatad klyscha som Larserik Johansson* alltid sa gäller också i de sociala medierna: ”sätt bilden annars gör någon annan det”.
Björn Mellstrand
* Larserik Johansson står för J:et i JMW. Han var med och grundade JMW men valde att trappa ned redan efter ett drygt halvår för att ägna sig åt sin egna låda. Det var hos Larserik jag började min bana som PR-konsult en gång i tiden.
Idag har jag varit på årsmöte i PR-företagens branschförening, Precis. Årsmötet inträffar alltid på en av de första varma vårdagarna. Vi är en samling, helst kostymklädda och främst män, byråledare som samlas en gång om året för att välja en styrelse för organisationen. (Hans Gennerud på Gullers omvaldes till ordförande.) Årsmötet avslutas alltid med en middag som jag alltid gör mitt bästa för att undvika. Så även i år. Jag är helt enkelt inte så mycket för den där typen av tillställningar.
Det entimmeslånga årsmötets höjdpunkt var diskussionen om de uppdaterade normerna för branschen. Diskussionerna handlade uteslutande om tre punkter:
Årsmötet slutade i en återremiss till gruppen och styrelsen. Styrelsen kommer nu att fastställa de nya normerna. Och jag misstänker att i det är det ursprungliga förslaget som kommer att gälla.
Och nu undrar jag varför jag valde att blogga om årsmötet när jag istället kunde suttit på en trevlig middag tillsammans med mina branschkollegor och argumenterat för min ståndpunkt. Ibland gör man underliga prioriteringar.
Björn Mellstrand
UPPDATERING 2008-04-25, kl 16.10
Dagens Media uppmärksammar diskussionen på gårdagens årsmöte.
Företagens nyfikenhet på sociala medier leder nu till att de vill inkludera mer funktioner och tjänster på sina egna webbplatser som är sociala medie-relaterade. En glädjande utveckling och ett konkret resultat av höstens Facebook-feber. Trots en lite fnysande inställning bland sociala medier-experter att Facebook inte är det mest briljanta exemplet på vad sociala medier kan vara så kan vi faktiskt tacka just Facebook för den mogenhet som finns hos företag att våga omfamna de sociala medierna idag. Det genomslag som en gemensam referensram innebär för förståelse för en ny kommunikationsform ska inte underskattas. Dessutom bidrog Facebook med synliggörandet av den egna identiteten eftersom fullständigt namn är kutym där. Det var en viktig broöppnare för nya användare att känna sig bekväma med användandet av ett social nätverk men det har nu också lett till intressanta eftereffekter bland etablerade bloggare och andra om att kanske skippa sina alias eller nicknames helt.
Men vad händer nu? Jo företagen tar nästa steg. Var och varannan kund vill se över sin sociala mediepolicy. Och nya kunder hör av sig och vill ha guidning och råd för hur de ska närma sig något de förstått att de måste inkludera i sina kommunikationspalett.
Vad är det de vill göra då? Communities nämns men förstås men insikten om att det kanske inte alltid är det mest relevanta finns, brand fan perspektiv nämns också – det vill säga hur kärleken till ett varumärke naturligt kan fångas upp och ….. sen nämns alltid tankarna på en företagsbloggande.
Vi ser att det som kommer hända nu är en explosion av antalet företagsbloggar. Bloggen för ett företag är ju verkligen en möjlighet att via sina medarbetare gestalta de värderingar som bär företaget. Personliga tolkningar av hur företagets visioner och värderingar matchar medarbetarnas. Företagsbloggandet öppnar för kommunikation med omvärlden, bidrar till att man hamnar bättre i sökresultaten och överhuvudtaget positionerar sig med sin kunskap, sina tjänster och sin produkter tydligare. Och bjuder in till dialog. Men det kräver mod. Det kräver flexibilitet. Det kräver insikt om vad man vill med bloggandet och det kräver definitivt en personlig ansats.
1997 ville alla bygga portaler. Alla ville lösa allt med den ultimata lösningen för användaren. Alla drömde om att dra alla användare just till sin portal. Jag vet inte hur många satsningar av det slaget jag varit involverad i både nationellt och internationellt. Under de åren blev min viktigaste uppgift bli att försöka stoppa tanken på att bygga en plats som tilltalade alla. Det slog mig i veckan att jag nog kommer att få ta till den där bromsen under de kommande månaderna också. En företagsblogg kommer inte att fungera om den inte är internt förankrad, en del i ett strategiskt kommunikativt arbete och bidrar med något annat fernissade företagsnyheter. Bloggen är ett redskap för ett företag att våga ge sig in i samhällsdebatten och tydligare kommunicera med sina konsumenter. Men den kommer inte att lösa allt och den kommer inte att läsas av alla.
Här kommer vi behöva stötta och ibland avråda företag för att kliva in. Tänkbara misstag: brist på genuin transparens (inom rimliga ramar), brist på kontinuitet, brist på långsiktighet, brist på kunskap om bloggandets etikett, kultur och mekanismer, brist på den flexibilitet som bloggandet bör bygga på för att bli framgångsrikt, brist på insikt om att bloggandets drivkraft måste komma inifrån och inte kan rekryteras in (ser framför mig att en rad etablerade bloggare kommer headhuntas för att bli spökskrivare eller gästbloggare på företag).
Väntar nyfiket på vad PM Nilsson och Leo Lagercrantz ska hitta på här. Jag tror att många större företag som är nyfikna på bloggandet hindras av att de upplever den egna hemsidan som en ”icke-kanal” för att nå ut med den typen av innehåll. Dessutom har de ganska bråttom med att nå ut när de väl väljer att börja blogga, de vill bli lästa och de vill bli kommenterade. Där tror jag att en intressant debattsajt kan fylla en viktig funktion. En kanal för företag att kommentera dagsaktuella företeelser ur sitt företags perspektiv och i en mer ”traditionell” inramning som får dem att känna sig mer hemma. Det finns också massor av stora såväl som mindre företag som har svårt att nå ut i de traditionella medierna. En DN-debattsida med extrem snabbhet öpnnar upp för spännande perspektiv…om företagen vågar agera på vad som sker i omvärlden och inte tvärtom. Bloggandet ska ses som en möjlighet att kontinuerligt föda och göda omvärlden med det egna företagets synpunkter på dagsaktuell företeelser som påverkar dem.
Vi kommunikationskonsulter får under tiden göra vårt bästa så att portalhysterin inte ersätts med drömmar om DEN företagsbloggen som alla ska läsa och relatera till. Vi får en stor uppgift i att sätta rimliga mål och förväntningar med bloggandet. Det hindrar dock inte att företagsbloggandet verkligen är en enkel och spännande möjlighet för företag att öppna fönstret mot de sociala medierna.
Brit Stakston
Deltog i veckan på en workshop om sociala medier med Neville Hobson arrangerat av Disruptive Media. Läs gärna Niclas Strandhs liveblogg på Researcher.
Niclas Strandh och jag ger ju tillsammans liknande kurser i sociala medier men det var ändå mycket inspirerande att få diskutera dessa frågor som vi kunde göra denna dag. Lyx!
Kurserna vi ger vänder sig till företag (nästa kurstillfälle är 21 maj) som vill lära sig mer, Neville Hobson har oftast pr-byråer som kunder. Vi kom att diskutera pr-branschens syn på de sociala medierna utifrån den bild Neville har av att branschen känner sig rejält hotade av allt det nya. Neville skrattade gott när han insåg att jag inte är den som beredd att strida för pr-konsultens roll. Min grundinställning är ofta att pr-konsulter inte ens behövs…det vill säga jag tycker att företag själva kan göra så mycket mer än att lämna det viktigaste de har helt i händerna på externa konsulter. Med de sociala medierna blir detta ännu tydligare.
Det är klart att PR-konsulternas arbetsuppgifter kommer att förändras i det nya medielandskapet även om allt berör kommunikation. De sociala medierna ger ju inte bara makten åt konsumenten utan även till företagen. Även företagen får ju tillgång till megafoner för påverkan genom de sociala medierna. Som de inte alls använder ännu i den utsträckning som de skulle kunna. En megafon som handlar om något annat än att trumma ut sitt budskap på traditionellt sett. En megafon som kan användas för att föra dialog med nischade grupper. Dialog med exakt rätt konsumenter i exakt den stund de vill prata.
Men de sociala medierna ställer ännu högre krav än tidigare på att man i sin kommunikation är genuin, personlig, ärlig och relevant… för mig väcker redan de orden i sig perspektiv av att det egna textskapandet blir allt viktigare. T.ex. kommer spökskrivande VD-bloggar att avslöjas i slutändan och förmedlar varken trovärdighet eller arbetar genuint med de sociala mediernas absoluta styrka, personifieringen av företag. Möjligheten att uttrycka visioner och värderingar som företaget bär på genom ett personligt tilltal från VD och många andra anställda missas då. Den enkla poängen att kamma hem, att bli någon som jag litar på som konsument, missas om man inte gör det hela vägen. I den här typen av skrivande tror jag sannerligen inte att det ska finnas mycket konsulteri inblandat för att det ska bli framgångsrikt långsiktigt.
Sociala medier ger ju företagen fler vägar att nå ut, de är inte längre utlämnade åt journalisten som avgör (via pr-konsulten som mellanhand) om deras historia är värd att berättas. Idag har företag som bär på intressanta historier mängder av kanaler att berätta dessa i och de kommer berättas vidare av konsumenter/användare. Pressreleasen vid stora nya lanseringar blir ersatt av ett konstant flöde så fort jag som företag har något spännande att berätta för mina konsumenter. Företag som inte får det utrymme de vill ha i traditionella medier kan också genom artikelkommentarer och/eller med hänvisning till eget blogginlägg som kommenterar artiklar som tar upp deras verksamhetsområde lyfta fram sin ståndpunkt. Om detta görs intressant, välskrivet, personligt och med en tydlig vinkel kan det t.o.m komma att plockas upp som nyhet och definitivt över tid att läsas av både journalisten och övriga läsare. Varje gång man söker på företaget kommer detta finnas med i träfflistan. Ett enkelt sätt att positionera företaget och dess syn på saker och ting om det görs kontintuerligt. Framför allt en möjlighet för alla företag/organisationer att oavsett storlek visa vad man har att erbjuda. Sociala medier med sin kostnadseffektivitet möljiggör för många fler företag, mindre företag, att nå ut.
Sociala medier är demokratisering. På individ- såväl som företagsnivå. En möjlighet för ett företag att oavsett marknadsbudgetens storlek kunna slå sig fram.
Jag tror pr-konsulternas viktigaste och främsta roll i relation till sociala medier just nu är att bidra till förståelsen om den oerhörda dynamik som finns i dessa nya mediekanaler. Guida företag på vägen närmare konsumenten. Att påvisa hur den kommunikationsrevolution som sker påverkar kommunikationsmöjligheterna framöver och hur de analoga och digitala värderingarna förändrar oss. Vi kan stärka och ge företagen mod nog att våga lyssna mer och förstå att mer kraft måste läggas på att synas när människor spontant frågar, söker efter tjänster och produkter. Av egen kraft, när konsumenterna själva behöver dem. Det är då företagen ska synas. Det är ett omvänt synsätt.
JMW har ju tidigt satsat på kunskap om de sociala medier. Vi känner oss inte hotade, på det sätt Neville Hobson märkt att pr-byråer han möter gör, av den utveckling vi ser. Tvärtom är det stimulerande. Byråglidningarna som sker runt de sociala medierna är också utvecklande. Därför väljer vi t.ex. också att ge kurser om sociala medier tillsammans med Niclas Strandh som vid sidan av att vara etablerad bloggare även är kreativ planner och delägare på reklambyrån Heimer & Company.
Det ger oss båda insikter i aktuella frågeställningar för företag. Vi hoppas också att genom att vi är förebildliga samt betonar vikten av byråsamverkan att vi därmed kan påverka företag att uppdra åt sina byråer att jobba mer tillsammans.
För allt hänger samman. Internt och externt. Varumärkesbyggandet sker överallt hela tiden på fler och fler arenor. Faktiskt är arenorna lika många som det finns antal konsumenter.
Det perspektivet ger en bild av en oerhört spännande framtid som kommunikationskonsult.
Brit Stakston
Det knastrar en digital överbelastning i ledningarna. Vi ”sociala medier evangelister” har arbetat vansinnigt mycket de senaste sex månaderna i det race som skett för att förmedla det nya medielandskapets potential.
När nu till och med min egen husgud Jeremiah Owyang loggar ut för några dagar är det bara att inse att det här är en kommande trend, urloggandet:
”I need a vacation, I’ve been on the grid for over 900 days. I’m going to be spending some time away, which will be the first time in over two and a half years that I’ll be completely offline.
I won’t be checking email, my blog, or twitter, so you’ll have to catch me when I get back in a few days. The last 6 months as an analyst have been very busy, I hit my goals in the role, published research, helped clients, and supported the company move it’s own social media efforts forward –all while maintaining this blog.”
Den senaste veckan har jag hört mer än en i min närmaste krets uttrycka en lust att koppla ur, koppla ner för en längre tid. Det talas om mobilfria fester och helger, perioder då man stänger av allt, privata middagar som inleds med orden ”stäng av mobilerna” eller möten där inga datorer eller telefoner får vara synliga. Fokus på mötet avkrävs. Inget annat får distrahera.
Jag inaktiverade mitt eget Facebook-konto för några dagar sedan tills jag övertalades öppna det igen med hänvisning till att jag behöver det för mitt jobb. Och så är det ju förstås. Mikrobloggandet via Twitter och Jaiku skulle jag precis logga ur från när plötsligt ett gäng nya vänner anslöt sig som jag ju faktiskt genom dessa tjänster vill lära mig mer om och de kan lära känna mig och mitt arbete bättre. Jag har startat en privat blogg utan koppling till min identitet överhuvudtaget och det sker helt enkelt intressanta förskjutningar i mitt sätt att interagera och tänka runt de sociala aspekterna av mitt eget digitala fotspår.
Och jag hatar att erkänna det men på sista tiden har en del av det digitala samtalet tagit mer energi än det gett mig energi. Och det sagt av den som med bestämdhet hävdar att det som sker on line är lika verkligt som det som sker off line. Så det innebär att detta får lite större perspektiv än att bara stänga av en mobiltelefon under ett möte. Det handlar om att pausa lite i livet i stort med andra ord. Jag pratar inte om internet som källa till kunskap, förståelse eller som verktyg för att effektivisera min vardag allt det där kvarstår självklart. Jag pratar mer om de privata dimensionerna. Utrymmet för mitt eget perspektiv, mitt nytänkande och min kreativitet stoppas just nu av det konstanta massiva flödet av input. Intressant fenomen för någon som har just det där som livsnerv.
Redan i en Aktuellt-intervju i höstas nämnde jag en tänkbar motreaktion mot sociala nätverk och min kollega Marika hörde en liknande diskussion bland unga på t-banan häromveckan. SVD berättade i veckan om hur bloggandet stressar.
Till och med Robert Scoble skriver i veckan om att stänga av Internet:
”Want to get something done? Turn off Twitter. Turn off Facebook. Turn off blog comments. Turn off FriendFeed. Turn off Flickr. Turn off YouTube. Turn off Dave Winer’s blog and Huffington Post. Turn off TechMeme. Turn off the distractions.”
”What are your goals? Is it to have more followers on Twitter? Or is it to get something done today?”
Samtidigt har vi så himla lång väg kvar innan det är begripligt för alla hur i grunden revolutionerande internet ändå är, på ett extremt positivt sätt. Vi kommunikatörer befinner oss precis i början på en väg där företagen har ett stort behov av att hålla handen för att våga sig ut på resan. De sociala medierna utmanar företagens kommunikation. Fredrik Wass artikel i veckans Fokus är en briljant folkbildande artikel om just internets roll i våra liv, som ett förlängt medvetande. För de företag jag möter och som redan från början ifrågasätter mycket av det som sker på internet och som tvekar om det överhuvudtaget sker några relevanta samtal för dem på nätet eller om ett enda ord kan sägas vara sant vore förstås denna postning ingen bra läsning alls 
på ytan ser det ju ut som jag motsäger mig själv. Men det gör jag inte.
Jag är kvar. Jag behöver ha tyngdpunkten på mer analoga aktiviteter under en period. Det handlar alltså inte alls om att vara mer IRL för det är ju precis som Niclas Strandh skriver på Researcher, IRL är ju idag livet dvs bägge delarna, det analoga (IAL) plus det digitala (IDL). Det handlar mer om att jag under en period kommer vara mindre hel. För livet idag består verkligen av både och.
Jag ska vid sidan av mitt vanliga arbete, skriva några kapitel i min bok, leka mer med sonen, läsa några böcker jag inte hunnit läsa, lägga ett strategiskt pussel i mitt huvud för ett annat spännande bokprojekt som ligger i pipeline (utan att hindras av all annan klokskap som finns). Dags att fokusera lite mer på min egen kunskap än att lamslås av andras 
Brit Stakston
JMW Kommunikation, Kungsgatan 24, 7 tr, box 7235, SE-103 89 Stockholm, Tel: +46 8 53 48 07 50, Fax: +46 8 20 93 65, info@jmw.se
Disclaimer
Alla ståndpunkter i denna blogg är JMWs eller enskilda medarbetares egna åsikter. Om det är någon annans, t ex uppdragsgivares, åsikt vi ger uttryck för framgår det. JMWs blogg innehåller länkar till andras sajter, bloggar och liknande, vars innehåll vi inte ansvarar för. JMW behöver inte dela de åsikter eller ställningstaganden som finns på dessa sidor. Under rubriken: BEFRIAD ZON ryms enskilda medarbetare personliga ställningstaganden och reflektioner.
Under BEFRIAD ZON tillåts medarbetare att ta ut svängarna lite extra.
Detta verk är licensierat under en Creative Commons 2.5 Sverige licens.
Alla inlägg