Kommunikation måste väcka känslor


Heinz har dragit tillbaka en reklamfilm där två män pussas. Eftersom den har utlöst reaktioner. Först reagerar folk över att två män pussar varandra. När företaget sedan drar tillbaka filmen reagerar den brittiska gayrörelsen och uppmanar till bojkott.

I ett pressmeddelande skriver Heinz: 

Heinz has confirmed that it withdrew a UK TV commercial for Deli Mayo last week because it was not in accordance with Heinz’s long-standing corporate policy of respecting everyone’s rights and values.

“Heinz pulled the ad in the UK because our consumer research showed that it failed in its attempt to be humorous and offended people on all sides,” said Michael Mullen, Director of Global Corporate Affairs for Heinz.

“Heinz apologizes for its misplaced attempt at humor and we accept that this ad was not in accordance with our long-standing corporate policy of respecting everyone’s rights and values,” Mullen said.

Personligen tycker jag att det är en tafflig förklaring. Är det humor att skämta om två män som lever i ett förhållande?

I Sverige hoppas marknadschefen att detta inte ska påverka företaget: - Det hoppas jag verkligen inte, det vore ytterst tråkigt.  

Några snabba reflektioner:

  1. Kommunikation måste väcka känslor och reaktioner. Det gör att man som företag måste vara modig – alla kommer inte gilla kommunikationen. Om man har som mål att kommunikationen ska gillas av alla så blir den slätstruken och ingen kommer att ta notis av det man säger.
  2. Vi lever i ett globalt nyhetsflöde. Att Heinz drar tillbaka en annons i England var inte en nyhet i Sverige för några år sedan – idag är det.
  3. Allt kommunicerar. När du väljer att göra en annons med två män som pussas så sänder det ut ett budskap. När du väljer att dra tillbaka sänder du ut ett budskap. Om man saknar mod måste man göra ett ordentligt övervägande innan man sticker ut hakan annars riskerar man få retirera med svansen mellan bena.
  4. Sverige är inte världen. Sverige är inte Europa. I Sverige ser vi ofta reklam som spinner på ett gaytema – homosexualitet är nästan normaliserat i reklam, framförallt när vi har Europride i Stockholm om en månad. Jag lyfter inte på ögonbrynen. Men så ser det inte ut i resten av världen eller Europa. Runt om i världen väcker fortfarande homosexualitet starka känslor.
  5. Filmen sprids nu via Youtube och andra kanaler. Över 77.000 500.000 konsumenter har valt att titta på filmen. Över 800 1.500 konsumenter har kommenterat filmen på Youtube. I denna diskussion har jag inte sett att Heinz deltar…

Björn Mellstrand

Av Björn Mellstrand | 27 Jun 08 | Även postad i Blogg, PR och kommunikation, Reflektioner | Kommentarer (2)

Retorikskolan del 9

I en tid då vi i större utsträckning kommunicerar direkt med våra målgrupper, utan att gå via filter som reklam eller traditionella medier, ökar kraven på att förstå de man talar med. När kommunikationen mellan varumärke och konsument mer liknar en dialog blir förståelsen dem emellan nyckeln till framgång. Det retoriska begreppet doxa blir i det här sammanhanget mer aktuellt än någonsin.

Målgruppsförståelse har alltid varit en viktig stöttesten för kommunikatörer, men när man mer ingår i en vänrelation med sin målgrupp krävs också att man förstår kulturen de ser sig tillhöra.
Inom retoriken förklarar man de sanningar, förgivettaganden och värderingar som finns inom ett socialt sammanhang vid en viss tidpunkt med begreppet doxa. Den visar inte verkligheten som den är i sig själv utan som vi människor uppfattar den. Inte heller gör den anspråk på att vara evig eller oföränderlig, utan omformas hela tiden och bestäms av det sammanhang som råder. Allt som finns inom ett socialt fält innefattas alltså av doxan. Det handlar lika mycket om språkvanor som klädstil. Ja, till och med sättet att gå på. Och med detta resonemang blir identitet och doxa oskiljbart. I boken Doxologi skriver Mats Rosengren hur Bourdieu tolkar doxabegreppet, ”För Bourdieu är doxa det som aldrig ifrågasätts helt enkelt därför att ingen inom gruppen kommer på tanken att ifrågasätta det.”

Doxa är inget absolut eller universellt. Det sammanhanget som avgör vilken doxa som råder, vilket även innebär att olika sociala gemenskaper har olika doxor på olika nivåer. Därför blir en ständig närvaro i den kultur som ens målgrupp ser sig tillhöra avgörande för varumärken. Att endast veta var de befinner sig och vad de gillar är inte tillräckligt. Det kan snarare få motsatt effekt då man riskerar att trampa målgruppen på tårna.

Nej, det gäller att bli en del av kulturen och få en uttalad roll. Först då kan man bli trovärdig på en arena där inga tydliga filter finns mellan varumärke och konsument. Och för att bli en del av kulturen krävs att man studerar doxan.

/Magnus Klang

Av Klang | 26 Jun 08 | Även postad i Blogg, Retorikskolan | Kommentarer (0)

BEFRIAD ZON: FRA-frågan ifrågasätter vitsen med politiskt engagemang

FRA-frågan underminerar inte bara den personliga integriteten utan påverkar definitivt människors vilja att engagera sig i partipolitik vare sig det gäller för att lägga sin röst på dem eller att engagera sig. Det politiska parti som inte erkänner att FRA-frågan satt fingret på den absolut svagaste punkten inom politik – maktbehovet vs grundläggande värderingar.

Den stora frågan varje väljare för alltid kommer att ställa sig nu, är vilka andra frågor som berör de grundläggande värderingarna i det parti man valt är ett parti redo att sälja ut i ett läge där man riskerar att annars förlora regeringsmakten?

DET är en skrämmande fråga. Är makten i sig överordnad det man innerst inne tror på? Visst man legitimerar det säkert genom att mena att den egna makten ändå leder till fler ”goda/rätta” beslut i förlängningen. Men ändå …det håller inte. Och det skapar inte förtroende i relation till sina väljare och framför allt inte till kommande väljare. Partipolitiken har fått stora problem genom FRA-frågan och det är dags att visa hur den politiska processen går till. Vad var det som hände? Och varför? Det här måste förklaras, om det nu går alls, annars kommer vi se ett minskat valdeltagande 2010.

Visst vi börjar få pusselbitar om vad som hände och hur. Men det är pusselbitar som än mer bekräftar att något är grundläggande fel när partipiskan viner som den gjort i FRA-frågan. Den verklighet Camilla Lindberg, fp, berättade om i Rapport igår om hur de interna påtryckningsformerna sett ut är en skrämmande verklighet av arbetsmetoderna bakom en demokrati. Ingen ska på sin arbetsplats hotas med att bli utfryst för all tid.

För DNs webb-tv sa jag förra veckan i samband med FRA-demonstrationerna att det som skedde på plats framför Riksdagshuset var uttryck för demokrati medans omröstningen senare inte var demokrati, att höra Camilla Lindberg berätta om mobbingen på sin arbetsplats inom ett politiskt parti visar att jag hade alltför rätt.

Varje politiskt parti bör sätta sig och strategiskt fundera över hur man någonsin ska kunna få ett förtroende igen. Och framför allt över tid attrahera nya generationer av politiskt aktiva medarbetare. Det här är klassisk krishantering där extern kommunikation är extremt viktig. Dialog, transparens och ödmjukhet. Nyckeln är inte att sätta sig i ett hörn och anse bloggosfären vara ett gäng galna gläfsande hundar. Den rädsla som finns för bloggosfärens hårdare språk och uttrycksformer i samband med den här frågan ska inte leda till att partipolitiken väljer mer analoga kommunikationsformer och ser traditionella medier som sin viktigaste kommunikationskanal. DET vore ett ödesdigert misstag och en total feltolkning av medielandskapet idag.

FRA-debatten här i slutet visade att det över tid finns alternativ till dagens partipolitik. Sociala medier och bloggosfären har genom internet en möjlighet att snabbt agera, samordna, engagera, sprida kunskap om och förändra eller utveckla strömningar i samhället.

De som demonstrerade utanför Riksdagshuset förra veckan var människor ur alla generationer och representerade alla politiska partier. Det visar att över tid kommer politiken behöva omformas och anpassas för detta – flytande medlemskap där man tar ställning inför varje enskild fråga…tja, kanske det. Sociala medier utmanar inte bara företags interna organisationskultur utan utmanar även den politiska verkligheten och de rigida mer analoga organisationsformerna som finns.

Sociala medier ger varenda medbogare en megafon och de kommer att använda den snabbt. Tillsammans med andra och därmed kunna överösta andra grupperingar. Flytande totalt gränsöverskridande nätverk är hur framtiden kommer att se ut. Hur hanterar de politiska partierna den framtiden?

Brit Stakston

Av Brit Stakston | | Även postad i Blogg, JMW noterar, Reflektioner, Sociala medier | Kommentarer (7)

Björn om JMW

JMW är en kreativ kommunikationsbyrå. Nyfikenheten är vårt viktigaste arbetsredskap. Genom att vara nyfikna på vår omvärld, på hur kommunikationens utveckling och våra uppdragsgivare söker vi oss ständigt ny kunskap. Kunskap som vi använder för att lösa våra uppdragsgivares kommunikativa utmaningar.

Nyfikenheten är också vår viktigaste drivkraft eftersom den leder oss till att aldrig slå oss till ro. Vi är ofta stolta över det vi gör men aldrig nöjda. Vi som arbetar på JMW vill hela tiden lära oss nya saker, för att på så sätt göra ett ännu bättre jobb och utvecklas som personer och medarbetare.

Vår utgångspunkt är att vi och våra uppdragsgivare verkar i ett ständigt föränderligt medielandskap. Där konsumenternas beteenden och konsumtionsmönster förändras. Antalet kanaler har exploderat och därmed har målgrupperna också fragmentiserat. Det innebär att masskommunikationen håller på att avsomna och ersätts med mikrokommunikation. Det ställer stora krav på alla oss som vill kommunicera. Konsumenterna har fått ökad makt genom framväxten av den sociala webben. Vi måste bland annat känna målgruppen och dess medievanor. Kommunikationen måste vara sökbar och tillgänglig. På denna omritade karta hjälper vi våra uppdragsgivare att navigera rätt.

Vi vet att kreativitet är nyckeln för att vara framgångsrik i en värld av allt mer reklam- och PR-litterata konsumenter. Kreativitet är en nödvändighet för alla som jobbar med PR eftersom det är lätt att erbjuda standardlösnngar. Men vill man få konsumenterna eller media att uppmärksamma sitt budskap krävs mer än det gamla vanliga och vi arbetar därför idébaserat för att finna våra förslag till lösningar. Ofta genom att brainstorma föds idéerna. För att lösa våra uppdragsgivares kommunikativa utmaningar har vi samlat människor med olika erfarenheter, bakgrunder och intressen.

Så konkret vad gör JMW? Det finns inte något givet svar. Det beror alldeles på vad det är för utmaning vi ska lösa. Ibland hjälper vi våra uppdragsgivare att skapa uppmärksamhet om en fråga, en produkt eller en tjänst. Ibland så utbildar vi uppdragsgivaren. Ibland hjälper vi dem att starta en blogg. Och allt oftare slutar det med att vi hjälper dem med att utveckla sina produkter eller tjänster. Vårt mål är att kommunikationen ska hjälpa våra uppdragsgivare att nå sina affärsmål. Några av våra uppdragsgivare är V&S Absolut Spirits, Friggs, Hotels.com, Ikanobanken, Valio, 3M mfl.

Vi är organiserade kring tre nav som spelar tillsammans. Det första navet jobbar med att lyssna, förstå, analysera och komma med förslag. Det andra navet jobbar med genomförande. Det tredje navet arbetar med kommunikation som skapar dialog.

Är du nyfiken på oss så är det bara att ringa, 08-53 48 07 50, eller e-posta någon av oss som jobbar på JMW.

Med vänliga hälsningar
Björn Mellstrand
vd, JMW kommunikation

Av Björn Mellstrand | 25 Jun 08 | Även postad i Blogg, JMW Nytt | Kommentar (1)

BEFRIAD ZON: Analoga och digitala krig har bara börjat

Vilken absolut galen vecka. Först FRA-omröstningen som klubbades igenom utan att vi riktigt förstod hur det gick till. Vad hände och framför allt vad händer med partipolitiken nu? Hanne Kjöller skriver briljant idag om hur sveket kan uppfattas och avslutar med de tunga orden ”Jag har sällan känt mig så politiskt nedslagen och desillusionerad.” I dagens Rapportsändning lovas guld och gröna skogar av Sahlin om vi röstar på vänstern. Cirkusen är nu mer än fullsatt.

Den här veckan har jag befunnit mig i en strid mellan en uppdragsgivares ambitioner och deras egen IT-säkerhetsavdelnings rigida syn på sociala medier. Två helt skilda världar möts, på samma företag …

Och idag när Niclas Strandh ringde gled samtalet in på det totalt skvatt galna förslaget som ligger hos Europaparlamentet om att bloggares ställning ska klargöras genom registrering och reglering. . . Läs det här och förundras. Jag är sjutton mig stum. EU-svenskan är alltid rolig, här når den nya dimensioner när det berör ett område där översättningen än mer avslöjar okunskapen om det som ska beslutas. Det är som om någon från 1800-talet transfererat sig hit och på vägen snabbläst ett lexikon med nya uttryck från 1990-talet (ja just det 90-talets IT-sväng).

”de är i en position där de väsentligt kan förorena cyberrymden. Vi har redan alldeles för mycket spam, felinformation och ont uppsåt i cyberrymden.”

Cyberrymd?! Men herregud….

Det här dokumentet kommer bli en skröna – en morgondagens antikvitet. Ett minne från en tid då de analoga värderingarna förtvivlat försökte hantera en digital omvärld.

Skicka omedelbart Europaparlamentet på en kurs om sociala medier. Det här är horribelt! Det känns som om det vore 1984 på alldeles, alldeles riktigt. I min mer positiva stunder ser jag det dock som dödsryckningarna från en svunnen analog värld. Förändringar sker och de sker just nu. Och vi ska inte glömma att vi alla har våra egna megafoner. Låt oss använda dem.
I september ska det hela klubbas igenom. I sann europaparlamentarisk anda vill man ha feedback från bloggare – så min uppmaning till er alla som bloggar blir att mailbomba Europaparlamentet med era åsikter på web-redaktor-sv@europarl.europa.eu. Ge dem lite kunskap om vad bloggosfären och sociala medier handlar om.

Läs också mer hos Henrik Alexandersson och tack igen Niclas för tipset.

Brit Stakston

Av Brit Stakston | 24 Jun 08 | Även postad i Blogg, JMW noterar, Omvärldskoll, Sociala medier | Kommentarer (2)

Dieselwall


Diesel har för andra året en tävling i fyra storstäder som går ut på att skapa världens största utomhusgalleri. Deltagare får tävla om att fylla en fasad med sin konst och Diesel vill därmed framstå som den goda fen som befriar oss från en värld fylld av kommersiella budskap.

Jag tycker att det är så trist att Diesel väljer att ta i så det gör ont. De skriver att projektet finns för att vi människor ständigt bombarderas med budskap vi inte bett om. Att dessa budskap gör att vi inte längre bryr oss.

Varför ska det så fort det har med konst att göra vara tvunget att vara så djupt att det inte finns någon botten. Det handlar ju i slutändan om att Diesel ska bygga sitt varumärke och att de låter alla där ute få en chans att hjälpa dem med detta. Vilket är skitbra. Diesel behöver inte göra det svårare än så. Jag tror inte att fler väljer att sända in bidrag till dessa fyra väggar bara för att Diesel väljer att beskriva projektet som ett sätt att rädda det offentliga rummet från förfall. Ge dem bara väggen, det blir ju ett lika stort galleri i alla fall.

/Magnus Klang

Av Klang | 23 Jun 08 | Även postad i Blogg, Reflektioner | Kommentarer (0)

juni 2008