Läs gärna mitt och Niclas Strandhs debattinlägg på Aftonbladet idag. Vi kunde ju inte låta bli efter Lisa Bjurwalds ledare i veckan…för grejen är ju att bloggosfären är precis tvärtom mot en sörja. Det är en maktfaktor idag och på väg mot att bli den fjärde statsmakten.

Med andra ord ingen sörja alls, det är det mest ljuvliga uppfriskande bad man kan tänka sig vilja ha i en 37 gradig sommarvärme. Ni vet när solen steker mot huden och får en att drömma om is, svalka och energigivande mineraler i vattnet.

För mig är bloggosfären mer som bilden nedan än en sörja…. ett besök i bloggosfären ger mig ny kunskap, nya infallsvinklar, möjlighet att förstå, möjlighet att påverka och ny energi. För individer och för företag/organisationer. Ljuvligt uppfriskande mer än geggigt.

/Brit Stakston

Sommaren har bjudit på många och intressanta sammanhang där bloggosfären spelat en avgörande roll. Där rollfördelningen mellan bloggarna och mer traditionella medier varit intressant att se. Hur bevakningen av olika företeelser och utvecklingen av dem skett inom de båda arenorna.

Själv är jag av princip extrem motståndare till ett tänkande där man hamnar i varsin ringhörna. Jag gillar inte att man tar för givet att roller och beteenden finns cementerade. Ett för starkt underdogtänkande gör att man fastnar i sina roller istället för att lära av varandra. Jag har under våren ibland varit rejält trött på termer som old media vs new media. Tryckt gammelmedia ställs mot digitala arenor såsom de sociala medierna med bloggosfären i första rummet. Den stora skillnaden ligger ligger ju att det i de sociala medierna handlar mer om en dialog och olika former för läsarinflytande jämfört med den äldre formen av tidningskonsumtion dvs läsandet av en tryckt tidning som man efter läsning lägger ifrån sig och i bästa fall diskuterar runt fikabordet.

Det paradigmskifte vi befinner oss i här är oerhört spännande. Jag tjatar jämt om förförståelse åt alla håll och kanter. Jag tror att en del i motståndet från ”gammelmedia” inte bara handlar om att vilja ha greppet om sina läsare/tittare och rädsla för förlorade intäktskällor. På individnivå handlar det ibland om ren okunskap och den rädsla som alltid infinner sig inför något nytt. Det leder också till att man känner sig väldigt hotad i sin traditionella yrkesroll.

Det här finns bland oss alla som jobbar med kommunikation idag. Det är fler roller än journalistens som påverkas av de sociala medierna. Alla vi som på ett eller annat sätt är några slags gatekeepers utmanas ju och får nya roller. Kommunikation är ju något de flesta människor vill och många kan. Sociala medier ger alla människor en palett av möjligheter, såväl individer som organisationer/företag för att kommunicera. Och paletten kan användas av alla, inte bara av oss som får betalt för att kommunicera.

Martin Jönsson skrev briljant i söndags om hur medier måste lyssna mer och skrev även en intressant krönika  igår där det finns fler exempel på företeelser där bloggosfären spelat en roll under sommaren.

Men idag när jag läser DN och Lisa Bjurwalds ledare Blondinbella i bloggsörjan så kapitulerar jag. Det är bara att sätta på sig boxhandskarna : )

Vi ser här ett av de mer tröttsamma exempel på när just det nya möter det gamla. Rejält kryddat med en extremt fördomsfull och ignorant inställning till bloggandet som idag är en företeelse som berör, engagerar, påverkar skeenden och används av ett stort antal människor i Sverige. Lisa Bjurwald skriver om bloggosfären:

Det är inte ofta jag traskar runt i den särskrivande specialklass som är den svenska bloggsörjan, men när jag gör det blir jag alltid lika negativt överraskad.

Det sorgligaste, förutom okunskapen om något hon borde kunna mer om, är kanske också att hon i inlägget upprörs över fördomsfullheten mot Blondinbella när hon själv skriver en ledare präglad av just fördomar. Lisa Bjurwald skriver om Blondinbellas berättelse om de övergrepp hon råkat ut för under ett besök på en italiensk nattklubb. Lisa Bjurwald reagerar över de fördomar hon upplever att Blondinbella mötts av i bloggosfären men är samtidigt själv så fylld av fördomar mot hela bloggosfären. Hon kallar oss, som känner att vi tillhör bloggosfären, för:

Men mot all rim och reson sitter nu ett högljutt gäng flåsmoraliska gubbar av alla kön och åldrar och hetsar upp sig över ”bimbons” fräckhet.

Att sitta på en av landets största dagstidningar och efter sommaren 2008 välja att raljera istället för att erkänna bloggosfärens styrka, briljans och förmåga att snabbt agera på samhälleliga förändringar, företeelser och värderingsförflyttningar är ett utslag av gammalt tänkande.

Så jag ger mig, boxhandskarna sitter på och jag blir underdog. Fast en glad sådan. För det här blir en enkel match att vinna. För den har redan vunnits för länge sedan. Bloggosfären är en maktfaktor redan.

Att den sedan också består av hundratusentals olika människor som alla väljer att uttrycka sina åsikter på olika sätt och för olika stor publik, från två läsare till tusentals, är ju också något att beakta. En skattkista att ösa ur för den som är nyfiken på vad människorna runt dig, dina kunder eller dina läsare om du jobbar på ”gammelmedia”, tycker och tänker.

Lisa ge dig ut i den svenska (!) bloggsörjan lite oftare. Du kommer att lära dig massor och det finns mer på paletten än ”flåsmoraliska gubbar”.

/ Brit Stakston

UPPDATERING: Det blev en debattartikel några dagar senare på Aftonbladet Debatt Bloggosfären som fjärde statsmakt som jag skrev tillsammans med Niclas Strandh.

Min guru Jeremiah Owyang skrev  för några veckor sedan återigen om hur företagens hemsidor egentligen mer är Google och i maj kallade han företagshemsidor till och med för irrelevanta.

The corporate website: An unbelievable collection of hyberbole, artificial branding and pro-corporate content.

”Artificial branding” (bra uttryck) och vi känner alla igen oss i hur ”hyperbole” saker och ting lätt blir ….och visst är det så idag att statiska, glassiga, hemsidor fokuserade på företagets egen förträfflighet är inte bara väldigt mycket 1997 utan också mer och mer ointressant för användarna.

Owyang menar i sin postning om den irrelevanta företagshemsidan att det inte handlar om enbart ett spel mellan sökresultaten och hemsidan utan också om en större insikt om vad som hänt innan man väljer att besöka ett företags hemsida. Att det handlar om ett ”förarbete” som kunder/konsumenter gjort och som baserar sig på konversation och kunskapsinhämtning och hur företagen måste förstå detta.

När Owyang spaltar upp hur morgondagens hemsidor för företag behöver se ut för att bli framgångsrika lyfter han med självklarhet in kunderna på hemsidorna. Menar att modet att ha ofiltrerade synpunkter på företages produkter och tjänster måste finnas. Påpekar att innehållet på företagens hemsida kommer att behöva innehålla både negativa och positiva synpunkter på det företaget har att erbjuda.

Det handlar helt enkelt om att erbjuda helhetsbilder, massor av fakta och åsikter förmedlade av både företaget och användare av företagets tjänster/produkter. Att till exempel gärna länka till konkurrenter och ta in användarsynpunkter och/eller upprätta forum för kunder att hjälpa varandra.

Självklart men långt ifrån hur de flesta företag idag arbetar med sina företagshemsidor. För mig som jobbat med informationslösningar på nätet sen till och med före 97 är det här ett område som det är förvånande att vi inte kommit längre med.

Men modet att verkligen inse värdet av att lyfta negativa synpunkter på företagets produkter/tjänster är på något sätt Jantelagens motsats. Vi kan väl enas om att vi inte är särskilt duktiga på att säga att vi är just duktiga på något i det här landet. Här kallas sånt skryt långt innan det är skryt utan ren stolthet och glädje.

Kanske är det så att lika svårt som vi har att lyfta sånt vi är bra på, lika svårt är det att lyfta/diskutera fel vi gjort (och dessutom i sammanhang där detta är sökbart och delbart över tid och i dialog med dem som framför kritiken).

På något sätt tenderar vi att i extern kommunikation gärna hamna i ett nolläge som inte sticker ut åt något håll. Det ska accepteras. läsas och förstås av alla. Företagsfakta och någon slags idé om ”neutral information” är fortfarande ingångsvärden för de flesta företagshemsidor mer än känsla, engagemang och dialog. Detta trots att det gått minst 10 år sen företagen började presentera sig själva på nätet.

Vi kommer nog se mer av Owyangs visioner framöver där företagshemsidan bli mer av en community, visar mer personlighet och mer svarar mot det man behöver när man väl hamnat där av en eller annan anledning som konsument/kund.

/Brit Stakston