Alla inläggChris Brogan kickar igång mitt dåliga samvete. Så mycket att blogga om och så lite tid har jag haft på sista tiden. Har minst 20 bloggpostningar i huvudet. Men Chris tvingar mig att börja med något helt annat när han berättar om Blog day som är idag! En dag som är tänkt att inspirera till nya bloggupptäckter över hela världen idag: BlogDay was created with the belief that bloggers should have one day dedicated to getting to know other bloggers from other countries and areas of interest. On this day, blog readers will find themselves leaping around and discovering new, unknown Blogs, celebrating the discovery of new people and new bloggers. Uppgiften är tämligen enkel hitta 5 nya bloggar man är nyfiken på, gärna lite annorlunda från det vanliga man läser, som man vill tipsa om. Hur mycket jag än vill så hinner jag inte hitta 5 bloggar jag ännu inte läser. Jag har feber, ont i rygg och hals samt massor av annat att göra inatt… Så jag gör uppgiften lite lättare för mig och tipsar om 5 av mina favoritbloggar! 1. Min guru. Självklart. Jeremiah Owyang. Mannen jag vänder mig till när jag dippar. När jag drabbas av social media fatigue eller tänker att den här revolutionen tar för lång tid det är ingen idé. Då är det bara att läsa Jeremiahs blogg och bli frälst och fylld av visioner igen. Konkret, handfast och inspirerande. Sån ska jag bli när jag blir stor 2. Min (vår) förstfödda blogg från kursen i företagsbloggande som vi ger, Saltå Kvarn-bloggen. Johan Ununger och Lena Ekman från Saltå Kvarn har med glädje provat sig fram. Båda har hittat sin egen ton och använder bloggen till allt möjligt, nyss blev jag både sugen på en paprikapesto och inspirerad till att ge tips om nya produkter i deras bloggpost där de efterlyser produktutveckling. Lysande! 3. Newsmillbloggen dvs PM, Leos och Karins blogg kommer bli en spännande ”behind the scenes-blog” där vi kommer få insyn i arbetet bakom Newsmill. Kanske kan bli Köksveckan 3.0, typ… 4. Mindpark för att det är en fantastisk företagsblogg där kunskap positioneras, manifesteras och förpackas inspirerande. Alla skriver och de skriver som 17 om allt som händer inom media, Internet och allt som hör till. A must read. 5. Stuff White People like för att det är så dumt. För att det är så härligt. Läs postningen om ”white people on Social Networks”. Jag har haft relationer med svarta män och mer än en gång hört gapskrattet och framfrustandet av ”only white people” och sett huvudskakningarna över saker ”vi” gör i vardagen… /Brit Stakston
Blog Day – mina 5 bästa bloggtips idag
BEFRIAD ZON: bloggare och PR
Apropå en diskussion på Jaiku där Kristoffer Björkman från Newsdesk bad om lite synpunkter på bloggare vs pr-konsulter inför en debattartikel han ska skriva för Dagens Media. Björn Mellstrand skrev om det häromdagen här också.
På Jaiku diskuteras det bland annat hur pressreleaser ska utformas och allt för många bloggare vittnar om att de fått sig traditionella pressreleaser tillskickade som bloggare.
Inga pressreleaser funkar väl idag säger jag nästan … Det vill säga inte på det sätt de har fungerat tidigare. Allt handlar så mycket mer om relationsbyggande. Pressreleaser är mer uppdragsgivarens försäkran om att det är det här vi enats om att vi ska berätta i våra externa kontakter. I 9 fall av 10 är pressreleasen ett rent faktaunderlag i mitt arbete.
En intressant skillnad för mig personligen mellan bloggare och journalister är att jag mer sällan ringer upp en bloggare. Mail blir mycket oftare den naturliga första relationsbyggande kommunikationskontakten. Sen vet jag rent mellanmänskligt att det säkert skulle fungera bra om man ringde som det ju alltid gör när man talar med varandra. Men det har hittills inte hänt så många gånger, utom för de bloggare som är ”avlönade” , men det handlar väl om en respekt för privatpersonen också.
Men jag vill poängtera en annan aspekt av styrkan i kommunikationen med bloggosfären för företag. Att inte göra misstaget att bara behandla dem så som vi av tradition hanterat mediekontakter.
Bloggosfären för mig är i steg 1 den arena som mina uppdragsgivare snarare ska lära sig mer om och se vilka bloggare som skriver om deras verksamhetsrelaterade frågor. Inte tvärtom. Min uppmaning till mina kunder är att se bloggosfären som en dialogpartner. En arena som ska bli uppmärksam på mina uppdragsgivares åsikter, produkter/tjänster och deras visioner och värderingar med det arbete de gör via det bloggaren tycker och tänker om dem redan. De ska alltså vända sig till dem bland dem som bryr sig om dem i bloggosfären. Och det finns det ju alltid….vore jag t.ex. SJ skulle jag lägga en del krut på att kommunicera med mina missnöjda bloggande kunder…
Bloggosfärens styrka är inte som en envägskanal där mina uppdragsgivares produkter/tjänster ska nämnas efter en release som vi skickat ut. Bloggosfären är en arena där tvåvägskommunikationen är det attraktiva och eftersträvansvärda även från företagens sida när kontakten tas. Mina uppdragsgivare ska helt enkelt lära känna dem som skriver om verksamhetsrelaterade frågor. Veta vilka som skulle vara intresserade att veta mer om just deras perspektiv. Kommunicera med den bloggaren när han/hon skriver om frågor som berör det mina uppdragsgivare arbetar med. Dagsaktuellt. Våga kommentera negativa kommentarer eller debatter som rör det de sysslar med. Kommentera direkt i dessa bloggpostningar eller länka tillbaks till en postning från ett inlägg de själva gör på sin företagsblogg. Uppmärksamma det som bloggaren skriver. När en sån relation är etablerad då kanske mycket väl förhandsinfo om något kan vara intressant också….
Kommunikationen med bloggosfären spelar på lite andra parametrar med andra ord.
Summa summarum: utgå från bloggaren och det som skrivs och jobba vidare på det. Jag tror inte mindre på att lägga all tid på ”planterade” bloggpostningar och rekommenderar sällan mina uppdragsgivare det. Förtydligas ska väl att jag inte jobbar med ren produkt-pr. För t.ex. teknik, mat- och modebloggare ser det lite annorlunda ut. Visst snacket, dialogen om en produkt/tjänst måste ju få input någonstans ifrån. Men idag är det alldeles för få företag som tar tillvara det faktum att snacket redan pågår…
Har på sista tiden själv fått fler och fler mail där jag ombeds skriva om något. Det funkar aldrig. Däremot blir jag nyfiken på de som reagerar på mina postningar eller som länkar till det jag skrivit. Ni som läst om min kritik mot att Konsumentföreningen i Stockholm varje år får så stort utrymme när det är nyhetstorka….vad tror ni hände? Louise Ungerth svarade i bloggpostningen och nu ska vi träffas för att prata..kraften i dialogen och modet hos Louise och Konsumentföreningen i Stockholm att bemöta kritik! Ypperligt exempel på hur man som företag/organisation kan arbeta gentemot bloggosfären.
Ska bli kul att läsa Kristoffer debattartikel : ) roligt med efterfrågan av Jaiku-input och fick mig att skriva det här och lägga alla tankar på mit hemska ryggskott åt sidan för en stund.
/Brit Stakston
P.S. Sen är det en intressant verklighet vi pr-konsulter lever i än så länge. Ett fysiskt pressklipp är fortfarande hårdvalutan för uppdragsgivaren så därmed blir det här med att ge ensamrätten till en bloggare sällan en verklighet. Många uppdragsgivare ser fortfarande traditionella medier som det riktigt tunga krutet vad gäller måluppfyllelse från pr-konsulter. Det här kommer att förändras men än så länge är det så. Det är också en annan sida av myntet…
En kris och en annan – ett förhållningssätt och ett annat.
Företag hanterar kriser på olika sätt. För många företag är webben epicentret för deras krishantering. Snabbt kan de få ut information till berörda och intresserade. Idag har två kriser drabbat svenska företag. Det är intressant att notera företagens olika strategier.
Idag inträffade nog en av de värsta kriser som tänkas för ett företag. När det SAS-ägda Spanair kanade av landningsbanan och över 150 personer omkom. Våra tankar går till de omkomna och deras anhöriga. SAS är snabba med att lägga ut information på deras hemsida.
Häromdagen avslöjade Göteborgs-Posten att kalsonger från Björn Borg innehåller miljögifter. Idag fick den nyheten större spridning. På deras hemsida lyser miljögiftkrisen med sin frånvaro.
Vi konsumenter och anhöriga söker information när kriser anträffar. Företagens hemsidor blir vid sidan av massmedia en av de första källorna till information. Min bedömning är att Björn Borg i detta fall begår ett stort misstag genom att inte ge deras kunder information om miljögifterna i kalsongerna. Genom att på hemsidan ge korrekt information och berätta vilka åtgärder man vidtagit för att förhindra att detta inträffar igen så uppfattas det inte som att man sticker huvudet i sanden.
Björn Mellstrand
PR-konsulter och bloggare
Idag skriver Dagens Media om bloggare som reflekterar över hur PR-byråerna uppvaktar bloggare. Kärnan i deras kritik handlar om att PR-byråer måste bli bättre på att förstå den blogg de kontaktar och vara relevanta.
Jag har full förståelse för att man som bloggare blir irriterad eller trött på att bli kontaktad av PR-byråer med ideer, uppslag och erbjudanden som inte är relevanta. Liknande diskussioner har förts av journalister.
Jag tror tyvärr att många PR-byråer inte gör en särskilt grundlig analys av de bloggare de kontaktar. Som PR-byrå bör man ställa sig frågan om min nyhet är relevant för bloggaren jag kontaktar. Passar den in? Är nyheten relevant för läsarna? Är den av intresse för bloggaren? Att kontakta en matbloggare som bara skriver om vegetarisk mat med en nyhet om korv kanske inte är smart. Att kontakta en bloggare som skriver om deckare med en ny diktsamling kanske inte är det mest begåvade etc. Sen kanske man också ska fundera över om det är en blogg som tar emot idéer och tips.
Det är bra att bloggare säger ifrån. Det leder till en högre kvalitet. Och till att fler PR-konsulter kanske tänker efter före. Det kommer göra insatserna effektivare.
Om vi, PR-konsulter, inte tänker efter före så kommer allt fler bloggare bli anonyma eller svåra att kontakta. Och det skulle varken läsarna, PR-konsulterna eller någon annan tycka var bra.
Björn Mellstrand
Att lyssna på medarbetare och konsumenter
Hos Resumé kan vi läsa att Aftonbladet nu tar krafttag för att bli mer innovativa. Agnes Sävenstedt skall bli innovationschef:
…en nyinrättad tjänst med syfte att ta tillvara på medarbetarnas goda idéer och se till att de genomförs.
Medarbetare är en väg att gå för att få bra idéer ifrån folk som är verkligt insatta i arbetet. Detta blir ett sätt att formalisera och utveckla den gamla förslagslådan. Att söka sig utåt istället, ger säkert andra, nya idéer, som möjligtvis inte bygger lika mycket på insikt i arbetet, men å andra sidan kan ge helt nya infallsvinklar. Dessa är inte på samma sätt bundna av ”hur vi gör saker här”-tänkande.
I vissa fall räcker det nog med att bara gå ut och lyssna på vad som sägs i sociala medier t ex. I andra fall kanske man skall gå längre och aktivt söka dialog och försöka utveckla idéer tillsammans med användare och konsumenter. Detta ger idéer som bygger på djupare konsumentinsikt och skapar också en känsla av ägandeskap av idéerna hos konsumenter.
Kristofer Mencák
Befriad zon: Sensommarreflektioner
Kulturens makt
Jag har vandrat – ja, smått salig – omkring under Stockholms Kulturfestival och sett hur det plötsligt funkar. Här är morsorna och farsorna på stan (ge oss bara en bra anledning så lämnar vi sofforna), här samlas ungdomarna – utan våld. Operasnobbarna lyfter bara lite på ögonbrynen när skrålande ungdomar ginar över Gustaf Adolfs torg och vilsna pensionärer irrar omkring bland tälten på Ung08. Här finns inga tillrättalagda pseudoaktiviteter, bara bra kultur. Vill inte höra några motargument, bara tro att detta är kulturens makt.
Sommarkattsmyten?
Jag älskar katter (och hundar), jag älskar barn också. Men bara för att man värnar om barn får man inte säga att antalet fall med barnmisshandel ökar – om det inte är sant. Ändamålen helgar inte medlen. Idag slår Expressen och Metro stort upp frågan om att antalet övergivna katter ökar, att pressen på katthemmen är enorm, att det finns minst 400 000 herrelösa katter i Sverige. Gulliga katter gör sig bra på bild, gulliga katter som det är synd om och som är övergivna går absolut inte att motstå. Ursäkta, om jag ändå är skeptisk. Visst finns det sjuka och elaka människor som missköter sina hundar och katter men när vet man om en frigående katt är hemlös – och hur räknar man dem? Fråga runt i din omgivning; har du en endaste gång hört talas om någon som bara lämnat en katt vind för våg? Jag vågar tro att myten om sommarkatten är just en myt. Närd av kattälskande – men kanske feltänkande – människor.
Ina Zackari-Näär
