Är digitala relationer lika verkliga som analoga? En fråga som engagerar stort under våra heldagskurser. Aspekter som också Ronnestam berörde i en krönika i Internetworld. Där menar han att sociala nätverk är bra på många sätt men saknar värme och exkluderar många bland annat hemlösa och ensamma pensionärer…mot detta tyckte bloggaren Mymlan att det visst finns värme och gav ett personligt exempel. Båda har rätt och båda har fel.

Kan en stund framför datorn i sin ”ensamhet” ersätta ”riktigt” umgänge med allt vad det innebär ifråga om stöd, kärlek och ett genuint givande möte? Klart det kan (Vilket självklart Ronnestam också tycker). Sociala medier ger mig dessutom chansen att umgås med människor som jag har ett stort geografiskt avstånd till men vars åsikter, erfarenheter och värderingar är intressanta för mig. Tillgängligheten är den stora styrkan.

Betyder det att vi blir mer genuina, sanna och värma på nätet? Nja det skulle jag nog inte säga. Ärlighet till exempel är i det digitala sammanhanget lika töjbart som i verkligheten. Vi styr vad vi lägger ut och vilken bild av oss vi vill ge och det är inte alltid nödvändigtvis detsamma som ”transparens”. Självklart har det skett en förskjutning av gränserna mellan personligt och privat. Vissa kan i det digitala känna sig mer bekväma att bli mer öppna än vad man kanske väljer att vara i det mer analoga sammanhanget. Något som förvånar vissa mer än andra eftersom våra digitala och analoga värderingar påverkar hur vi tolkar det vi tar del av på nätet. Det finns ju ingen kollektiv norm om vad som är personligt och vad som är privat. Och det finns en viktig poäng: Att det som händer på nätet händer i verkligheten. Svårare än så är det inte.

Vilket också betyder att vi självklart inte blir varmare på nätet med automatik. Jag blir lika lite välkommen i analoga såväl som digitala sammanhang om det inte finns en relation mellan mig och den jag vill nå. Skriker jag på hjälp för en grupp okända människor på stan kommer jag, åtminstone initialt, mest få besvärande blickar. Skriker jag på hjälp i mitt första inlägg på en mikroblogg lär kommentarerna bli lika få som reaktionerna på stan.

Varför då? Jo för att allt handlar om relationer. Precis som i verkliga livet. Jag säger ju det – att det som sker på nätet sker i verkligheten också….och båda umgängesformerna följer självklart en massa sociala spelregler. Även i de sociala medierna bildas det snabbt grupperingar, olika statusnivåer bland medlemmarna och en mängd mer eller mindre synliga regler. Normer bildas och rätt/fel förhållningssätt utkristalliseras. I det analoga såväl som i det digitala mötet.

Min personliga definition av sociala medier är att det är digitala tjänster som stödjer djupt mänskliga behov av att vilja umgås, dela upplevelser och föra en dialog. Det innebär att där människor finns, där finns också värmen. Fullständigt kanaloberoende.

En aspekt är att exludering skapas med automatik när vi människor grupperar oss. En annan aspekt är självklart datortillgängligheten och förståelsen för den digitala arenan. Det sistnämnda kan vi kommunikatörer bidra till genom att vara pedagoger och välkomnande inte exkluderande och elitistiska – det förstnämnda är en helt annan fråga med både psykologiska och samhälleliga dimensioner som teknikutvecklingen i sig inte bär ansvar för.

Sociala medier är fantastiska. Men de löser inte allt. Det får vi människor själva göra. Vill vi inte att pensionärer och hemlösa ska exkluderas handlar det om något helt annat än om sociala medier i sig.

/Brit Stakston

Haft en helg fullmatad med resonemang om andra världskriget med sonen som fyllt 13 och i vanlig ordning önskat sig historieböcker. Vi funderade bland annat om vad som hänt om Hitler haft tillgång till Internet efter att jag såg Cathoogle – Catholic ”Google” som jag önskar vore ett skämt. Helt legendariskt att någon brytt sig om att utveckla en katolskt inriktad porrfri sökmotor som dessutom ska främja sökresultat med katolsk information. ”The best way for Catholics to surf the web”.

Cathoogle is powered by Google using ”safe search” technology, it produces balanced results from all perspectives, from sites all over the internet with more weighting to given to Catholic websites and sites containing content relating to Catholics and Catholicism. At the same time our search engine eliminates sites and web pages containing adult themed and explicit sexual content from web search results.

Sök på porr och träffarna är noll. Söker man dock på klassiska porrfilmer som Långt ner i halsen  eller porrskådisen Ron Jeremy blir träffarna många även i Cathoogle. Så vad är meningen med det här?

Är affärsmöjligheterna stora till nya sökmotorer liknande denna nu lite som ”The world according to…”. Egna sökmotorer där den information man själv vill att hela världen ska utgå ifrån blir central.

Vem vill bli såhär hjärntvättad…allvarligt – katolska sökningar? Visst filtrering är ju framtidens modell eller hur…men det här?! Katoliker lyckas trots allt alltid skrämma mig lite. Tänk en arisk sökmotor liknande den som nu kommit för katoliker det hade ju varit ett kraftfullt verktyg för Hitler att sätta sin bild av världen på vägen mot världsherraväldet. Sonens följdfråga efter att ha satt sig in i Cathoogle var ”Mamma hur vet vi att inte någon väljer ut vad som ska finnas på Google nu då? Är allt med på Google eller är det utvalt av någon?”.

Well det tog oss resten av kvällen att resonera om och lusläsning av Googles ”Allt om texter”. Och när jag nu skriver detta hittar jag YouTube-klippet om Hitlers ilska när Twitter ligger nere : )

Extra roligt eftersom helgen också varit fylld av en våg av nya Twitter-användare i Sverige. Läs gärna Mark Comefords båda postningar om Twitter och hur du ska använda det här.

/Brit Stakston