Sociala medier tuffar in i folkhemmet

Tidigare Medarbetare 23 mars, 2009
Kategorier:
Blogg, Sociala medier

Igår fanns rubriken i Expressen Bloggaren blir Natos högsta chef. Bloggaren ifråga är marinamiralen James G Stavridis vars bloggande i artikeln också citeras på följande vis:

Vid slutet av en underbar dag begav vi oss ut för en riktig fiesta med kall öl och fantastisk musik, skriver Stavridis om en välkomstfest för de tre amerikaner som hölls gisslan i Colombia i fem år.

Det här är verkligen samtidsdokumentation! Vi människor befinner oss nu i ett speciellt skede under en viss tid. Att dokumentera och reflektera över det som sker är viktigt. Det bygger vår framtid och förståelse för den utveckling som händer nu. För mig är den där artikeln ännu ett exempel på saker som om bara någon månad kommer framstå som väldigt roliga. Våra barn kommer att skratta åt den här perioden av denna kommunikationsrevolution (och vissa gör det redan).

Vaddå bloggare? Som om det var bloggandet som gav honom jobbet… För mig är bloggandet nu att jämföra med att tituleras sms:are/messare, mobiltelefonpratare, tidningsläsare, tv-tittare, mailare eller Facebookare. Bloggen är ett kommunikationsverktyg, med en massa fiffiga funktionaliteter som gör det möjligt att relatera till sin omvärld genom t.ex. möjligheten att länka och dialogen som föds i kommentarsfältet. Men det är ju inte verktyget i sig som är det intressanta att lyfta fram längre.

Samtidsdokumentationen ligger i:

  • att bloggandet överhuvudtaget lyfts fram på detta sätt
  • att det just nu inte finns något hetare att skriva om än sociala medier – vilket är väldigt roligt!
  • att trots de båda ovanstående punkterna väljer man ändå gärna att citera det triviala ur bloggar som att t.ex. ”dricka öl och lyssna på musik” i det nämnda exemplet

I sin enkelhet är den rubriken bevis för två saker:

  1. att sociala medier nått en helt ny nivå av mainstreamanvändande
  2. att vi fortfarande har extremt olika synsätt på det vi möter på nätet

1. Social media goes mainstream: Även om vi ibland tar tio jättekliv fram för att raskt behöva ta tre småsteg tillbaks så tuffar sociala medier på som ett kraftfullt envist malande tåg rakt in i folkhemmen idag. Och då blir verktygen oviktiga. Vad som är blogg, vad som är mikroblogg och vad som är tidning på nätet spelar ingen roll rent tekniskt för användaren. Allt handlar om innehåll och allt flyter allt mer samman. Korrelerar till varandra. Förstärker och göder varandra. Det dunkar på. Taktfast. Målmedvetet.

Medierna är fyllda av artiklar och intervjuer om vad sociala medier är, vad mikrobloggar är, vilka politiker som twittrar, vad sociala nätverk är etc etc. Vi märker att många i nya målgrupper är nyfikna och vill inkludera sociala medier i sin kommunikation. I varje större händelse som kräver kommunikationsinsatser funderas det på om t.ex. en blogg är ett verktyg. Till och med för Kronprinsessan Victoria - dock kanske inte av Hovet ; ) och senast idag Thomas Bodström. Vi uppmanas till och med twittra av oss om Robinson. Sociala medier är mainstream nu.

Alla människor har behov av att kommunicera, dela upplevelser och stöta/blöta idéer med andra. Nätet ger oss den möjligheten utanför våra vanliga kretsar och ökar tillgängligheten för vårt umgänge oberoende av tid, plats och kanal. Det är bara ett digitalt stöd för våra mänskliga behov av att interagera. Med 2.1 miljoner svenska Facebookanvändare ges en tydlig signal om förväntade användarsiffror på mainstreamtjänster. Det är svindlande. För det kommer dessutom att förändra innehåll, användningsområden och föda nya tjänster i än större omfattning. Allt förändras konstant. Det är det vackraste av allt.

2. Vi har fortfarande väldigt olika synsätt till det som sker på nätet: Expressenartikeln sätter fingret på att det inte finns någon kollektiv norm till hur vi förhåller oss till det vi möter på nätet.

När gränser mellan personligt och privat förflyttas är den enskilda individen oftast medveten om den förflyttningen, det är dock inte givet att alla läsare av det publicerade för den skull förhåller sig till denna gränsförflyttning på samma sätt. Niclas Strandh och jag menar att vi med hjälp av våra digitala eller mer analoga värderingar tolkar det vi möter på nätet. Det personliga kan lika gärna uppfattas som privat. Det personliga kan lika gärna upplevas som banalt. Även om det för mig är ett kitt för att bygga personlighet kan det av andra uppfattas som ytligt eller förhävet.

Men jag ser det inte som ett problem. Det är en gemensam resa vi alla gör.

Tilläggas ska väl att ansatsen i Expressenartikeln till viss del också kan härledas till att man inom vissa strukturer, som känner sig extra hotade av det nya medielandskapet, ibland häcklar och pratar om nätet som en enda stor bloggsörja. Men det är ett synsätt som i allt större grad finns hos allt färre. För varje dag faller minst en väderkvarn.

För mig visar hur som helst detta med att lyfta det triviala i Nato-chefens bloggande att minsta lilla ”vanlighet” fascinerar. Det är en extremt intressant samtidsdokumentation. Nästan lite sorgligt också för det visar väl att vi sällan möter ”hela” yrkesmänniskor och på något sätt fått för oss att Nato-chefer inte också kan njuta av en kall öl och god musik…

Det är oerhört förmånligt att leva just nu!

Brit Stakston

Taggad som:
, ,