BEFRIAD ZON: Federleys fejkbloggande

Tidigare Medarbetare 18 april, 2009
Kategorier:
Blogg, Sociala medier

Låt mig först säga att jag gillar Fredrick Federley. Han är en av få tydliga politiker och han vågar sticka ut. Men visar inte Federleys fejkbloggande mest av allt att traditionella medier bygger på sin egen beprövade medielogik mest av allt? Nyhetsvärderingen. Fullständigt oberoende av medieval. Vad han säger är det som bär sprängkraften och inte var.

Dessutom vad hade hänt om Federley fejkat en traditionell release? Och tidningarna hunnit i tryck? Tja reaktionerna hade blivit mångdubbelt starka, det var väl därför han så pass snart gick ut och berättade att det var på låtsas. Så Federley har tyvärr nog mest bekräftat föreställningen att bloggosfären är trams. Och det var väl ändå inte vad han ville?

Fredrick Federley gjorde alltså en fejkpostning på den egna bloggen i veckan där han menar det behövs regeringsombildning. En postning som han sedan tog tillbaks några timmar senare. Han  berättade då att postningen gjorts som en reaktion mot bl.a. DNs pinsamma  felanalys  om att politikernas bloggande är ett fiasko:

Jag har funderat på hur jag ska kunna bevisa att de som sågar sociala medier och riksdagsledamöters bloggande har fel. Det handlar inte om antalet kommentarer, antalet besökare osv utan bloggar, twitter, facebook osv fyller en mycket större funktion än så.

Och fortsätter längre ner apropå hur snabbt de traditionella medierna hakade på:

Jag har inte ringt en enda mediakälla. Inte sms:at någon. Det har inte gått något pressmeddelande. Ingen spindoktor har jobbat. Inte en pressekreterare är aktiverad. Jag har endast använt mig av sociala medier. Precis så som jag oftast gör men denna gång på ett mer renodlat sätt för bevisa vad som skulle bevisas.

Det Federley försökte bevisa med sin stunt är viktig. I Studio ett i P1 i fredags kommenterade Federley bloggbuffen: ”Det behövdes bevisas  att det har effekt”.
Visst är sociala medier en kraft att räkna med och politikers dialog via de nya medierna är självklart viktig. Och det är ett samspel mellan sociala medier och traditionella medier.
Vad har egentligen åstadkommits?:

  • Vad hade hänt om han skickat en release? Samma sak. För Federley har den plattformen idag. Hela tiden handlar det om innehållet. Men sen insåg jag dessutom att är det inte så att OM han skickat en traditionell release….hade inte stormen mot det hela fejktilltaget varit större? Jo det hade det garanterat. Så vad har Federley då egentligen bevisat. Att traditionella mediers mekanismer och nyhetsvärdering fortfarande har ännu större tyngd om man följer deras gängse strukturer. Det var säkert mer ok för dem att blogginlägget var fejk. Är inte det en skrämmande sidoeffekt av Federleys stunt. Som då ytterst motbevisar det han ville bevisa.
  • Vem skapar han då ny insikt om att sociala medier är bra och har effekt för? Aftonbladets läsare? De som ser rubriken Federleys blogginlägg var en bluff, som inte läst DN-artikeln, som inte läser bloggar just för att de upplever dem som icke trovärdiga och ytligt tjafs? De som verkligen borde se möjligheten till nya perspektiv, dialog och kunskap i bloggosfären? Tja, de såg nog ärlig talat bara rubriken och fick sin världsbild konfirmerad. Ledarskribenter och journalister av den mer traditonella kåren? Tja fick nog sin syn på bloggosfären återbekräftad. Och ett faktum kvarstår. Ingen. Ingen vill bli lurad. Inte ens av en riksdagsledamot. 1 april är en gång om året. Det här gynnar varken synen på politiken eller den på sociala medier att få en hel hop av journalister att känna sig fåniga som gick igång på en falsk bloggpostning.
  • Vad betyder det för hans personliga varumärke när både SVD och DN skriver artiklar med den identiska rubriken (!) Kan man lita på Federley? Förutom att kallas opålitlig så förekom det också snabbt spekuleringar om att fejkbloggen är en fejk…och att det egentligen handlar om ytterligare en pudel han fått göra efter att ha tagits i örat av partiledningen. Det gynnar varken Federleys varumärke eller synen på partipolitiska strukturer.

Jag gillar som sagt Federley. Politiken mår bra av personifiering och företrädare som är tydliga med vilka visioner och värderingar som driver dem inom ramen för det uppdrag man har vare sig det gäller för ett företag, en organisation eller ett politiskt parti. Han visar att alla inte är stöpta i samma form och det bygger trovärdighet. Jag gillar modiga människor. Federley är det. Jag tycker också han är en varm och djupt engagerad person som vill något med sitt politiska engagemang  vilket också bidrar till att jag tycker det är synd att han inte använder den plattform han byggt upp genom sin digitala närvaro med bl.a 2 900 poster  till något bättre än att förstärka tron på att bloggosfären är en arena för trams. Och han borde definitivt lägga upp en solid strategi för sitt personliga varumärke. Vara medveten om hur FRA-hanteringen präglat synen på honom. Och att utspel som detta bara sänker hans trovärdighet ytterligare.

Tilläggas ska att det dessutom samma dag som hans stunt skedde förekom intensiva diskussioner om en fejkbloggande kristdemokrat. Lite för många fejkbloggande politiker samma dag och som Niclas Strandh på Deepedition skriver hamnade Federley  i samma jolle  som den galna kristdemokraten. Den fejkbloggen börjar för övrigt bli precis bli till det gigantiska trovärdighetsproblem Niclas förutspådde för kd. De bör verkligen adressera det istället för att undersöka möjligheterna att lägga ner den. Vad betyder det att människor till viss del samlas i denna blogg och känner sig hemma och tycker detta kan stå för kristdemokratiska värderingar…vore jag Hägglund skulle detta bekymra mig stort.

Sociala medier kan och ska användas av politiska partier. Inte för att enbart föra ut sina budskap utan för  att utveckla partistrukturen internt och extern. Användas för att ta tillvara människors engagemang. För intresset för omvärlden finns hos de flesta, men partiprogrammen upplevs ofta som ointressanta och medlemskapet i ett parti som än mer ointressant. Partipolitikens problem handlar om att de mindre och mindre ses som den naturliga arenan för engagemang. Politiska partier ska självklart utnyttja dynamiken i sociala medier och visa poängen med ett arbete i ett politiskt parti på ett nytt sätt.
Johannes Forssberg, ledarskribent Expressen  sa i samma radioprogram som det Federley medverkade i  att det verkar som svenska politiker inte vet vad man vill när man twittrar och bloggar. Svaret är ju enkelt: dialog och interaktion. Det är allt politikerna behöver veta när de tar klivet ut på den där digitala kullerstenen.

De digitala folkrörelsekrafter som rör sig ständigt kan mycket väl matchas med innehållet i de partipolitiska programmen. Om partierna är duktiga på att lyssna, prata och involvera. Fejkbloggar bidrar förstås inte till något av det.

/Brit Stakston

Denna bloggpost finns också publicerad på Newsmill, hittade dock lite slarv- och länkfel så den fick läggas även här där det är möjligt att redigera.

Länkar:
1.    Några av de tidningar som plockade upp nyheten från fejpostningen:

M måste lämna ifrån sig ministerposter, Svenska Dagbladet.

Mixtra inte med ministrarna, Kristianstadsbladet.

När statsråden inte räcker till, ledarbloggen, HD.

2.    Artiklar efteråt
Kan man lita på Federley? DN

Kan man lita på Federley? SVD

Federleys blogginlägg var en bluff,  Aftonbladet.

Fejkade Federley, Helsingborgs Dagblad.

Bluffmakaren, Lokaltidningen Nyheterna

Att lura sig själv och andra, ledarbloggen HD.

Finurlige Fredrick, Örnsköldsviks Allenhanda.

Taggad som:
, , , , ,