Tappa kontroll när man engagerar sin målgrupp?!

Tidigare Medarbetare 24 juni, 2009
Kategorier:
Blogg, Sociala medier

Ibland överträffar dikten verkligheten.

Jag läser Marielouise Samuelssons ifrågasättande krönika i DN idag över SR:s kampanj ”Jag sommarpratar” där hon skriver

redan nu signalerar kampanjen tanklöshet, slarv med principer och risk att lyssnarna känner sig lurade.

En härlig samtidsdokumentation där vi ser hur oerhört olika vi förhåller oss till de nya spelreglerna i relationen varumärken och kunder.

”Jag sommarpratar” är en kampanjsajt där man kan spela in ett eget sommarprogram som sedan publiceras på sajten där också årets officiella sommarpratare också presenteras. Programmen kan man sedan enkelt tipsa vidare om till sina vänner via Facebook, Twitter eller mail. Det finns också en sms-funktion för att bli påmind om en specifik sommarpratare.

I kampanjsajten ingår en del som heter ”Proffsen tipsar” där bl.a. Anders Wennersten producent för ”Sommar” ger tips om hur man bygger ett bra program för att förmedla känslor och skapa närhet. Man blir direkt sugen på att leka med språket såsom Anders Wennersten gör i ljudklippet.

Men visst, det känns lite krystat när det poängteras att man:

av upphovsrättsliga skäl inte ska inkludera låtar i det program man talar in

men att man gärna ska

berätta vilka låtar du hade velat spela om lagstiftningen sett annorlunda ut så kan de som lyssnar kanske hitta låtarna ändå.

Jag blir hur som helst glad när jag lyssnar igenom några av bidrag som kommit in. Det finns något här som skulle kunna bli stort. Närhet finns absolut. Passion. Glädje. Engagerade människor. Visst finns det massor mer SR hade kunnat göra med detta för att ytterligare ge utlopp för både kreativitet och engagemang.  Men det är en bra början. Och det handlar inte om något som alla vill eller kan göra. Eller ens bryr sig om att göra.

Så vilka gör sina egna somamrprogram då? Tja allt ifrån Erik, 31 år som berättar om sin stora passion reggae och vad hans reggaeblogg betytt för honom som publiceringsplattform och ber om feedback på den (smart drag).  Eller Kerstin, 52 år som berättar om hur livet kan bli när det inte går som man tänkt sig och ser sitt program som ett exempel på sitt nya självförtroende. Eller Alice, 14 år som sprudlar av livsglädje och funderingar över livet. Vore kul att analysera de inkommande bidragen mer men lämnar det därhän just nu.

Utan musik blir det onekligen ganska mycket torrsimning och smått larvigt med alla låthänvisningar i dessa bidrag…men det är ändå ett embryo till en community med rötterna i lyssnarnas kärlek till Sommarprogrammet och livet…de egna drömmarna. Och det fyller helt klart en funktion för vissa lyssnare att göra det just inom ramen för ”Sommar”-redaktionen.

Marielouise Samuelsson gör en helt annan tolkning av kampanjsajten i krönikan ”Jag sommarpratar. Reklam möter journalistik i vansklig mix”.

Hon finner det problematiskt att SR via reklambyrån Forsman & Bodenfors använder lyssnare som ska:

jobba gratis och fungera som varumärkesputsare

och menar att:

redan nu signalerar kampanjen tanklöshet, slarv med principer och risk att lyssnarna känner sig lurade.

Och det fortsätter:

webbkampanjen har ingenting med själva sommarprogrammen att göra, kampanjen är ett rent reklambyråbudskap med SRs marknadsavdelning som uppdragsgivare.

Själv ser jag det här som en hyllning till sommarprogrammen, ett försöka att fånga upp den genuina kärlek som finns till programkonceptet och den tradition som finns bakom ”Sommar”. Kampanjsajten gör det lätt att hitta guldkorn bland de kommande programmen, tipsa vidare, sprida såväl det egna programmet och andras till vänner. Den lyfter också upp 100 klassiska program sen sändningsstart 1959. Och allt detta menar Marielouise Samuelsson inte har med sommarprogrammen att göra?!

”…man kan också fråga sig om det verkligen ingår i SR:s uppdrag att skapa aktiviteter och trafik på nätet, utanför SR.se.”

Well det är som att säga ”man kan fråga sig om det ingår i SR:s uppdrag att berätta att vi sänder överhuvudtaget.”

Den stora nyttan med att nätet  dessutom bär programmen bortom den faktiska sändningstiden verkar vara perspektiv som krönikören inte ens är medveten om fördelarna med.

”Slarv med principer”….det är sannerligen stora ord. Själv undrar jag då vilken princip vi pratar om. Den om public service  i allmänhetens tjänst menar hon ju tydligen inte. Handlar det om en feltolkning av kontrollperspektiven i public serviceuppdraget tro?

”När alla-får-göra-”Sommar”-kampanjen skickas vidare ut på nätet, bortom SR.se, förvinner också kontrollen över vad Sveriges Radio och ”Sommar” kan komma att förknippas med framöver.”

Oj. Kontrollen har väl ändå försvunnit i samma stund som programmen överhuvudtaget sänds – alla lyssnare har sedan 1959 spelat in och burit med sig sina egna tolkningar och upplevelser av Sommar-programmen långt, långt utanför Sveriges Radios studio.

Marielouise Samuelsson har skrivit om kampanjen tidigare. Då fokuserade hon dock på dels det ickedemokratiska i att påstå att alla kan sommarprata eftersom alla inte har datorer dels att det förstör konceptet genom att göra det exklusiva till vardagsgods….

drömmen trivialiseras om SR viftar för mycket med ”allas” möjlighet att Sommarprata.

Den här krönikan är något av det mest roliga jag läst på länge.

Och detta samma vecka som jag just i glädjen över hur långt vi kommit från teknikfokus skrivit om hur sociala medier nu är vardag…

Det är så oerhört nyttigt att ständigt bli påmind om hur olika perspektiv man kan ha inför de nya villkoren på den nya mediearenan.
/Brit Stakston

Taggad som:
, , , ,