Jag har upplevt att det finns genuint intresse av dialog från politiker och partier. Men den ska då helst passa in i redan existerande strukturer, som oftast är bättre på att passa de politiska partierna snarare än att uppmuntra till dialog.

Jag har inte hört så många klaga på tidsbrist när twitter o liknande avfärdas. Det handlar oftare om att man inte förstår eller tycker det är en väldigt oklar plattform. Youtube t ex är som enskilt fenomen lättare att åtminstone börja förstå, men det avfärdas gärna p g a för liten publik. Twitter är bara konstigt eller så ”fattar man inte vart det hamnar”.

Jag tror viljan finns där, men tröskeln är för hög. Därmed inte sagt att den makt det innebär att inte lyssna på riktigt inte är en del av trögheten som finns. Det stämmer nog också, men det är inget jag har stött på hittills.