Politiker har också en egen plattform

Av Niclas Strandh

I samband med Kalla Faktas granskning av riksdagsledamöternas närvaro och frånvaro i plenum och i övrigt riksdagsarbete ser vi tydligt hur hela medielandskapet förändrats.

Tidigare har politikerna helt enkelt fått tåla spö av journalister som grävt fram siffror, hittat indicier och med hantverkskunniga händer mejslat fram en historia som inte nödvändigtvis är sann ur alla perspektiv. Alla kommentarer och förklaringar har sedan skett genom samma journalisters filtrering och tolkningsmakten har legat hos chefredaktörer och reportrarna.

Det behöver man inte längre.

Det är ett stort antal politiker som idag skaffat sig sin egen opinionsplattform. Däribland Thomas Bodström som helt enkelt väljer att bemöta kritiken och försöka att lyfta frågorna i en annan vinkel (synd bara att han inte förstått konversationens makt fullt ut och svarar på kommentarer). Det är inte bara Bodström utan ett stort antal politiker som är direkt berörda av kritiken som väljer att bemöta och förklara och på så sätt bredda bilden. Det spirar ett intresse hos alla politiska partier för hur det nya medielandskapet kan integreras i det dagliga arbetet. Jag och Brit Stakston har haft äran att få hålla inspirationsföreläsningar för några partier tidigt i EU-valrörelsen och träffade då många bloggande politiker som visade på engagemang, mod och vilja att välja nya kommunikationsplattformar.

Bloggen som politiskt instrument bevisar sig själv i den här situationen. Precis som den gjort för Carl Bildt och andra early adopters inom den politiska bloggosfären.

En av de skäl till varför ett företag eller en organisation ska titta på att bygga en sociala medienärvaro är just det här – möjligheten att ha en plattform att föra fram sina åsikter på. Det är där som det finns en möjlighet att faktiskt själv föra sin argumentation, ge de siffror och de fakta som man själv äger och därmed slippa att vara helt i händerna på journalisternas vinklingar och tyst ducka för opinionsblåsten. Sen behöver man inte göra det som en ”megafån”…

För politiker handlar det om att möta sina väljare, diskutera och argumentera på den digitala kullerstenen och inte bara på blåsiga torg runt valen.

Genom att också konversera i kommentarsfälten, på Twitter eller på andra sociala nätverk ger det här i längden en breddad bild av verkligheten, en starkare ställning för varje individ och helt enkelt en bättre demokrati i en ny verklighet.

En man – en röst. I digital form. Så också för den som innehar ett politiskt mandat och ett förtroendeämbete.

Läs också Björn Mellstrands två postningar om politik i det nya medielandskapet:

Dags för partierna att ta nätet på allvar

Dags för partierna att ta nätet på allvar, del 2

/Niclas Strandh

Etiketter:argument, demokrati, digital kullersten, plattform, politik, politiker, Sociala medier