Att jag som kommunikationskonsult för 14 dagar sedan valde att ägna en lördag åt sök och internetmarknadsföring är ganska signifikant för de branschförskjutningar som görs. Searchmeet09 är en årlig konferens om sök och internetmarknadsföring och var från början en del av SEO-forum och konferensen i sig är också ett bevis för hur branscherna närmar sig varandra. Det är naturligt att delta med tanke på hur viktigt själva sökandet är för våra uppdragsgivare. Dialog, relationer, distribuerad närvaro (att finnas på fler arenor än den egna hemsidan), ett större digitalt fotavtryck med bra innehåll och sökmotorernas roll i detta är ju vad allt handlar om när det gäller sociala medier.

Även om det är 14 dagar sedan och jag inte hunnit blogga förrän nu vill jag skriva några rader dels för att ge arrangörerna lite länkkärlek dels för jag burit med mig en hel del av diskussionerna som skedde den eftermiddagen.

Bitvis blev konferensen rejält härligt nördig och det kliar i fingrarna på mig att kunna mer. Önskar jag valt ägna mig mer åt det här för en fem år sedan. Jag älskar att lyssna på kunniga SEO-människor och hur de med ett ögonkast kan klä av en sajt. Det är ju ascool. Är glad att jag ändå har någon slags grundförståelse plus att de fantastiskt kunniga människorna på plats var ju snabba med att förklara om man inte hänger med. Vi hade också en konkret workshop som visar hur våra respektiva verksamheter hänger samman. Uppdraget vi alla fick var att gruppvis sätta oss och diskutera Ahlgrens bilar och deras webbnärvaro. Här smälter ju pr-, reklam och SEO samman direkt. Rolig session och där jag bidrog i vår grupp med tankar om hur webben kan stötta det faktum att 80% av alla köp avgörs i butik och fick själv ta del av massor av kreativa bra idéer hos alla andra.

Jag lärde mig sammantaget mycket  en del självklart också men väl värt att höra om och om igen som till exempel att länkar ut ger bra länkar tillbaka men också mer förvånande saker som att 404-sidor fortfarande ofta, ofta inte har en hänvisning vidare. Att man helt enkelt inte ser till att lägga in en sökruta eller en länk till sin webbplats startsida från en sådan felmeddelandesida. Hur viktiga 301-sidorna är vid permanent förflyttning av sidorna för att behålla sin ursprungsranking etc men som ofta också slarvas bort. Förvånande tyckte jag och så enkla saker att göra. Sen var det intressant att höra SEO-branschen resonera om sociala medier och hur de förstås är en så central del av det som händer sökresultatsmässigt.

Sen var det nyttigt att få sig en genomgång av hur vi faktiskt söker idag. Fick en hel del goda argument gentemot kunder som drömmer om att ligga som ettor på förstasidan vid en sökning med så kallade  ”hollywood-sökningar” dvs sökningar på bara ett ord. Till exempel att man som spelbolag vill finnas som etta vid en sökning på ordet ”spel” vilket inte ens är en sån trolig sökning för den blir för bred och jag kommer inte få så relevanta sökresultat med enordsökningar. Alla som använder sökmotorerna blir allt smartare och gör t.ex. längre och längre sökningar ”long term searches”. Sådana där små saker var väldigt matnyttiga att få höra.

Sen var Jesper Åströms session fantastisk och hans version av SEO utfört i Hans Rosling-stil var mycket underhållande, han berörde bland annat Googles suggested searches och hur det påverkar vad vi tänker och söker. Detta med suggested searches på Google satte myror i huvudet på oss alla och sökmotorexperten Nikke Lindqvist ägnade veckan efteråt en hel session åt detta under en annan konferens. Gör t.ex. en sökning på Mona Sahlin och se hur vi lätt styrs tillbaka till både Toblerone och fifflarperspektiven när vi gör en sökning på henne. Tanken med att det representerar världens alla sökningar verkar demokratiskt och relevant men när man ser hur lätt det är för Google att ändå styra vad som presenteras börjar man fundera, gör en sökning på Bing och den enda föreslagna sökningen som presenteras är ”Bing is not Google”. I det enskilda fallet jätteroligt men i det större perspektivet lite mer tankeväckande….lyssna på Nikke eller läs hans postning här om förslagen Google ger.

När vi nu för en vecka sedan också fått ta del av vad Google lanserar med realtidssökningar och än starkare personifierade sökningar finns det mycket för oss att fundera över vad gäller sökmotoroptimering. Vi återkommer till tankar om hur det påverkar inte bara SEO-branschen utan också vår bransch och våra uppdragsgivares arbete med distribuerad närvaro.

Hårt arbete för att arrangera konferensen investerade Johan Åberg från DinWebb.nu (huvudsponsor och arrangör), Simon Sundén från Honesty och  Per Gustafsson, MarketingLab. Tusen tack för ert jobb som resulterade i en väldigt rolig och extremt lärorik eftermiddag med trevligt eftermingel!

/Brit Stakston

Talarlistan:

Gary Beal, Managing Director, Vanguard SEO

dinwebb.nu berättade hur företaget ser på sök och varför de sponsrar evenemanget

Bo Tidelius, copywriter, partner Fältman & Malmén introducerade workshopen om Ahlgrens bilar

Jesper Åström  om Social Media Conversion

Cristoph C. Cemper från Cemper.com

Sveriges Radios sociala mediepolicy publicerad i december 2009 är tidsdokumentation av rang.  Brytpunkter när det blir så tydligt hur gammalt och nytt möts. Eller frontalkrockar rättare sagt. Och visar en extrem rädsla för det nya medielandskapet. Sen funderar jag också om det är ett sätt att internt manifestera en hotbild som sedan används för att legitimera och hitta sin egen roll i relation till allt som publiceras på webben.

Under gårdagens sändning av JMW-talkshow undrade Emanuel Karlsten från tidningen Dagen vad vi tyckte om Sveriges Radios policy för sociala medier. Varken vi eller Kristian Lindquist från SVD.se hade då sett den. Efter sändningen hittade vi den via SSBD och att många andra också reagerat. Jag förstår att det var dagens snackis i medie- och kommunikationsbranschen.

Smaka på denna formulering av ett av Sveriges ledande medieföretag (sänder 270 000 timmar om året i 45 kanaler med 400 program):

Att publicera sig på webben oavsett om det handlar om bloggar, på Facebook eller andra sociala nätverk innebär inget annat än att publicera sig offentligt i tidningsartiklar, genom föredrag, debatter eller liknande. I förhållande till Sveriges Radio måste medarbetarna iaktta de regler som gäller i dessa sammanhang.

Intressant på sitt sätt att en Facebookstatus jämställs med att hålla ett föredrag eller skriva en debattartikel om vi tänker efter. Men mest ett bevis på total okunskap om vad som är vad för en anställd på Sveriges Radio. Redan det första stycket problematiserar och genomsyras av extremt analoga värderingar -med en ansats som visar total rädsla för nätet och att det är en arena som SR upplever som totalt okontrollerbar. Och redan i första stycket hittar SR krampaktigt det redskap som ska hantera detta otäcka nämligen regler. Sen följer ett stycke om att Sveriges Radio inte kan förhindra sina medarbetare att:

framföra sin mening i sociala, ekonomiska, politiska och kulturella frågor samt delta i den allmänna debatten om radion samt om företaget.

Den första delen av meningen goes without saying det vill säga självklart att medarbetarna inte kan förhindras men det är språkligt intressant att man väljer att specificera vad det är man inser att de får ”framföra sin mening” om. Det gör det krångligare än nödvändigt och lämnar en känsla av att det finns områden där man faktiskt inte får delta i debatten….

Att man sedan i samma mening inkluderar ”radion samt om företaget” är extremt intressant. För mig är det enkelt – självklart får medarbetarna även på Sveriges radio ”framföra sin mening”. Det är en sak. Vad som gäller för arbetsplatsen är en helt annan sak. Det som rör företaget och mitt arbete finns det förstås alltid – och har alltid funnits tydliga policies för hos de allra flesta företag. Det är inget som förändrar sig oavsett en mängd nya kommunikationsverktyg.

Det kan dock vara relevant att utifrån denna nya kontext idag diskutera hur vi som anställda väljer att använda de sociala medierna för kommunikation. Det finns ingen kollektiv norm till hur vi väljer att använda dessa arenor. Det är dock inte ett problem. Men kan vara värt att resonera om. För att gränserna mellan privat, personligt och proffessionellt suddas till viss del ut och förflyttas. En Facebookdiskussion är för vissa lika privat som samtalet i telefon med någon. Eller för vissa är det som att stå naken på ett torg och leder tvärtom till tystnad. Alla de här aspekterna mår varje arbetsplats bra av att resonera om och addera till de policies som redan finns idag. Men det går inte att blanda äpplen och päron och komma farande med piskan som Sveriges Radio gör. Det hela fortsätter i en märklig ålderdomlig juridisk ton.

I den mån medarbetare publicerar sig på Facebook eller chattar som är omodererade och därför inte har grundlagsskydd gäller för övrigt personuppgiftslagen (PUL). Enligt den får inga uppgifter som kan hänföras till en fysisk person läggas ut utan medgivande, om det inte sker uteslutande för journalistiska ändamål. Rent skvaller om och bilder på andra medarbetare och chefer är sällan för journalistiska ändamål.

Jag orkar inte ens gå in på alla detaljer här men jag vill lyfta delar av den sista meningen ”bilder på andra medarbetare och chefer är sällan för journalistisk ändamål”. Det där med ”andra medarbetare och chefer” visar en någorlunda hyfsat ålderdomlig syn på de anställda av Sveriges Radio. Medarbetare är väl ändå alla på en arbetsplats?  Även cheferna.

Sen är det ordet ”sällan” i sista meningen här ovan som är rolig. ”Rent skvaller om och bilder på andra medarbetare och chefer är sällan för journalistiska ändamål.”  Ordet ”rent” är också en intressant förstärkare av ordet skvaller och undertexten säger ”rent skvaller finns i stora lass i de här sociala medierna”. Jag blir dessutom extremt intresserad av när gränsen går för att skvallret bedöms ha journalistiska ändamål…Vilket hårfint hårklyveri.

Dokumentet avslutas sedan med:

Med hänvisning till ovanstående kan Sveriges Radio inte förbjuda medarbetare att medverka på Facebook eller andra sociala nätverk eller att ha egna bloggar, om det inte strider mot kollektivavtalet. Dock bör en viss försiktighet uppmanas bl.a. med hänvisning till Sveriges Radios oberoende och trovärdighet.

Jag är helt förbluffad och ordlös. Tror Sveriges Radio att det behövs regleras i ett dokument att människor får medverka i Facebook eller andra sociala nätverk. Har de missat att det råder yttrandefrihet i Sverige? Finns det liknande dokument för telefonen, fikasamtalen och hisskonversationerna också kan man fråga sig.

Sveriges radio toppar Förtroendebarometern och är det företag som svenska folket har störst förtroende för. Vilken guldgruva att förvalta! Även för de anställda.

Jag tror så här. Varje medarbetare på Sveriges Radio som använder sociala medier kommer att förakta sin arbetsgivare för hur man här blottlägger sin totala inkompetens och sin enorma rädsla för det nya medielandskapet. Det ledsamma är att de mer tveksamma kommer backa tillbaks till det hörn de redan befinner sig i och säga både ”vad var det vi sa” men framför allt känna ”nej jag vågar inte för det blir bara fel – PUL och regler och allt som lever kvar i oändlighet på webben”.

Sveriges Radios riktlinjer för SR-medarbetares publicering på webben stärker inte arbetsgivarvarumärket. Förtroende 2.0 tror jag kommer att behövas för att i framtiden ha några stolta medarbetare kvar.

Undrar om vd Mats Svegfors som gjort sig känd för att kokettera* om sin syn på nätet varit med och klubbat denna policy? För där någonstans finns kanske också en del av det sammanhang vi ska se det här tidsdokumentet som denna policy är i. Ju svårare nätet verkar, desto större uppgift för SR att hjälpa oss i filtreringen eller hur?

/Brit Stakston

* Mats Svegfors har förstås koll på sociala medier, men tror däremot att gemene lyssnare inte vill, kan eller hinner ha det.

Under veckan deltog Brit Stakston, JMW och Johan Ununger, Saltå Kvarn på The Conference i Göteborg arrangerat av Wednesday Relations. Unikt föreläsning av oss båda där jag inleder med hur JMW ser på sociala medier och Johan sedan berättar om hur de arbetar med sociala medier. ”Sociala medier är lämpliga men inte nödvändiga” som Johan säger och visar hur webben som nav sedan också bär på Saltåbloggen, Min Müsli-sajten, deras interna Ning, Facebookgruppen som snart har 3000 fans och twitterkontot med över 1000 följare. Hör Johan berätta om hur de arbetar med detta och hur allt tar sin utgångspunkt i kommunikation och bli inspirerad!

/Brit Stakston

Denna post kommer att byggas på inom några dagar.