Lycka och glädje Twitter tappar mark…

Tidigare Medarbetare 22 januari, 2010
Kategorier:
Blogg, Sociala medier

Samtidsdokumentation av rang. Igen. Dagens Computer Sweden kommer göra många ”vad var det jag sa-sägare” lyckliga. Rubriken lyder Twitter tappar mark sen i somras. I ingressen sägs det bero på att användarna blivit mer restriktiva och medvetna om kommunikationen på nätet och dess konsekvenser. Resonemang som bärs upp av forskare.

Intressant är att påminna sig om den artikel Computer Sweden skrev 2008 med rubriken ”Användarna flyr Facebook” som då byggde på en artikel i The Guardian. Med intressanta ordval såsom att Facebook ”börjat skörda offer” fanns då precis som idag referenser till det här med att vi människor inte kan hantera den information vi lägger ut:

Skälet till minskningen tros ligga i en ökad oro över att den stora mängd personlig information som folk lägger ut om sig själva på sajten ska hamna i orätta händer.

Men kanske är det så att allt fler börjar att tröttna efter år av facebookande och att bli översköljda av (mer eller mindre) onödig information om sina kontakter.

Ur artikel i CS, 22 februari 2008.

Egentligen skulle jag kunna sluta där. Det räcker med att påminna om en av alla de artiklar som vill visa på irrelevansen, kortsiktigheten, onödigheten och hajpen runt sociala medier för att visa hur fel analysen ofta blir. Det värsta är att det hela plockas upp med denna felktolkning av fler, till och med Rapport.

Analysen av siffrorna är fel från första början och ingångsvinkeln. I grunden handlar det ju inte ens om enstaka tjänster, det handlar om teknik som vi konstant förädlar för att kommunicera oftare, bättre, relevant samt oberoende av tid och plats. Det är ett  förhållningssätt till sin omvärld som tekniken stöttar.

De 3.1 miljoner svenska användarna som finns idag talar för sig självt vad gäller relevansen och korrektheten i analysen från 2008 av siffrorna om Facebook. Siffrorna om Twitter tror jag är feltolkade och är det inte så att man här missat helt att Twitter används via mobil och via många andra applikationer. Twitter bygger på API. Hur som helst hänger Twitters framtid på tjänstens utveckling precis som det gällde för Facebook då för två år sedan. Sen är det väl alltid så att när early adopters slutar använda tjänster planar det ut innan mainstreamanvändandet exploderar. Intressant är ju också hur en kärna av den svenska kretsen av early adopters de senaste dagarna med förtjusning återvänt till mikrobloggstjänsten Jaiku.

Värre är för mig är dock själva undertexten i dagens artikel vad gäller synen på nätet och människors nytta av det.

Att det år 2010 är så lätt att visa på problemen med nätet är så intressant. Det är historia som skrivs. För det är ju inte tekniken som har oss i sitt grepp. Vi använder tekniken. Till det vi vill. Vi styr utvecklingen.

Tankarna förs också lätt till Alexander Bards och Jan Söderqvists resonemang i Nätokraterna till hur bl.a. adeln såg på städernas framväxt när man ser dessa beskrivningar av nätet som något vi inte kan hantera och egentligen inte vill ha.

I artikeln kan vi också läsa att beviset för att allt bara är en hajp som rör sociala medier är den grad av förvirring som råder runt sociala medier och att det behövs konsulter som förklarar. Vilket de inte ens kan enligt Johan Cronehed forskare som sen länge diskuterat it som hajp:

Ingen kan beskriva det faktiska tillvägagångssättet och det är ett av grunddragen för hajpen.

Kommunikationsforskaren Jeanette Fors kliver fram och säger apropå Facebook:

Företag, politiker och privatpersoner marknadsför sig i större utsträckning än tidigare. Jag tror folk tröttnar på den mängden information, det är inte det man vill se när man loggar in på Facebook. Jag tor vi kommer att få se en dalande trend där.

Nominerad som mediemäktigast för mitt twittrande i Almedalen 2009 och som en sån där konsult specialiserad på sociala medier får jag väl kliva fram då.

Den eventuella förvirring som finns handlar i så fall bara om att traditionella medier är strukturer som krampaktigt vill att verkligheten ska bestå av en avsändare och många mottagare. Sociala medier är inte svårt. Sociala medier är inte  förvirrat.

Sociala medier är ett samlingsnamn så gott som något, menat ursprungligen att särskilja dessa från de traditionella mediernas sätt att föra ut budskap -  från en aktör till många. Idag sker ett flöde av delade kunskaper, erfarenheter och åsikter mellan många. Sociala medier är innehåll skapat på nätet av användarna i dialog med varandra. Vi lever helt enkelt i ett kunskapsdelande tidevarv där nätet blir den plattform som bär vår kommunikation oberoende av tid och plats. Sociala medier är inget annat än kommunikation.

Och vi väljer. Vi väljer vad vi vill ta del av. Vill vi inte se företagen i Facebook så behöver vi inte se det när vi loggar in.

Vi människor har alltså bara förfinat och förädlat den teknik som finns utifrån våra djupt liggande behov av att kommunicera med varandra. Vad är så hotfullt och obegripligt med det?

Den riktigt tunga valutan idag är trovärdighet, transparens och närvaro. Det byggs genom interaktion. Tramsigt? Trivialt? Trist? Tja….

Låt mig göra en jämförelse:

Fossila bränslen som olja och kol är energikällor som ligger till grund för välfärdssamhällets utveckling. Så är det. Utan t.ex. oljan och vår förmåga att förfina den energikällan hade inte industrialiseringen kunnat ske överhuvudtaget.

Kommunikationen mellan människor har genomgått en liknande ständig förädlingsprocess. Kärnan är dock densamma kommunikation.

Synen på sociala medier som triviala, kortsiktiga, irrelevanta och icke-hanterbara kommunikationsformer för oss människor kan jämföras med att idag påstå att den enda hållbara energikälla som finns är olja.

Återkommer med en fördjupande postning om det här – har ni talande jämförande exempel? Det här är just nu min favorit. Den ger också nätet den rättmätiga plats i människans samhällsutveckling som är berättigad.

/Brit Stakston