BEFRIAD ZON: Andas ut. Vi har kommit upp.

Brit Stakston
Brit Stakston 23 februari, 2010
Kategorier:
Blogg, Sociala medier

Vet ni den där känslan av att slutligen ta sig upp för en lång slingrande serpentiväg. Där det bitvis varit förrädiska lutningar som på håll sett helt hanterbara ut. Men som ibland visat sig så starka så man tvingats vila lite extra på vägen upp innan man klarat av att gå vidare. Och sen den där känslan av glädje när man kommer upp till toppen, där det planar ut. Kunna vila lite.  Se sig omkring. Välja ny riktning. Gå vidare. Med styrkan av de tidigare backarna i benen.

Så. Där har vi sociala medier idag. Jag skrev häromveckan blir mainstream men jag ändrar mig. Sociala medier är mainstream nu.

”en kulturyttring som är integrerad i den allmänna kulturen genom att den både riktar sig till och konsumeras av en relativ majoritet av befolkningen” ur Wikipedia.

Det där kan vi ju ändå enas om – en ”relativ majoritet.” Att det sen kommer nya uppförsbackar och massor av nya saker att lära och förhålla sig till är en annan sak. Att företag vågar låta varje anställd bära och gestalta företagets visioner och värderingar är på gång. Att vi vågar se hur vi förändrats. Från kollektivister till individer i nätverk.

Intervjun med Micael Dahlén i dagens Computer Sweden och Henrik Berggrens ledare i DN idag är det som får mig att ta fram den där bilden på serpentinvägen och skriva det här. För vi ser såna där artiklar varje dag. Helsidesuppslag om sociala medier.

Berggren klämmer in ordet ”pseudogemenskap” när han skriver om Facebook i DN, en ledarartikel som är sann samtidsdokumentation på så många sätt och vis:

  • För ambivalensens skull hos skribenten. Nyfikenhet. Okunskap. Förståelse. Rädsla. Funderingar.
  • För influensens skull, det är ju gud bevars Charles Petersen i New York Review of Books som skrivit om Facebook. Denna långa artikel är vad Berggren resonerar utifrån, slänger in referenser till MySpace och Friendster som jag undrar om Berggren någonsin använt sig av eller har en aning om : ) Skriver lite slarvigt att ”Petersen påpekar” när det är referenser till annan forskning som man mycket väl skulle kunna länka till. Blandat med egna, tämligen grunda, erfarenheter av Facebook. Samt framför allt saknas kunskap om hur en hel del av de referenser som görs i artikeln hos Charles Petersin är resonemang som för länge sen passerat bäst före datum i den svenska kontexten.
  • För att det är en ledare. I DN. Det är en pedagogisk knuff för några fler.

En mening att stanna en stund vid i ledaren är:

”Men Facebook – liksom den amerikanska ytligheten – är en social smörjolja som kan underlätta djupare kontakter men inte ersätta dem.”

Låt oss skippa den sista delen ”men inte ersätta dem” för en stund och fokusera på ”underlättar djupare kontakter”. För de flesta snabba morgonläsarna försvinner detta nog i texten men här snuddar Berggren själv vid lösningen av det fenomen han försöker beskriva. Men detta är exakt vad det handlar om. Hur sociala medier förstärker, bär och gör kommunikation möjlig, oberoende av tid och plats. Det lyfts allt för sällan fram hur sociala medier de facto lett till en fullständig blomstring av nätverkande - i fysiska möten. Tekniken har förfinats av oss för att stötta våra djupt liggande behov av att vilja kommunicera. Vilket dessutom passar så väl i en värld med globala kontakter och med miljömässiga utmaningar.

Men den där sista delen av meningen då…. ”men inte ersätta dem.” *suck* Jag undrar vem har någonsin hävdat att de ska ersätta ”djupare kontakter” och att allt de facto nu måste ske publikt enligt textens vidare resonemang….det är ju ett fullständigt missförstånd.

Låt oss bara se oss omkring. Utan att  för den skull ses som galna webbkramare och utan att ens behöva fylla den här postningen med exakt statistik över internetanvändandet i Sverige.

Överallt kommunicerar människor. Det är samtal om allt ifrån Melodifestivalen, partiledardebatter, OS och krisen runt snön och vår infrastruktur. Samtalen sker idag på nätet lika mycket som i andra kommunikationsformer. Beslut tas beroende på den kunskap som fås i dessa samtal. Tidningar och radio bidrar numer dagligen till resonemang om de sociala medierna ur alla möjliga perspektiv. De samtal vi har med uppdragsgivare samt åhörare om ”hur gör man nu då?” eller ”hur göra bättre?” är också små bevis för oss i vår verklighet att vi kommit fram – ”vad är det?” finns i mycket mindre utsträckning.

Vi är där. På den där platån. Efter en bitvis mödosam klättring. Men låt oss nu andas in. Se oss omkring och vila en stund. För det kommer att hända nya spännande saker.

Uppdaterat: bra aktuellt exempel på ovanstående resonemang av Martin Jönsson,  SVD som precis skrivit om hur sociala medier gör journalistiken bättre….

/Brit Stakston