Ett nytt jmw.se

Välkomna till ett nytt jmw.se. Efter ett antal veckors slit ser vår nya webbplats dagens ljus. Men den är långt i från klar. JMW blogg och JMW Talkshow fortsätter vara i centrum. Men under resans gång kommer vi komplettera med nytt innehåll och börja presentera case som vi arbetat med.

Har du synpunkter eller förslag på hur jmw.se kan bli bättre? Skicka ett mail till mig bjorn.mellstrand(a)jmw.se eller posta en kommentar på detta inlägg.

På återhörande,
Björn Mellstrand

Frukostseminarium: Är Social Computing nästa steg?

Välkommen till ett frukostseminarium om Social Computing den 29 april 2010.

Diskussionen om sociala medier har hittills i stor utsträckning handlat om hur man kan använda dem i relation till omvärlden för att etablera en konversation. Men nu skapas förutsättningarna ta det bästa ur sociala medievärlden in i organisationerna. Tillsammans med vår uppdragsgivare Microsoft bjuder JMW in till ett frukostseminarium om hur man kan jobba med ”Social Computing” i den egna organisationen.

Medverkar vid frukostseminariet gör bland annat Eva Fors, Affärsområdeschef Information Worker och Microsofts expert på social computing, Brit Stakston, JMWs sociala medieexpert och Björn Mellstrand, JMWs vd.

Frukost serveras kl 7.30 och seminariet startar kl 8.00 och avslutas kl 9.00. Seminariet äger rum på JMW, Kungsgatan 24, 7 tr.

Antalet platser är begränsat och vi tillämpar ”först till kvarn-principen”. Seminariet är gratis uteblir man utan att avanmäla sig förbehåller vi oss rätten att fakturera 300 kr i frukostavgift.

Anmälan görs till ulrika.fagerlund(a)jmw.se. Ange namn, företag/organisation och adress i din anmälan.

Välkomna,

 Björn Mellstrand

Valrörelsen kommer inte bli smutsigare

Det finns många som tror att den kommande valrörelsen kommer att bli smutsig. Och att det negativa kampanjanet får större genomslag. Förklaringen står att söka i de sociala medierna.

Men smutsiga valrörelsen är inte något nytt. Det gäller såväl på riksnivå som på lokalnivå. Eller mikronivå.

Ifrågasättande av motståndarnas trovärdighet, avsikter och argument har alltid funnits som en del av valrörelsen. Ibland sker det inom ramen för vad vi anser är OK ibland så blir det slag under bältet.

Och alla som delat ut flygblad eller stått i en valstuga vet att man inte bara möter positiva väljare. Det händer ofta att man möter väljare som har argument som är lätt att uppfatta negativa. Det händer ibland att det känns som att synpunkterna är samordnade och del i en större insats.

Dock innebär sociala medier en stor förändring. Alla dessa negativa kommentarer blir tillgängliga och sökbara för det stora flertalet. En enskilds åsikt kan få större spridning. Att hävda att de sociala medierna är en katalysator eller motorn som får det negativandet kampanjande att ta fart är tror jag att förenkla för mycket.

De sociala medierna erbjuder forum för människor som vill ge uttryck för sina åsikter som tidigare stannande i en valstuga eller slängdes i ansiktet på flygbladsutdelaren. Och det ger dem som delar uppfattning en möjlighet att hitta varandra.

Nej, valrörelsen kommer inte att bli smutsigare. Den enda skillnanden är att de sociala medierna kommer göra smutsen synlig.

/Björn Mellstrand

Logodebatten är bara ett symptom

I veckan presenterade borgarna sin nya logga. Under en gemensam Alliansenlogga ska regeringspartierna, Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna, gå till val i september. En logotyp som väckt mycket debatt i kommunikationsbranschen. Loggan har kritiserats för att vara för lik TV-kanalen Animalplanets logo.

Det är många har diskuterat loggan. Haft åsikter och synpunkter. Artikelkommentarerna har varit många. Mycket, mycket många. Det är lättare att diskutera en ny logga än att diskutera politikens former och innehåll. Istället för att kritisera eller berömma politikens innehåll så diskuterar vi huruvida en logotyp är bra, dålig eller kommer göra jobbet. Jag vet att en logo är viktig. Jag vill inte förringa dess betydelse. Men den senaste veckans debatt är en skarp konkrast till den avsaknad av debatt om politiken generellt som genomsyrar nästan hela Sverige. Oavsett politisk ståndpunkt kan vi diskutera loggan. Och ingen behöver stöta sig på mitt ställningstagande.

Tyvärr  tror jag att det är politiska kommunikationen som inte skapar förutsättningar för en politisk debatt. Genom att förenkla och banalisera så blir den så generell att den inte berör och då finns inte något utrymme för diskussion. Eller gör man frågorna så abstrakta så att de tappar kontakt med människors vardag. Och de kontroversiella eller ideologiska frågorna lyfts bort från agendan eftersom det riskerar ta debatten i fel riktning och stöta bort väljare istället för att attrahera dem. För att fånga mittenväljarna så verkar många politiska rådgivare  tro att politiken ska bli slätstruken.

Det bygger också på ett antagande att politik inte engagerar. Det tror jag det är ett missförstånd. Jag är övertygad om att människor bryr sig om politik. De bryr sig framförallt om frågor som påverkar dem i deras vardag.

Jag är övertygad om att människor inte låter ett parti/en allians logga avgöra om de rösta på parti. När loggon hamnar i fokus riskerar kommunikationsbranschen förringa sin egen roll. Kan vi tas på allvar när det är den ”viktigaste” och mest engagerande ”politiska” fråga vi diskuterar? Hur ska vi kunna ta plats som strategiska rådgivare om vår diskussion stannar vid huruvida allianslogan liknar en TV-kanals?

Kanske borde vi, som bransch, diskutera:

  • Hur de politiska partierna ska kunna skapa engagemang och få många människor att gå till valurnan?
  • Hur ska kommunikationen utformas så att den blir relevant för väljarna? Hur får vi politiken att intressera?
  • Hur skapar vi kanaler för dialog mellan väljare och förtroendevalda?

För det vet vi som bransch. Och vi kan det som bransch.

/Björn Mellstrand

Håller Facebook på att bli Internet?

Igår kunde vi läsa att Facebook har gått om Google i USA och är numera den största webbplatsen. 7,07 procent av den amerikanska internettrafiken gick till Facebook i jämförelse med Google vars motsvarande siffra var 7,03 procent.

Det var en milstolpe som passerades med dessa siffror. Till och med en historisk händelse. De sociala nätverken blir en allt större del av vår internetvardag och vi spenderar allt mer tid där. Vi har sett en liknande utveckling i Sverige där Facebook slåss om de svenska internetanvändarnas gunst i hård konkurrens med till google och aftonbladet.se.

Idag är knappt 3 300 000 svenskar facebookmedlemmar och i hela världen har Facebook mer än 400 000 000 registrerade medlemmar. På mindre än tre år har vi gått från några tusental medlemmar till att 35 procent av Sveriges befolkning är registrerade på facebook. Sedan halvårskiftet 2007 har det svenska medlemstalet vuxit med 7 333 % (från 45 000 till 3 300 000). Och potentialen för fortsatt tillväxt finns. Det visar utvecklingen i vårt västra grannland som har en högre facebookpenetration än vad vi har.

Vi ser alltså tre tydliga trender:
1. Fler blir facebookmedlemmar vilket genererar ytterligare medlemmar.
2. Vi spenderar mer tid på Facebook .
3. När medlemmarna och tiden finns ökar intresset för att investera i utveckling av innehåll.

Många har försökt förklara varför Facebook blivit så framgångsrikt. Och egentligen är det så enkelt som JMWs sociala mediestrateg Brit Stakston brukar uttrycka det ”de sociala medierna stödjer djupt mänskliga beteenden”. Vi är sociala varelser och vi vill vara sociala även på nätet. De flesta av oss vill vara en del av en större gemenskap. Men vi kan också söka förklaringarna i att Facebook ständigt utvecklas och blir en väsentlig del av våra vardagar.

Förr ringde man för att träffas, sedan kom mail och sms. Nu spelar Facebook en allt större roll för att för att få till stånd mänskliga möten AFK. Idag lägger vi upp bilder på Facebook och delar med oss av våra reseäventyr i realtid, det är inte så länge sedan vi skickade vi vykort när vi var ute och reste. Det fanns en tid då diskussionerna stannade vid köksbordet eller fikabordet. Idag tar vi dem vidare till hela vårt nätverk. Diskussionstrådarna på Facebook upplever jag att de blir allt längre. Spel och förströelse flyttar i allt större utsträckning in på Facebook. Fler  investerar mer och mer resurser i att få en del av vår facebooktid. Våra vänner blir mänskliga filter som hjälper mig att navigera på nätet, välja nyheter och hålla koll. Och utvecklingen kommer att fortsätta. När kommer det vara möjligt att göra mina bankaffärer på Facebook? När kommer facebookvalutan? Håller Facebook på att bli hela internet?

/Björn Mellstrand

Därför är Donken bättre än Die Antwoord

Nio av de tio mest omtwittrade personerna förra året är populärkulturella ikoner, samtidigt som de mest omtwittrade filmerna har en slagsida åt populärkultur. Därför är det smart att göra reklam som inte upplevs riktigt som reklam, utan – du gissade det – populärkultur. Kanske kan man sammanfatta detta som att ju närmre man kommer, desto större sannolikhet.

Med en estetik inspirerad av Terry Richardson, kontextuellt laddad med apartheidkonflikten och förpackat som ett musikaliskt oetiketterbart projekt kan Die Antwoord ha kommit närmast av alla.

Die Antwoord

Men någonting stämmer inte. Hemsidan är lite för slick. Videorna lite för välproducerade. Och helheten är … lite för konceptuell.

Självklart är visar det sig vara FAKE. Allt är en del av Pumas globala VM-kampanj – vilket avslöjas både här och där. Om det sedan spelar någon roll att det är Puma som i hemlighet agerat Frank Farian och skapat ett eget Milli Vanilli à la 2010 är en annan diskussion*. Problemet är att folk blir besvikna – så även om man lyckats sprida kampanjen på ett imponerande sätt är det inte troligt att köppreferensen ökat. Vilket ju borde varit huvudsyftet.

I ljuset av detta blir McDonald’s Dreaming in Mono intressant som jämförelse. Även här verkar ansatsen vara att skapa populärkultur. Med skillnaden att man är tydlig med att det är McDonalds som ligger bakom.

Första gången jag ser filmen gillar jag den. Men trots att innehållet är välproducerat (filmerna är regisserade av etablerade Jens Jonsson som bland annat gjorde Ping-Pongkingen) är det något som gör att jag inte skickar filmen vidare. Nämligen min egen uppfattning av McDonalds. I alla fall just då. Och till min förvåning är det något så gammaldags som köpt media som vänder på detta.

Istället för att köpa traditionella ”mattor” har man valt att premiärvisa filmerna på fredagar. Och endast på fredagar, där man köper hela reklamblock, så avsnitten visas i sin helhet. Det här gör mig glad på två sätt. Dels får jag upplevelsen av att se en kortfilm, vilket jag gör avbrottet i mitt ordinarie program mer tolererbar. Och dessutom blir jag glad att jag slipper se en bra film tjatas sönder. Så nu är jag hookad. Den tvångsmässige, genetiskt betingade samlaren i mig är vaken.

Plötsligt börjar jag aktivt leta efter reklam, vilket gör det ganska tydligt att något har hänt. Jag tittar ikapp de avsnitt jag missat och utan att jag tänker på det så har jag blivit en ambassadör för filmerna. Och först nu är jag benägen att tipsa mina vänner. Jag har alltså gått från en ganska misstänksam och avig, passiv konsument till aktiv ambassadör. En ganska OK kommunikationseffekt om du frågar mig.

Att prata om och dela med sig av populärkultur är idag ett etablerat beteende, som troligen kommer växa ytterligare. Därför tror jag att de här kampanjerna bara är början på en trend där kommunikationen blir populärkultur. Problemet är att kampanjerna ofta mäts i hur många som skickar dem vidare. Och inte på vad som händer sen.

Disclaimer: Vi jobbar varken med Puma eller McDonalds
* Är det bra så är det bra. Och dessutom har konsten varit sponsrad sedan romarriket.

mars 2010