Logodebatten är bara ett symptom

Av Björn Mellstrand, 21 mars, 2010, kl. 17:38

I veckan presenterade borgarna sin nya logga. Under en gemensam Alliansenlogga ska regeringspartierna, Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna, gå till val i september. En logotyp som väckt mycket debatt i kommunikationsbranschen. Loggan har kritiserats för att vara för lik TV-kanalen Animalplanets logo.

Det är många har diskuterat loggan. Haft åsikter och synpunkter. Artikelkommentarerna har varit många. Mycket, mycket många. Det är lättare att diskutera en ny logga än att diskutera politikens former och innehåll. Istället för att kritisera eller berömma politikens innehåll så diskuterar vi huruvida en logotyp är bra, dålig eller kommer göra jobbet. Jag vet att en logo är viktig. Jag vill inte förringa dess betydelse. Men den senaste veckans debatt är en skarp konkrast till den avsaknad av debatt om politiken generellt som genomsyrar nästan hela Sverige. Oavsett politisk ståndpunkt kan vi diskutera loggan. Och ingen behöver stöta sig på mitt ställningstagande.

Tyvärr  tror jag att det är politiska kommunikationen som inte skapar förutsättningar för en politisk debatt. Genom att förenkla och banalisera så blir den så generell att den inte berör och då finns inte något utrymme för diskussion. Eller gör man frågorna så abstrakta så att de tappar kontakt med människors vardag. Och de kontroversiella eller ideologiska frågorna lyfts bort från agendan eftersom det riskerar ta debatten i fel riktning och stöta bort väljare istället för att attrahera dem. För att fånga mittenväljarna så verkar många politiska rådgivare  tro att politiken ska bli slätstruken.

Det bygger också på ett antagande att politik inte engagerar. Det tror jag det är ett missförstånd. Jag är övertygad om att människor bryr sig om politik. De bryr sig framförallt om frågor som påverkar dem i deras vardag.

Jag är övertygad om att människor inte låter ett parti/en allians logga avgöra om de rösta på parti. När loggon hamnar i fokus riskerar kommunikationsbranschen förringa sin egen roll. Kan vi tas på allvar när det är den ”viktigaste” och mest engagerande ”politiska” fråga vi diskuterar? Hur ska vi kunna ta plats som strategiska rådgivare om vår diskussion stannar vid huruvida allianslogan liknar en TV-kanals?

Kanske borde vi, som bransch, diskutera:

• Hur de politiska partierna ska kunna skapa engagemang och få många människor att gå till valurnan?
• Hur ska kommunikationen utformas så att den blir relevant för väljarna? Hur får vi politiken att intressera?
• Hur skapar vi kanaler för dialog mellan väljare och förtroendevalda?

För det vet vi som bransch. Och vi kan det som bransch.

/Björn Mellstrand