Frukostseminarium NYTT DATUM 17 JUNI: Politisk bevakning i ett nytt medielandskap med Edvard Unsgaard

Läs med webReader

JMW bjuder på ett högaktuellt frukostseminarium om politisk bevakning i ett nytt medielandskap. Hur fungerar den politiska bevakningen när de traditionella medierna får allt kortare deadlines och ska tävla med realtidskonversationernas snabbhet?

Den 4 juni  NYTT DATUM 17 JUNI 2010 kl 7.30 bjuder JMW på ett frukostseminarium om ”Politisk bevakning i ett nytt medielandskap”. Vid seminariet medverkar Brit Stakston, social mediestrateg, och dagens gäst Edvard Unsgaard (m) och som vanligt hälsar Björn Mellstrand, vd på JMW välkommen.

En obetänksam Facebookstatus av Unsgaard hamnade i våras på de flesta av det stora tidningarnas framsidor. Vad innebär en sådan händelse för det egna förhållningssättet till t.ex. Facebook? Finns det  en  risk att tidningarna med de korta deadlines som finns lättare ägnar tid åt den typen av nyheter i sociala mediesfären  än att granska t.ex. detaljerna i de förslag de olika partierna presenterar?  Brit Stakston och Edvard Unsgaard reflekterar över medieutvecklingen och de krav det ställer på den enskilde medarbetaren och journalisten.

Edvard Unsgaard är  idag politiskt sakkunnig hos migrationsminister Tobias Billström och var tidigare pressekreterare åt Fredrik Reinfeldt samt journalist på Ekot. Edvard Unsgaard är även författare till boken Mijailović – Berättelsen om en mördare.

Frukost serveras kl 7.30 och seminariet startar kl 8.00 och avslutas kl 9.00. Seminariet äger rum på JMW, Kungsgatan 24, 7 tr.

Antalet platser är begränsat och vi tillämpar ”först till kvarn-principen”. Seminariet är gratis uteblir man utan att avanmäla sig förbehåller vi oss rätten att fakturera 300 kr i frukostavgift.

Anmälan görs till ulrika.fagerlund(a)jmw.se. Ange namn, företag/organisation och adress i din anmälan.

Välkomna,

Brit Stakston

Facebook är en ny bytesekonomi: användarnytta mot individdata

Läs med webReader

Diskussionens vågor går just nu höga runt Facebook och personlig integritet.

Framförallt är det internetproffsen som för den mest högljudda kritiken mot Zuckerberg och Facebooks sätt att vända sin integritetsinställning i 180 grader. Men siffror indikerar på att användare också är oroade över hur utvecklingen ser ut – men samtidigt ökar Facebook med 700 000 per dag. Att 60% av användarna funderar på att stänga sina konton är självklart en indikation som Facebook tar på allvar.

Samtidigt måste man inse att Facebook är gigantiskt och när nu sociala medier inte är något litet udda utan hela internet håller på att bli socialt så är det inte längre så att människor hoppar omkring från tjänst till tjänst. Däremot ska självklart användarna ifrågasätta och påverka tjänsteleverantören, som Danah Boyd påpekar.

Jag tror dock att man måste fundera ett varv till innan man börjar känna sig kränkt för att gratistjänsten Facebook (precis som gratistjänsten Google/Gmail och gratistjänsten Twitter etc.) väljer att försöka att kapitalisera på den data som vi användare lämnar efter oss.

Idag är marknadsföring beroende av en djupare målgruppsinsikt: ”alla” är varken effektivt eller ekonomiskt hållbart som målgrupp för marknadsföring. Att arbeta med målgruppssegmentering, konsumentinsikter och individualiserade marknadsrelationer är nödvändigt. Konsumenten vill bli pratad med – inte pratad till, konsumenten har lika lite tid och intresse som marknadschefen på företaget. Synen på kunden måste förändras i grunden – och onlinenärvaron är motorn i den utvecklingen. Vi är idag på väg in mot ett samhälle som är individbaserat på ett helt annat sätt än tidigare: du är den grundläggande enheten och ditt nätverk är din ekonomi.

Det som krävs i detta är att man förstår det, utvecklar sina erbjudanden och sitt varumärke i relation till sina konsumenter – och inte i relation till vad VD, marknadschef och styrelsen anser vara rätt. För att göra det behöver vi data. Både hårda fakta och insikter från ett brett synfält på världen. Online finns dessa data och idag, när mer än 40% av svenskarna finns på Facebook, nästan alla har tillgång till internet och användandet är högt så behövs nya strategier för att börja att konversera med kunderna och sin omvärld.

Men att använda individers data är känsligt. Självklart – det handlar om ”mig” även om det är på nätet. Mitt digitala jag är inte nödvändigtvis precis samma som mitt hela jag men det blir mer och mer synergier mellan vår analoga närvaro i livet och vår digitala. Så företag har tillgång till, eller kan idag köpa sig tillgång till, konsumentinsikter på helt nya sätt.

För Facebook handlar det om att balansera hanteringen av vår individuella data med behövet av att kunna erbjuda en bra marknadsplats. De har redan försökt en gång med Beacon, vilket inte fungerade – inte på grund av att det nödvändigtvis handlade om att Facebook hade tillgång till data utan att man använde din data och automatiserade rekommendationer. Alla företag som väljer att använda sig av den data som deras konsumenter och kunder lämnar efter sig krävs det att man hanterar datan respektfullt och att öppet berätta vad som gäller. För oavsett vad kritiker och nätvisionärer säger: Facebook och andra tjänster är i behov av att hitta nya sätt att kapitalisera sina tjänster. Ett sätt är att utnyttja den data man har tillgång till. Det innehåll som skapas kan analyseras i stora mått eftersom den är digital. Möjligheten till kunskap om omvärlden, om sina användare är jättestor. Om man som Facebook har närmare en halv miljard användare så är det en kapitalreserv och en kunskapsbank av tidigare sällan skådade mått.

Diskussionen om att Google, Facebook och ICAs datainsamling skulle vara samma sak som FRA, ACTA och liknande statliga kontrollorgan är som att jämföra äpplen och päron. Det handlar om vitt skilda saker. När en stat väljer att samla så mycket information som möjligt om en individ så handlar det om att kontrollera denne utifrån det juridiska monopol som staten har. Det handlar om att kontrollera människors innersta liv för att förhindra och trycka ner ”icke-önskvärda” tankar, handlingar och egenskaper. När ett företag samlar data om en individ handlar det om att kunna skapa så relevant kommersiell kommunikation som möjligt respektive att förstå och utveckla så bra tjänster och erbjudanden som möjligt. Ja, ett företag vill sälja saker till dig. Ja, de vill använda reklam för att göra dig uppmärksam på att de finns. Det är inte så konstigt.

Att på olika sätt använda sig av möjligheten att koppla ihop konsumentens val och att kunna använda sig av rekommendationer från andra kunder, att se flöden av kommunikation mellan olika grupper blir därför centralt för alla marknadsförare.

Det vi också ser idag är slutet på ”gratisepoken”. De senaste åren har få nya tjänster sett dagens ljus, diskussionen har mer och mer handlat om hur man ska kunna få ekonomi i tjänsterna. Vi ser en kontinuerlig konsolidering av tjänster, de små köps upp av de stora drakarna. Det går inte hur länge som helst att köra stora tjänster med röda siffror. Banners räcker inte eftersom vi ser en pågående blindhet för reklam: såväl heatmaps på Google, undersökningar runt uppmärksamhet av traditionell reklam respektive klick-statistik visar att det inte går att överleva på det sätt som vi idag gör reklam: grova demografier, jakt på bredd istället för kvalitets-ögonpar etc. Konsumenter litar på varandra i allt högre grad – eftersom det inte finns så många andra att lita på.

Så bortse från specifika tjänster ett tag och fundera över hur en social tjänst ska kunna överleva. Prenumerationer är ett sätt – men villigheten att med monetära medel för att använda något vars nytta inte är direkt påtaglig är ofta låg: fråga traditionella medier. Att överrösas med reklam och sponsrade meddelanden oavsett intresse och relevans är inte speciellt effektivt. Så varför inte utnyttja det faktum att vi kan tänka oss att ta emot marknadsföring om den är relevant för just mig. Idag betalar vi redan för det här på oerhört många ställen som använder sig av klubb-mail, inköpsdata och letar igenom webbläsarens cookies.

Mina grundläggande tankar runt dit vi är på väg är dessa:

  • Om vi som användare vill använda en tjänst (tidning, socialt nätverk etc.) så behöver vi på något sätt betala. Det finns inga gratisluncher.
  • Valet står runt vilken valuta vi är beredda att använda: rena pengar eller kunskap om oss själva och vårt sociala nätverk. Den sociala ekonomin är hyperlänkad och viral – vilket innebär att vår nytta också kan vara andras nytta.
  • Det vi gör och är har ett värde för den som ska marknadsföra en vara eller en tjänst – värdet ligger i att bättre kunna ge rätt information, skapa relevant och intressant kommunikation och i slutänden också skapa incitament för en relation.
  • Vi är på väg mot en transaktionsekonomi där vi antingen utnyttjar monetär betalning alternativt betalar genom att berätta mer om oss själva – dvs. en sorts digital bytesekonomi som går långt utanför P2P och fildelning men som bygger på samma grundläggande tanke: jag har något du vill ha – ge mig något i utbyte.

Mediahusen har – som man ser i det inledande exemplet på Guardian – inte fattat det här. De väljer att försöka att skapa ”paywalls” och stänga in sitt innehåll. Istället borde de inse att de sitter på mycket kunskap som, på rätt sätt och i samarbete med sina läsare, kan användas för att göra mycket mer relevanta filtreringar, bra mötesplatser där företag och konsument faktiskt hittar varandra.

Marknadsföring är idag mycket mera dating än att skyffla mediaplats. Intresse måste födas, en konversation inledas och sedan följer relation och beslut och slutligen en preferens för att satsa på ett långt liv tillsammans.

Ju mer vi vet och kan ta reda på om varandra – desto bättre kan vi skapa grund för konversationen, desto bättre bygger vi relationen med varandra. Att använda den data som vi har tillgång till är då nödvändigt, önskvärt.

Det vi ser växa fram blir en vinst för båda parter: användaren/konsumenten slipper översköljas av reklam och marknadsföring som inte är relevant för honom/henne och sändaren/företaget kan använda sin marknadsföring mer effektivt och undvika att bli sedd som tjatigt irrelevant. Om ett företag kan erbjuda en bättre plattform för att kunna skapa relevant kommunikation – och att marknadskommunikationsbyråerna förstår nyttan och möjligheten (här är nog ibland det största problemet) – så kommer marknadsföring bli mer relevant, mer effektiv för både användare och sändare. En möjlig win-win-transaktion.

Jag tror att konsumenter är smartare än en del av Facebookkritikerna tror – att man som delaktig i en övergripande kapitalistisk värld inser att man måste betala för sig oavsett om det handlar om att köpa ketchup i snabbköpet, betala skatt eller använda sociala nätverk. Det viktiga – och det som såväl Google som Facebook missat – är att man tar den diskussionen och ökar transparensen runt varför man gör något.

Det vi ser idag är en början på ett reviderat ekonomiskt system som bygger på att vi som individer har ett kapital som vi kan använda för att få tillgång till tjänster och produkter som gör livet bättre – men det är inte ett monetärt kapital utan en uppdaterad bytesekonomi som i sin tur utmanar affärsplaner och marknadsförare. Ju fler som blir medvetna om det värde som finns i våra personliga identiteter och våra handlingar online, desto fler kommer att utnyttja det för att dejta rätt företag och hantera sin personliga integritet själv.

För det finns knappast någon större frihet än att ha rätt att köpa och sälja det man själv äger – idag handlar det om att vi som användare kan byta kunskap om oss själva mot tillgång till bra tjänster. Det kan vara en ganska bra deal.

Ps. Självklart inser jag att en större medvetenhet om att allt vi gör kan analyseras också kan både innebära att vi känner oss mindre fria att göra det vi vill – liksom att en medvetenhet om att vår data är ett kapital kan innebära mindre reell kunskap efter hand att man medvetet väljer vad som ska visas eller inte. Det är självklart problem som måste tacklas men i grunden handlar det ändå om att vi skapar en möjlighet som inte bara utnyttjar konsumenten utan att konsumenten i sin tur kan utnyttja marknadsföring och företag. Ds.

JMW Talkshow med Annika Beijbom och Martin Gelin

Läs med webReader

I fredags sände vi en JMW Talkshow med folkpartiriksdagskandidaten Annika Beijbom och det rödgröna nya mediaansvarige Martin Gelin. Under Talkshowen förde vi ett samtal om hur de sociala medierna kommer att användas i valrörelsen.

JMW Talkshow m Martin Gelin och Annika Beijbom

Läs med webReader

JMW Talkshow – Realtidscaset politiken i de sociala medierna

Läs med webReader

Fredagen den 21 maj klockan 15.00 gästas vi av Martin Gelin,  nya medieansvarig för det Rödgröna samarbetet och Annika Beijbom, Fp.

Tillsammans med Martin Gelin och Annika Beijbom talar Björn Mellstrand och jag  om de utmaningar och möjligheter som finns med de sociala medierna i årets valrörelse. Martin kan berätta hur det är ur sin position som tjänsteman och koordinator för de rödgrönas arbete. Vilken är hans roll och vad ser han som sin främsta uppgift? Annika kan bidra med insikter om hur det är att vara aktiv politiker i de sociala medierna. Vad har de nya kommunikationsformerna inneburit för henne i sin kommunikation med väljare och andra intresserade?

Boken Politik 2.0 som släpps i bokhandeln den 25 maj kommer kanske också beröras : )

Häng med oss klockan 15.00 nu på fredag!

/Brit Stakston

BEFRIAD ZON: Nätet och män vs kvinnor

Läs med webReader

Den senaste tiden har jag fått mer och mer frågor om kvinnor vs män på nätet. En fråga som egentligen förbluffar mig lika mycket varje gång. Tänker alltid….men hallå de här verktygen finns för alla….

Det började under lanseringen av Politik 2.o där jag på scen får frågan av en av de medverkande politikerna, Eva -Lena  Jansson från socialdemokraterna om hur jag ser på problemet med att det är männen som syns mest även på nätet. Någon dag senare intervjuades jag, Farmor Gun och Stig-Björn Ljunggren av Sveriges Radio i Borås. Samma fråga.

Jag svarade både i radiosändningen och under bokminglet att det där är en av de frågor jag egentligen är helt fel person att svara på (ingen kan vara kunnig, intresserad och engagerad i allt). För mig är nätet ett verktyg för demokrati och yttrandefrihet. Oavsett kön. Jag kan inte annat än att i det lilla bidra genom att själv vägra se hinder i min vardag pga mitt kön. Vilket jag aktivt gjort i hela mitt liv. Jag är medveten om att det är enkelt för mig att säga och göra.  Men jag vill hävda att den möjligheten har de allra flesta kvinnor i Sverige idag. Och jag brinner för det som ligger före könsaspekten. Rätten för alla att påverka sina liv. Och det ansvar vi själva bär för att det ska bli såsom vi vill. Även det oerhört lätt för mig att säga. Jag  är djupt medveten om det.

Sen vill jag ändå påpeka att kvinnorna faktiskt är rejält synlig på nätet i Sverige. Inget i de undersökningar som finns säger att männen dominerar. Tvärtom, de unga kvinnorna dominerar t.ex. vad gäller bloggande. Här börjar vi resultatet av hur kvinnor alltid haft en större närhet till det skrivna språket och kommunikationsfrågor i stort.

I realiteten skulle jag nog säga att det på lång sikt snarare finns en risk för att det blir tvärtom – att killarna blir de som står utanför och missgynnas. Konsekvensen av att skolan nästan tar för givet att pojkar är sämre på att läsa och skriva kommer att märkas i relation till nätet om det inte tas krafttag här tidigt. Svenskundervisningens status vs MA och NO-undervisningens status tror jag är ett problem som är en intern pusselbit i den svenska skolan idag. Att nätet också så till stor del bygger på förmågan till sociala kontakter, socialt nätverkande i ord ställer ju också krav på att det är kommunikationsformer som är naturliga för alla oberoende av kön. Hur ser könsfördelningen ut på landets alla kommunikatörsprogram, skrivarkurser etc? I en analys av nätet vs kön tror jag konsekvensen av detta bör adderas på lång sikt.

I de IT- och tillgänglighetsprojekt jag jobbade med under 90-talet  i skolan och i organisationsvärlden var det stora problemet att killarna då ägde närvaron helt. Det var så länge det krävdes ett större tekniskt kunnande t.ex. under html-kodandets era. Nu när publiceringsverktygen är enklare har kvinnorna i Sverige fullständigt tagit över.

Magnus Höij, chefredaktör på IDG påpekade under boklanseringens scenprat om detta att jag nog såg lite väl enkelt på det och berättade hur de får kämpa i varje nummer för att få med kvinnor. Jag höll med och berättade hur jag själv efter medverkan i Aktuellt fått feedback från redaktionen om hur fantastiskt det var att jag som kvinna ställde upp. För mig är det helt vansinnigt att Aktuellt inför varje sändning har såna enorma problem att få kvinnor att ställa upp. Jag svarade Magnus Höij att jag kan inte tycka annat än att kvinnorna i det fallet själva har ansvaret. Vad får dem att tacka nej när Aktuellt eller IDG ringer? Vad är problemet? Andreas Ekström bloggar idag om samma sak och berättar om hur svårt det är att få kvinnor att ställa upp på djuplodande yrkesintervjuer. Jag ser och läser att det är ett problem. Men jag förstår det inte. Eller jo det gör jag, men känner att jag bär ett ansvar själv som kvinna här.

Jag har också varit kvinnlig chef och särskilt under svårare perioder då det krävdes att det fattades hårda beslut var jag medveten om att synen på mig som hård chef försämrades av att jag var en kvinna. För en man hade det varit mer accepterat att ha den ”hårda roll” jag var tvungen att ha. Det var svårare att acceptera det av mig som kvinna. Men det är det ju bara att strunta i och säkerställa att man har ett nätverk som backar upp.

Men självklart kan jag bidra med några saker här. Jag kan uppfostra min egen son att inte dela upp världen i två läger beroende på kön. Jag kan protestera när världen delas in i rosa eller blått. Jag kan också ta plats själv och vägra låta mig hindras av en uppdelning könen emellan. Jag tror på människan inneboende kraft. Även den att förändra detta.

Jag har valt mitt bidrag till samhällsutvecklingen. Jag vill inspirera alla, oberoende av kön, att våga uttrycka sina åsikter själva via de publiceringsverktyg som vi alla har framför oss. Jag hoppas det räcker att jag vill minska det   kunskapsglapp som återstår och den teknikrädsla som fortfarande skapar hinder.

Nätet ser inga kön. Teknikkunskapen är inte längre maktfaktorn. Förmågan att kommunicera är det.

/Brit Stakston

maj 2010