Utan intern förståelse funkar inte sociala medier. Valrörelsen 2010. Del 15.

Tidigare Medarbetare 22 juli, 2010
Kategorier:
Blogg, Sociala medier, Valrörelsen 2010

Läser några rader ur ett inlägg i en bloggdebatt från en kandiderande politiker om hur reaktionen blir i hennes vardag när hon råkar  publicera material i förväg inför en kommande kampanj som partiet planerat :

”Jag kollade noga så att det inte stod någonting om tider eller dylikt men det som fanns nämnt var datum. Jag borde väl förstått bättre kan jag tycka nu i efterhand, givetvis borde jag inte lagt upp det så tidigt.Och så var det ju, när jag kommer till jobbet blir jag uppringd av riksorganisationen. Jag har släppt det alldeles för tidigt, man hade inte haft pressträff ännu. Med rodnande kinder bad jag om ursäkt och kände mig faktiskt jättedum. Erbjöd mig att plocka bort det jag lagt ut och fick till svar att det vore bra om jag kunde göra det. I efterhand känner jag att jag stör mig rejält på detta.”

Det är verkligen helt ointressant vilket parti det är. I det här fallet var det Kristdemokraterna och riksdagskandidaten Lilith Svensson men här kan inget parti gotta sig i det som hänt och peka finger. Liknande situationer kunde och har säkert hänt hos samtliga partier. Det kan handla om interna infekterade diskussioner om man verkligen ska eller ens får länka till motståndares bloggar eller om man som moderat tjänstemän i Almedalen får tala med journalister.

Jag läser Lilith beskrivning och kopplat det direkt till det jag skrev i mitt inlägg som reflekterade över sociala medieanvändningen i Almedalen häromdagen. Problemet är precis det här, det interna arbetet och synen på sociala medier:

”Så vad  bakbinder dem egentligen?  Vi kan söka svaret i den interna partistrukturen, sättet att organisera arbetet. Det läggs en tung våt matta över nya sätt att arbeta med en undertext av ”det vi har gjort förut fungerar bra”. Det handlar troligtvis om att man inte får ihop det gamla vanliga sättet att arbeta med nya. ”De får väl hålla på lite i de där sociala medierna”. Sociala medier blir mest en uppgift lagd på någon att styvmoderligt hålla ett öga på – ett arbete som  internt säkerligen egentligen inte ses som den mest prioriterade uppgiften. Viljan att fortsätta ha kontroll får trots allt styra.

Lusten att använda nya kommunikationsplattformar baserar sig bara på en hyfsad omvärldskoll hos några få som förstått att man bör. Men i grunden har man inte förstått varför egentligen.”

Insynen i vardagen för Lilith visar att man inte förstått sociala medielogiken hos de utvalda representanterna som kontaktade Lilith från riksorganisationen. Låt oss stanna en stund i den specifika händelsen med för tidigt publicerat material. Hon kontrollerade extra noga om en deadline fanns men såg ingen varvid hon gjorde som hon brukar. Hon beskriver det själv:

”Den 28 juni fick vi släppa det och bjuda in media. Eftersom jag arbetade gjorde jag som vanligt när jag släpper någonting, jag lade upp det på min blogg, youtube, twitter och facebook innan jag gick till jobbet.”

Fantastiskt att få sån draghjälp. Någon timme för tidigt…. Men sånt händer. Klantigt av avsändaren att inte ange publiceringstid. För visst är det så att även i det nya medielandskapet kan man komma överens om publiceringsdatum. Vill man dock hålla saker hemligt till exakt en viss tidpunkt så finns det ett enda sätt att säkerställa det. Att inte släppa det alls till någon. Även om det just i det enskilda fallet hade respekterats av Lilith kan man inte överlag avkräva eller ta för givet att alla bloggare följer gamla mediespelregler. Det gör ju inte ens medierna själva…

Att man inte förstår sociala medier visar ju också att man tycker det är en god idé att Lilith tar bort det hon publicerat. En miss av dem för det finns ju fortfarande kvar och är läsbart hos de som följer Lilith blogg via sin RSS-läsare, skulle tro att de eventuella journalister som finns i Lilith nätverk valt att prenumerera på hennes inlägg på det sättet och redan hade sett det. Det väcker ju mer intresse när man tar bort saker…

Men det som blir riktigt allvarligt är vad den här diskussionen och  att bära med sig känslan av att ha gjort något dumt inför riksorganisationen får för konsekvenser:

”När ekots reporter Bengt Hansell kontaktade mig genom Twitter för att han först ville höra vår politik om skolan kände jag att det var bäst att bara vidarebefordra hans önskan uppåt i riksorganisationen, jag hoppas att någon där kommer att ta kontakt med honom för att låta honom få veta det senaste om vår skolpolitik (ja det som ännu inte ligger ute på hemsidan, det kan man ju helt säkert skicka vidare, men vad är nyhetsvärdet i det).”

Nu fick ju händelsen med den för tidigt publicerade informationen sannerligen en helt oerhört trist bieffekt. Att Lilith  inte känner sig bekväm med att svara utan hänvisar vidare trots att Bengt Hansell så tydligt vill veta mer om Kristdemokraternas skolpolitik.

När valmanifestet väl är publicerat hoppas jag Lilith ringer själv, tydligare uppmaning kan man ju inte få:

En av journalisterna som följer Lilith undrade imorse apropå postningen där hon berättar om den interna hanteringen av sociala medier om hon tror att hon nu kommer att bli ombedd att plocka bort även det här inlägget:

Låt oss hoppas att Malin Henrikson som är nyhetschef på Hallands Nyheter i Varberg inte har rätt i att det blir ryggradsreflexen hos riksorganisationen vid en genomläsning idag. Tvärtom tycker jag de bör ta kontakt med Lilith och säkerställa att nästa gång Ekot ringer vågar hon svara om det är ett område hon känner att hon vill och har kunskap om. Inte att hon instinktivt hukar.

Sociala medier utan bred intern förankring och förståelse för mediets logik och syfte är helt meningslösa. Varje given händelse är underlag för lärdomar och nya vägar framåt. Låt oss använda Liliths mod att dela med sig till precis det. Och det oavsett parti.

/Brit Stakston