Svårt att summera alla samtal och sessioner under gårdagen. Men bjuder på några korta nedslag. Skriver detta sittandes under en ek med regnet småduggande utanför trädens skyddande kronor. De flesta sover även om jag hör att det börjar röra sig bland folk och fåren har varit vakna länge. SSWC 2010 är snart slut. Det har varit precis så bra som jag önskade och jag har förstått än mer. Jag åker definitivt hem med några fler pusselbitar.

TA BETALT

Lyssnade in samtidigt som jag jobbade på något annat när kunniga Björn Alberts och Johan Ronnestam hade en session med fokus på pengar. De inledde med att berätta om sina respektive bakgrunder. Fick höra historien om att Björn Alberts valt att ägna sig åt det han gör efter en inspirerande föreläsning han hörde med Rikard Gatarski i slutet av 90-talet. Det var roligt att få veta. Johan berättade också om sin bakgrund och kort om hur han jobbar. Sedan allmän diskussion, en chans att ställa frågor om hur man tar betalt och hur man kan ta vettigt betalt utan att ha globala konton. Kanske lite tidigt. Kanske första sessionen innan man kommit igång tillräckligt. Men alla entreprenörer som finns här borde ha tagit chansen att ställa frågor till de här duktiga affärsmännen om hur man blir framgångsrika, hur man får mod nog att ta betalt och tacka nej till pitcher… För det vet Björn och Johan.

CC I SKOLAN – HUR GÖR VI?

Sessionen som Joakim Jardenberg, Johan Grafström och Kristina Alexandersson sedan höll om CC finns att se här. Min kommentar är att jag tror man vinner mycket på att sätta CC-diskussionen i ett sammanhang – en del av detta blir annars lätt en diskussion som blir helt obegriplig för den vanlige läraren. Ett konkret projekt som spänner över alla ämnesområden och svarar mot fler behov än att förstå hur man kan gå runt upphovsrättens begränsningar idag och själv använda nya licensformer. Förslaget från Jocke inledningsvis med t.ex. en rewrite av en dagstidning skulle kunna, beroende på innehållet, svara mot kursplanemålen i svenska, samhällskunskap, bild, konsumentkunskap samt det generella behovet av en fördjupad kompetens om hur nätet och de tjänster som finns kan användas i undervisningen. Kompetensutvecklingsbehovet och vikten av att t.ex. addera kunskap om CC i de så kallade PIM-satsningarna diskuterades också. Skolan var överhuvudtaget med i många av de sessioner som fanns.

MAKT OCH KÖN

Makt och kön var en annan mycket intressant diskussion som leddes av Fredrik Wass. Diskussionen hölls ”under eken” vilket förstås är precis som det låter under en ek. En oerhört vacker sådan utanför receptionsbyggnaden på Tjärö. Fantastisk miljö men det var tyvärr svårt att höra alla delar av diskussionen och blev inte bättre med traktorn som körde fram och tillbaka. Men ibland räcker det med att lyssna in lite grann och fortsätta samtalen senare. Kommer säkert mer framöver från Fredrik inom ämnet. Diskussionen hann med att grotta ner i allt från identiteter på WoW till modebloggars bloggcoachande. Jag kom precis när Fredrik gled in på att vi numer så tydligt har vår egen identitet på nätet och frågan om vi där har samma könsroller som offline. Facebook blev ju banbrytande med att vi faktiskt valde att ha vår egen identitet och inte hade anonyma smeknamn. Det blev tydlig  igen under denna diskussion att allt som sker i verkligheten finns på nätet. Kvoteringsfrågan dök förstås upp nästan genast.

Personligen tycker jag nätet ger oss en möjlighet till att just bryta igenom t.ex. könsmönster som finns. Beatrice Karjalainen berättade om hur hon klassiskt tystats i skolan när hon uppfattades som för kvinnligt pratig. På nätet kan vi i samma situation fortsätta ta plats. Vi behöver inte köpa de vanliga mönstren med männens ryggdunkande och kvinnornas ”men nej inte ska jag….”.

Egentligen är jag hyfsat ointresserad av genusperspektiven i min vardag. Kinga Sandén tog under sessionen upp sina reaktioner när Sofia Mirjamsdotter en fredag puffat för att man skulle följa Kinga på Twitter som exempel på  kvinnliga twittrare (efter en uppmaning/fråga Sofia fått från sina följare). Kinga hade då reagerat för hon vill bli följd för sitt innehåll och inte för sitt kön.

Jag inser hur enkelt det är för både mig och Kinga att så enkelt avfärda varje enskild sån manlig och kvinnlig indelning som sker och kräva fokus på det vi presterar. Det finns en verklighet där makt och kön är ett faktum. Men igen, vi kan bara utgå från oss själva i vardagen. Hur vi vill ha det.  Nätet ger oss alla en bra plattform och verktyg för att motarbeta sådant. Under kvällen fortsatte de här diskussionerna med bland annat Kinna Jonsson, Ingela Hjulfors Berg,  Morris Packer och Johan Grafström som visade sig vara djupt engagerad i jämställdhetsfrågor.  Jag säger det igen, sessioner ger food for thoughts och det är fantastiskt att få se nya sidor hos människor man umgås med på nätet.

INPUT TILL SVT OCH EN NY TJÄNST

Deltog i två kortare sessioner. SVT bjöd in till dialog om hur vi såg att tv-programmen kan leva vidare på nätet.  Simon Sundén berättade om sin kommande bevakningstjänst Lissly. Något att spana in när den kommer, betatestning tillgänglig för alla på SSWC.

INTEGRITET

Det stora här för mig är nog samtalen som blir just i samband med sessioner när vi delar tankar runt de seminarier vi varit på. Ett sådant tillfälle uppstod bland annat med Kristina Alexanderson och Anna Svensson i samband med att de berättade om den integritetsdiskussionen de deltagit i. Anna ångrade att hon inte haft en session om det här med barns integritet när föräldrar bloggar. Oerhört spännande och angeläget att lyfta integritetsperspektivet bortom den egna integriteten. Vad lämnar vi för digitala fotspår om våra barn som de får att förvalta? Anna har bloggat om det tidigare men frågan aktualiserades för henne bland annat i samband med Alex Schulmans postning ”Charlie tackar  för sig”. Där Alex skriver såhär om sitt val att nu sluta blogga om sin dotter Charlie:

”Hon har gått från bebis till barn, från foster till människa med egen personlighet. Det är dags att respektera denna personlighet, att respektera hennes integritet. Det är en sak att blogga om sin bebis, den typen av bloggande handlar ju framför allt om hur jag som pappa tacklar föräldraskapet. Men vi har nu kommit till en punkt där bebisen snart är en flicka och jag tycker att hon ska få bli det ifred.”

Går den här gränsen för att bli individ vid ett år? När slutar vi dokumentera barnens alla utvecklingsfaser? Är man inte en individ sen dag ett var några perspektiv vi diskuterade. Det blev en minisession helt enkelt som gled över till att resonera om man i det breda livsstilsbloggandet tänker på att ta hänsyn till inte bara barnens integritet utan även vänner och arbetskamraters.Kanske kommer Anna fortsätta spinna på de här tankarna i något sammanhang, vi märkte under vårt samtal  när fler passerade att det var en fråga som engagerade.

POLITIK 2.0

Jag hade en egen session om Politik 2.0. Det blev en bra diskussion runt frågan om vad Politiker kan göra. Förmånligt att få ha Mattias Östmar och Ulrika Ingemarsdotter från Centerpartiet på plats tillsammans med Magnus Kolsjö från Kristdemokraterna på plats. Jag kunde spela in dem när frågor eller påståenden dök upp som berörde politikers vardag. Det som genast dök upp som en självklarhet var valstugan på nätet som metafor dvs de personliga samtalen där just de egna frågorna skull kunna ställas. Det formulerades som ”gör det ni gör i verkligheten” istället för att tänka att man på nätet ska göra nya saker.

Annika Lidne tyckte politiken är som dasspapper, strunt samma vad man väljer varvid Magnus Kolsjö sa att Annika nog inte djupdykt tillräckligt i toalettpappersutbudet och påpekade att det var stor skillnad mellan t.ex. tvåskiktat och obehandlat. Sen följde en diskussion om mellanmjölkspolitik, tydlighet och passion i politik. Resonemang om politikens möjlighet till crowdsourcing lyftes av Mattias som menade att det kommer att ta ytterligare 50 år att genomföra den här omställningen.

Efter en lång diskussion landade det i vad Lars Sjögreen kallade medborgarstugor på nätet vars utgångspunkt var att politikerna kommer till oss väljare. Man kan tänka sig att intresseorganisationer och andra kan vara de som fångar upp frågor från väljare som sedan politiker kommer till sajten och svarar på. Varje parti skulle med tiden känna sig manade att ge sina perspektiv på svaren. Så en väljare enkelt kan se vad de olika regeringsalternativen får för konsekvenser för mig som väljare. Sedan avslutade vi med en reflektion över varför de smartskallar som vi vet finns i partierna inte lyckas bättre. Då pratade vi om rädslor, om att engagemang i sociala medier inte premieras inom partierna eftersom partistrukturen inte är anpassade efter personfokus. Vi blickade lite framåt också efter valet där jag tror att partierna kommer återgå till att göra allt så som de alltid gjort. Mattias adderade den kloka kommentaren om att några kommer upptäcka att de lärt sig något som gett dem utrymme och möjlighet att ta plats genom sociala medier. Ser vi då också en förändrad personvalsandel blir de sociala medierna än mer intressanta. Stort tack för alla som kom och för ett bra samtal!

MICROSOFTHATET

Jag som pc-användare, Niclas Strandh som både-och-användare samt Mauritz Zachrisson som Apple-fan  (men som efter sin prao hos JMW ändrat lite av sin syn på Microsoft och kör nu Windows på sin Appledator) höll tillsammans en session under rubriken ”Varför hatar man Microsoft?”. Regnet kom att ösa ner så vi avbröt sessionen men det blev en ganska rolig diskussion innan dess. Den summeras bra av Micke Kazarnowicz som sa ”Problemet är inte att vi hatar Microsoft, problemet är att vi är likgiltiga. Vi älskar dem inte.” och Jockes resonemang om att Apple av tradition ses som det ”fria alternativet” vilket gynnar dem oerhört mycket.

ALLSÅNG 2.0

Efter middagen avslöjades den hemlige talaren, det var  Jerry Silfwer som i sitt avslutningstal bjöd på sina känslor och tankar runt samtalens möjligheter på nätet och några ”echo chamber moments” för honom. Talet följdes av en galen avslutande allsångs-samling á la Anders Lundin som på Tjärö ersattes av Karin Adelsköld och Kristin Heinonen med hjälp av Mattias Boström. Fantastiskt roligt även om jag ska erkänna att i såna där extremt ursvenska stunder som allsång i ett tält blir alltid känner av mitt österrikiska påbrå. Alla de somrar jag inte tillbringade i Sverige, lite som när det är dags för Hoppa grodorna runt midsommarstången. Men de var fantastiska och allsången till Super Marioljudet var sanslöst roligt och Kristin var verkligen i sitt esse då. Vi fick också höra på applikationsbandet som helt enkelt var ett dansband vars instrument var….Iphonen….med textraden ”World Wide Web” blev det verkligen väckelsemöteskänsla men  alla hade det himla kul och branschjargong blir väl alltid just….nördig…vi gillar också att få vara med likasinnade och skoja med oss själva. Det händer inom varje bransch. Men för oss som var där var detta verkligen roligt! Kvällen avslutades sedan med dans i .se-ladan.

NÄSTA ÅR

Vilka var här då? Ja fler av alla. Fler medierepresentanter, fler pr-konsulter, fler start-ups, fler frilansare, fler programmerare, fler kodare och fler medierepresentanter. Anmärkningsvärt att så få av de stora byråerna i kommunikationsbranschen var här. Och jag undrar när till och med företagen är här och redan talar om att skicka fler nästa år hur nöjda blir de då på sikt med sina byråer när de inte talar samma språk och inte är intresserade av vad som händer runt kretsen av ”webbelit” eller bland ”internetentusiaster”.

Så kom hit nästa år! Det är faktiskt inte ett elitprojekt trots mindre möten inom vissa kluster som t.ex. den lilla PPlist-träffen. Det är ett fantastiskt tillfälle för dig som vill prata med likasinnade, spåna idéer och lära dig mer om nuet och spana tillsammans om vad som sker härnäst.

Tack återigen Kristin och Tomas. Ni är fantastiska!

/Brit Stakston

Mina SSWC inlägg:

Om den eventuella elitism som finns inom vår gruppering av webbintresserade.

Efter första dagen

Redan på bussresan startar samtalen

Inför min session om Politik 2.0 – vad vill du?

Inför mitt deltagande på SSWC om att det handlar om att förstå

Ligger i nedre bädden i våningssängen på mitt rum på SSWC. Mörkret har sänkt sig, det hörs spridda samtal och klockan är tre på natten. Himlen är ljuvlig. Strödd med glitter. I det kompakta mörkret syns stjärnorna än mer.

Första dagen av SSWC 201o är över. Vi anlände vid 18-tiden och sedan skapades morgondagens sessioner. På kort tid finns det nu cirka 70 sessioner att välja emellan. De är uppsatta på det som imorse var ett tomt konferenschema. Det handlar om allt ifrån makt och kön i de sociala medierna till Iphone-konsert med den nybildade ”dansbandsorkestern”.

Det finns mycket att välja emellan. För mycket att välja emellan. Får ta ställning till vad det blir imorgon bitti. Tror jag börjar dagen antingen med ett storytellingpass eller ett om var pengarna finns i det sociala medierna. Om de finns. Resten av dagen får visa sig sig.

Själv är jag inblandad i två sessioner. Den första om Politik 2.0 som jag bloggat om och den andra har rubriken ”Varför hatar du Microsoft?” Den sistnämnda är tänkt som en öppen diskussion ledd av mig, Niclas Strandh och Mauritz Zachrisson. Jag som pc-användare, Niclas som både och samt Mauritz som Mac-älskare.

Kvällen inleddes sedan med en bejublad välkomsthälsning  från scen av Kristin Heinonen och Tomas Wennström innan det var dags för middag och mingel.

Jag har pratat med så många ikväll. Vänner, kollegor sedan förut och det som efter kvällen blivit nya bekanta. Alla lika entusiastiska. Alla lika nyfikna på framtiden. Alla förtjusta över den här konferensen och det faktum att man här kan prata om vad som gäller  t.ex. tweets eller bloggandet.

Vanligaste frågan till mig under kvällen har varit den om vad som händer i framtiden. Jag svarar så som jag skrev häromdagen att det handlar om det interna arbetet nu och att vi måste ha en förståelse från vår sida att allt inte går att förändra direkt.Vanligaste frågan från mig har handlat om vilka utmaningar de jag mött står inför. Och jag kan summera svaren som att vi måste se upp för hur vi hanterar sociala mediebacklashen. För den kommer. Hur kommer företag att agera när saker inte går som planerat. Det är ju så lätt att backa tillbaks till gamla sätt att kommunicera. Det måste vi ha i beredskap under det år som kommer.

Men det som märks allra, allra mest är hur laddade alla är inför morgondagen.

Tack så länge Kristin och Tomas, fantastisk start på SSWC 2010. Och tack alla för många skratt och spännande samtal.

/Brit Stakston