Känner mig oerhörd trögtänkt just nu. Och skräckslagen. Självklart får Sverigedemokraterna partistöd nu. Men jag har inte reflekterat över hur mycket pengar det handlar om. 300 miljoner enligt Dagens Samhälle publicerade i Expressen och en del av pengarna kommer att läggas på deras nätstrategier enligt deras egna uppgifter:

”- Vi är ett parti som inte bara bedriver valrörelse i en månad var fjärde år, säger partisekreteraren Björn Söder.
- Det är andra partier som misslyckats i sociala medier. Vi har varit mycket nöjda med hur vi har lyckats där och jag tror att förklaringen är att våra sympatisörer söker alternativ information på internet eftersom de inte litar på mainstream-media, säger SD:s presschef, riksdagsmannen Mattias Karlsson.”

Citat ur Expressen, artikel skriven av Niklas Svensson och Fredrik Sjöshult, 22 september 2010.

Martin Aagård i Aftonbladets kulturredaktionsblogg anar konsekvensen av detta och kräver att tidskriften Expo vinner priset som ”Årets tidskrift” under bokmässan för att få ytterligare uppmärksamhet och erkännande. Det behövs  fortsatt motbilder bland annat till den verklighetsbeskrivning som finns i den sverigedomokratiska sajten Polititiskt inkorrekt.

Jag håller med. Formulerade det i måndags om vikten av tydliga fortsatta strategier för nätet och främlingsfientlighet när det stod klart att Sverigedemokraterna kom in. De etablerade partierna kan säga vad de vill om hur väl de förstått nätet och arbetar med ”korrekt” sociala medielogik och uttrycker det i termer som ”lyssna mer än tala”. I deras vardag är det för partierna som helhet bara att konstatera. Det är långt, långt kvar till den verklighetskoll Sverigedemokraterna har vad gäller att både veta och agera när deras frågor diskuteras. Timmarna går innan saker kommenteras och det är ganska mycket ett tassande på tårna, utreds vem som ska svara på vilka frågor och ryggradskänslan är mer ”måste vi svara?” än ”åh, det här måste vi bemöta”. Hantverket saknas. Finns ingen fingertoppskänsla förutom hos enskilda individer. Det handlar om målmedvetenhet och lusten att finnas närvarande på nätet. Svara. Prata. Länka. Ge information. Debattera. Lika intresserade som när telefonen ringer eller nyfikna väljare klev in i valstugan.

Det är högt tid att partierna förstår och lär sig att hantera att Sverigedemokraterna är ”duktiga på nätet”. Duktiga på ett bakvänt sätt genom att vara grymt närvande i realtid eller som Nikke Lindqvist skrev i en lång bra kommentar (läs den!) till min bloggpost häromdagen:

”…det som sverigedemokraterna gör är inte snyggt eller bra eller bör efterliknas, men det finns en utarbetad strategi, även om den har formats ad-hoc under resans gång, och alla övriga partier bör ta sig en ordentlig jämförelse med denna och sin egen nätkommunikation.

Vill ni se hur Sverigedemokraterna agerar inom  några minuter efter att något skrivits se gärna den första kommentaren från Erik i den där postningen häromdagen. Det är med andra ord inte alltid personangrepp, obehagliga uppmaningar eller svordomar. Styrkan är att det sker snabbt. Tänk er närvaron av den sortens kommentar i varje postning, artikel som berör integrationsfrågor, kriminalitet och andra hjärtefrågor  för Sverigedemokraterna. Tänk er det samtidigt som de övriga partierna är totalt frånvarande. Osynliga. Vilket gör att för den tysta läsaren, vilket är det stora flertalet läsare, bara matas av Sverigedemokraternas perspektiv. Vad ger det oss som läsare för intryck, vilka värderingar blir de rådande då?

Nikke Lindqvist konstaterade dessutom:

”För övrigt tycker jag att det är patetiskt att ingen av partisajterna var uppdaterade med någon som helst eftervalsinformation i morse kl 10.30. Detta trots att alla partiledare hade levererat den ena eftervalsanalysen efter den andra i media.”

Alldeles korrekt. Här ger Nikke Lindqvist ett klockrent exempel på hur dåliga de etablerade partierna är på realtidskommunikation. Det är helt enkelt inte en del i det vardagliga arbetet. Vare sig det gäller under Almedalsveckan, under valrörelsens slutskede eller på valnatten. Nätet är fortfarande ett extra arbete för partierna. Inte en integrerad del i sitt sätt att kommunicera med omvärlden.

Detta ger SDs partisekreterare Björn Söder helt rätt när han säger i citatet ovan från Expressen ” Vi är ett parti som inte bara bedriver valrörelse i en månad var fjärde år, säger partisekreteraren Björn Söder.” med det menar han att det är aktiva på nätet alltid. Inte bara när det är val. Det är en styrka för dem. För vi väljare och samhällsintresserade är oavsett partisympatisörer aktiva när som helst på dygnet och året om. Vi har under valrörelsen sett vad nätet möjliggör.

Partisajternas avsaknad av uppdaterad information i måndags och delar av det som hände förra veckan verifierar detta. Lägg dessutom till alla samtal jag haft med politiker, tjänstemän och/eller sociala medieredaktörer hos samtliga partier som vittnar om hur svår den interna processen är. Det är inget att skämmas för. Det är så för de allra flesta verksamheter. Det krävs nya arbetssätt. Förra veckans händelse med bloggposten ”Sveket” prövade detta verkligen och det visade sig ganska tydligt att det  finns dålig kunskap om hur man bemöter den här typen av nätaktiviteter och engagemang bland väljare och politikerkollegor. Panik är nog det minst laddade ordet jag kan använda. Att använda sociala medier handlar om en mix av fingertoppskänsla, grundtrygghet och lust att kommunicera med sin omvärld.

Vi kan skämta om hur det varit om Hitler haft Facebook eller Twitter men vi vet att det hade verkligen hade gynnat honom i sitt påverkansarbete. Att gestalta den människosyn han företrädde via nätet genom ett stort antal sympatisörer oberoende av tid och plats hade varit förödande.

300 miljoner kronor och en ansenlig summa av dessa miljoner inpumpade i digitala strategier för Sverigedemokraterna kan mycket väl gynna deras egna fortsatta etablering och legitimera främlingsfientliga värderingar*. Det handlar inte om att jag ifrågasätter deras rätt att uttrycka sina åsikter. Utan att ingen av partierna har en strategi för att bemöta dem på den digitala arenan.

/Brit Stakston

*deras största svaghet kommer säkerligen ligga i förmågan och uthålligheten att arbeta analogt dvs delta i det politiska arbetet, det dagliga hårda hantverket som politiken innebär.