Astroturfing är inte det viktiga. Det egna agerandet är.

Läs med webReader

I dokument/måndag i dagens Expressen hårdlanseras begreppet astroturfing om den dolda lobbyingen på nätet som kan finnas bakom fejkade folkstormar. I ingressen kan vi läsa:

”Hängivna gräsrotsrörelser är en av demokratins mest respekterade beståndsdelar. Det är politiker, lobbyister, reklammakare och PR-byråer väl medvetna om. Så medvetna att de i tysthet försöker konstruera gräsrotskampanjer. Det handlar om det ljusskygga fenomenet astroturfing där läsarkommentarer, insändare och sociala medier används som verktyg för att skapa fejkade folkstormar.”

Så dags nu. Prata astoturfing nu?! Efter valet….

Sverigedemokraterna sitter nu i riksdagen för att de behärskat nätets möjligheter att följa de diskussioner där deras frågor diskuteras. Det har haft en tydligare nätstrategi än något annat parti trots små resurser. En strategi som fokuserat på att arbeta med nätets absolut starkaste framgångsfaktor, den att interagera med omvärlden.  De har inte bara sett nätet som en plattform för marknadsföring. De har gett sig in i samtalen.

Att de sedan ofta har en debatteknik som snart går över till personangrepp och hot samt egentligen är urusla på nätet spelar ingen roll eftersom de andra partierna inte alls hanterar just det här perspektivet. De övriga partierna är bara intresserade av att deras perspektiv ska synas när de vill kommunicera dem, enligt känt inifrån och ut manér. Sverigedemokraterna blir fullständigt ensamma herrar på täppan vad gäller närvaron i kommentarsfältet.

Att denna oförmåga att hantera realtidskonversationen kan få konsekvenser fick vi det ultimata beviset för under valrörelsens sista dagar i samband med den bloggpost  som blev viral Emelies ”Sveket” om sin mammas utförsäkring. Mer om detta kommer i min valanalys men det kan vi för länge sedan konstatera, vi har en minoritetsregering på grund av de traditionella partiernas urusla förmåga att förstå när vilka frågor engagerar väljarna. Sveket och debatten runt detta fick opinionen till att nästan tippa över….och en minoritetsregering är ett faktum.

I Expressen-artikeln får vi också veta vilka som använder sig av astroturfing:

”Bland politiker, lobbyister och alldeles särskilt inom PR-branschen är alltså astroturfing en välbekant arbetsmetod.”

JMW är en av landets mest välkända pr-byråer knutna till  begreppet sociala medier så det är väl angeläget att berätta två saker:

  1. Astroturfing är ett begrepp vi använder som skämt – för astroturfing är nämligen synonymt med fejk. De sociala medierna och nätet som kommunikationsplattform bygger på en logik där just transparens och äkthet är två grundpelare. Utan en vilja till äkthet föreslår vi alla uppdragsgivare att man skippar de sociala medierna som kommunikationsplattform.
  2. Nej, vi har aldrig och kommer inte att ge rådet att använda sig av fejkade kommentarer vare sig för politisk kommunikation eller marknadsföring av produkter eller tjänster. Vi förmedlar däremot till våra uppdragsgivare och alla vi möter under föreläsningar och kurser vikten av att att ge sig in i debatter och möta sina målgrupper. Företag och organisationer bör vara närvarande även när det gäller motsatta åsikter eller negativa kommenterar om ett företags produkter och tjänster. All riktig framgång på nätet handlar om att ha förmågan att kunna interagera med omvärlden. Vi säger också att så ska ske under äkta namn. Det egna agerandet är en av de viktigaste frågorna att lyfta. Ja det finns mycket skit och det finns fejk på nätet. Det finns det i verkligheten också. För att motarbeta detta finns det en enda sak att göra. Börja med sig själv och det egna agerandet. Det här är en av de viktigaste uppgifterna som finns parallellt med den ökade digitala kompetens som måste finnas inom varje organisation idag.

Jag undrar hoppas reportaget om astroturfing inte landar hos läsaren i ett:

”Jaha, vad var det jag sa det är är bara fejk allt på nätet. Man kan inte lita på någon och allt är ändå regisserat av pr-byråer.”

Att öka medvetenheten om begreppet astroturfing är inte det centrala eller ens det viktiga. Det vi behöver är konstanta och konsekventa samtal om hur vi förhåller oss till nätet. Det visar valresultatet för Sverigedemokraterna och det visar debatten runt förra veckans offentliga självmord på Flashback. Och vi behöver  förstå nätets mekanismer och den logik som finns bakom att behöva synas även i sammanhang där debattklimatet är hårt. Den logik som handlar om precis samma saker som i ett samtal mellan människor i samma rum. Närvaro.

Vi behöver framför allt som parti, organisation och individ förstå att folkstormar på nätet lika ofta också är äkta och måste hanteras på nätet också. Vi behöver inte politiker som avfärdar allt på nätet som iscensatta PR-folkstormar. Sånt slutade för övrigt seriösa pr-byråer med för tre år sedan.

/Brit Stakston

John Lennon och sociala medier hade varit stort

Läs med webReader

Idag den 9 0ktober skulle John Lennon ha fyllt 70 år. En dag att ägna en stunds tanke åt John Lennon och alla andra som fått alldeles för korta liv. En dag att hylla livet.

”I don´t believe in it (death), it is just getting out of one car into another”. John Lennon

Min son har guidat mig genom Beatles hela katalog det senaste året inklusive alla Beatlesmedlemmars solokarriärer. Det har varit en förtjusande och fascinerande upplevelse. Jag som växte upp med att höra Beatles i bakgrunden har gjort massor av nya upptäckter. Jag har lyssnat på alla album med nya öron, vi har rest till Liverpool, gått på Beatleskonserter och nördat oss igenom massor av böcker, utställningar och andra upplevelser som t.ex. Nowhere boy, filmen om John Lennons första år som musiker. Nya och gamla bitar ur ett rikt musikliv. 70 års-födelsedagen och 30 år sedan han mördades har lett till massor av uppmärksamhet, nya utställningar, minneskonserter och remastrade album.

Jag har lusläst och uppdaterat mig om allt gällande John och Yokos fredsaktivism och där mer än en gång slagits av vad de hade kunnat åstadkomma med hjälp av sociala medier. Hur väl de nya kommunikationsverktygen passat i deras transparens, lust att föra dialog med fans och andra engagerad. En stark vilja att skapa engagemang och det blir uppenbart att sociala medier hade betytt massor.

Det finns en samtidstypisk scen i filmen Imagine när John och Yoko försöker få uppmärksamhet för sina ideer och förklarar vad de vill åstadkomma med ”War is over” hos journalisten Gloria Emerson, New York Times känd för sina Vietnamreportage. Han avfärdas bryskt för att ägna sig åt ytligt kändisengagemang i politik av Gloria Emerson som skäller ut honom med att säga det är ett billigt PR-trick från honom och Yoko och att de inte har en aning om vad ”riktigt” fredsarbete innebär. Den stunden hos Gloria Emerson ger en bild av vad de egna publiceringsverktygen hade betytt även för John Lennon.

I relation till händelsen med Gloria Emerson är det intressant att läsa Yoko Onos svar på en fråga från RMG_Design på twitter om vad hon tror om de ständigt växande sociala mediernas roll i att skapa ”worldpeace and harmony”. Yoko svarar:

”World Peace and Harmony can only be brought by people. Media will follow. Right now, the media is into control. But they see that it´s not working…the mag pages are getting thinner and thinner. The rating of TV news is not so hot anymore. That means people are wiser and stronger than what the media thought.”

”Media will follow” ja det vet vi ju och sett i Sverige de senaste tre åren, det som började med en trivialisering och rädsla för utvecklingen i medievärlden är nu allt mer en del av en ständigt utvecklande journalistik som också premieras.

Yoko Ono själv distribuerar sin närvaro på nätet väl och det märks att hon gillar det. Hon har förstås ett Myspace-konto, Googleprofil, delar sin Google-kalender, har sitt ImaginePeaceTower i Second life, YouTube-kanal där hon videobloggar och ber om vår respons, Flickr-kontot som hon jobbar fantastiskt med och använder för att be oss om bilder runt olika tema. Jag  följer  både Sean och Julian Lennon på Twitter  och Yoko Ono twittrar aktivt. Varje vecka kan man också ställa frågor till henne och märka tweeten med #yokoQandA . Hon gör regelbundet en bloggpost  YokoQandA med ett urval av svar på de frågor som ställts. Kändisvariant av dialog på Twitter men fungerar bra när man gör som hon gör och svaren är en skatt för en Lennonnörd. John Lennon har en officiella sida på Facebook och YouTube där vi t.ex. hittar Ringo Starrs grattishälsning till John, där vi uppmanas skicka in egna hälsningar idag.

John & Yoko finns med i mina föreläsningar som några av de symboler jag använder för det faktum att människor alltid engagerat sig och önskat nå fler i sin tro på något. Människans lust och drivkraft att dela sin kunskap och tankar. Viljan att förändra saker. Det är ju inte nätet i sig som gör oss smartare, klokare, snällare eller mer frikostiga med att dela kunskaper. Däremot förstärker, effektiviserar och underlättar nätet oberoende av tid och plats på en mängd sätt för engagemang, spridning och vidareutveckling. Vi har utvecklat verktyg som ska underlätta allt detta. Och John & Yoko är ett lysande exempel på människor vars engagemang, visioner och delande av sina liv som både livsstil, konstprojekt och förändringsprocess vars verksamhet kittlar tanken att föreställa sig detta i dagens medieklimat. Den extrema formen av transparens som de valde under delar av sina liv visar också hur väl vår tidsanda passat dem. John & Yoko fungerar som introduktion till det som händer nu vad gäller engagemang eller vad vi kan kalla Folkrörelse 2.0. för att visa att nätet – det utvecklas utifrån våra egna behov.

Idag kommer John Lennons minnas över hela världen. Yoko Ono tillsammans med Sean Lennon och Plastic Ono Band finns på Island för att tända en minnesljusstråle ImaginePeaceTower. som kommer lysa fram tills den 8 december på John Lennons dödsdag. Yoko vill  få 1 miljon tweets inom ramen för sitt ”Imagine Peace Tower”-projekt som startade 2007. Var med och twittra en hälsning här. Eller tävla med en protestlåt i John Lennons anda före den 29 oktober.

Google hyllar Lennon med sin Yoodle Doodle-film.

Några av mina egna favoritlåtar med John Lennon, här finns också en guide över hans solokarriär:

Instant Kharma – en dos av glädje och …. gör något då för 17.

OhYoko - galet fånig låt som alltid lyfter mig, tänk att få vara så älskad att ens partner skriver denna absolut superlarviga jättevackra hyllningen. Dessutom underbar scen i Imagine när John och Phil Spector spelar in den här och John går loss på detaljer.

God -åhh jag är ju en sån som nördar in mig på vissa delar i bland annat låtar, jag kan spela om och om igen när John kommer till delen: ”I don’t believe in Beatles, I just believe in me, Yoko and me” (3:03) och det avslutande: ” I was dreamweaver, But now I’m reborn, I was the walrus, But now I’m John, And so dear friends, You just have to carry on, The dream is over (3:45)

Mother – ”Mother you had me, but I never had you”…galet sorgligt och galet naket.

Grow old with me -”Grow old along with me, Whatever fate decrees, We will see it through, For our love is true, God bless our love”

In my life – att åka genom regniga gator i Liverpool med den här Beatles-låten i hörlurarna är en stor upplevelse.

Avslutar med Yoko Onos fredshälsning där den som vill kan skicka in videoreplies.

Think Peace.
Act Peace.
Imagine Peace.

Här är Yokos hälsning från Island som kom nyss, se den 15 minuter långa videon:

My Dear Friends,

70 years ago today, October 9th 1940, John Lennon was born in Liverpool, England. He had a very painful childhood in which he hardly saw his mother or his father. But, later, he managed to turn his pain around to give the world many beautiful songs and important messages which changed our heads and the way of our lives. And I now see you are all celebrating his birthday today, to thank him for giving us so much in his short and intense life on this planet. I know John was not expecting so much love to still come from you. But he would have been very happy to know it. Thank you, thank you, thank you. May all of us heal ourselves and learn to love each other in peace.

I love you!

Yoko Ono Lennon
9th October 2010
Reykjavik, Iceland

/Brit Stakston

Uppdatering: intervju med John Lennon om sin 70-årsdag idag i Sydsvenskan. Underlag för stora diskussioner här hemma, vad tror du om hans liv idag om han fått uppleva denna dag?

Facebook back to the basics i The Social Network

Läs med webReader

Efter att ha sett The Social Network vill jag addera några tankar som skiljer sig från intervjun inför filmen som  gjordes av Agenda för en vecka sedan.

Nej den här filmen kommer inte påverka vårt förtroende för Facebook. Visst Mark Zuckerberg är smått otrevlig, arrogant och ûberfyndig i de sylvassa replikskiftena mellan honom och de personer han kör över under resans gång.  Men samtidigt är han supersmart på ett sätt som gör att vi förstår att allt inte kan vara perfekt och den där oförmågan att umgås med människor blir mest naturlig. Vi förlåter, ser igenom honom och vi anar att han precis som alla andra egentligen bara är ute efter närhet och att bli accepterad. Bara det att han gör det på det sätt han behärskar, bäst sammanfattat i filmen genom citatet:

”You’re not an asshole…but you try so hard to be one”

Filmen summeras med två huvudpunkter för mig:

  • Samtidsdokumentation: Det är i sin enkelhet en fin liten bit relevant samtidsdokumentation. Även om inte nätets storhet eller ens Facebooks lyfts fram riktigt på det sätt som kunde gjorts. Vi kastas tillbaks till vad Facebook var och fastnar där, i en online årskatalog för våta collegestudentdrömmar men tar ändå några steg
  • Nördinspiration: Den väcker entreprenörsnördsdrömmarna hos oss alla. Man vill hem och koda nästa smarta grej. Filmen visar vad som är möjligt när vi behärskar teknikkunnandet och är duktiga på att applicera det på de behov av nya tjänster som finns runt om oss. Filmen snuddar här vid den framtid som finns för de digitala nördar som behärskar detta. Det kan bland tittarna finnas den som knäcker nästa stora grej!

Filmen innebär alltså inte någon större förtroendekris för Zuckerberg och Facebook. Men kan ändå inte låta bli att fundera  lite över effekten av att vi kickats tillbaks till the basics of Facebook,  till den där skolkatalogen och tonårsdejtandet. Det där som är en sån svår balansgång, den mellan det privata nödvändiga relationsbyggandet och möjligheten för företag att också finnas där.

Facebook är den klarast lysande stjärnan som vår samtids gemensamma nätreferenspunkt och lite trist tycker jag allt att det i filmen återigen reduceras mest till ett redskap för att hitta någon att ligga med. Kanhända att den ”skada” filmen kan innebära är att den tveksamme marknadschefen eller vilsne företagsledaren som hittills sagt nej till Facebook inte kommer att ändra sig efter att ha sett den. Han/hon kommer inte vilja lägga många timmar på Facebookstrategier just veckan efter att ha sett den i alla fall…

Resan mot det Facebook som idag bygger, förstärker och fördjupar relationer, omdefinierar gränsen mellan privat/personlig, hjälper oss marknadsföra både oss själva och företag/organisationer/myndigheter berördes inte alls. Facebook har och kommer att fortsatt påverka den digitala kartan men filmen The Social Network kommer inte bidra till att få de som fortfarande känner en tveksamhet inför allt detta att  förändra sin syn på nätet och kommunikation.

Men gå och se den och berätta vad du tycker är filmens styrkor/svagheter!

Filmens sista soundtrack är Beatleslåten ”Baby you´re a rich man”. Bara en sån sak!

How does it feel to be
One of the beautiful people?
Now that you know who you are
What do you want to be”

/Brit Stakston

*Stort tack till PR of Sweden och Jerry Silver samt Jens Persson, sociala medieredaktör på  Disney för chansen att se The Social Network.

PR är inte alltid PR, det skapar också liv….

Läs med webReader

Grattis till alla som fått barn genom provrörsbefruktningar! Idag när det står klart att Nobelpriset i medicin/fysiologi går till Robert Edwards så blir jag påmind om ett av de mest inspirerande dygnen den här hösten.

I slutet av augusti tillbringade jag ett dygn  i Helsingfors tillsammans med över 100 fertilitetspecialister både läkare och forskare som deltog i ett expertmöte.  Jag var inbjuden att tala om sociala medier och de möjligheter och utmaningar det innebär för IVF-branschens aktörer. För även inom detta område kan förstås nätet på ett relevant sätt bära delar av kommunikationen runt klinikerna, forskningen och allt relaterat till en livskris som ofrivillig barnlöshet innebär.

Det blev ett välbehövligt nedslag  i en fantastiskt spännande kunskapsdelande värld efter några dagars ganska introverta metadiskussioner om elitism i anslutning till SSWC. Diskussioner som hade fått mig att tveka över min egen bransch utveckling och framtid dvs om vi som jobbar med sociala medier är på väg att tappa trovärdighet när vi beter oss som om twitterkontot är synonymt med klokskap och framgång för att dra det till sin yttersta spets. Åsikten att det är den enda branschen där kunskapsdelning sker har jag diskuterat mer än en gång med kollegor. Och för varje gång har jag känt avståndet växa. Människor har alltid nätverkat, byggt kontaktnät, delat kunskap och helt enkelt skapat fantastiska saker. Nätet bidrar till att bygga, förstärka, utveckla och synliggöra relationer samt bär kommunikation oberoende av tid och plats. Vilket är av oerhörd relevans och leder ofta till nya spännande saker. Men klokskapen. Den finns mellan oss människor. Även bland de som inte finns på Twitter eller Facebook.

Tillbaks till IVF-expertmötet i Helsingfors dit talare var inbjudna från olika delar av världen och deltagarna var IVF-experter från Norden och Baltikum.  Alla de deltagarna på det expertmötet och de många, många barn och deras anhöriga som fötts tack vare tekniken delar säkert glädjen idag för Robert Edwards Nobelpris!

Under kvällens första session innan det var min tur fick jag lyssna på ”The Future of Controlled Ovarian Stimulation (COS)” av Keith Gordon och lärde mig snabbt vad PR betyder i den här branschen….inte alls Public Relations…. utan Pregnancy Rate och var något många av föreläsarna återkom till.

Till bordet under middagen senare hade jag bland annat professor Paul Devroey som var där för att tala om ”Advances in Fertility Treatments”. Under vårt samtal fick jag ta del av detaljerna i en fascinerande bransch utveckling och vilka stora hinder som funnits och den utveckling som skett inte bara medicinskt utan samhälleligt vad gäller synen på detta arbete. Från den allra första provrörsbefruktningen för 32 år sedan till de många etiska, religiösa, politiska och nationella avväganden som behövt göras under resans gång vad gäller allt ifrån spermadonation, äggdonation, surrogatmödraskap och nedfrusna äggceller. Allt ofta starkt ifrågasatt inledningsvis. Steg för steg innebär det avväganden för lagstiftningen och när den inte hänger med utvecklas IVF-turism. Paul Devroey berättade också om sin kliniks användande av sociala medier och såg stora möjligheter för branschen i stort att använda nya verktyg. För mig var det så tydligt. This is it. Allt händer nu och nätet och de sociala medierna är en naturlig del att välja förhållningssätt till för allt fler. Där och då såg jag återigen så tydligt slutet av en fas i mitt egna arbete för att öka förståelsen för sociala medier.

Att möta dessa människor som vigt så många år åt att skapa förutsättningar för liv och ta del av deras yrkesstolthet, nyfikenhet på framtiden och ständiga utveckling av det arbetet var stort. Ett tillfälle då  jag verkligen kände mig oerhört tacksam för mitt jobb. Kom hem alldeles uppfylld av lycka och berättade om det med orden ”Tänk det var som att tillbringa en kväll med Nobelpristagarna i medicin!”

/Brit Stakston

Facebookfilmen The Social Network i SVTs Agenda

Läs med webReader

I dagens Agenda fanns ett inslag om The Social Network, filmen om Mark Zuckenberg och Facebook och kommentarer från mig som spelades in tidigare i veckan.

Jag kommer självklart att se filmen för att det är intressant samtidsdokumentation som det ska bli skoj att se hur Hollywood  beskriver. Tror också filmen kommer att bli framgångsrik bara av det enkla faktum att många av oss 500 miljoner som finns på Facebook vill se hur den gestaltas. Själva har många av Facebook-användarna under åren kunnat förknippa sajten med starka känslor och omvälvande händelser. Kanske har man träffat sin första kärlek via Facebook, fått jobb eller hittat sin biologiska mamma.

Varför har det blivit så här stort var en frågorna till mig. Mitt svar är att det är ett briljant kommunikationsverktyg, det ska ses i den palett av verktyg vi som människor har tillhanda och att det i grunden handlar om hur sociala vi är som människor. Våra djupt liggande behov av att kommunicera med andra. Här har vi ett verktyg som bygger, fördjupar och utvecklar relationer. Oberoende av tid och plats vilket passar de liv vi lever idag i en global men tidsmässigt pressad värld. Att just Facebook är så framgångsrikt menar jag beror på främst tre saker:

  1. Det enkla gränssnittet.
  2. Den oskrivna regeln med att använda våra riktiga namn betydde mycket för den breda förståelsen och användandet av sociala nätverk.
  3. Facebooks förmåga att vara lyhörda för vad användarna behöver samtidigt som de vågar testa gränserna lite. Facebook är en stark aktör i det vi ser hända runt omdefinieringen av vad som är privat och inte.

Sen bygger hela deras framgångssaga att vi väljer att lita på Facebook och finner deras tjänst relevant. Den trovärdighet vi känner för Facebook gör att vi väljer att använda just dem. Samtidigt har vi som användare all makt. Vi kommer att lämna tjänsten när vi inte gillar den längre eller när den inte utvecklas på ett relevant sätt. Den interna trovärdigheten vi användare har för dem är Facebooks viktigaste kapital.

Just trovärdigheten fick mig att på väg till intervjun fundera över vilken påverkan en negativ bild av Mark Zuckerberg  egentligen skulle kunna ha.  Vi har länge känt till alla rykten om Mark Zuckerberg och anklagelser om stöld av idéer, kickade vänner ur styrelser och liknande rykten om hans asociala personlighet. Vad händer om vi får en bild av en person som drivs av visioner och värderingar vi inte alls delar. Väljer vi då fortsatt att lägga så mycket data i deras händer? Filmen skulle kunna komma att leda till efterfrågan av tydligare närvaro och programförklaringar av den hittills ganska hemlige Mark Zuckerberg. Han har själv, som vi fick se i Agenda-inslaget, i dagarna berättat att han ska donera en större summa pengar till skolor. Varför just nu? Det är självklart ingen slump. Ett sätt att mota Olle i grind. När man inte vet hur reaktionerna blir. När  filmen rullar som mest runt om i världen är det nog inte heller läge för Facebook att testa nya funktioner som prövar våra gränser, såsom t.ex. sekretessinställningar etc som under tidigare utvecklingssteg fått uppmärksamhet och delvis krititiserats.

Framtiden för Facebook då? Några av min nerskissade framtidstankar är:

  • Att Facebook precis som Google vill vara den infrastruktur som knyter allt samman. Att webben anpassas för mig efter all den kunskap de besitter om mig och mina vänner vilket tar oss många steg närmare den semantiska webben.
  • Att sökfunktionen måste utvecklas än mer och då blir de superfarliga för Google. Det är verkligen vägen till än större framgångar och större grad av användande.
  • Att de vill lansera en Facebookvaluta, vi har ju redan sett vad som är möjligt via de ”credits” som köpts för t.ex. Farmville och där man kunnat ge bort presentkort med credits. Externt slåss de mot Google, Amazon, Apple och Microsoft.
  • Att det även i framtidscenariot handlar om vårt förtroende.

Jag avslutade intervjun med att säga att inget är för evigt. Inte Facebook heller, men det betyder inte att det är en anledning till att tro att nätet som kommunikationsplattform är ointressant vilket så ofta blir undertexten när siffror som visar sviktande statistik på t.ex. Facebook eller Twitter lyfts fram och övertolkas.

Och hur som helst The Social Network kommer säkert att bjuda på en stunds god underhållning och jag ser framemot att se den. I det större perspektivet  hoppas jag att filmen också kan bidra till ytterligare en ökad nyfikenhet och förståelse för nätets kraft. För det är viktigt och handlar ytterst om demokratiutveckling. Här behövs det hela tiden nya pusselbitar hos oss för att starta den processen. Ett sätt kan vara en film som når ut brett.

Det var en förmån att få starta torsdagen med ett intressant samtal om Facebook med  Niklas Forsberg, ni får kolla inslaget för att se hur det klipptes ner. Även det är ju samtidsdokumentation av rang och betydelsefullt att  SVTs Agenda gör ett inslag om Facebook-filmen. Hösten 2007 fanns det 70 000 svenska Facebookanvändare och det talades om Facebookfeber. Nu med de 4.1 miljoner svenska användare vi är är det väl snarare läge att kalla det feber. Eller mainstream.

/Brit Stakston

Sociala medier i praktiken: Interagera med omvärlden, del 1

Läs med webReader

Artikeln om Postkodlotteriet i Svenska Dagbladet berör mig på ett negativt sätt, precis som deras reklamfilm med Richard Branson alltid gjort.  Jag tycker absolut att det är oerhört angeläget att hitta nya sätt för att engagera och skapa förståelse för den ojämna resursfördelningen vi har i världen. De traditionella biståndsorganisationernas verksamhet har på goda grunder fått kritik för hur de ofta misslyckats t.ex. på grund av enskilda medarbetares bedrägerier, för höga administrationskostnader eller finansiering för projekt som mest blev kortsiktiga engångsförbättringar. Detta har fått konsekvensen att det ofta finns en skepsis för var pengarna egentligen hamnar. I spannet mellan bistånd, välgörenhet, utvecklingssamarbete och socialt entreprenörskap finns det massor att göra.  Nya  intäktsströmmar, nya organisationsformer och ny syn på  företags möjligheter inom det här området. Men att marknadsföra ett spel och tv-lotteri som världsförbättrare och sedan bara dela ut 23% av intäkterna samtidigt som VD:n har en bonusbaserad lön på mellan 2-5 miljoner förtjänar uppmärksamhet och kritik.

Min reaktion handlar dels om att jag i min vardag själv brinner för frågor om utveckling och engagemang för vår omvärld, mitt engagemang för nätet handlar precis om det, demokrati och möjligheten att skapa en ”bättre värld”. Jag har dessutom tidigare arbetat med t.ex. ömsesidiga utbyten som metod för att åstadkomma precis det. Halva vår verksamhet på Centrum för Internationellt Ungdomsutbyte fick stöd från Sida och jag har hyfsat god insyn i de flesta större organisationer som arbetar med liknande verksamheter.

Dels handlar det om att jag samtidigt blir glad för artikeln för de här organisationernas möjlighet att träna sin förmåga att agera i det nya medielandskapet. Det här är nämligen ett skolexempel på en artikel som dessa organisationer borde sätta sig och kommentera idag. Ni har er chans just idag. Att nå läsare som kommer känna som jag och att nå inblandade journalister som genom en bloggpost från er blir påminda om er existens och verksamhet. Om ni gör det intressant nog. Förklara hur ni ser på Postkodlotteriet som samarbetspartner.

Tänkte jag skulle hjälpa dem på vägen genom att bjuda på delar av kapitlet om bloggar i handboken om sociala medier ”Politik 2.0″ som berör detta med förmågan att interagera med omvärlden:

Bloggen är en möjlighet att interagera med omvärlden som är oslagbar. Att sätta företagets/organisationens perspektiv i relation till vad som berör och engagerar människor just nu. En förmåga att sätta den egna kunskapen i ett relevant dagsaktuellt sammanhang. Att få göra sin röst hörd. Jag kallar det här att interagera med omvärlden och påpekar alltid att förmågan att göra just det är vad sociala medier handlar om. Det innebär att man har tid och förmåga att tänka utifrån in och inte alltid inifrån ut om vad vi vill kommunicera. Här handlar det om att kommunicera i relation till omgivningens behov om mer kunskap om bättre alternativ till ”att göra världen bättre”.

Mitt favoritexempel på vad det där med att interagera med omvärlden egentligen innebär är nödlandningen av US Airways Flight 1549 i Hudson-floden. Ett ofta använt exempel på medborgarjournalistik.  Den ledande bilden i nyhetsrapporteringen över hela världen var tagen av Janis Krums från en båt som skulle plocka upp passagerarna som stod på flygplansvingen. Janis kallar sig idag ” The Miracle on the Hudson Photo Guy” i sin presentation på Twitter och har en kategori på sin blogg som heter ”Hudson”. Minns ni bilden där passagerarna väntade på vingen?

Minns ni också hur tidningarna senare fylldes med artiklar om nödlandningen och bedriften av den store hjälten, piloten Chesley Sully Sullenberger. Även de svenska artiklarna tog upp stresshantering och hur man fungerar i ett sånt här läge. Finns det någonsin ett bättre tillfälle att passa på att berätta var denne hjälte är utbildad?  U.S Airforce tog chansen och gjorde det i en bloggpost med rubriken ”US Airways pilot. ”Hudson Hero” is former Air Force”.

Med andra ord US AirForce interagerade med en för omvärlden aktuell och intressant fråga. Ett tillfälle dök upp som inte var planerat där det var alldeles ypperligt att berätta om var denne fantastiske pilot var utbildad. Utan att överinformera….

Flygplanet där i Hudsonfloden är lätt att ha kvar i minnet. Läs tidningen och leta efter ert eget flygplan. Det händer saker dagligen där det är möjligt för oss som privatpersoner och anställda att hitta vår verksamhets ”flygplan” till vilket man kan addera ytterligare pusselbitar. Artiklar som organisationer och företag kan fördjupa, debattera eller addera perspektiv till och dra läsare från ursprungsartikeln genom att länka till den. Det här utnyttjas fortfarande inte i tillräckligt stor utsträckning. trots att vi vet att både intresserade läsare och journalister tar del av inkommande bloggposter och kommentarer. Dessutom bidrar det långsiktigt på ett relevant sätt till det digitala fotavtrycket för den bloggande organisationen/företaget. Det är också värt att lyfta fram att interaktionen runt en artikel  ofta leder till en uppföljande artikel byggd på de uppslag och vinklar som presenterats i kommentarer och inlänkande bloggar.

För den oinvigde bloggaren kan det vara på plats med ytterligare en förklaring om hur det fungerar.  Läsaren av en tidningsartikel på nätet ser de inlänkande bloggarna genom att de presenteras bredvid artiklarna som klickbara länkar. Detta sker tekniskt tack vare en trackbackfunktion från Twinlgy som är en bloggsökmotor som knyter samman mediesajter med bloggar.  För oss som läsare innebär det att vi i närheten av artiklarna hittar en ruta med ”Bloggat om artikeln”. I rutan syns rubrikerna på bloggar som länkat till artikeln och som läsare kan man enkelt klicka sig vidare till de bloggar som länkat till artikeln. För JMWs del märker vi vilken oerhörd trafikökning detta ger.

Så nu får vi se om någon av organisationerna använder sina bloggplattformar och låter SvDs artikel om Postkodlotteriet bli deras motsvarighet till ett flygplan som landat i Hudsonfloden. Här är några av organisationerna som får en extra påminnelse genom en länkpuff:

Diakonia

Rädda Barnen

Plan Sverige

Unicef

Har ni fler tips på bloggande organisationer så tipsa mig gärna! Här finns samtliga de organisationer som Postkodlotteriet samarbetar med.

/Brit

oktober 2010