Årets fråga – effekten av digitaliseringen

Brit Stakston
Brit Stakston 05 januari, 2011
Kategorier:
Blogg

Början på januari ger ofta en vink om vad som kommer bli årets stora frågor. Förra året kickstartade med politik och sociala medier – för egen del ledde det till att jag skrev en lång bloggserie om valrörelsen och gav ut boken Politik 2.0 tillsammans med politiker och yrkesverksamma nätengagerade kloka människor.

I år ser vi hur året rivstartar med debatten om en Facebookstatus kan leda till att man förlorar jobbet.  Det handlar om tre anställda som via ett lokalt bemanningsavtal varit i tjänst hos Volvo Powertrain och nu sagts upp. Medierna har visat en Facebookstatusuppdatering som beskriver arbetsplatsen som ett dårhus och denna har sagts vara orsaken till uppsägningen. Det finns en rad omständigheter i detta som verkligen gör det underligt att Facebookstatusen nämns som orsak till uppsägning. Till exempel skriver personen ifråga redan i samma tråd på en fråga om han inte gillar Volvo ”Inget fel på Volvo. Är bara inte så sugen på att jobba just för stunden.” (hans mamma var under dessa dagar döende enligt det som funnits att läsa runt denna händelse).

Aktuellt kontaktade mig för en diskussion om detta kommer att bli vanligt och om det kan leda till en begränsad öppenhet. Se gärna hela Aktuelltinslaget, fyra minuter in i sändning startar det. Där medverkar fackrepresentanten från IF Metall, en arbetsrättsjurist från Svenskt Näringsliv som förklarar lojalitetsplikten och Kurt Junesjö facklig arbetsrättsexpert som är mycket kritisk till lojalitetsplikten som den ser ut idag. Han menar att den är extremt otidsenlig och ser den som en ”feodal kvarleva”. Hela inslaget finns här och själva intervjun med mig i studion här med rubriken ”Se kritik som väg till utveckling” och den efterföljande chatten (det var jätteroligt!). Det är intressant att inslaget fick såpass lång tid. Nyhetstorka, ja kanske. Men låt oss reflektera över att ett inslag av denna karaktär säkerligen inte hade fått denna längd för något år sedan, hur lång nyhetstorkan än var. Och definitivt inte med den vinkeln!

Jag medverkade även morgonen efter i Nyhetsmorgon i TV4 för att diskutera detta under rubriken ”Fick sparken för Facebook-kommentar” samt medverkade i ett kortare nyhetsinslag med fokus på förståelsen av digitaliseringens konsekvenser för företagen. Volvo kommenterade det hela i ett pressmeddelande och menar att ”inläggen på Facebook var bara en del av den samlade bedömning som gjorde att de tre inhyrda från bemanningsföretaget fick avsluta sina uppdrag” och hänvisar till sin socialamediepolicy. Om Facebookstatusuppdateringen ens har nämnts i detta som ledde till en ”samlad bedömning” så rimmar det att det är  ”högt till tak på bolaget”. Men det är en annan diskussion. Lojalitetsaspekterna och hur de fungerar i praktiken är en mycket intressant diskussion. Ofta helt okomplicerat så länge man tänker efter före, men säkerligen förekommer det fortfarande yttranderestriktioner på arbetsplatser som kan föra tankarna till feodaltiden. Nätet kommer dock luckra upp även dessa arbetsplatsers syn på detta över tid. Men säkerligen på bekostnad av enskilda anställda.

Idag skriver Göran Rosenberg i DN om vad som händer Efter Wikileaks med hänvisning till Wikileakserfarenheten som ”att allt som är digitalt kan spridas momentant över hela världen”. Med utgångspunkt i Noam Scheibers resonemang i The New Republican om Wikileaks landar Rosenberg i en fundering om ”Den öppna offentligheten ersätts av slutna rum för invigda. Kanske kommer epoken efter tryckpressen att i det avseendet påminna om epoken före.”

Exakt det här är vad samtalen med journalister och online kretsat runt de senaste dagarna. Var står vi idag och hur vill vi den digitaliserade samtiden ska utveckla sig? Jag menar vilket jag också påpekade i Aktuellt, att det för 2011 är oerhört angeläget att varje verksamhet, på allvar, prioriterar frågan om vad den digitaliserade samtiden betyder för den egna verksamheten. Det gäller att stötta processerna för detta och säkerställa att det finns stöddokument  som arbetar med detta.

Jag hoppas att insikten om vad den digitaliserade samtiden kan innebära landar i att se möjligheterna. INTE i ett som Rosenberg uttrycker mer ”slutet rum för invigda” eller som Jon Nilsson från Aktuellt undrade om vi kunde vara på väg till  ”ett mer moraliskt samhälle” i förintervjun inför medverkan i Aktuellt. Jag tror absolut att vi står vid ett vägskäl. Och jag tror också att vi ännu kan påverka vilken väg vi går. Vi kan gå  framåt – inte bakåt – om vi vill. Men backlashen är definitivt ett av de två alternativen. Vid slutet av detta år vet vi mer vilken väg som togs.

Så om 2010 var uppstarten för att analysera digitaliseringens konsekvenser i allt fler verksamheter. Politiken som exempel på traditionell struktur som påverkas fick bli caset. 2011 blir nu året då konsekvenserna av den breda digitaliseringen sker.   Så vad händer nu när implementeringen sker så brett? Går vi framåt eller går vi bakåt. Den nätrevolution som det talas om är i sin grund  faktiskt inte bara är tillgänglig för några invigda. Det är något att hålla fast vid. Och värna om.

Det sätt som Facebookdebatten förts i media de senaste dagarna visar på många sätt hur långt vi kommit. På ytan kan rubrikerna tolkas ha samma ansats som tidigare. Men undertexten, vinkeln, frågeställningarna kopplade till händelserna har präglats mer av en vädjan och förhoppning om att detta inte ska leda till rädslor och begränsad yttrandefrihet. En förståelse för det mer orimliga än det självklara i detta. Det i sig är sann samtidsdokumentation präglad av en syn jag tror vi kommer se mycket av under 2011. Viljan att arbeta för ökad öppenhet. Viljan till förståelse för de goda sidorna av en digitaliserad samtid.

/Brit Stakston

Taggad som:
, , , , , , ,