Medier om sociala medier gör larmjournalistik

Tidigare Medarbetare 06 mars, 2012
Kategorier:
Blogg

Skrev kort tidigare igår om den nya Facebookundersökningen som nu valsar runt i medier. Larmjournalistiken är får ny ammunition och rubriker i DN Kultur som ”Facebook sprider olycka” eller  ”Vi blir beroende och mår dåligt av Facebook” anger tonen och är talande.

För att repetera, undersökningen är en enkätundersökning gjord av doktoranden Leif Denti via ett Facebookevent. Enligt egen utsago om undersökningen säger han om urvalet:

”Den största bristen i undersökningen är att det är ett ”bekvämlighetsurval” och inte ett slumpmässigt urval, citat av Leif Denti i en artikel hos Sveriges Universitetslärarförbund. Vi får också veta i samma artikel som citatet finns att det är ett ”oavlönat sidoprojekt” vilket gör Göteborgs universitet medverkan lite oklar när Leif fortsätter ”Jag och mina kollegor gör undersökningen av ren nyfikenhet och för att vi vet hur man gör denna typ av forskning”.

Jag kommenterade undersökningen i  Nyhetsmorgon i ett  självreflekterande samtal i morse.om mediernas roll. Det är klart att jag tycker att Facebook ska undersökas. Det  finns massor av spännande forskning att göra i digitaliseringens kölvatten. Undersöknings-PR har sin funktion och är ofta ett briljant underlag för de resonemang man vill föra eller för att positionera sin kunskap.

Men mediernas roll då. Jag förbluffas över att vi fortfarande, så lång tid sedan webbens olika tjänster blivit en del i vår vardag, så ofta möts av de negativa vinklarna i rapporteringen eller slutsatser av undersökningar om sociala medier i medier.

Vad triggar medierna att kasta sig över detta med ansatsen som kretsar runt det farliga? Googlar inte journalister för att ta reda på vad som ligger bakom undersökningen och analyserar frågeställningarnas syfte. Faktakollar, gör egen research och vågar ifrågasätta resultaten, vara kritiska mot källan eller åtminstone påpeka bristerna i undersökningen. Istället ges undersökningen tyngd genom vaga referenser till Göteborgs universitet vilket gör det svårt för både läsare och tittare att se igenom bristerna i underlaget och doktorandens egna beskrivning ”av den största Facebookundersökningen” köps rakt av. Borde inte alla undersökningar som man refererar till på ett seriöst sätt vara statistiskt säkerställda, ha ett representativt urval osv. och så verkar ju inte fallet vara åtminstone inte enligt undersökaren själv enligt citatet ovan och andra initierade undersökningsexperter igår.

Det får mig att fundera över varför det så sällan sker en så kallad ”allsidig nyhetsförmedling” runt nätets fenomen och olika tjänster? Hur kommer det sig att ryggradsreaktionen blir att medier oftast och gärna hellre lyfter fram det farliga och alldeles för sällan ser ett ansvar att även lyfta fram fördelarna. Vilken världsbild sprider man och i vilket syfte kan man verkligen fundera över. Var finns viljan till att ge fler perspektiv på ett uttalande som detta av Leif Denti i DN idag:

-Det är farligt att vistas på Facebook om man inte förhåller sig skeptisk till den information som man utsätts för.

Självklart kan även de negativa aspekterna diskuteras vid överkonsumtion av Facebook precis som för det mesta i våra liv. Oavsett om det handlar om idrott, alkohol, socker, sex, dataspel, mobilanvändande eller mat så är överkonsumtion inte positivt. Men kraften i vad digitaliseringen möjliggjort får sällan samma utrymme. Den positiva samhällsutvecklingen av nätet är uppenbar inte bara i situationer som Egypten under den arabiska våren utan synlig i vår vardag även i Sverige. Facebook har idag utvecklats till en  plattform där vi väljer att hantera en stor del av logistiken i vår vardag.

”Vi mår dåligt av att inte kunna logga in  på Facebook” enligt undersökningen kan vi läsa i DN. Ja så har det ju blivit för den vane användaren precis på samma sätt som vi blir stressade eller mår dåligt av att inte t.ex. kunna läsa mailen, ha telefonen påslagen eller kunna prata med våra närmaste om de befinner sig i samma rum. Vi är ju kommunicerande varelser vi människor.

”Fler mindre lyckliga personer söker sig till nätverket”. Här blir ju urvalet av respondenter intressant samt vår kunskap om vad vi vet om respondenternas lycka innan Facebook fanns. Vad är orsak och verkan här och vilket ansvar bär egentligen Facebook som plattform för denna olycka.

När jag tittat igenom frågorna i undersökningen såsom de var presenterade på Facebookeventet är det tydligt att det verkar finns en liten förståelse eller vilja hos frågeställarna att närma sig förståelsen för vårt sätt att använda Facebook ur ett holistiskt perspektiv. Det är som om frågorna ställts för att besanna de värsta fördomarna. Man kan fundera över vilken hypotesen är när respondenter efterlyses med följande inledning:

”Vi har alla funderingar kring hur vi använder Facebook. Hur mycket snokar man egentligen på Facebook?”

Jag välkomnar att Facebook granskas och vill gärna se en djuplodande undersökning som inte har en så tydlig hypotes och blundar för de positiva aspekterna av digital kommunikation. Tänker till exempel på de aspekter som rör demokratiutveckling eller påverkansarbete via Facebook.

Detaljer som för mig visar att det saknas perspektiv på hur vi använder Facebook. Undersökningen verkar inte vara gjord med en förståelse för fler sätt att använda Facebook.  Statusrader görs till exempel inte av alla hela tiden. I undersökningen är statusraderna mycket centrala och Leif Denti talar om hur ”Väggen av skryt dominerar”. Chattandet eller det frekventa användandet av meddelanden en till en, eller till flera vänner i en sluten grupp adresseras därmed inte på ett relevant sätt i frågeställningarna.

Eller hur ska detta med att dela länkar och kategoriseras i svarsalternativen. Frågorna löd till exempel så här: ”I vilken utsträckning skriver du om följande saker i dina statusuppdateringar” eller ”Vad brukar syftet med dina statusuppdateringar vara” kategoriseras. För artikellänkar eller videoklipp är det att hänföra till kategorin ”att sprida information/kunskap” eller är det att ”uttrycka mina tankar” eller ”uttrycka mina känslor”. De skulle kunna placeras i minst de tre kategorierna beroende på respondenten vilket visar hur svårtolkade svaren är. Överhuvudtaget ser jag framemot att läsa analysen av vilka som svarar först på den här typen av enkät via ett Facebookevent. Är det ett representativt urval för Sveriges befolkning?

Vi vill förstå vår samtid och vårt användande av nya kommunikationsverktyg. Men digitaliseringen är lika viktig för samhällsutvecklingen som läskunnigheten en gång var. Det är exakt i den kontexten en ensidig rapportering om en undersökning med ett ”bekvämlighetsurval” måste kunna kritiseras.

Andra viktiga perspektiv på undersökningen (ska fylla på under dagen):

Maktministeriet: Så farlig är du på Facebook.

Second Opinion och Digital PR: Deeped Niclas Strandh, Facebookundersökningen gör oss olyckliga

Simon Sundén, Joinsimon: Facebook-panik

Mikael Zackrisson: Svenska forskare hittar på om  Facebookanvändande

Brit Stakston