BEFRIAD ZON: Internetdagarna och mångfalden

Brit Stakston
Brit Stakston 22 oktober, 2012
Kategorier:
Blogg

Igår satte jag mig för att planera veckan bland annat min närvaro på Internetdagarna.   Blev förvånad över det bristande mångfaldsperspektivet i ett flertal av panelerna när jag klickade mig igenom programmet för tisdagen den 23 oktober. Vid en snabb genomläsning höftade jag andelen kvinnor bland talarna till knappt 30 procent. Har själv ej räknat igenom i detalj men siffrorna sammanställdes av Malin Nävelsö igår kväll som skrev: ”Av programpunkterna på #ind12 har 29 både män och kvinnor i panelen. 10 har endast män. Fyra har en ensam man, en har en ensam kvinna.”

Uppdaterat den 23 0ktober: Tio paneler med bara män på en konferens arrangerad av en organisation som vill verka för ett ”internet för alla”. Ett begrepp som förklaras med att alla människor i vårt land ska ha samma rätt och samma möjligheter att utnyttja Internets tjänster och i den kontexten upplevde jag det både anmärkningsvärt och förvånande med de många manliga panelerna.  I programutbudet finns också seminariet ”Var är brudarna” som bl.a. vill ge förslag på långsiktiga förändringar för att rekrytera kvinnor till branschen och tips om hur man kan rekrytera smart. Valde då att twittra ett par frågeställningar:

”Brukar inte vara så, men #ind12 hur tänkte ni, ett sem om ”var är brudarna?” och så har ni så många sessioner med bara män! Hallå @rattvise”

”Så många helt manliga paneler o du mfl män deltar i mer än en – nog är väl Internetsverige mer mångfaldigt än talarlistan på #ind12 @Jocke? (Uppdaterat 21:12 23 oktober, här finns fler tweets sammanställda av Fredrik Wass).

Det som sedan sker i flödet för #ind12 de kommande timmarna slår mig med än större häpnad. Motargument om att det inte är den viktiga frågan vad gäller mångfald, att det är enögt att påpeka obalans i könsfördelningen, att man ska städa i eget hus innan man yttrar sig i frågan,  att kvinnorna inte fanns, att vi inte hade en aning om hur de jobbat med talare och inlägg om att debatten skedde bara för debattens skull och inte för att vi som reagerat ville framåt.

Att kvinnor inte finns är ju grundbulten till grundandet av Rättviseförmedlingen  och var den fördom som arbetet tog avstamp mot under de första två åren.

”Rättviseförmedlingen vill se till att ingen längre kan använda ursäkten “Det fanns inga andra”. Vi vet att alternativen finns och tror att hela samhället har att vinna på att folk övervinner sin enögdhet och vågar ifrågasätta begränsande normer och föreställningar. Genom att samla tips på alternativ hoppas vi kunna inspirera och uppmuntra folk att leta själva.” Ur Rättviseförmedlingens FAQ.

Jag vill verkligen passa på att rikta ett stort tack till Rättviseförmedlingen igen för att ni finns och för de listor ni idag presenterade för att bredda mångfalden bland talarna. Om bland annat teknikexperter (som inte är män), som kan prata nya uppfinningar forskare på digitala tekniker (som inte är män)

Rättviseförmedlingen ni behövs det har gårdagens diskussion visat. Tack också till Thomas Frostberg på Sydsvenskan för din lista med 800 kvinnor för styrelser som du och Rättviseförmedlingen samlade in under maktveckan  och även den lista över de 100 it-kvinnor som kan tala teknik som sammanställts tidigare och för exempel på hur det går att förändra om man vill.

I tweetsen målades det snabbt med några av de starkaste färgerna ur härskarteknikspaletten och tyvärr även av representanter för stiftelsen .SE som arrangerar Internetdagarna. De här hann jag snappa upp i flödet som exempel på längs vägen:

Förlöjligande som innebär att man: ”genom ett manipulativt sätt framställer någons argument eller person som löjlig och oviktig. Detta genomförs till exempel genom att använda slående men ovidkommande liknelser. Även att inför grupp anmärka på ens yttre är ett sätt.” Här passar t.ex. denna tweet ur flödet bra in: ”Har lösningen. Nästa år på #ind12 är alla talare katter.”

Dubbelbestraffning som innebär: ”Att ställa en inför ett val, och utsätta en för nedvärdering och bestraffning, oavsett vilket val man än gör” som t.ex. denna tweet om att jag borde hört av mig om detta i förväg till konferensarrangören: ”@britstakston: men återigen, är du intresserad av att verkligen vara med och påverka? du ha sen länge haft alla mina kontaktuppgifter? #ind12″

Påförande av skuld och skam som innebär ”Att få en att skämmas för sina egenskaper, eller att antyda att något man utsätts för är ens eget fel. Detta sker ofta genom en kombination av förlöjligande och dubbelbestraffning.”som t.ex. denna tweet som är snarlik argumentering ovan: ”Om du verkligen bryr dig om könsfördelningen och vill åstadkomma förändring varför har du inte bett om ett samtal med mig @britstakston?”

Tänk vad enkelt det hade kunnat vara om min och andras kommentarer istället hade bemötts med ett ”det här är inte bra, vi lovar förbättring till nästa år. Har du eller andra i tråden tips att ge oss?”.  Men viljan till att fortsätta diskutera användes istället till att misskreditera och sätta fokus på oss som undrat och inte på själva sakfrågan om mångfalden.

Parallellt med detta mailade folk och gav mig stöd men erkände samtidigt att de inte vågade eller ville ge sig in i twitterstormen av rädsla för att drabbas negativt. Exakt samma sak som hände för ett år sedan i samband med diskussionen kring Ajour.se. Då var de som hörde av sig rädda att en dag inte få ett pris eller jobb som journalist om berörda involverade personer satt i beslutsposition. Nu kanske mer för att inte få vara med i ”bubblan” eller bli inbjudna till paneler eller föredrag.

Att folk ska vara rädda för maktutspel från oss med tusentals följare är osunt och det är därför jag väljer att skriva den här posten. Jag tänker inte tystas av rädsla för reaktioner mot att jag vågade undra över något som borde vara så självklart som könsfördelningen. Vi skriver 2012 och det finns ingen anledning att en arrangör, som strävar efter att verka för ett internet för alla, levererar tio paneler med enbart män. Vad skickar det för signaler?

Det som skrämmer än mer än denna öppet jämställdhetsfientliga och respektlösa inställning är att vi låter den här typen av maktkluster skapas på Twitter. När rädslor för yrkesmässiga följdverkningar styr då har vi ju inte ett fritt internet i realiteten, bara rent tekniskt. Där har vi några av nyckelfrågorna för framtiden: Vem har makten och hur arbetar vi systematiskt med inkludering och mångfald?

Brit Stakston

Uppdatering 1: Upptäckte nyss att den här diskussionen varit uppe tidigare i veckan då bland annat Eva Wieselgren, Isobel Hadley-Kamptz och Karin Ajaxon diskuterat detta med anledning av att Internetdagarna verkligen bestämt sig för målgruppen ”kostymnissar och nördar”.  Oj vad jag önskar jag vetat det igår. Tack för att ni diskuterade det i veckan!

Uppdatering 2: Fredrik Wass har bloggat om internetdagarnas syn på jämställdhet det med de avslutande råden ”Det enda naturliga händelseutvecklingen nu är rättning i leden och ett ganska omfattande pudlande från .SE och arrangörssidan. Varsågod, börja.”

Uppdatering 3: Nyheter 24 har också skrivit om var brudarna är, jag valde att inte uttala mig, men Johanna Ögren har intervjuats  och kommenterar även synpunkterna i artikeln mot att jag inte hörde av mig till arrangören innan jag kritiserade.

Uppdatering 4: Genusfolket har också skrivit om Nördarna och kostymnissarna samt även fått med det som nämns i min första uppdatering.