BEFRIAD ZON: Transparensens pris?

Tidigare Medarbetare 23 november, 2012
Kategorier:
Blogg

Är det dags för transparensen att visa sitt pris. Ännu en gång hör jag behovet av att vi måste koppla ner. Carolina Norén i Gomorron Sveriges nöjespanel tipsar om att den allra bästa julklappen vore en mobilfri timme. När Kjell Ericsson i samma tipsrunda föreslår ett köp av fejkföljare till Twitter säger det så mycket om vår fantastiska uppkopplade samtid.

Kanske är det så att varje check-in, varje blogginlägg, alla mail som vi svarar på direkt, de tusentals tweetsen, alla instagrammade måltider, alla check-ins, alla RunKeeperuppdateringar och varje Facebook-status kostar oss en hel del.  Inte bara att vi tappar fokus i nuet men vår hälsa påverkas och vi blir ofta utbrända.

Utmattningssyndrom är ju sedan länge vanligt i de stressade storstadsliv vi lever i kunskapssamhället med ständiga krav och förväntningar på ny kunskap och koll. Nu sker utbrändheten även som en konsekvens av våra ständigt uppkopplade liv. Tillgängligheten kostar oss vår hälsa. Vi kan verkligen inte göra allt samtidigt för länge.

Vittnesmålen blir fler och fler om man börjar lyssna efter dem. Vi känner  säkert många någon som tagit paus från den ständiga tillgängligheten. Många tar ”vita-perioder” eller loggar ut helt från vissa plattformar. Det finns många exempel bland de etablerade livsstilsbloggarna om att de inte orkar med längre och behöver ta hand om sig själva mer än att vara levande varumärken.  ”Generation Utbrända” kallade Veckorevyn det i en reportageserie. Tyra berättade redan för ett år sedan en om sina utmattningssyndrom och Isabella Löwengrip några år tidigare. Nina Åkestam skrev häromdagen berörande om hur hon kraschade 2010 efter fyra år. De många retweetsen och de över 1 200 delningarna på Facebook av hennes blogginlägg publicerat hos Resumé visar att frågan berör lika många idag.

Modebloggaren Mogi skrev också nyligen att hennes stress är tydligt relaterat till hennes onlineliv och teknikstressen:

”As you all know I have been under a lot of stress the last couple of years, all due to technology, being constantly online and available. It has a lof of negative sideeffects.”

SvD skrev i veckan (ej tillgänglig online)  om hur våra smarta telefoner också avskärmar oss. Vid sidan av allt det positiva med dessa fantastiska redskap i våra fickor nämns social isolering, sämre kreativitet och hälsoproblem. Vi behöver bara kolla runt oss på tunnelbanan eller vid en busshållplats så förstår vi vad en ”textnacke” eller ”Ipadnacke” kan vara.

Det är bara att se sig omkring under nästa lunch. Tiden finns knappt till för att äta innan mobilen måste tas fram. Insikten om att det är ohållbart börjar vi prata om på ett balanserat sätt. Inte för att skrämma bort från nätet alls utan för att se hur vi kan göra både och.

Jag har sett det här bubbla en längre tid och en ny hälsotrend spirar som jag skulle agera på om jag verkade inom hälsområdet. Som går tillbaks till rötterna. Till tiden då vi använde hela vår kropp för att arbeta. Vi förstår alla rent logiskt att våra kroppar inte klarar av att vara stillasittande i så många timmar.  Varken på jobbet eller hemma. Säger sig självt. Men logiken är något annat än verkligheten som rusar på.

Lösningarna är många och medvetenhet är det första steget. Nina Åkestam uppmanar oss om att prata om de här frågorna i mediebranschen och det gäller förstås alla branscher. Mogi har sin egna konkreta tips som handlar om powerwalks, meditering och jogging.

Konceptet med ”Walk and Talks” över hela landet där motion kombineras med nätverkande är ju ett sätt att hantera både fysiska, sociala och affärsrelaterade behov. 30 minuters promenad äter verkligen stress. Så ta med arbetskamraten på en promenad om du inte har det för vana redan. Med avstängda telefoner! Det finns också träningstips för hur man kan undvika textnackesyndromet och appar som påminner dig om att hålla huvudet på ett sätt så din nacke inte blir skadad.

Vi måste helt enkelt hacka livet och ge våra barn en bättre förmåga att koppla av och koppla på än vad vi som föräldrar haft. De kommer att vilja gå obehindrat mellan det digitala och det analoga. Men vi nog bli  bättre förebilder för att det ska kunna bli så. Så de kommer vara friska nog att leva sina liv. Vi vill ju att det digitala och analoga ska ha lika stor relevans. Inte att det digitala ska vara överordnat.

All vi blir viktiga som förebilder. Katia Hultquist, DN funderade häromdagen när hon i just Tyras bok där bla utbrändheten berördes förpackades på ett underligt sätt i ett kapitel:

”Som om det vore normalt att en 26-årig kvinna hamnar i ett läge där hon är så slutkörd att hon inte vill leva längre. I kapitlet beskriver Tyra hur hon parallellt med utbrändheten kämpar för att upprätthålla den lyckade bilden av sig själv: ”På bloggen la jag bara upp gamla bilder, jag skämdes för hur jag såg ut.” Men inte heller nu får vi se Tyras utbrända ansikte. Kapitlet illustreras med ett foto av en strålande och lyckligt leende Tyra i vit spetsklänning på den lika vita hästen.”

Livet handlar ju inte om att vara perfekt.  Utan om att vara människa. Nätet ger oss unika möjligheter att visa hela oss och stå för det. Men vi behöver värna om tiden bortom det uppkopplade ögonblicket.

Det är dags att prioritera och se ögonblicken*. Och då menar jag inte bara alla de fantastiska och ofta viktiga ögonblick som passerar via t.ex. mina 10 000 kontakter på twitter. Jag menar de som sker mellan dig och mig. När våra ögon möts. Också.

/Brit Stakston

*Apropå ögonblick lyssna på Jonas Gardell från Kulturhuset nu i lördags. Han talade härligt om twitter men också oerhört vackert om hur livet är just de där ögonblicken när vi möts.