Veckans ifrågasatta Facebookundersökningen togs idag upp i radioprogrammet Medierna. De diskuterade i huvudsak PR-upplägget (lanseringsstrategin) vilket jag egentligen inte är intresserad av att kommentera. Jag förekom i inslaget men intervjun kretsade i övrigt runt saker som inte berördes – detta om varför trivialiseringen och den ensidiga vinklingen är intressant att reflektera över som i förlängningen allvarlig för samhällsutvecklingen (om vi lägger alla sådana artiklar samman). PR-mässigt för inblandade parter har ju undersökningen fungerat fantastiskt bra! Både för spridningen av studien och de båda medverkandes personliga varumärken.

För de medier som valt att ta upp undersökningen finns dock två frågor att reflektera över:

1. Vilken världsbild bidrog vi till att sprida om de sociala medierna? (nej det handlar inte om konsekvensneutralitet det handlar om valet att ej använda raka rubriker och ställa kritiska frågor relaterade till ämnet och vara källkritiska)
2. Hur förhåller vi oss till undersökningar framöver? (I rapporteringen gavs inte fullständig beskrivning av studiens metod till läsarna eller tittarna. Vaga referenser till Göteborgs universitet angav en tyngd i rapporten och dess resultat som inte stämmer helt. Rapport valde till och med att dagen efter sitt egna inslag om studien förtydliga för tittarna att undersökningen inte hade ett slumpmässigt urval. )

Det andades verkligen klassisk larmjournalistik över rapporteringen kopplat till undersökningen. Jag tror ju psociala mediers pusselbit i samhällsutvecklingen och är därför sedan länge genuint intresserad av att följa mediebilden runt dem. Det är relevant att reflektera över vilken världsbild den här typen av medierapportering bidrar till och hur den eller andra liknande artiklar bidrar till förståelsen av digitaliseringen. För mig är digitaliseringen synonym med läskunnighetens roll i samhällsutvecklingen. Kommenterade undersökningen både i Nyhetsmorgon på temat sociala medier skildras negativt och i två inlägg i veckan: ”Undersöknings-PR och skrämseltaktik om Facebook” och senare apropå nyhetsbevakningen ”Medier om sociala medier gör larmjournalistik”. Det har alltså inget att göra med studiens resultat egentligen. Hade Facebook rent vetenskapligt visa sig vara farligt hade det ju varit viktig information att förhålla sig till.

Ida Nilsson (som ligger bakom undersökningen tillsammans med Leif Denti) menade i programmet att det är medierna som valt den ensidiga rapporteringen och inte något de själva valt.

Klart det inte är så enkelt som att skylla på medierna. Visst det har verkligen inte varit en allsidig nyhetsrapportering. Men det egna ansvaret måste man ändå själv också ta när man väljer att låta sig intervjuas och bestämma sig för ”Vad vill jag berätta?”. Avsändarna har ju lika mycket själva bidragit till bristen på nyansering genom sitt sätt att presentera undersökningen. Det har självklart att göra med vilka frågor som ställs men också vilka svar man ger och framför allt den information man inte passar på att ge trots att tillfälle finns under en intervju. Det har att göra med vilka rubriker man söker och sätter själv när man berättar om undersökningen och vilken data man kopplar till vilka samhällsfenomen.

Delar av medierapporteringen och hur undersökningens resultat presenterades:

Intervjun i Nyhetsmorgon ”Den som använder Facebook mycket är mer olycklig” kretsar runt lösa resonemang om illusionen av lycka vs olycka och landar i beroendeperspektivet utan att vare sig Denti eller Nilsson på ett seriöst sätt själva ger fler perspektiv på tolkningen av studiens resultat och detta med beroende. Här går man själv i larmjournalistikfällan genom att inte sätta ett sådant beroende i relation till människors kommunikationsberoende generellt. Stressen över att inte ha batteri i mobilen eller tillgång till mail. Och på frågan om Facebook är farligt så ges svaret ”Inte jättefarligt men vi har sett ett samband så det finns där…”. Vill man inte att nyhetsrapporteringen ska landa i beroende och farligt så måste man fundera över de svar och de perspektiv man själv lyfter in i resonemangen. Spelar ingen roll vilka frågorna är, särskilt inte i sändning där man har möjligheten att nyansera och ta udden av ordval som ”farligt” eller ge fler nyanser på ”beroendet”.

I Rapports sändning säger Ida Nilsson att det  finns några saker att tänka på vad gäller Facebook ”Att det kan utvecklas ett beroende och man kan må dåligt” och Leif Denti slår fast att Facebook är ”otroligt vanebildande” han talar om ”en omedveten vana” genom att Facebook öppnas varje gång vi startar datorn.

DN skrev om undersökningen under rubriken Facebook sprider olycka och Ida Nilsson lyfter just beroendet och hur det resultatet överraskat dem. Det blir ju att förstärka beroendet när vi har en verklighet där människor generellt är beroende av kommunikationsverktyg. Facebook tagen ur sin kontext är intressant att man vill bidra till. Och i artikeln citeras Denti ”Det är farligt att vistas på Facebook om man inte förhåller sig skeptisk till den information som man utsätts för”. För mig finns inga ursäkter, citat har man alltid rätt att kontrollera och här bär man själv ansvar för den fortsatta rubrikvinklingen och för att larmjournalistiken fortsätter florera.

SVT Gomorron gjorde en intervju dagen efter det stora undersökningssläppet ”Facebookångest”. Här lyfter SVTs programledare in perspektivet av att vad skiljer sig egentligen här från annan kommunikation. Leif Denti är lite mer försiktig och nyanserad men lindar ändå in sig i resonemang om olyckan vs den skenbara bilden av lycka som ges på Facebook, hur ”inträngande det blivit i våra verkliga liv” och att vi mår dåligt av att missa saker. Utan att tänka på vad slutsumman blir av det som förmedlas.

Jag menar att det inte har funnits en konsekvensanalys hos Nilsson och Denti i något läge av hur den egna rapporteringen kommer att landa. Förståelsen för hur ordval som skryt, beroende och farligt bidrar till att rapporteringen lägger fokus på det triviala och skrämmande runt vårt Facebookanvändande har glömts bort. Det har förvånande nog funnits väldigt lite förförståelse för medias lust att  finna fel med vårt interagerande i digitala medier.

Om vi leker med tanken på att Facebook gör oss olyckliga, vilka företag ska då egentligen finnas på Facebook. Med resultat som visar att Facebook gör oss olyckliga borde ju den inblandande kommunikationsbyrån överväga hur deras råd om Facebook nu ska se ut. Rubrikvänliga tolkningar är enkla att göra men vad är då konsekvensen av det man just valt att förmedla? Sen förstår jag att uppmärksamheten faktiskt kan ha varit målet mer än att sprida kunskap om Facebook. Och det är faktiskt ett mål så gott som något för Nilsson och Denti personligen.

Men det viktiga är att fundera över varför ens genomslaget var möjligt och varför medier fortfarande så gärna vinklar teknikutvecklingen och digitaliseringen som farlig och beroendeframkallande år 2012. Varför är ryggradsreaktionen att lyfta fram det farliga och mer sällan ta ansvaret att även lyfta fram fördelarna?

För mig är det den angelägna frågan. Inte huruvida det är bra PR eller ej.

/Brit Stakston

Fler som skrivit efteråt är:

Sydsvenskan: Facebookforskare kritiseras – frågade vänner

Second Opinion Facebook-undersökningen lämnar oss med tre problemställningar

Julia Skott Facebok gör oss inte olyckliga och Logga in?

Deeped Niclas Strandh Facebookundersökningen gör oss olyckliga

Sydsvenskan Facebookundersökningen sågas

SvD Många mår dåligt på Facebook

Nyhetsmorgon Sociala medier skildras negativt

Maktministeriet: Så farlig är du på Facebook.

Simon Sundén, Joinsimon: Facebook-panik

Mikael Zackrisson: Svenska forskare hittar på om  Facebookanvändande

…en dag. För det finns inget som varar för evigt. Självklart inte Facebook heller. Jag tycker det är sunt att vara skeptisk och att granska tjänsten och dess utveckling. Värjer mig till exempel mot företag, myndigheter eller organisationer som väljer att lägga alla ”kommunikationsägg ”i Facebook-korgen. Trendyttringar som att kommuner väljer att ha intranät på Facebook är t.ex. inget som jag ser som en nödvändigtvis bra utveckling.

Inget av en sund skepsis utesluter dock att det är högintressant för företag, organisationer och myndigheter att finnas på den plattformen. Av respekt och lust att möta de drygt 4.5 miljoner aktiva svenska konton som används av människor som finner relevans att vara på den plattformen. Och att dessa människor i sin tur själva väljer vilka de interagerar med. Och att användarna alltid har det yttersta vapnet, ett frivilligt ”medlemskap” som enkelt kan lämnas.

På Brännpunkt i SvD idag skriver it-forskarna Håkan Selg och Bengt Sandblad tillsammans med Dataföreningen under rubriken ”Facebook kan bli en ny it-bubbla”.

Artikeln är skriven med en undertext som jag vill titta närmare på trots att jag egentligen uppskattar kritiska röster mot Facebook. Inledningsstycket:

”Facebook som affärsidé lider av en inbyggd konflikt. För merparten användare är det ett verktyg för att vårda kontakten med vänner och bekanta. Statusuppdateringar görs relativt sparsamt. Desto aktivare är den minoritet av aktörer som utnyttjar plattformen för yrkesrelaterade syften, ofta under eufemismen ”bygga varumärken”. Den senare gruppen är viktig som intäktsmotor för Facebook men också ett hot om spamifierat innehåll och användarflykt.”

Redan här visar författarna en okunnighet rörande två perspektiv:

• dels för varumärkens plats i våra liv idag (vilket förstås kan ursäktas med att de är it-forskare och till exempel varken är ungdoms-, marknadsföringsforskare eller beteendevetare)
• dels för några av nätverkens och även Facebooks grundläggande mekanismer vilket är allvarligare om man ska uttala sig om dessa tjänster som it-forskare.

Grundläggande resonemang om nätverkens relevans i våra liv (analoga såväl som digitala) eller insikten om att vi faktiskt väljer själva vad vi vill interagera med på Facebook verkar saknas helt i de slutsatser som dras. Facebooks roll  i demokratiutvecklingsprocesser som organiserings och mobiliseringsverktyg utelämnas helt. Att Facebookanvändare inte kastar sig över marknadsföringsbudskap på Facebook som de inte vill ha verkar förbigå författarna. Användarna på Facebook översköljs idag inte heller med dessa ”varumärkesbyggande aktiviteter” på ett mer besvärande sätt på Facebook än på vilken reklamfinansierad tv-kanal som helst eller via annonser på tidningssajter.  Det finns inte heller med nödvändighet en konflikt med Facebookvänners interagerande med kommersiella budskap  vilka i sin tur därmed kan upptäckas av en användare som valt att inte tidigare interagera med den kommersiella avsändaren. Tvärtom kan det lika gärna upplevas som relevant.

I artikeln refereras till två undersökningar. En enkätundersökning sammanställd av Uppsala Universitet i samarbete med Dataföreningen* och en från Pew Research Center** som man menar bägge visar samma sak ”Vår bild av Facebook har formats av en relativt liten grupp aktiva användare” de som hos Pew Research Center kallas ”powerusers”.

Låt oss titta närmare på Dataföreningens och Uppsala Universitets egen studie:

”I den här studien har vi valt att rikta våra frågor till kategorin tidiga användare (”early adopters”). Tanken är att dessa kan ge vägledning till hur en bredare allmänhet på några års sikt kommer att utnyttja de nya digitala verktygen. Undersökningen har genomförts i samarbete med Dataföreningen, en ideell sammanslutning med en stor andel yrkesverksamma medlemmar inom informationsteknik och telekommunikation.”

Dataföreningens medlemmar må vara it-intresserade men de representerar inte på något sätt den breda allmänheten eller it-kompetens generellt. De tillhör säkerligen inte ens de som normalt kallas ”powerusers” eller ”early adopters” heller. Min bild, som medlem själv, är att det är en organisation med hög medelålder och en klassiskt teknisk ingenjörsfokuserad mest instrumentell ingång till internet och dess utveckling, med mindre förståelse för vad det egentligen betytt att vi integrerat teknik och internet i allas våra liv. Det är en förening som i sin kommunikation präglas av ingenjörsinställning till internet. Ni vet när allt fortfarande verkar svårt, komplicerat och lite lagom otäckt. Vilket också märks i denna kommentar angående respondenterna:

”… även inom denna kvalificerade grupp av ”early adopters” ryms en inte försumbar minoritet som avstått från att skaffa sig konton för de aktuella plattformarna. Och bland dem som skaffat sig konton finns en stor grupp som i praktiken avstår från användning.”

Nästan att lite glädje kan skönjas där över att inte ens dessa så kallade early adopters minsann använder tjänsterna till 100 procent. Märklig poäng att lyfta och ”en inte försumbar minoritet”…undrar vad det är. Undersökningens medelålder är 50 år:

”De som lämnat svar återfinns i ett åldersintervall från 18 till 82 år och med en genomsnittlig ålder på ca 50 år. Det är därför inget ungdomsdominerat urval, något som är viktigt att ha i bakhuvudet när resultaten ska tolkas. Det råder manlig dominans inom Dataföreningen varför tre fjärdedelar av de inkomna svaren kommer från män, en fjärdel från kvinnor. De som lämnat svar är förhållandevis välutbildade och där fyra av fem har någon form av högskoleutbildning.”

Nu tycker jag att förståelse för sociala mediers roll i våra liv inte alls är ålderskopplat utan handlar om ett förhållningssätt till sin omgivning. Men att  i en debattartikel i Svenska Dagbladet inte ens beröra det snäva urvalet är ovetenskapligt.  Än mer anmärkningsvärt är att man menar sig vilja dra följande slutsatser ur just denna grupp av användare:

”I vårt fall har undersökningen riktats mot en professionell grupp som förväntas ha utvecklat en förtrogenhet med de tekniska aspekterna av digitala kontaktverktyg och som verkar i en miljö där man varit tidiga användare. Syftet är som nämnts att få en uppfattning om hur dessa verktyg på några års sikt kommer att utnyttjas av en bredare allmänhet.”

Nej, det är verkligen inte ur Dataföreningens medlemmars användande som vi ser hur framtiden kommer att te sig för sociala medier. Vi behöver inte teoretisera, användarna finns. I alla åldersgrupper och bland båda könen.

Låt oss hellre titta närmare på den undersökning som Dataföreningen och Uppsala Universitet såg sin chans att länka samman sin undersökning med i debattartikeln. Nämligen den gjord av Pew Internet Study, en organisation vars fantastiska kunskapskälla är en ”fact-thank” som alltid väcker tankar och ger perspektiv. Den aktuella undersökningen heter ”Why most Facebook-users get more than they give”.

Det mest anmärkningsvärda av dagens debattartikelförfattare är att använda denna nya studie från Pew Internet Studys som argumentationsbas för en artikel som vill peka ut att Facebook är en internetbubbla och allt mer irrelevant för användarna. I den undersökning de refererar till slår man tvärtemot fast att det inte finns några tecken på Facebook-trötthet:

”There was no evidence of Facebook fatigue amongst those users from our sample who had been using Facebook the longest. The more Facebook friends users have, the more they perform every activity that we explored: friending, liking, private messages, commenting, posting, photo tagging, joining groups, and poking. The longer people had been using the Facebook site, the more frequently they used the like button, commented on friends’ content, posted status updates, and tagged their friends in photos.”

Jag förstår att det blir frestande för Datarföreningen och Uppsala Universitet när man själv dragit slutsatsen att få gör många inlägg:

”Idén om sociala medier som plattformar och fora för aktivt informationsutbyte och diskussion får bara delvis stöd i materialet. Det dominerande intrycket är att ett förhållandevis begränsat antal användare svarar för merparten av inläggen.”

att de då vill knyta sina undersökningsresultat till fler och aktuella undersökningar som visar samma sak. För det perspektivet märks i Pew Internet Studys undersökning också. Men här tolkas det inte som bevis för tjänstens irrelevans. Tvärtom knyts det an till mänskliga beteenden, för precis som i livet övrigt blir det tydligt, de som är sociala blir mer sociala. Det formuleras bäst av Lee Raine som arbetet med projektet hos Pew Internet Study:

“This examination of people’s activities in a very new realm affirms one of the oldest truths about the value of friendship: Those who are really active socially have a better shot at getting the help and emotional support they need,” said Lee Rainie, Director of the Pew Internet Project. “The Golden Rule seems to rule digital spaces, too.”

Mest intressant blir det att läsa denna nya undersökning från Pew Internet Studys tillsammans med den av Facebook beställda undersökningen bland 250 miljoner Facebookanvändare  som delvis avlivar myten att vi bara interagerar med en liten tajt ekokammare.***

Jag tycker det finns all anledning att ifrågasätta Facebook. Men det ska gärna göras med djupare förståelse för Facebooks mekanismer och en lust att förstå människors kommunikationsformer i en digital samtid. Inte för att finna argument för den egna organisationens existens eller funderingar om huruvida vi blir utan pensioner pga riskkapitalisters upphaussade intresse för Facebook som sedan hamnar som Svarte Petter hos klantiga investerare. I ett oerhört märkligt avslut på debattartikeln dras nämligen våra pensionsfonder in:

”Och då upprepas mönstret: Grundare och riskkapitalister säljer av och gör sig en förmögenhet medan nya investerare – våra pensionsfonder? – blir sittande med Svarte Petter.”

Facebooks börsnotering kommer att pröva tjänsten och ja vinstkraven kommer bli än tydligare. En övervärdering är mycket möjlig och balansen mellan användarnas behov och nya intäktsmodeller blir en intressant utveckling att följa. Vi behöver dock inte gissa på det här sättet.  Och vi behöver inte tro att användarna inte redan har förstått att de betalar med data för att kostnadsfritt få tillgång till en infrastruktur för att hantera relationer och information. Vi får snart svaret. Och Facebooks eventuella övervärdering räcker inte för att hävda framväxten av ”en ny it-bubbla”.

Ett märkligt debattinlägg från en organisation som säger sig vilja ”verka för en sund utveckling av IT-användningen i Sverige”. Bakvänd kunskaps-PR. Att mer visa mer okunskap än kunskap.

/Brit Stakston

* 1000 av Dataföreningens medlemmar har  enligt artikelförfattarna rapporterat detaljerat om sin privata och yrkesmässiga användning av sociala medier. Undersökningen finns här. Dataföreningen säger sig vilja “verka för en sund utveckling av IT-användningen i Sverige”. Min uppfattning är att medelåldern är hyfsat hög i föreningen och inte ett representativt urval för svenska befolkningens användande av sociala medier.

**En undersökning genomförd på följande vis: ”The Pew Internet report is built around a national phone survey of 2,255 American adults that was conducted in November 2010 by the Pew Research Center’s Internet & American Life Project. Respondents were asked if they would be willing to share logs of their Facebook activity. Some 269 of the Facebook users recruited through a national, random, representative telephone survey granted Facebook permission to release data on their use of the service. ”

***Undersökning gjord av 250 miljoner Facebook-användare, gjord av Facebook själva.