BEFRIAD ZON: Den twittrande journalisten @niklassvensson

Tidigare Medarbetare 26 januari, 2013
Kategorier:
Sociala medier

Den här gratulationstexten som handlar om Expressens politiske reporter Niklas Svensson är mycket typisk för den tid vi lever i. Det i sig visar hur gränser och roller suddas ut i medielandskapet idag. ”Analysen” av fenomenet @niklassvensson visar dels hur man som journalist har en mängd nya verktyg att nåt ut  dels sätter det fingret på den personifierade journalistiken.

Sen är det också tidstypiskt att detta skrivs av en PR-konsult på en kommunikationsbyrås blogg. Från PR-konsultens eller opinionsbildares tidigare mer osynliga påverkan som påtryckare för ekonomiska och politiska intressen med media som en kanal för inflytande till en numer (ofta) öppen relation mellan journalist och pr-konsulter, politiker eller företagare som  kan följas i realtid via twitter.

Journalistik som byggs direkt i dialogen med de drygt 25 000 som följer @niklassvensson är intressant samtidigt finns det en massa problem förstås i det relationsbyggande som sker och med vilka och med vilken agenda. En mediepolitisk elit som kommer varandra för nära på det här sättet och stryker varandra medhårs är inte alls okomplicerad. Och vad händer med trovärdigheten när man går så nära dem man är satta att bevaka. Allt det där är perspektiv som man dagligen kan fundera över när man följer Niklas på twitter. Eller går på festen ikväll.

Fördelen nu är ändå att det som förr skedde hemligt nu (delvis) sker mer öppet.

Forskning av twitterströmmar från journalister och makthavare

Opinionsbildning och granskande av dess aktörer är angeläget för demokratin och där förändrade roller mellan t.ex. påverkansaktörer och journalistik är viktig att följa. Hur konsulter idag i en digital samtid påverkar den politiska beslutsprocessen och vad det ställer för krav på journalistiken är självklart mycket angelägna frågor.* Här kommer också frågan om kvalitetsjournalistik, personifiering inom journalistkåren och förståelsen för den digitala utvecklingen för att kunna granska makthavare och de maktförskjutningar som sker idag in. Dessa perspektiv behövs det ordentlig forskning på inom både journalistik och statsvetenskap. Och fenomenet @niklassvensson ser jag framemot att läsa mycket forskning om framöver.

Idag tänkte jag med anledning av Niklas 40-årsfest mer fokusera på vad som är så intressant med @niklassvensson som den dygnet-runt-arbetande journalist han är med twitter som ett av sina främsta arbetsredskap.

FLASH: först med det sista

NIklas tweet

Jag skrev följande  i boken Gilla – dela engagemang, passion och kunskap i de sociala medierna:

”@niklassvenson: politisk reporter på Expressen som använder Twitter flitigt i sitt arbete. Han tar ofta en stor och viktig roll som kurator för nyhetsflödet vid större nyhetshändelser. Efter tsunamin i Japan blev Niklas twitterström en viktig källa till senaste nytt. Genom hans filtrerande av nyheterna skickades tweets om förloppet i Japan vidare. Han blev en av de mest relevanta i Sverige att följa för att vara uppdaterad. Det var en roll som säkert var naturlig för honom att ta i sin roll som journalist. Man kan trots stort geografiskt avstånd från händelsernas centrum bli ett viktigt och uppskattat nav i nyhetsrapporteringen.”

Ur Gillaboken, sidan 78

Det som var beskrivet i Gillaboken om tsunamin var första gången som vi fick se en svensk journalist kopplad till ett nyhetsmedium få en så stor navroll i rapporteringen. Hans kuratering av flödet plockades även upp och blev en resurs för andra svenska nyhetsmedier. En samtidsmarkör var det när Niklas deltog i andra medier och talade om vad som hänt i Japan. Idag hårdbevakar man twitterflödet som en del av nyhetsarbetet på de flesta redaktioner och den där jakten bland journalister för att bli just en sådan nyckelspelare som  Niklas var under tsunamin sker vid varje större nyhetshändelse.

Minns turerna runt Juholt och när det till slut ledde till att han skulle avgår så är självklart Niklas på plats i Oskarshamn.  Precis som han varit överallt annars under veckan före denna avgången. Alltid redo med en sändningsbuss i fickan tack vare livesändningstjänsten Bambuser vilket blir en stor konkurrensfördel. Under Juholts presskonferens när avgången skulle offentliggöras blev det under SVTs haveri tydligt hur Niklas sändning blev en av de bästa på plats. Den viljan att vara först blir också något som är enkelt att driva med. När Socialdemokraterna strax efter Juholts aviserade avgång i Oskarshamn bjuder in till en kommande presskonferens på Sveavägen 68, Stockholm, som därmed skulle göra det omöjligt för Niklas att hinna till så var skadeglädjen i twitterflödet ganska stor.

Digital kompetens inom journalistiken

En multireporter tillgänglig dygnet runt och bloggar, twittrar, gör tv-program, livesända talkshows och har egen hemsida samt Facebooksida är det vad som förväntas av morgondagens journalister. Nyligen på PK-debatt  talade Jan Helin, Aftonbladet och Thomas Mattsson, Expressen om dels det personliga varumärket för journalister dels den om den digitala kompetens som krävs av journalister idag.

Jan Helin sa bland annat att det inom branschen finns: ”För få som är duktiga på att hantera nya verktyg för att berätta en story ” och berättade sedan om den nödvändiga breda kompetensutvecklingsinsats som Aftonbladet nu genomför i den nya kanalerna. Thomas Mattson talade också om behovet av fler medarbetare som kan arbeta i fler kanaler och de nya krav på kompetens som följer.

En publikfråga handlade om vad som händer när alla reportrar kan allt dvs kunna göra allt både snabbt, långsamt webb, print, skriva redigera, fotografera, blogga, twittra, skriva och samtidigt bygga varumärken på twitter. Förlorar man i kvalitet när man ska göra mer och mer landade frågan i. Helins och Mattsons svar kretsade runt att det dels är naturligt att kunna fler verktyg idag dels att det blir viktigt att hitta processer för att kunna göra en sak i taget.

Publiken skrattade sedan när Thomas fick den direkta frågan om det vore drömbilden med fler så produktiva reportrar som Niklas Svensson:
”Ja det skulle vara tacknämligt” svarade Thomas även om det hördes en liten tveksamhet som säkert handlar om arbetsgivaransvaret med reportrar som jobbar dygnet runt eller att det säkerligen inte alltid är lätt med en medarbetare som har en egen stor publiceringsplattform och kanal.

Vi kan väl landa i att utgångspunkten att ha fler reportrar som kan berätta berättelser i fler kanaler är tydlig och anses som naturligt av allt fler journalister. Det som är bra med exemplet Niklas är att det visar att utvecklingen av digitaliseringen inom journalistiken handlar om journalister som bottnar i ett journalistiskt hantverk mer än att kunna twittra. Helt enkelt journalister som lär sig att använda nya kanaler. Inte tvärtom. Han är sammantaget nog ett mycket intressant exempel för branschen att studera både ur perspektivet av vad en digitaliserad journalist kan göra och hur ett personligt varumärkesbyggande ser ut.

Transparens

Många politiker följer allt Niklas gör och deltar i de sammanhang han bjuder in till vare sig det är Bar & Politik eller Expressen valstuga. Det finns en insikt om att han luskar reda på det mesta eftersom han lever och andas det politiska spelet på ett sätt som få har uthållighet för. Oavsett vad man tycker om Niklas journalistiska gärning utan litterära ambitioner så finns det en en större tydlighet när han distribuerar stora mängder av metainformation och politiska reportage där han är avsändare av innehållet.  Att tillgängliggöra en så stor del av sitt arbete även under själva arbetsprocessen är också spännande. Den så starkt personifierade journalistiken bidrar till ett större mått av transparens samtidigt som det självklart finns fog att problematisera relationsbyggandet som sker på twitter, granska vilka som finns på twitter egentligen och ändå vara vaksam för att även transparens är i någon mån ”regisserad”. Mediekritik är viktig i det nya medielandskap som finns. En uppgift i sig att bevaka även för en sådan som Niklas kanske mer än att bli en del av samtalen själv såsom han är idag. Vi befinner oss onekligen i brytningstider, utifrån ansvarsområden blir det vår uppgift att hantera den digitala samtid vi har runt oss. Ställa de nödvändiga frågorna och försöka driva saker mot det håll vi tror är bäst.

Det där relationsbyggande som vi också ser via twitter kan ju påverka vald linje i ett annat nyhetsläge. Ett enkelt exempel bortom politiken ur Niklas flöde: de som följer Niklas vet att han privat umgås med Camilla Läckberg, då blir det lätt att förstå och analysera hans reaktioner runt kritiken  mot filmatiseringen av Fjällbackamorden.

Klart att just det där kan appliceras på en mängd andra mer kritiska relationer kopplade till hans uppdrag som politisk reporter. Självklart finns ett journalistiskt problem när man går dem man är satt att granska så nära som Niklas  gör. Det är det här jag menar att det är en viktig fråga att titta närmare på av statsvetare och medieforskare. Men att delar av processen nu också är öppen för vem som helst att se i de nya mediekanalerna, mer tillgänglig för alla är ändå till fördel. Vi ska ju inte lura oss att tro att det här inte skett förr. Exakt på det sätt som vi nu kan följa via tweets.

Han följer tillbaks!

Så visst är det så att Niklas verkligen prövar gränserna och särskilt med tanke på hur olika vi tolkar det skrivna ordet. Det finns starka uppfattningar om Niklas inom mediebranschen, en person som både älskas och hatas. Det finns de som reagerar på de stora smått absurda kontrasterna när den politiska bevakningen  av t.ex. Juholt följs av semestertweets om Lollo och Bernie. Med makt följer ansvar och med en unik egen publiceringsplattform via sina twitterföljare alldeles oavsett  Expressen finns det en egen mediemakt att förhålla sig till för Niklas. Det gäller att förvalta det där väl för det är lätt hänt att vardagstweets från honom också tas på alldeles för stort allvar även i helt andra sammanhang.

Det finns en öppenhet och nyfikenhet hos Niklas vilket kanske bäst gestaltas på Twitter av att han följer tillbaka såpass många. Jag genomförde ju en enkät om varför man följer honom och det märks så tydligt i fritextsvaren att just detta uppskattas av många. BTW: Niklas du måste fortsätta med det – skit i Klouten – gör det som dina läsare uppskattar. Strunt i nätkulturen där det är coolt att ha många som följer och följa få tillbaks. Du ska följa dina läsare, de gillar det ju!

Tror att nyckeln till Niklas framgång är nyfikenheten. Det är den som leder till en lust att vilja förstå nya digitala verktyg. Det är den som leder till ett mod att pröva gränserna. Det är den som leder till att  orka jaga stories även i tv-soffan hemma via twitter.

Ett personligt exempel av att yrkesmässigt befinna sig på samma plats som Niklas var under arbetet med den presskonferens journalisterna Martin och Johan hade vid sin hemkomst. Intervjulustan var enligt deras egen önskan många och dagen blev lång för alla. De skulle självklart få de allra bästa förutsättningarna att göra det de ville göra på det sätt de ville göra, det var deras dag. Samtidigt skulle även alla journalister på plats få de bästa möjligheterna att göra det jobb de kommit dit för att göra. Det var ett teamwork mellan alla på plats. Ett flyttande av intervjutiderna skedde förstås flera gånger.

johan-martin

Inte bara accepterade Niklas tålmodigt de där förändringarna men gjorde det också med ett leende. När jag sprang förbi honom väntandes i korridoren såg han ut att se det mest som en resa, med ett öppet sinne för att något jäkligt intressant skulle kunde hända, i väntan på den där storyn han egentligen var där för att göra. Och den där bullterrierviljan att när det verkligen gäller köra så långt han orkar var roligt att se in action. För han hade förstås varit först på plats på morgonen och livesänt också.

Klart killen ska ha en kul fest och vi borde på twitter utbrista i ett ”Grattis old sport #niklas40″

/Brit Stakston

*Disclaimer: JMW har inga partipolitiska uppdrag

Det här är inlägg 4 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar.

Taggad som:
,