Facebook, unga och behov av slutna rum

Tidigare Medarbetare 30 januari, 2013
Kategorier:
Blogg, Sociala medier

SvD skriver idag om Facebook, på förstasidan läser vi att ”Facebook tappar unga”. Ett gediget reportage med många perspektiv på det Facebook har att hantera nu inför kvällens presentation av de aktuella börssiffrorna. Fem fiaskon nämns:

Till detta ska man dock lägga att Facebook har nått 1 miljard användare och personligen tror jag att det nya innehållssöket är helt rätt väg att gå. Jag är den första att säga att inget varar för evigt, absolut inte Facebook heller. Men det är lite för tidigt att räkna ut Facebook redan nu och det här med att Facebook ska vara ute bland unga tar ännu inte hänsyn till det faktum att det finns ingen annan plattform som samlar så många. Och att Facebook aldrig varit inne bara mycket användbart. På Facebook finns alla men jag behöver inte/vill inte tala med mina närmaste vänner där offentligt längre. Det vill inte vi vuxna och det vill självklart inte tonåringar. Den kontakten sköts via andra plattformar eller i slutna grupper på Facebook.

Facebook är inte SCB eller Skatteverket

Låt oss påminna oss om att det vi ser i Facebooks ”folkräkningsprojekt” med 4.9 miljoner svenska användare är unikt. Ett lika stort antal användare på en plattform kan bara ersättas av just rena statliga folkräkningsprojekt så som redan sker i Sverige genom våra personnummer. Skatteverket eller SCB som adderar sociala dimensioner i sina tjänster är den enda som skulle kunna genomföra det. Vilket inte kommer att ske (låt oss hoppas).

Facebook har aldrig varit inne

Men låt oss titta lite närmare på detta med att Facebook är ”ute bland unga”. Så här har det varit en längre tid nu för Facebook har aldrig handlat om att vara inne. Facebook är och har varit mer en infrastruktur för logistiken i vår vardag. Jag förutspådde redan vid börsinträdet ”mindre relationer och mer företag” på Facebook och skrev:

”Jag tror de publika sociala dimensionerna blir mindre intressanta för oss användare vilket då över tid också får effekter på tjänsten som helhet. Jag tror vi över tid, helt oberoende av börsnoteringen, mindre kommer se Facebook som navet för det publika personliga socialiserandet och mer som just en smidig infrastruktur som underlättar en massa annat i vår vardag. Facebook som den bästa platsen för kontakten med företag mer än våra vänner. Företag, organisationer och verksamheter mer än privata relationer med människor. Att slippa komma ihåg och gå via webbläsaren till enskilda webbplatser. På  en plats enkelt och översiktligt har jag koll på det jag behöver. Vare sig det handlar om förskolan, banken, nöjesparkens öppettider. Vänner kommer jag att hålla kontakt och snacka med 1 till 1 eller i slutna grupper (eller andra plattformar).”

Mormor bor i samma stad

En aspekt jag älskar att vrida och vända på är det klassiska motargumentet  som funnits under ett par år”ingen vill vara där mormor och morsan eller farsan är”. Oj vad det uttalandet är typiskt för en tid då vi på nya plattformar, nya kommunikationsmöjligheter väljer att se på nya möjligheter med gamla ögon på beteeendemönster.

Facebook är inte och har aldrig varit den coola undergroundklubben där nu mormor plötsligt kliver in. Facebook är vägarna i vår stad där unga och äldre möts helt obehindrat varje dag.  Där man som ung hittar strategier för att inte alltid hänga på samma ställen. Vare sig med mormor eller klasskompisarna jag inte gillar. Men ibland gillar man att mötas och småsnacka eller fika även med mormor. Och man kommer återvända eller upptäcka nya gator under livet. Vilket betyder att Facebook som första stopp för att kolla upp nya bekanta och spana på kommande klasskompisar eller arbetskamrater också sker. Även om man sedan blir mer privat i sin kommunikation.

Dessutom tycker jag att det finns en öppning för den närheten i vår vardag som finns till många människor i våra liv lika gärna innebär nya former av interaktion mellan människor som tidigare inte skett över åldersgränserna. Man kan lika gärna förenas i ett intresse oberoende av ålder. Vi kan, om vi vill och väljer att hellre se det, bryta de vattentäta skotten mellan generationer vilket i en svensk kontext är oerhört intressant. Det är snarare det vi ska värna om hellre än att vilja avfärda Facebook genom att se gamla beteendemönster på en plattform som lika gärna öppnar för nya sätt att umgås.

Unga och slutna rum

Att tonåringar självklart har behov av slutna rum i den tid av identitetssökande som pendlar mellan beroende och självständighet är väl alldeles uppenbart. När det gäller att hitta sin egen mening med livet i samspel med andra behöver man få vara ifred och utforska detta. I den fysiska såväl som den digitala delen av sina liv. Konstigare är det inte vad gäller just den delen av synen på Facebook som ”ute”.

Social stress ett faktum

Sedan är det självklart så att det nu börjar visa sig att vi inte riktigt klarar av det här med att vara uppkopplade dygnet runt. Det finns många aspekter runt detta som vi inte klarar av rent mänskligt att hantera men det är något helt annat än att jaga-nästa-nya-grej efter Facebook. I grunden så spelar det ingen roll vilken plattform vi väljer att vara på. Våra digitala livsströmmar, dvs vilka plattformar vi väljer att använda kommer alltid att skilja sig från andras, men tekniken utvecklas för att möta vår så flitigt distribuerade digitala identitet (många plattformar för olika intressen). Vi loggar in och möter våra vänners flöden oberoende av vilken källan är till den information de valt att dela med mig. En login. Många flöden. De flöden du vill dela med mig. Det är vad vi kommer att se.

Där fördelen med att mormor väljer att skicka ett ”hej hur mår du” i en kanal som funkar för dem båda och absolut bättre än att ringa är helt uppenbar.

/Brit Stakston

Det här är inlägg 8 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar.

 

 

Taggad som: