När ”fint” provocerar kan förståelsen vara långt borta

Tidigare Medarbetare 12 februari, 2013
Kategorier:
Blogg, Sociala medier

I kölvattnet på näthatsdiskussionen görs det fortfarande kommentarer på ledarsidor och krönikor. I DN idag skriver Annika Ström Melin under rubriken ”Älska inte för mycket heller” och jag tänker inte kommentera hennes perspektiv på näthat utan jag fastnar för hennes berättelse om hur hon tolkar det hon möter på nätet.

Hon inleder med att berätta om sin reaktion över ett vänligt mail skickat som ett led i Anonym Nätkärleksinitivivet. Ett mail som lyfter henne till skyarna och hon blir bara genererad. Det leder till vidare resonemang om ton och tilltal och hennes egen kluvenhet inför nätet som är mycket samtidstypiskt:

”De begåvade, roliga och smarta inläggen vill man inte missa. Men samvaron på Facebook och Twitter präglas ofta av en för mig obegriplig kombination av kotteri och väldigt privat men samtidigt opersonlig intimitet.

….

Ibland liknar sociala medier en otrevlig skolgård som fylls av alltför många Jag. Det surrar av rykten och ord som ”finaste” håller ihop gängmedlemmarnas lojalitet. Tummar som gillar sticker upp överallt, men bakom de uppmuntrande tillropen skymtar den grupp eller den avvikande person som inte får vara med.”

Det ger ett dagsaktuellt citat på det jag försökt resonera runt dels i en text om hur det skrivna ordet devalveras på nätet när varje förflugen tanke nu också sätts i pränt i Facebookstatusar etc eller i en text om hur vi tolkar det som skrivs så väldigt olika. Annika Ström Melin påminner mig om att det där med en analog och digital värderingsgrund verligen är något vi behöver förstå och förhålla oss till. Tror att detta annars kan bidra till att näthatet får blomstra för om man tycker att  redan orden ”finaste” är för mycket så lär man nog blunda än mer när hårdare ord smyger sig in i. Om utanförskapet upplevs redan av positiva ord så lär det bara växa ju grövre orden blir .Det blir just en skolgård som man håller sig ifrån. Och det är exakt det vi inte kan göra. Vi måste ju delta. 

/Brit Stakston

Det här är inlägg 21 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar.

Taggad som:
,