Nörden börjar skrämma mig allt mer

Tidigare Medarbetare 30 mars, 2013
Kategorier:
Reflektioner

Det helt nyanslösa hyllandet av nätet som en plats där alla är fyllda av godhet och allvetande visdom ifrågasätts allt mer. Den lite naiva tron att tack vare nätet skulle människor också bli uppgraderade och glömma alla gamla beteendemönster krackelerar allt mer. De där orden om att göra gott ekar ofta så tomt och internetcentrismen ifrågasätts allt mer av många. Med rätta.

Donglegate satte nyligen fokus på krocken mellan feminism och techsfären och avslöjade (igen) hur illa jämlikheten inom it-sektorn är. Trots att man säger sig vara så jämlik. Det här samtidstypiska citatet ur artikeln i Wired ”Donglegate – Why the Tech  Community hates feminism” poängterar att det blir extra problematiskt i relation till den seglivade myten om t.ex. jämlikheten på nätet:

Yet the myth of equality persists, since the technology industry considers itself a meritocracy where the “good” ones — for example, talented engineers and programmers — will rise to the top regardless of nationality, background, race, or gender. When considering the dismal numbers of women (as well as African-American and Latino men) in tech, the meritocratic presumption is that these minorities aren’t good at or interested in technology; otherwise, there would be more of them.

I artikeln om donglegate berörs också hur den tidigare utstötta personen nu i sin nya maktposition själv är hyfsat duktig på att exkludera:

”In short, it requires geeks to re-examine their own revenge fantasies of being outsiders who now rule the world and admit that they might, themselves, be actively excluding others.

Det var exakt det jag reagerade mot under Ben Hammersley keynote i Malmö under The Conference som fick mig att argt undra om nörden är den enda som vill samhällsutveckla.

Diskussionen om öppen data kan också sättas i relation till detta. Häromdagen läste jag en spännande konversation initierad av Fredrik Strömberg där han satte fokus på att öppenhetsivrandet måste problematiseras mer än på ett tekniskt plan. Anledningen var Aftonbladets artiklar om att kolla upp sin grannes skulder. Artiklar byggda på öppen data som finns tillgänglig och som påminde oss om att konsekvensdiskussionen runt öppen data måste tas. Vem och med vilka värderingar kommer datan pusslas samman. Utvecklingen inom området utelämnar ofta den delen helt. Tekniken och möjligheten är alltid i fokus. Och det naiva antagandet att ett stort antal entreprenörer kommer göra uteslutande goda bra tjänster med den datan.

Eller Wikipedia som ju i grunden är fantastiskt. En lysande stjärna för det som är möjligt när vi bygger kunskap tillsammans men som börjar få ett allt större problem med vilka som egentligen gör det här jobbet. Vi vet att det företrädesvis är hyfsat unga vita män ur medelklasen och hur diskussionen om deras objektivitet* och förmåga att skildra alla perspektiv måste tas.

Det har också varit en vecka fylld av ett antal större cyberattacker både som hämnd mot sagda feminist och mot banker mm. De här avslutande orden i en av artiklarna i om attackerna bör vi fundera över:

”These guys are extremely well funded, and they have the technical knowledge to do whatever they want. Trust me, these guys didnt even break a sweat to do this. That´s the scary thing”.

Allt som hände runt Julian Assange och Wilkileaks bör förstås också nämnas i en sådan här summering.

Addera sedan till det där fantastiska tekniska kunnandet ett utanförskap, om vi ska tro .te.x Hammersley, så blir det lätt oroväckande. Hämnd mot ett tidigare utanförskap är en extremt farlig drivkraft för samhällsutveckling. Likaså är en samhällsutveckling där man tar godhet för givet farligt. Bara för att det skrivs i visionstexter för företag i Silicon Valley sker det inte automatiskt. Det måste ske i samklang med en hel värld. Där människor som inte twittrar också är värda något. Och där insikten finns om att människan är en människa även i en uppkopplad värld. På gott och på ont.

Det är allt mer akut att alla, inte bara nörden, förstår att hantera nätet på alla plan.

Vad ser du för tecken på liknande perspektiv? Eller delar du inte min syn på att det finns något oroväckande över internetcentrismen där nätet är en så stark norm?

Brit Stakston

Det här är inlägg 67 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar. 

*tipstack till Fredrik Strömberg för att inte tala om den här fantastiska genomgången av Harlem Shake som du också bjöd på. Vi börjar verkligen bli allt mer nyttiga idioter : )

Taggad som: