SR och webben

Tidigare Medarbetare 06 april, 2013
Kategorier:
Journalistik

Har varit upptagen med mycket annat de senaste dagarna men har noterat att det snurrat en hel del på twitter och i media om Sveriges Radio och deras satsning på webben. Ursprunget är en artikel i radions interntidning tidigare i veckan där Cilla Benkö berättar om den nya satsningen på webben. Att SR:s sajt ska vara fylld av direktrapporter och snabbare uppdateringar dygnet runt och nämner Aftonbladet.se som referens. Och jag fattar ingenting av debatten.

Några turer i debatten

Thomas Mattson reagerade i sin blogg först på utspelet och undrade hur SR-satsningen överensstämmer med statens anslagsvillkor. Cilla Benkö menade att Sveriges Radio har haft nyheter på webben sedan 1995 och att det som lanseras nu inte är något som är nytt som kräver en förhandsprövning. Några dagar snare kommenterade Thomas Matttsson reaktionerna från SR runt diskussionen.

TU:s VD skrev i medievärlden att det är dags för en förhandsprövning och menade att ambitionen med att ge ”nyheter och aktualiteter, snarare än programinnehåll” och att bli ett alternativ till Aftonbladet.se solklart bör leda till en förhandsprövning. Eftersom det handlar om just en sådan permanent programtjänst ”av större betydelse inom ramen för kärnverksamheten och den kompletterande verksamheten” som alltså ska förhandsanmälas.

I SvD brännpunkt skrev sedan TU att SR snedvrider konkurrensen och vill konkurrera ut den fria dagspressen:

SR blir därmed en tydlig konkurrent till alla Sveriges mediehus som just nu sliter med sin onlineaffär i takt med att intäkterna från papperstidningarna faller.”

Debattartikeln bemöts av Cilla Benkö som radar upp vilka 16 felaktiga påståenden som den innehåller och menar tillsammans med biträdande programdirektören Martin Jönsson att TU har en felaktig hotbild. Hon summerar ambitionen efter några dagars debatt:

”Vad vi gör nu är att samla nyheter och aktualiteter på en plats genom att förändra webbens förstasida – den utformas och redigeras på ett nytt sätt. Tidigare har vi haft nyheter på ett antal sidor på webben.”

Martin Jönsson skrev också på Medieormen detaljerat om dagspressen utmaningar och beskriver hur betalväggar inte räddar kvalitetsjournalistiken. Bitvis en text där det märks var Martin kommer ifrån, tidningsbranschen, det är mycket läsvärt om vad som gäller i relationen dagspressen och annonsintäkterna. Och landar i en tydlig ståndpunkt vad gäller den aktuella debatten om relationen mellan radiowebb och dagspress:

Public service på webben är inget hot mot dagspressens framtid. Det är en del av verkligheten: ett oberoende kvalitetslaternativ – och en självklar del av public service-uppdraget..

Vad bråkas det för?!

Så där har ni hela debatten. Inte undra på att det snurrats runt varje gång man haft en sekund över för att titta på twittersamtal. Men som mediekonsument förstår jag inte upprördheten alls. Talar man inte fullständigt förbi varandra och är det inte lite väl nervöst av tidningarna att se hela sin affär hotad? Det handlar väl om relevant distribution och förpackning 2013 att använda sig av webben. Menar man att SR som public serviceföretag inte ska använda sig av webben eller utveckla det i takt med användarnas behov. Som skattebetalare hade det upprört mig  mer om de inte tar ansvar för att sprida sitt material på ett relevant sätt på webben.

Är det dessutom inte så att tidningarna vill ägna sig mer åt kvalitetsjournalistik dvs analys och mindre åt rak nyhetsjournalistik? Såhär skrev Lena K Samuelsson, chefredaktör SvD och Fredric Karén, digital chef SvD nyligen:

Allmän nyhetsförmedling är inte en bärande framtida affärsmodell. I det moderna medielandskapet med sin fantastiska mångfald är tillgången på allmänna nyheter i stort sett obegränsad. Och dessutom gratis. Det låter ju som att Sveriges Radio vore ett bra komplement här.

Det kan väl ändå inte vara så att tidningar är de enda som ska få ägna sig åt nyhetsförmedling på nätet, att man nu vill äga begreppet ”nättidning”. Det verkar underligt i en bransch som själv alldeles naturligt (om än lite långsamt) anpassar sig till det nya medieklimatet och själva blir medieamöbor som både producerar en massa innehåll på nya sätt genom t.ex. både tv och podcasts.

Klickmonstret och PS-uppdraget

Uppdatering söndag 7 april:

Idag konstaterar TU i en slutreplik att SR:s ledning avfärdning av deras kritik som motstridig och arrogant.

Aftonbladet chefredaktör Jan Helin har förstås också diskuterat frågan först lite argt på Twitter där han konstaterar att det inte är trovärdigt att å ena sidan säga att man inte ska konkurrera men å andra sidan säger sig vilja bli ett alternativ till Aftonbladet.se. Idag summerar Helin sina grubblerier väl och efterfrågar lite mer ödmjukhet från SR:s sida och diskussion om kvalitet för public service:

”När journalistik kommer ut online händer tre saker. Den blir mätbar, delbar och hamnar i dialog. Det ställer en del kvalitetsbegrepp på ända.

Förenklat kan man hittills konstatera att bilder, listor, tydliga åsikter, personliga texter, humor, gulliga katter och skarpa vinklar ökar klickandet och delandet. Det är inte självklart kvalitet enligt redaktörer på medier som gillar att kalla sig kvalitetsmedier. Den attityden är viktig för mångfalden i medier. Minns den när ni nu kan följa era tittar-, läsar- och lyssnarströmmar och därmed bli varse en av de djupast liggande tabloida insikterna:
Vi människor säger en sak om vilken journalistik vi tycker är viktig, klickar oftare på något annat och delar något tredje.”

Se där som vanligt Helin lyfter in de mest relevanta perspektiven. Exakt här blir ju diskussionen spännande. Och jag vill också höra SR prata mer om vad som är public service uppfattning om kvalitet online.

Personligen hoppas att public service vågar vara de som slåss starkast mot det där klickmonstret. In fact det är exakt det jag förväntar mig av dem.

Brit Stakston

Det här är inlägg 74 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar. 

Taggad som: