Att manipulera medkänsla på Facebook

Tidigare Medarbetare 29 april, 2013
Kategorier:
Sociala medier

Facebook penetration

SvD skriver idag om hur Facebook ska lära oss att samspela och blir mer medmänskliga. Detta har de arbetat med i ett medkänsleprojekt lett av socialpsykologen Paul Piff som bland annat forskat på hur ojämlikhet kan minska människors empati och medkänsla och hur man kan ändra negativa mönster i samhället. Här börjar till och med jag tycka att ”storebror-ser-dig”-känslan börjar blir besvärande stor vad gäller Facebook. Det är en hårfin linje mellan att ”ändra negativa mönster” (genom att ge verktyg t.ex. nya anmälningsformulär för taggade bilder vilket artikeln handlar om) och manipulation. Jag vet många diktatorer som skulle blivit lyckliga över det här perspektivet. Tänk att kunna ändra negativa mönster……för det stora problemet med det här perspektivet är att hur ska vi enas om vad som är det ”rätta sättet” att se på saker. Vilka grundläggande principer kan vi miljarden människor som finns i Facebook enas om, vilka är våra gemensamma grundläggande principer och vilka gemensamma referensramar till medkänsla har vi egentligen?

Cyberoptimism eller naivism?

Är jag konspiratoriskt lagd ser jag att det här kommer att sluta illa förr eller senare för det handlar om etik och värdegrund hos den som styr de här formulären och interaktionerna. Är jag mer cyberoptimistiskt lagd, som jag oftast är, väljer jag att tro på några hyfsat universella principer där vi kanske kan hitta några grundkomponenter för t.ex. godhet och medmänsklighet och därför kan välja att  med hull och hår köpa formuleringar om att ”medkänsla-projektet på Facebook till och med kan bidra till att öka förståelsen i stort människor emellan”. Vilket Paul Piff då baserar på att han har tillgång till data från 1 miljard människor som han kan forska på, det han kallar  ”den verkliga världens laboratorium” eftersom

”–Visst är den virtuell, men i allt samspel som vi har sett under det senaste året pågår verkliga konflikter, med verkliga känslor och verkliga upplevelser. Kort sagt – en värld där folk kan bli oense om saker.”

Jag är den förste att peka på både problem och möjligheter med detta. Brukar när jag får chansen använda bilden ovan som illustration till båda perspektiven. Spindelnätet som visar Facebookpenetrationen (denna från 2010) vilket både kan vara just ett kvävande, dödande spindelnät eller en unik möjlighet till en holistisk syn på världen och sambanden. Där det jag gör också påverkar resten eller att jag med så enkla verktyg just kan känna medkänsla och engagemang för människor oberoende av tid, plats och sammanhang. Jag vill tro att detta är möjligt och kommer att fortsätta leva i den andan i relation till nätet.

Men är det ok att tillåta sig tvivla, för det gör jag faktiskt efter att ha läst artikeln. Det finns något djupt oroande bakom det här projektet. Vill inte vara en försöksmänniska i ett laboratorium, även om jag hittills obekymrat tänkt just att ”min data är bara en i mängden” som ges bort den mot den gratistjänst jag får i utbyte. Men medkänsle-projektet visar så tydligt att den aningslösa hållningen nog mest är väldigt naivt.

Uppdaterat idag kommer SvD med del 2 i detta och intervjuar bla Arturo Bejar en av de ansvariga som arbetar med ”trust engingering” (smaka på den titeln…) inom ramen för Facebooks sociala utvecklingsprogram. Han säger såhär apropå om utvecklingen går snabbt nu:

–Ja, jag tycker de flesta verkar jobba på redskap som hjälper folk att ta mer kontakt. Inom psykologin vet vi att det är mycket mycket svårt att förändra människor – våra hjärnor reagerar så omedelbart på situationer och på omgivningen. Om vi i stället förändrar miljön för folks samspel kommer vi att förändra folks beteende och hur de reagerar.

Igen landar jag där jag landade igår, är verkligen Facebook den aktör jag vill lägga en förändring av folks beteende och reaktioner hos. Eller är det harmlös ”trust engineering” som just handlar om sånt vi alltid gjort, förstått att vi vinner empati om vi uttrycker oss korrekt och visar känslor. Inte hänvisar till paragrafer när vi vill att folk ska ta bort bilder på oss. Hmmmm jag är som sagt inte helt ok med det här. Tror att det är snubblande nära att man ger sig in på saker som inte handlar om relevans för oss som användare på Facebook.

Hur tänker du?

Brit Stakston

Det här är inlägg 97 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar. 

Taggad som:
,