”När vardagsrummet går ut” eller ”hemmet flyttar hemifrån”

Björn Mellstrand
Björn Mellstrand 27 november, 2013
Kategorier:
Reflektioner

Läser i Mitt i Östermalm att Stockholm Län hittills i år har vuxit med 28 469 personer de första nio månaderna i år. Prognosen är att vi blir 36 000 nya stockholmare i 2013.

ostermalmsnyttMin fascination över Stockholm blir bara större för varje år som går. Denna dynamiska stad som håller på att utvecklas till en metropol. Med ett allt större befolkningsunderlag skapas nya förutsättningar. Underlaget blir tillräckligt stort för att det ska finnas flera storlekar och färger än ”one-size-fits-all”. Nästan varje dag får jag ett bevis på hur Stockholm utvecklas, en ny restaurang öppnar. Ett kafé slår upp portarna. En ny butik. Ett nytt hus. De senaste två åren har utvecklingen varit påtaglig rakt utanför JMWs port. Kaféer, K29 och restauranger som Rigoletto och Broken, har förändrat vår del av Kungsgatan. Från att ha varit en trist transportsträcka finns nu ett folkliv, från morgon till kväll.

Nyproduktionen av lägenheter släpar fortfarande efter. Bostadsköerna växer och bostadsrättspriserna skjuter i höjden. Troligen har också trångboddheten ökat. Om inte så kommer den att öka.

En utveckling som börjar få konsekvenser i hur vi lever våra liv. När vi blir allt mer trångbodda, vi kanske har någon som sover på vår soffa i vardagsrummet, eller vi har inte råd att köpa en stor lägenhet så förändras vår relation till boendet. Under min uppväxt var hemmet inte bara en sovplats och ett matbord. Det var också en plats där vi umgicks. En stor del av min familjs sociala umgänge skedde i hemmet. Det var hemma det bjöds på middag. Det var hemma mina föräldrar hade fest. Det var hemma jag läste mina läxor.

När flyttlassen fortsätter att gå i Stockholms riktning så skapas nya möjligheter. Allt fler stockholmare behöver en plats för sitt sociala umgänge – utanför hemmet. Studerar man restaurangboomen i det ljuset så förstår man varför så det öppnar så många nya ställen. Restaurangerna har fått en ny roll i våra liv – de är inte bara en plats för att äta, utan de är våra vardagsrum – det är där vi umgås med våra nära och kära.

Vi i Stockholm, i synnerhet jag, anklagas ofta för att ha ett New York-komplex. En vän till mig som flyttade till New York blev förvånad över reaktionerna när han bjöd hem folk till sig. Flera av hans amerikanska vänner berättade att det var första gången de var hemma hos en vän – umgås, fira, festa etc det gör man på lokal! Att vi stockholmare nu kopierar det amerikanska beteendet är inte bara ett bevis på vår New Yorkdyrkan utan också ett resultat av att vi blir alltfler stockholmare.

Ett annat exempel på hur vi flyttar ut från hemmet är den nästan explosionsartade utvecklingen i att äta frukost utanför hemmet. Förut åt man frukost hemma. Eller så åt man inte frukost. Idag har nästan varje krog med självaktning frukostservering. Antalet fik som storsatsar på frukosten växer för varje dag som går. Det är lätt att konstatera att det är en lukrativ business.

Och att vi pluggar, grupparbetar och jobbar i allt större uträckning på fik är ett annat exempel. Att våra vanor och beteenden förändras är inte bara drivet av urbaniseringen. Men jag tror att en del av förklaringen står att söka där.

Vilken roll kan företagen spela i denna utveckling? Är det självklart att det bara är restauranger, hotell och fik som kan lösa utmaningar som de trångbodda stockholmarna står inför?

/Björn Mellstrand