Karin berättade att de räknar med att 10 000 – 10 5000 personer på något sätt är aktiva på/med Almedalens 1396 programpunkter. Jag passade på att fråga om hon tror att Almedalen kan bli ännu större eller om det har peakat i år, nu när det är valår och allt.

– Vi har resonerat så varje år, att nu kan det nog inte bli större. Men det har det ju ändå blivit. Och varje år har det varit något nytt som har dragit folk. I år är det valår, förra året var det mycket miljö, nästa år är det något annat.

Men finns det då inte en gräns, hur stort kan Almedalen bli?

– Dels finns det en praktisk begränsning. Det största problemet i år har varit att hitta boende till alla. Vi har diskuterat möjligheten att hyra in en färja som folk kan bo på, men problemet med det är att under sommaren är alla färjor fullbokade på annat håll. Dessutom går inte de riktigt stora färjorna in i hamnen. Sedan finns det en kvalitativ begränsning, tycker vi. Blir Almedalsveckan för stort försvinner möjligheten till det helt unika personliga samtalet.

Nästa sommar vet vi.

Jag kom osökt att tänka denna politikens motsvarighet till Magdalena Ribbing när jag i förmiddags besökte PR-byrån Westanders framtidsseminarium Framtidens politiker: politiska broilers eller karriärväxlare? Gästerna Gustav Fridolin (MP), Jasenko Selimovic (FP) och Maria Abrahamsson (M) har alla den gemensamma nämnaren att de – mer eller mindre ”utifrån” – kandiderar till riksdagen i höst.

Nu tror jag i och för sig att detta med karriärbyte snarare en allmän tendens i samhället än en politisk trend, men ändå; ett intressant tema som passade alldeles utmärkt att diskutera just under Almedalsveckan.

Det här var ett seminarium som väckte många frågor, inte minst den om vilka politiker vi egentligen vill ha. Är det en människas personliga egenskaper, engagemang, kändisskap eller kompetens som ska avgöra om han eller hon är lämplig som politisk kandidat? Och vad är egentligen politisk kompetens? Att du nött bänk i ett ungdomsförbund? Att du lovar att rätta in dig i ledet när partipiskan viner? Att du har erfarenhet av att ha varit arbetslös? Att du är en framgångsrik ledarskribent? En prisad teaterdirektör? Att du har en högskoleexamen? Eller kanske att du behärskar de sociala koderna i Almedalen?

Personligen tänker jag att svaret måste vara att alla typer och kompetenser behövs i politiken. För det är väl ändå det som är meningen, att riksdagen ska representera folket? Istället har politiken blivit som vilken arbetsmarknad och karriärväg som helst. Med några viktiga undantag, till exempel att det idag verkar omöjligt att göra politisk karriär om du inte:
1. Råkade födas av föräldrar med politiskt engagemang
2. Gick med i ett ungdomsförbund som 15-åring, åkte till Almedalen i en färgglad t-shirt varje sommarlov och hängde dig kvar i partiet tills du en vacker dag hamnade på listorna för lång och trogen tjänst
3 . Har oändligt med tid över till att bygga upp ett politiskt nätverk, lära dig sociala koder och så vidare.
4.  Är kändis.

Precis som det krävs mod att i vuxen ålder ta sig in i ett parti (heja Maria och Jasanko!) så krävs det mod att släppa in nya människor i en redan sammansvetsad grupp. Som någon konstaterade på seminariet så kan partier liknas vid vilken subkultur som helst som ogärna släpper in folk från sida. Och ja, jag fattar att det känns läskigt att släppa in nya människor. Samtidigt så tror jag att det är absolut nödvändigt att släppa in ”karriärbytarna” (och med det menar jag även de som är mindre kända än dagens gäster) i partierna.  ”

Exakt hur det ska gå till har jag inte svaret på. Kanske genom mentorsprogram, personval fullt ut (något som skulle öppna för folkets val snarare än kompisarnas – en sann utmaning för partierna) och/eller maxtid för politiska uppdrag, tre förslag som alla kom upp under dagens diskussion.

Hur som så är det dags att inse att de/vi som har andra karriärer bakom oss, som ägnade ungdomsåren åt helt andra saker än politiska läger och som inte vet att man inte har knappen på sig efter skymning i Almedalen är en tillgång. Inte bara kändisar som Maria Abrahamsson och Jasanko Selimovic lyser lite extra starkt inför kommande val. Vem som helst kan vara morgondagens politiska stjärna.

Då kan du numera innan du går vidare från intresse till action – på ungefär tre sekunder – se hur personen bor (hitta.se), kolla vad han/hon tjänar (ratsit.se), ta reda på exakt hur många dagar gammal människan är och – inte minst – vilket stjärntecken (vanligt samt kinesiskt, så klart) han eller hon är född i (birthday.se). Blä.

FrF

Googlar man ”Taylor Hicks” får man 6 660 000 träffar (plus 163 bildträffar). Och – givetvis – har Taylor redan hunnit få en ”förklaring” i Wikipedia.

Inte illa. För en 29-åring från Alabama.

Enligt jurymedlemmen Simon Cowell låter Taylor som ”en onykter far som sjunger på ett bröllop”. Här kan ni själva bilda er en uppfattning om detta. Personligen är jag inte kapabel att betygsätta någons röstresurser, däremot så undrar jag om det inte är någon fler än jag som tycker att Taylor Hicks ser ut som en potentiell presidentkandidat?? (Som en blandning mellan John Kerry och Bill Clinton närmare bestämt.)

Jag menar, hej, konstigare saker har hänt over there. Omåttligt populär är han i varje fall.

/ FrF

Vem det är som så ivrigt vill få oss att dricka te/thé/tea har jag/vi funderat en del på.

Efter helgens uttömmande artikel i Svenska Dagbladet om Stephen Twining, som själv dricker 15 koppar om dagen (+ naturligtvis med den obligatoriska te/thé/tea-faktarutan), så anar jag att det är Twinings som man kan gratulera till en mycket lyckad PR-kampanj.

/FrF

När tre killar drar igång events för att få tjejer intresserade av teknik blir det som ett ”gigantiskt Tupperware-party” med kvinnliga kockar som lockbete.

Gäsp. Jag hoppas innerligt att nya Macho blir en Gringo. Låt oss få slippa se fler klichéer om män från Mars och kvinnor från Venus.

/ FrF

Någon mer än jag som har fått sin bild av SSU modifierad den senaste veckan?

Socialdemokraten Johan Bergerlind funderar på sin blogg över varför SSU:s hemsida ligger nere? Skojar han? Det förstår väl vem som helst att SSU inte har tid med sådana världsliga saker.

/ FrF

PS. ”Tingsnotarien” tipsar om det senaste erbjudandet på den lokala puben: ”SSU-brickan” (stor stark och tequila för 50 kr före kl. 20).

Berglin har myntat ett annat användbart begrepp:

Som vi tidigare har konstaterat här på bloggen så är bibliotekarierna extremt snabba på att haka på nya trender. Och näpp, givetvis är detta ingen ny tjänst, utan den har erbjudits besökarna i ett och ett halvt år. Ständigt dessa bibliotekarier…

/ FrF

Enligt CS försvarar sig Google med att egencensuren är bättre än att helt dra sig ur Kina och att man räknar med att den nya sökmotorn ska bli snabbare och lättare att använda. ”Att ta bort sökresultat strider mot det Google står för. Men att inte ge någon information alls (eller en starkt begränsad användarupplevelse) strider ännu mer mot vad vi står för”, skriver Google i ett uttalande.

Den kinesiska marknaden är så klart lockande stor, men efter att jag (och hur många andra bloggare och bloggläsare i världen? ) nu har sett de två skilda resultat som man får vid en sökning på ”tiananmen” på svenska Google respektive kinesiska Google kan man nog fråga sig vad Google – egentligen – står för.

/ FrF