I skrivande stund är det premiär för årets melodifestival. En nyhet som just påannonserades av Måns Zelmerlöw är att Ebba von Sydow och Annika Lantz livetwittrar, håll i er…via text-tv.

Det här tv-historia. Men det är också historiskt för att det är en så oerhört klumpig integrering av nya medieformer. Twitter via text-tv. Men oj hur tänkte man då?

Tweetsen syns i  tv-rutan efter att man på text-tv slår in sidan 198. Vips dyker nu monolog-tweetsen från Ebba och Annika upp längst ner på sidan. De längre tweetsen tar upp halva bildrutan längst ner på min skärm och det som händer är ren och sker monolog förutom de eventuella referenser de gör till varandras tweets. Det tillför inget. Absolut inget. Snarare för det tankarna mer till avarter av hur back-channels har använts det senaste halvåret.

När har någon tv-kanal aktualitetsförmåga nog att hitta former för att integrera twitterflödet under sändningarna? För mig  och många andra har linjärt tv-tittande fått nya dimensioner när jag under #partiledardebatt eller #mel2010 kan interagera med andra tittare. Här kan det linjära tv-tittandet omfamna ett nytt fenomen som ger ett mervärde som faktiskt gör att vi återvänder till det klassiska gemensamma lägereldstv-tittandet. Det är kul att sitta tillsammans med andra tittare runt om i landet och prata oberoende av plats, att umgås, tycka till och diskutera runt det vi ser på tv via twitter. Och mikrobloggandet handlar inte bara om att ett fåtal personer megafånerar ut tyckanden om smink och kläder. Det handlar om interaktionen med varandra också. Det är den dimensionen som som tillför något. Plus mångfalden av människor.

SVT kan låta sig inspireras av t.ex. CNN som när Obama tillträdde integrerade  Facebook-connect i webbsändningarna. Det visar vad som kan åstadkommas under Melodifestivalen.  Och det är sannerligen något annat än att slänga in fler megafåner!

Men som sagt. Att Måns Zelmerlöw påade livetwitter i melodifestivalen är tv-historia. Det är ett första steg. Vilket är bra. Och det är definitivt ytterligare ett steg mot mainstreamanvändandet av twitter. Även om det just i Melodifestivalen ikväll i tv-rutan inte visar mediets sanna styrka. Låt oss hoppas att alla intresserade istället följde twitterflödet om Melodifestivalen på #mel2010 via till exempel search.twitter.com.

/Brit Stakston

Joakim Jardenberg tycker också till och det är jätteroligt med skärmdumpen från hur SVT ser på Twitter om Melodifestivalen…..

Expressen lyfter upp Federleys tweets.

Uppdatering:

Emanuel Karlsten tycker också att det är ett viktigt steg för mainstreamanvändandet av Twitter.

Hans G Anderssson tycker att det inte alls var #fail.

Läs gärna Ebba von Sydows svar på detta i kommentarerna här nedan.

Tidigare idag sändes JMW Talkshow då Nikke Lindqvist medverkade. Som vanligt medverkade också JMWs sociala mediestrateg Brit Stakston. Ämnet för dagens Talkshow var hur bland annat realtidssökningar ökar företag och organisationers behov av att vara aktiva i de sociala medierna. Dessutom diskuterade vi att det blir allt viktigare att ha koll på de förslag till sökningar som ges av sökmotorerna. Här kan du titta på programmet i efterhand.

/Björn Mellstrand

Finns det något som smittar oss människor så är det ett leende. Finns det något man som företag kan göra, helt gratis, för att få gladare kunder så är det själv bjuda på ett (äkta) leende. Och finns det något som Coca Cola har lyckats med i denna film så är det att få både de som var med i filmen och de som ser den på nätet att le. De har lyckats skapa något som både får alla på detta amerikanska campus att prata om Coca Cola och den fantastiska colamaskinen, och som också gett miljoner tittare på nätet något att prata om och skicka vidare.

I klassisk ”dolda kameran”-stil bjuder man på något oväntat och spelar in det. Kring 1.45 in i filmen händer också något som ger filmen en liten extra viral twist – man undrar hur har de lyckats med det där? Exakt hur maskinen är riggad säger jag inte, och vad som levereras 1.45 in i filmen får du inte heller veta – en klassisk cliffhanger. Missa inte denna om du vill ha ett leende!

Filmen har blivit en riktig viral succé, och har setts över 1300 000 gånger över hela världen och fått över 5000 rankningar med ett snitt på 4,75 av 5.

Valrörelsen och sociala medier är två galet heta frågor för landets politiker just nu det har väl inte undgått någon. Vi ser på inkommande länkar att en del lokalföreningar väljer att hänvisa till den här serien av postningar om politik och sociala medier. Det gör mig glad och jag hoppas verkligen att partierna också använder sociala medier för att effektivisera det interna arbetet och öka medlemsengagemanget. Här finns en enorm potential!

Jag har haft intressanta samtal med många om politikens utmaningar att hantera det engagemang som kan ske via de sociala medierna under de senaste veckorna. Perspektiv som till exempel i samtal med Jonatan Frid från Fokus fick ännu djupare dimensioner och utmanande perspektiv. Återkommer till det. Försöker under tiden hålla mig till mitt huvudfokus att så pedagogiskt som möjligt visa verktygens styrka för många under tiden. Men jag hoppas också kunna formulera och visa hur politiken kan revitaliseras genom sociala medier och måste fundera vidare på den hisnande och obehagliga frågan: klarar inte politiken fler synpunkter?

Superveckan har varit och de parallella diskussionerna på Twitter under debatterna tillför mycket. Det linjära tv-tittandet får helt nya dimensioner och plötsligt får live-sändning ett extremt mervärde. Jag vill se det i direktsändning tillsammans med alla andra politiska nördar! Vem av tv-kanalerna förstår styrkan i att själva utnyttja detta först?

Jag  hoppas dock verkligen att nyhetsrapportering från kommande twitterfeeds under direktsända debatter inte väljer att lyfta fram bara de mer tramsiga perspektiven av interaktionen. Jag har själv märkt under veckan som gått att den felvinklade statistik som Computer Sweden valde att lyfta fram under rubriken ”Twitter tappar mark” leder till stor förfrågan bland kunder. Tveksamhet. Oro. Bevis för det de varit rädda för plötsligt blivit sant. Att Twitter är ute. Känslan av att inte ha koll på vad det senaste egentligen är. Då kan jag gissa vad effekten blir av att Aftonbladet har följande rubrik ”Ericsson knäppte upp-tack vare Twitter”:

Nej jag jublade inte åt att Peter Eriksson knäppte upp skjortan. Medias trivialisering av sociala medier roar mig inte alls längre….inte undra på att många tror att sociala medier bara är trams och fullständigt slöseri med tid. Visst det kan vara en kul liten notis som passar i en kvällstidning men när det aldrig ges andra perspektiv då blir det riktigt bekymmersamt.

SVD fortsätter sin bevakning av hur politiker hanterar det sociala medielandskapet. Idag handlar det dels om hur ovana twittrande politiker missar samtalen med  väljarna genom att inte svara på ställda frågor via plattformen och så kortare intervju med några av de sociala medieredaktörer som numer finns hos partierna.

Testet som gjordes av SVD gick ut på att de registrerade ett konto och sen ställde frågor om till exempel viktigaste skolfrågan. 90 tweets har denne fiktive person ställt. Personligen är jag också högst tveksam till om jag ens svarat på en fråga av en person på twitter utan text om vem man är, utan avatarbild och som uppenbarligen själv inte för en dialog utan pumpar ut alla dessa frågor på kort tid. Eller det hade jag nog men också mer undrat över syftet med frågorna och följt upp det hela. Det är ju så uppenbart en journalist. Eller en elev som vill kolla hur politiker svarar.

Så visst kanske visar testet att de politiker som säger sig vara närvarande på Twitter inte är så aktiva, det var ju frågor kopplade till varje enskild politiker.  Men det här skrämmer mer än gör någon nytta. Det är precis sådant här politiker är rädda för. Det enda perspektiv som finns på detta är att kanske är det så här en ny twittrare kommer att göra, en politiskt intresserad person som ser #val2010 och vill börja prata med politiker. Startar ett konto, missar biografi-texten och glömmer ladda upp bild. Men ändå. Jag ogillar allt som har med fejkande att göra. By default. För det gör lika stor skada som trivialiseringen. Rädslor för allt som finns på nätet finns det redan.

Det vi kan konstatera är att det såg verkligen inte ut så här för ett år sedan. Det går snabbt nu. Och jag ser redan framemot att få analysera politikers förmåga att föra en dialog på nätet i Almedalen och eftervalsanalyserna!

En annan aspekt av det här med att inte svara på frågor rör detta med att svara även på negativa kommentarer. Vi vet att läsarna av det som sker på nätet är oändligt många fler än de som deltar aktivt genom att skapa innehåll, kommentera eller gå med i sociala nätverk. En politiker bör därför tänka extra mycket på att en negativ kommentar, en fråga från en person som man förstår inte delar partiets värderingsgrund också bör besvaras. Inte i tron att man kan förändra den inställningen nödvändigtvis. Och kanske inte varje enskild negativ indvid. Men adressera åtminstone den övergripande frågan som ett antal kritiker ställer. För även i de fall där det är helt uppenbart en lång resa till en förändrad syn på det som det enskilda partiet står för, behövs närvaron av partiet som ifrågasätts. De mer lågmälda läsarna vill och behöver se de andra perspektiven också. Annars kommer man bara läsa era kritikers synpunkter.

Äg de frågor som är era. Genom att vara närvarande i de nya kommunikationsformerna. De potentiella väljarna vill föra en dialog. Oberoende av tid och plats.

/Brit Stakston

Övriga postningar i denna serie:

• Del 1 en grundläggande genomgång om varför sociala medier är så viktiga i den kommande valrörelsen. Vad politiker ofta missar i sin syn på sociala medier.
• Del 2 om att sociala medier är att betrakta som en tredjedel av medielandskapet idag. En summering av diskussionen runt publiceringen av del 1 samt ett aktuellt exempel med den finske statsministern och sitt användande av bloggen.
• Del 3 med fokus på tonen i de sociala medierna och att det inte är ålder eller teknikintresse som är grunden för framgångsrik kommunikation i sociala medier. Dessutom en reflektion runt Unsgaard´s Facebookstatus.
• Del 4 med fokus på detta med äktheten att vi tänker fel om allt hänger på en enskild närvaro som ska exponera sin vardag. Sociala medier handlar om mycket mer och för politiker ligger styrkan i att se varje medarbetares pusselbit för att bära fram partiets politik.
• Del 5 en reflektion om två artiklar som berör sociala medier i valrörelsen samt resonemang runt det svar jag fick från partiledare och socialminister Göran Hägglund om vem som skriver vad i hans stab.
• Del 6. Om hur Twitter används under partiledardebatterna.

En kortare reflektion om twitter som del i den politiska debatten. I Agenda i söndags var det partiledardebatt mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Under bland annat hashtagen* #agenda pågick parallellt diskussionen på Twitter. SVD integrerade även twitterflödet på SVD.se.

Det kommer bli intressant att se hur detta utvecklar sig i årets valrörelse. Under söndagens första korta debatt var diskussionen på twitter inte så mycket mer färgrik än den som skedde i Agenda. Diskussionen i twitterflödet fördjupade inte resonemangen eller innehållet i själva debatten nämnvärt. Bland twittrarna verkade de flesta mest hålla på sin egen kandidat och få tog chansen att diskutera sakfrågorna vidare. När någon ifrågasatte eller undrade något gick oftast ingen in och debatterade.

Vore jag sociala medieredaktör för ett av de politiska partierna skulle jag uppmuntra ett antal politiskt aktiva över hela landet att i realtid fånga upp diskussionerna till exempel under debatterna i Agenda på nätet. Under Almedalen förra året reflekterade jag över allt man kunde göra av den vilja som finns att diskutera politik. Även på nätet.

Diskutera med de som är intresserade av det som sker, ta de puckar som passas och spela vidare. Men det kräver mod att släppa sargen, inte bara mala ut partiprogrammet. Något i twitterflödet i söndags fick mig att tänka tanken ”nej vi kommer nog inte se något nytt, debatten kommer ske enligt gängse spelregler”. Jag hoppas verkligen  att det inte blir så. För mig kommer politikerna ha misslyckats om de inte fångar upp medborgardialogen via nätet detta val.

Låt inte twitterflödet bara befolkas och bevakas av journalister och sociala medie-intresserade samt några internet-savvy politiker som mest hejar på sina representanter. Inga tomma repliker. Utan äkta dialog. Mer passion och glädje. Visa vägen själva och berätta att ni finns på nätet. Det kommer att uppskattas och vara relevant.

Men visst hände det också roliga saker under söndagens debatt. Till exempel var det intressant att under söndagens debatt följa statsvetare Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet samt styrelseledamot för Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen under debatten. I twitterflödet kunde hans kommentarer följas och snabbt berättade han skrivit om det hela  i Expressen:

Ett exempel på att kommentarer under en debatt kan prövas är denna tweet från socialdemokratiske Johan Sjölander:

Frågan kommer ganska snart om vilken källan var till påståendet:

Och svaret kom snabbt:

När man ser att ytterligare andra siffror presenteras ser man ju en början till en spännade diskussion…

Morgondagens politik formas i dagens samtal. Många fler politiker borde ta chansen att gestalta de visioner och värderingar som de vill ha mandat att driva. Även på nätet.

Det här är också en av anledningar till att JMW tar med ett av våra redskap till Almedalen i år, ”sociala medie-akuten”. Läs mer om vår närvaro i Almedalen här och även hos Joakim Jardenberg som tillsammans med oss kommer att analysera hur sociala medienärvaron fungerar där i år.

En politiker vill vara med och skapa livsvillkoren för landets medborgare. Men berätta då. Vad vill ni göra? När diskussionen flödar på t.ex. Twitter så var med. Men våga diskutera som om ni vore redo att ompröva er egen politik. Inte för att läsa upp partiprogrammet. Vi hoppas se mycket av dialog och debatter på nätet i Almedalen i år.

/Brit Stakston

Övriga postningar i denna serie:

• Del 1 en grundläggande genomgång om varför sociala medier är så viktiga i den kommande valrörelsen. Vad politiker ofta missar i sin syn på sociala medier.
• Del 2 om att sociala medier är att betrakta som en tredjedel av medielandskapet idag. En summering av diskussionen runt publiceringen av del 1 samt ett aktuellt exempel med den finske statsministern och sitt användande av bloggen.
• Del 3 med fokus på tonen i de sociala medierna och att det inte är ålder eller teknikintresse som är grunden för framgångsrik kommunikation i sociala medier. Dessutom en reflektion runt Unsgaard´s Facebookstatus.
• Del 4 med fokus på detta med äktheten att vi tänker fel om allt hänger på en enskild närvaro som ska exponera sin vardag. Sociala medier handlar om mycket mer och för politiker ligger styrkan i att se varje medarbetares pusselbit för att bära fram partiets politik.
• Del 5 en reflektion om två artiklar som berör sociala medier i valrörelsen samt resonemang runt det svar jag fick från partiledare och socialminister Göran Hägglund om vem som skriver vad i hans stab.

*En hashtag är det ord man gemensamt väljer att använda i de tweets eller postningar man gör via twitter med prefixet #. Hashtags kan används under en kortare eller längre period via search.twitter.com. Den gemensamma märkningen av varje inlägg gör det dels lätt att följa alla tweets som görs i realtid dels blir de också sökbara och lätta att hitta även senare. En stor fördel är förstås att man ser allas inlägg, det vill säga även de man inte följer. 

Det är lätt att göra bort sig. Inte bara när det finns bajs i trapphuset.

Valrörelsen 2010 har inletts och det är tydligt att politikerna famlar om hur de ska använda nätet. JMW kommer under Almedalen erbjuda en sociala medieakut och dagligen analysera partiernas sociala medienärvaro.

Under Almedalsveckan finns JMW på plats för att hantera akuta sociala mediefall. Det kan vara alltifrån att analysera konsekvensen av en obetänksam tweet under kvällsminglet till analys av hur genomslaget för ett parti blir under deras dag i de sociala medierna.

Från hands on ”varför funkar det inte att embedda den här koden?” och ”kan jag radera det twitterinlägget till?”,  ”varför syns inte våra tweets i hashtagsflödet?”. Men vi erbjuder också mer strategisk hjälp ”hur kan vi få ut det vi gör i plattformen x?” eller ”hur såg vår närvaro ut i de sociala medierna runt den här frågan och hur kan vi göra det bättre till nästa gång?”.

Förra året hade få aktörer en tydlig strategi för sin sociala medienärvaro i Almedalen, det skedde ad hoc utifrån enskilda personers engagemang. I år kommer det delvis se annorlunda ut men funkar det när det väl gäller? Ett gäng från JMW med bland annat Brit Stakston, som förra året nominerades till mediemäktigast i Almedalen just genom sitt twittrande, kommer att finnas på plats och kan hjälpa till – direkt.

Arbetsdagen för sociala medieakuten inleds med en livesänd analys av sociala mediediskussionerna dagen innan. Tillsammans med Jocke Jardenberg kommer JMW och dagsaktuella inbjudna panelmedlemmar att lyfta highs and lows i sociala mediesfären dagen innan. Och från nattens tweets under roséminglandet.

Vill du veta mer om JMW i Almedalen är du välkommen att kontakta mig eller Brit Stakston.

Björn Mellstrand