Därför är Donken bättre än Die Antwoord

Läs med webReader

Nio av de tio mest omtwittrade personerna förra året är populärkulturella ikoner, samtidigt som de mest omtwittrade filmerna har en slagsida åt populärkultur. Därför är det smart att göra reklam som inte upplevs riktigt som reklam, utan – du gissade det – populärkultur. Kanske kan man sammanfatta detta som att ju närmre man kommer, desto större sannolikhet.

Med en estetik inspirerad av Terry Richardson, kontextuellt laddad med apartheidkonflikten och förpackat som ett musikaliskt oetiketterbart projekt kan Die Antwoord ha kommit närmast av alla.

Die Antwoord

Men någonting stämmer inte. Hemsidan är lite för slick. Videorna lite för välproducerade. Och helheten är … lite för konceptuell.

Självklart är visar det sig vara FAKE. Allt är en del av Pumas globala VM-kampanj – vilket avslöjas både här och där. Om det sedan spelar någon roll att det är Puma som i hemlighet agerat Frank Farian och skapat ett eget Milli Vanilli à la 2010 är en annan diskussion*. Problemet är att folk blir besvikna – så även om man lyckats sprida kampanjen på ett imponerande sätt är det inte troligt att köppreferensen ökat. Vilket ju borde varit huvudsyftet.

I ljuset av detta blir McDonald’s Dreaming in Mono intressant som jämförelse. Även här verkar ansatsen vara att skapa populärkultur. Med skillnaden att man är tydlig med att det är McDonalds som ligger bakom.

Första gången jag ser filmen gillar jag den. Men trots att innehållet är välproducerat (filmerna är regisserade av etablerade Jens Jonsson som bland annat gjorde Ping-Pongkingen) är det något som gör att jag inte skickar filmen vidare. Nämligen min egen uppfattning av McDonalds. I alla fall just då. Och till min förvåning är det något så gammaldags som köpt media som vänder på detta.

Istället för att köpa traditionella ”mattor” har man valt att premiärvisa filmerna på fredagar. Och endast på fredagar, där man köper hela reklamblock, så avsnitten visas i sin helhet. Det här gör mig glad på två sätt. Dels får jag upplevelsen av att se en kortfilm, vilket jag gör avbrottet i mitt ordinarie program mer tolererbar. Och dessutom blir jag glad att jag slipper se en bra film tjatas sönder. Så nu är jag hookad. Den tvångsmässige, genetiskt betingade samlaren i mig är vaken.

Plötsligt börjar jag aktivt leta efter reklam, vilket gör det ganska tydligt att något har hänt. Jag tittar ikapp de avsnitt jag missat och utan att jag tänker på det så har jag blivit en ambassadör för filmerna. Och först nu är jag benägen att tipsa mina vänner. Jag har alltså gått från en ganska misstänksam och avig, passiv konsument till aktiv ambassadör. En ganska OK kommunikationseffekt om du frågar mig.

Att prata om och dela med sig av populärkultur är idag ett etablerat beteende, som troligen kommer växa ytterligare. Därför tror jag att de här kampanjerna bara är början på en trend där kommunikationen blir populärkultur. Problemet är att kampanjerna ofta mäts i hur många som skickar dem vidare. Och inte på vad som händer sen.

Disclaimer: Vi jobbar varken med Puma eller McDonalds
* Är det bra så är det bra. Och dessutom har konsten varit sponsrad sedan romarriket.

Politiker har också en egen plattform

Läs med webReader

I samband med Kalla Faktas granskning av riksdagsledamöternas närvaro och frånvaro i plenum och i övrigt riksdagsarbete ser vi tydligt hur hela medielandskapet förändrats.

Tidigare har politikerna helt enkelt fått tåla spö av journalister som grävt fram siffror, hittat indicier och med hantverkskunniga händer mejslat fram en historia som inte nödvändigtvis är sann ur alla perspektiv. Alla kommentarer och förklaringar har sedan skett genom samma journalisters filtrering och tolkningsmakten har legat hos chefredaktörer och reportrarna.

Det behöver man inte längre.

Det är ett stort antal politiker som idag skaffat sig sin egen opinionsplattform. Däribland Thomas Bodström som helt enkelt väljer att bemöta kritiken och försöka att lyfta frågorna i en annan vinkel (synd bara att han inte förstått konversationens makt fullt ut och svarar på kommentarer). Det är inte bara Bodström utan ett stort antal politiker som är direkt berörda av kritiken som väljer att bemöta och förklara och på så sätt bredda bilden. Det spirar ett intresse hos alla politiska partier för hur det nya medielandskapet kan integreras i det dagliga arbetet. Jag och Brit Stakston har haft äran att få hålla inspirationsföreläsningar för några partier tidigt i EU-valrörelsen och träffade då många bloggande politiker som visade på engagemang, mod och vilja att välja nya kommunikationsplattformar.

Bloggen som politiskt instrument bevisar sig själv i den här situationen. Precis som den gjort för Carl Bildt och andra early adopters inom den politiska bloggosfären.

En av de skäl till varför ett företag eller en organisation ska titta på att bygga en sociala medienärvaro är just det här – möjligheten att ha en plattform att föra fram sina åsikter på. Det är där som det finns en möjlighet att faktiskt själv föra sin argumentation, ge de siffror och de fakta som man själv äger och därmed slippa att vara helt i händerna på journalisternas vinklingar och tyst ducka för opinionsblåsten. Sen behöver man inte göra det som en ”megafån”

För politiker handlar det om att möta sina väljare, diskutera och argumentera på den digitala kullerstenen och inte bara på blåsiga torg runt valen.

Genom att också konversera i kommentarsfälten, på Twitter eller på andra sociala nätverk ger det här i längden en breddad bild av verkligheten, en starkare ställning för varje individ och helt enkelt en bättre demokrati i en ny verklighet.

En man – en röst. I digital form. Så också för den som innehar ett politiskt mandat och ett förtroendeämbete.

Läs också Björn Mellstrands två postningar om politik i det nya medielandskapet:

Dags för partierna att ta nätet på allvar

Dags för partierna att ta nätet på allvar, del 2

/Niclas Strandh

Twingly Channels en del av demokratiseringen av informationsflödet

Läs med webReader

Twingly, en svensk wonderboy som hittade en nisch och fortsatte att utveckla den tillsammans med de traditionella medierna och bloggarna har idag lanserat Twingly Channels. Deras idé innebar att de ställde sig mellan traditionella medier och nya medier och såg till att synkronisera och synergera de gamla medierna med de nya genom sin bloggpingtjänst (under nästan alla tidningars artiklar: Bloggat om artikeln), sin sökmotor dedikerad för bloggar respektive microbloggar, och de möjligheter som det ger både för journalister och medier.
På SSWC lanserades Project Shinobi som nu blivit Twingly Channels – ett socialt och integrerat nyhetsflöde baserat på ämnen och på att alla kan hjälpas åt. Grunden bygger visserligen på administratörens val men samtidigt är alla välkomna att dela med sig av sina länkar – och en bra administratör (eller kanalredaktör bör det heta) ser till att inkorporera bra källor i flödet. Det känns som en smart utveckling och en blandning av digg-tjänster, människors egna rss-flöden (tidigt hade jag tack vare Adland ett offentligt rss-flöde i molnet) och andra försök inom semantisk sökning, och samtidigt också integrerat med en massa andra delar av den sociala webben.
En spännande kanal att följa är dels Realtime, visserligen med rätt brandade källor från RWW, men förhoppningsvis med schyssta möjligheter till utveckling respektive den svenska mediakanalen som Mindpark och SSBD skapar tillsammans. Techcrunch har en kanal som består av mängder av källor som kan komma att hota Techmeme i längden. Fortfarande känns det tidig beta – jag saknar helt enkelt ett sätt att leta efter kanaler då jag exempelvis vet att Henriette Weber skapat en kanal, det borde finnas kanaler med sociala medieinriktning osv. Men det lär komma – eller så är jag bara blind som inte hittar det :) .

Syndikering blir nu intressantare och intressantare – vilket i sin tur innebär att intresset för det gamla medietänkandet: att det är en journalist som sammanställer inte längre är lika självklart. Journalister behöver i framtiden snarare vara bra sök- och filterredaktörer, ha en känsla för mängd och som en trädgårdsmästare låta alla källor växa i harmoni. Utan att tvinga in allt i sin egen mall. Att RSS-tekniken inte heller slagit fullt ut handlar mycket om teknik men lika mycket om mognaden hos användare. Idag är det enkelt och fler och fler inser att det går att prenumerera på allt som man vill läsa och på så sätt få mer kontroll över informationen. Realtidswebben innebär att man vill ha det nu och där kommer nya tekniker inom RSS som Pubsubhub och RSSCloud.

Att göra information tillgänglig och göra den till ett socialt objekt där alla kan påverka, använda och ha nytta av den är grunden för sociala mediernas logik. Twingly Channels blir en del av verktygslådan där informationsflödet blir demokratiskt. Det är en spännande tanke.

Dags för partierna att ta nätet på allvar, del 2

Läs med webReader

Var tvungen att utveckla mina reflektioner från imorse – Dags för partierna att ta nätet på allvar, del 1.

Snart är det 24 timmar sedan vallokalerna stängde och Piratpartiet ritade om den politiska kartan. Många valanalyser och politiska analytiker pekar på att Europaparlamentetsvalen brukar erbjuda skrällar. Det är i och för sig sant. Men vad som är intressant är att denna gång kommer skrällen från den unga generationen. En generation som där det politiska intresset sjunkit under de senaste åren. Röstskolkandet har stigit. Piratpartiet lyckades mobilisera de unga:

  1. Genom att driva frågor som engagerade dem (läs personlig integritet aka FRA, Ipred eller fildelning)
  2. Genom att vara närvarande och deltagande på de plattform unga finns
  3. Genom att erbjuda dem ett sätt att engagera sig som var anpassat till deras villkor
  4. Genom att utnyttja de möjligheter som de sociala medierna erbjuder
  5. Genom att knyta till sig delar av tongivande inom ”Internetetablisemanget”

Piratpartiets betydelse för dessa unga väljare som fick vara med om att deras röst verkligen betydde något kommer långsiktigt att ha en stor betydelse för hela det demokratiska systemet. Även om Piratpartiet kanske bara är en fluga så kommer väljarna som upplevde framgången komma ihåg att deras röst hade betydelse och ett värde.

För de traditionella politiska partierna är Internet en ovan miljö. De är vana med valaffischering, flygbladsutdelning, partiledardebatter, valstugor och torgmöten. Megafonen är det viktigaste verktyget.  De sociala medierna kanske kan liknas vid en valstuga. Men liknelsen haltar eftersom efter ett besök i en valstuga är glömt när väljaren lämnar valstugan (om man hårddrar det). Medans en diskussion i de sociala medierna är sökbart och andra kan ta del av diskussionen långt efter den har ägt rum. Dialogen är de sociala mediernas styrka.

Jag ska inte uttala mig om hur ofta dialogen med Piratpartiet har lett till effekt. Jag har ingen koll på hur vilket inflytande medlemmarna har över nomineringarna av kandidater. Jag har ingen aning om hur de fastställer partiprogrammet. Det spelar liksom ingen roll i nuläget. Men i framtiden. Piratpartiet största utmaning ligger kanske här – att leva upp till de höga förväntningarna om inflytande. Om de lyckas så kommer de att tjäna som modell för de flesta partier som söker nya vägar för att attrahera väljare och sympatisörer. Inte bara svenska partier kommer att inspireras utan politiska partier från alla världens hörn.

De sociala medierna är fantastiska – de utmanar och vitaliserar de flesta gamla sanningar och strukturer.

Björn Mellstrand
PS
Jag röstade inte på Piratpartiet. Jag röstade på det parti som jag tillhört sedan jag var tolv år. Och det känns fortfarande bra.
DS

Mobilmarknadsföring och spridning

Läs med webReader

Förra måndagen var jag på ett frukostseminarium om mobilmarknadsföring på Summit i Stockholm. Då fick man som vanligt höra mantrat om varför man skall använda mobilen i sin marknadsföringsmix i större utsträckning.

  • Alla har en mobiltelefon
  • Man har den alltid med sig

Utan tvekan goda skäl. Möjligheterna blir också större och större att använda kanalen. Det handlar inte längre bara om sms och mms, utan om applikationer, bluetooth-skickade meddelanden beroende på var du befinner dig, mobilkuponger och kampanjsajter. Webbsurfning och video är inget problem för de flesta moderna telefoner.

Men, att ta steget in i mobilen innebär också en viss risk såklart. Mobilen har varit (och är fortfarande) något av en privat sfär. Det gäller att man har tillåtelse att kommunicera i denna kanal. Och den tillåtelse man fått måste vårdas. Att missbruka den leder snabbt till att man förstör kanalen. Relevans blir otroligt viktigt eftersom relevanta meddelanden blir väl mottagna och irrelevanta kan leda till förakt för företaget som skickat dem.

För meddelanden som är extremt relevanta för en målgrupp finns också en otrolig potential för spridning. En fördel med mobilen är att det inte krävs mycket alls för att skicka vidare. Tröskeln är nästan så låg den kan bli. Ett par klick och det är klart. Man behöver inte ens skriva in numret själv. Det enda hindret är kostnaden, men inte ens den känns som något större hinder idag, med många fastprisabonnemang och så vidare.

Med över 4 miljarder mobilägare världen över är det faktiskt förvånande att detta område inte är mer utvecklat. Tillväxten är lavinartad, men från en låg nivå. Det skall bli spännande att se utvecklingen de närmsta åren.

Ja, det är den nya tidens konsumentmakt.

Läs med webReader

ResumeTV

I onsdags medverkade jag i Resumé TV och pratade konsumentmakt. Calle Schulman drev på sin blogg på 1000apor en kampanj mot Acne Jeans. Acne hade enligt honom bristande kvalitet. Han ville bli sedd och lyssnad på av modeföretaget. Att en ”kändis” drev en kampanj är ju egentligen inget nytt. Det nya i Calle Schulmans ”Acne-kampanj” är att den bedrevs i bloggosfären. Man kan analysera kampanjen. Man kan ifrågasätta dess trovärdighet och man kan fundera över om det bara är ett skämt från Schulmanbrödernas sida. Oavsett vilket så är kampanjen intressant. Dels för att den är ett uttryck för den nya tidens konsumentmakt. Och dels därför att den drar uppmärksamhet till detta fenomen i traditionella medier.

Men det verkligt intressanta är att alla konsumenter idag har tillgång till en megafon. Alla kan idag göra sin röst hörd. Tidigare var konsumenterna hänvisade till att skriva ett brev eller ringa till det företag som de ville klaga på. Klagomålen blev något som stannade mellan kunden och företaget. I undantagsfall blev de publika om kunden skrev en insändare. Det gav företagen i stor utsträckning kontroll över sina konsumenter.

Idag har konsumenterna till många och nya vägar att klaga på företagen. På till exempel prisjämförelsesajter som Pricerunner etc, kan man idag betygssätta en produkt/tjänst. På t ex fairshopping.se kan man klaga på ett företag och andra konsumenter kan ta del av klagomålen, och dessutom betygssätta och instämma. Och sedan bloggarna där jag kan ge uttryck för mina åsikter till mina läsare.

Många företag har inte insett att det ständigt pågår samtal om deras produkter och tjänster på de sociala medierna. För många företag har man inte dessa samtal på sin radar trots att bilden av deras varumärken i stor utsträckning formas i dessa samtal. Så länge som företagen inte tar notis eller bryr sig om samtalen kommer de negativa kommentarerna att fortsätta. Som företag måste man ge sig in i samtalen och svara på konsumenternas frågor och synpunkter. Om konsumenterna uppfattar sig som ignorerade så fortsätter de.

Calle Schulman blåste av sin kampanj efter att ha fått ett svar från företaget. Om Acne tidigare hade haft bloggosfären på radaren hade man kunnat undvika det mycket begränsade ”bloggdrevet” och dessutom artiklar och inslag i traditionella medier som uppmärksammade kampanjen.

Några snabba råd:

  1. Företagen måste inkludera de sociala medierna i sin omvärldsbevakning. Bloggosfären är en källa till information och tips för traditionella medier.
  2. Företag och varumärkesägare bör betrakta bloggosfären som ett ”early warnings system” – här får du tidigt information om samtal som pågår om ditt företag och dina produkter och tjänster.
  3. Ignorera inte upprörda kunder på de sociala medierna – se dem – lyssna till dem. Och ge din version av historien.
  4. Var genuin och ärlig i dina samtal på de sociala medierna.

Björn Mellstrand

Nya medier etc