Ekvationen med ekologisk mat funkar inte

Läs med webReader

Flyget är miljöbov och konsumenterna skriker efter ekologisk mat.

Intressant och glädjande på många sätt och vis. Men också skrämmande för gissa vad som plötsligt blir väldigt tydligt. Det kommer inte fixa sig. Vi kommer inte att kunna producera ekologisk mat så det motsvarar våra behov. Såvida vi inte återvänder till jordbrukssamhället och ”gört själva” som min kollega Magnus hade sagt.

Ekologisk mat kan inte massproduceras. Det är ju det som är själva grejen. Småskaligt, närproducerat och säsongsberoende. Inte genmanipulerat, antibiotikafyllt, utan tillsatser och utan enorma mängder processhjälpmedel.

Hur ska det här gå ihop? Usch vad mörkrädd jag blev. Samtidigt som det är så himla bra att en hållbar utveckling är på var mans bord. Ambivalens var det ja. . .

Brit

Volvo vågar!

Läs med webReader

Att Volvo som den storindustri man är ställer krav på sina elleverantörer att inte leverera kärnkraftsproducerad el är unikt. Ett intressant initiativ som visar hur extremt långt upp på agendan som miljö- och klimatfrågan kommit.

Det görs med hänvisning till att man vill välja energi som är mer uthållig och som har rett ut avfallshanteringen i alla led. Att använda kärnkraftsproducerad el sägs inte stämma överens med företagets miljömål.

PR-trick? Kanske men också modigt, inte helt okontroversiellt och helt i linje med att som företag våga visa att de miljömål som finns också kräver aktiva val i en mängd frågor. Det här hade ingen kunnat tro för tre år sedan.

Brit

En ögonbindel och en stinkande soppåse

Läs med webReader

Sitter med en ögonbindel över ögonen. Mannen bredvid mig har också en ögonbindel på sig och vi sitter där med våra händer utsträckta framför oss och väntar på något vi ska lukta på.

-Är du kvar, undrar han efter en stund när inget händer. -Jodå säger jag och passar på att berätta historien om McDonalds förpackningar medan vi väntar. Det är en absurd känsla att sitta med en ögonbindel bredvid någon man nyss haft ett seriöst samtal med och nu prata rakt ut i luften. Man känner sig oskyddad och naken, iakttagen trots att jag vet att alla andra runt mig också har en ögonbindel på sig.

Vi är båda på ett seminariepass som handlar om hur viktigt det är att använda alla sinnen i marknadsföringen. Föredragshållare är holländska Birgit Laemers som kallar sig själv ”Sense Experience Consultant”. Om det inte var så att jag befann mig på Livsmedelsdagarna, hade jag kanske gjort helt andra associationer typ Red Light District ”Sense experience consultant” . . . men Birgit kommer från reklambyrån Vibes & Senses vars underfundiga tagline är ”Making sense of brands . . .”

Birgit uppmanar oss att bli bättre på att skapa minnen hos konsumenter genom att använda alla sinnen och menar att alla företag i framtiden måste ha en tydlig strategi för detta. Med Martin Lindström som förebild ger hon oss en mängd exempel som t.ex. det klassiska, tunga bildörrsklicket, den där lukten av ny bil som alla bilköpare letar efter. Helt enkelt vill hon inspirera oss att oftare försöka skapa helhetsupplevelser som inkluderar t.ex. ljud, lukt och känsel.

Vad det var då vi fick i våra händer när vi satt där som blinda möss? Jo en servett som vi skulle lukta på. Den doftade tungt, sött och puderaktigt, som en nytvättad babystjärt som tvättats med en parfymerad våtservett. Det visade sig vara Old Spice, herrparfymen. Den har försökt relanseras som en cool doft för unga män, men eftersom de missat att uppdatera själva doften har den tydligen floppat helt. Vikten av att alla delar sänder ut samma signaler var Birgits huvudpoäng här.

Ett annat exempel som gavs för hur man vara kreativ, våga tänka i nya banor var: designade soppåsar, med lite blommor på soppåsarna blir kanske ett skitigt jobb lite roligare . . . Vi fick se bilder på sådana designade soppåsar och sedan även lukta på några parfymerade soppåsar som skickades runt. De stinkande oanvända soppåsarna med doften Sea breeze skulle föra tankarna till havet. Efter att nyss ha talat om hållbar utveckling, miljö och klimatfrågor känns just dessa soppåsar oerhört onödiga.

-Sopor kan få lukta skit, säger mannen bredvid mig bestämt och det kan man verkligen hålla med om.

Stinkande soppåsar. Innan soporna ens kommit in i påsen. Ibland blir det verkligen övertydligt att det är vi människor själva som driver oss mot en allt mindre hållbar utveckling.

/Brit

Nyckelhål, svanar och sigill . . . och nu CO2-ekv?

Läs med webReader

Livsmedelsdagarna arrangerades av Livsmedelsföreningen i slutet av förra veckan. Årets tema var Klimatmat – för en hållbar utveckling.

Bland annat diskuterades för- och nackdelar med den kommande tilläggsmärkningen för klimat  som Krav och Sigill planerar lansera i maj 2008. Den är tänkt som ett stöd för konsumenter för att kunna välja den produkt som haft minst klimatpåverkan. Undersökningar  visar att 73 procent av svenska konsumenter alltid eller ofta skulle välja klimatmärka matvaror om det var möjligt.

Klimatmärkningen kommer att omfatta även transporter och blir en tilläggsmärkning till de andra certifieringssystemen som ställer miljökrav. Hur märkningen ska se ut är oklart men så snart man kommit upp i cirka 200 varor tror man att den kan lanseras.

Johan Ununger från Saltå Kvarn å sin sida menar att detta blir en alltför stor pedagogisk uppgift i relation till kunder om den ska vara verkningsfull. Bland annat för att det är så komplicerade samband mellan klimatet och maten. Växthusgaserna inom livsmedelsindustrin är ju inte bara koldioxid utan även metan och lustgas. Till exempel blir potatis, med den planerade klimatmärkningen, ett bättre alternativ än en liter mjölk. Men potatisen är ett sämre alternativ om man adderar tillagningsprocessens klimatpåverkan. Tar man inte med konsumentens tillagning så missar man en viktig del, det blir ju bara halva svaret och det konsumenten behöver är kanske just en helhetsbild.
 
Efter de här dagarna är det ännu tydligare hur stor livsmedelskedjans klimatpåverkan är. Klimatpåverkan och miljöfrågor är kärnkompetenser för de här företagen och inget de ägnar sig åt för att det råkar vara en het fråga överallt just nu. Många inom branschen har aktivt arbetat med de här frågorna i 30 år, men aktörerna är många och ansvaret stort. Livsmedelsbranschen svarar för 25% av växthusgaserna och 20% av energiförbrukningen.

Det är också här vi konsumenter enkelt kan bidra genom våra egna val i vardagen. Konsumentmaktens kraft är stor, vi kan själva bidra till minskningen av växthusgaser genom vad vi väljer att stoppa i munnen.

Brit

Pionjär på att förena lönsamhet och hållbarhet

Läs med webReader

Igår dog The Body Shops  grundare Anita Roddick endast 64 år gammal. The Body Shop som startades 1976 blev den gemensamma referensramen för socialt och miljömässigt hållbart företagande som drev på utvecklingen framförallt under 90-talet. Från en butik i London 1976 till idag nästan 2000 butiker på 50 olika marknader. . .

Den utveckling som Anita Roddick inte bara var med och påverkade utan till stor del drev och initierade själv har betytt extremt mycket för det fokus vi idag har på CSR-frågor.
The Body Shops mission är formulerad som:

“Businesses have the power to do good. That’s why The Body Shop’s Mission Statement opens with the overriding commitment, ”To dedicate our business to the pursuit of social and environmental change.” We use our stores and our products to help communicate human rights and environmental issues.”

Helhetssynen Anita Roddick praktiserade i sitt företagande har gjort att hon är en av nyckelfigurerna för en utveckling som fått till och med kostymnissarna att erkänna att trädkramarna inte varit helt ute och cyklat under hela resan . . .

Anita Roddick var en pionjär och visade att det var möjligt. Det starkaste i hennes mission och är också den svagaste länk som ännu finns – de sociala dimensionerna av hållbart företagande.

Brit

P.S.

The Body Shops hemsida har i skrivande stund inte ens på nyhetssidan  en enda rad om sin grundares dödsfall . . .

D.S.

Ursäkter är aldrig någon god idé

Läs med webReader

Tidningen Råd och Rön presenterade i sitt senaste nummer en granskning av olika klädföretags miljö- och etikarbete. Lindex hamnar bland dem som fick sämst omdöme.

I dagarna skickar klädkedjan ut ett brev till sina kunder där de talar om att de inte hade tid att fylla i enkäten för att de då var mitt uppe i ett eget arbete om sitt miljö- och etikarbete… och förstärker den interna klantigheten på marknadsavdelningen genom att i brevet till kunderna säga att ”Vi tycker att det är viktigt att ge den här informationen till alla och inte enbart till en utvald tidning.”  . . . tja den ”principfastheten” resulterar att de nu kan stoltsera med sina 17 av 100 poäng.

Att Råd & Rön å sin sida inte angett att de låga poängen beror på att Lindex inte fyllt i enkäten är en helt annan diskussion.

Poängen här är att inga ursäkter kommer kunna kompensera det intryck som Råd & Röns läsare fått om Lindex  miljö- och etikarbete. Att Lindex sedan strukturerat arbetat med etik- och mijöfrågor sen många år gör det hela bara än mer beklagligt för klädkedjans medarbetare. Idag finns deras CSR-rapport  lika synlig på hemsidan som de klädmärken de säljer. Men det är för sent för Råd & Röns prenumeranter.

Ett klockrent exempel på en intern felbedömning på en informations-/marknadsavdelning som man inte kan tillåta sig när det gäller ett företags miljöarbete idag. Blåslampan är på hela tiden och insyn avkrävs. Hänsyn kommer aldrig tas till interna processer såsom pressläggning av rapporter.

Brit

CSR