Jag kom osökt att tänka denna politikens motsvarighet till Magdalena Ribbing när jag i förmiddags besökte PR-byrån Westanders framtidsseminarium Framtidens politiker: politiska broilers eller karriärväxlare? Gästerna Gustav Fridolin (MP), Jasenko Selimovic (FP) och Maria Abrahamsson (M) har alla den gemensamma nämnaren att de – mer eller mindre ”utifrån” – kandiderar till riksdagen i höst.

Nu tror jag i och för sig att detta med karriärbyte snarare en allmän tendens i samhället än en politisk trend, men ändå; ett intressant tema som passade alldeles utmärkt att diskutera just under Almedalsveckan.

Det här var ett seminarium som väckte många frågor, inte minst den om vilka politiker vi egentligen vill ha. Är det en människas personliga egenskaper, engagemang, kändisskap eller kompetens som ska avgöra om han eller hon är lämplig som politisk kandidat? Och vad är egentligen politisk kompetens? Att du nött bänk i ett ungdomsförbund? Att du lovar att rätta in dig i ledet när partipiskan viner? Att du har erfarenhet av att ha varit arbetslös? Att du är en framgångsrik ledarskribent? En prisad teaterdirektör? Att du har en högskoleexamen? Eller kanske att du behärskar de sociala koderna i Almedalen?

Personligen tänker jag att svaret måste vara att alla typer och kompetenser behövs i politiken. För det är väl ändå det som är meningen, att riksdagen ska representera folket? Istället har politiken blivit som vilken arbetsmarknad och karriärväg som helst. Med några viktiga undantag, till exempel att det idag verkar omöjligt att göra politisk karriär om du inte:
1. Råkade födas av föräldrar med politiskt engagemang
2. Gick med i ett ungdomsförbund som 15-åring, åkte till Almedalen i en färgglad t-shirt varje sommarlov och hängde dig kvar i partiet tills du en vacker dag hamnade på listorna för lång och trogen tjänst
3 . Har oändligt med tid över till att bygga upp ett politiskt nätverk, lära dig sociala koder och så vidare.
4.  Är kändis.

Precis som det krävs mod att i vuxen ålder ta sig in i ett parti (heja Maria och Jasanko!) så krävs det mod att släppa in nya människor i en redan sammansvetsad grupp. Som någon konstaterade på seminariet så kan partier liknas vid vilken subkultur som helst som ogärna släpper in folk från sida. Och ja, jag fattar att det känns läskigt att släppa in nya människor. Samtidigt så tror jag att det är absolut nödvändigt att släppa in ”karriärbytarna” (och med det menar jag även de som är mindre kända än dagens gäster) i partierna.  ”

Exakt hur det ska gå till har jag inte svaret på. Kanske genom mentorsprogram, personval fullt ut (något som skulle öppna för folkets val snarare än kompisarnas – en sann utmaning för partierna) och/eller maxtid för politiska uppdrag, tre förslag som alla kom upp under dagens diskussion.

Hur som så är det dags att inse att de/vi som har andra karriärer bakom oss, som ägnade ungdomsåren åt helt andra saker än politiska läger och som inte vet att man inte har knappen på sig efter skymning i Almedalen är en tillgång. Inte bara kändisar som Maria Abrahamsson och Jasanko Selimovic lyser lite extra starkt inför kommande val. Vem som helst kan vara morgondagens politiska stjärna.

Fotbolls-VM går in i sitt slutskede, pocketböcker inhandlas och semesterplanerna realiseras på riktigt medan kvällstidningarna fortsätter att älta bröllopet. Facebook-uppdateringarna blir färre, morgontidningen tunnare och i radio gör sommarpratarna entré.

Industrisemestern fyller Stockholm med nyfikna och turistande människor. Kungsgatan är töms på stressade konsulter med take away kaffe – och fylls istället av foppatofflor, män med bar överkropp och turister som gått vilse.

Det är sommar.

I nästa vecka kopplar jag av och ned för lite ledighet. Förhoppningsvis får du chansen att göra detsamma väldigt snart. Musik är något jag inte klarar mig utan – framförallt inte under sommaren. För vad är sommar utan musik?

Tillsammans med min kollega Samuel och vår praktikant Erik har jag satt ihop en somrig spellista som andas sol, sommar och varma vindar. En liten sommargåva från oss på JMW. 

Ha en riktigt fin sommar,

Thomas Hansen

Men det kommer att förändras.

Lördag den 13 juni kommer Facebook utvecklas ännu ett steg och blir skarpare som marknadsföringsinstrument. Varje användare kommer kunna registrera ett unikt namn, som också kommer att synas i webbläsarens adressfönster. Det kommer att göra det lättare för andra att hitta dig på Facebook, och också skapa en tydlighet. I mitt fall kan det handla om www.facebook.com/thomashansen. Förutsatt att jag är först, eftersom Facebook kommer att använda sig av det klassiska konceptet  ”först till kvarn”.

På samma sätt kommer det fungera för grupper och offentliga profiler.

Vilket namn kommer du att registrera för din och ditt företags profil?

(Om du vill veta mer, klicka här.)

 Ina Zackari-Näär

I veckan var jag på frukostseminarium om den nya marknadsföringslagen som trädde i kraft 7 juli 2008. Det har skett en del förändringar och nedan är en kort sammanfattning av detta.

Ny marknadsföringslag 2008
Direktivet om otillbörliga affärsmetoder (2205/29/EG) införs i samtliga 27 EU-medlemsländer.
Direktivet är ett sk fullharmoniseringsdirektiv. Detta innebär att Sverige varken kan behålla eller införa bestämmelser som går emot direktivet.
Direktivet genomförs i Sverige med en ny Marknadsföringslag som gäller från 2008-07-01.
Till skillnad från direktivet tillämpas den svenska lagen också på marknadsföring riktad till andra näringsidkare, dvs även i business-to-business situationer

Förändringar

• Lagen tillämpas också på åtgärder efter köp, sk efterköpssituationer
• Transaktionstest
• Mer tillåtet med överdrifter i reklam
• Specifikt förbud mot aggressiva affärsmetoder
• Viss information får utelämnas i tv- och radioreklam
• OK med teasers
• Priset behöver ej längre anges i annons
• Köperbjudande/Förmånserbjudande
• ”Svarta listan” – 31 specifika förbud (ingen transaktionstest)
• Förbud mot direkta köpuppmaningar i reklam till barn omfattande SAMTLIGA medier

Vill du veta mer investera i boken ”Den svenska marknadsföringslagstiftningen” av Carl Anders Svensson.

Eller ladda ner Svensk författningssamling 2008:486.
Enligt de som kan är det många bra förändringar men den största nöten att knäcka verkar ändå vara köperbjudande/förmånserbjudande.

Anna-Lena Wallén

Preem har lååånga helsidesannonser med nästan bara text i kvällspressen idag apropå att de byter namn från Preem Petroleum AB till Preem AB. Jahaja.

Annonserna är utformade som om de vänder sig direkt till Preem anställda. De inleds med ”Du som arbetar på Preem, säger säkert att du arbetar på Preem om någon frågar” och avslutas med ”Välkommen till din första arbetsdag på Preem AB.”

Sannerligen kan man hoppas att det inte finns en enda Preem anställd som får läsa detta för första gången genom en annons i en kvällstidning. Men något i tonaliteten i gör att jag ett tag ändå trodde att så var fallet … och hur man än vänder sig här blir det ju fel.

1. Total katastrof om personalen informeras så här.

2. Låt oss anta att personalen har informerats. Men varför då informera allmänheten på det här sättet. I ett låtsasbrev till anställda och ”lura” oss att tro att vi läser ett ”internt” meddelande.

3. Så här bygger man inte ett employement brand. Jag blir istället djupt skeptisk till Preem som arbetsgivare.

4. Intern stolthet då? Nej men inte skapas det av alternativ 1 eller 2. Vet man inte om det blir man förvånad eller arg över att läsa ett brev till sig själv i tidningen. Vet man om det så undrar man varför företaget måste slösa pengar på helsidesannonser för något man redan fått veta…

/Brit Stakston

Taglinen till iReport är ”Unedited. Unfiltered. News.” och nyheterna presenteras som: ”See it first. Your Stories. No Boundaries. You won’t believe what people are uploading.” Många av medborgarnyheterna används ofta i CNNs egen rapportering och är alltså helt oredigererade, omonitorerade och det är enkelt att registrera sig som användare och bidra med nyheter.

Igår publicerades det alltså på iReport en text om att Steve Jobs i hast tagits till sjukhus på grund av en förmodad hjärtattack. Ett rykte som snabbt spreds vidare, det har ju länge förekommit många rykten om Steve Jobs hälsa efter den cancer han tidigare haft. När 3G IPhonen lanserades i juli skrevs det mycket om hur smal Jobs såg ut och det är förstås en av anledningarna till att ryktet snabbt fick fart.

Reuters rapporterar om det inträffade här och frågan man kan ställa sig är hur den här typen av händelser nu får traditionella medier att förhålla sig till oredigerade, omonitorerade medborgarnyheter som inkluderas i deras egna sajter.

CNN kommenterar idag inte tydligt på iReport-sajten om det inträffade men här kan man läsa deras kommentar igår. Själva nyheten om den förmodade hjärtattacken är förstås borttagen men låg tydligen uppe mer än 20 minuter efter att Apple gått ut med information om att det var ett helt grundlöst rykte. Undersökningar kommer nu genomföras för att utröna huruvida det här var ett seriöst försök att påverka Apples aktiekurs.

Det kommer att bli intressant att läsa den efterföljande debatten om ”citizen journalism”. Problem kan förstås uppstå när användargenererade nyheter ligger på en sajt som CNNs. De anses ju ha en så hög trovärdighet som avsändare att det för den vanliga och mindre oinvigde läsaren/tittaren kan bli svårt att avgöra skiljelinjen mellan vad som är CNNs innehåll och vad som är innehåll de svurit sig själva helt fria från.

Generellt innebär den här typen av händelser säkert att de som redan anser att medborgarjournalistik är oseriöst och tramsigt får vatten på sin kvarn. Men man kan vända på resonemangen och säga att det trots allt visar på styrkan, att en enda person kan påverka aktiekursen för ett företag i Apples storlek…

Visst enstaka rötägg kommer alltid finnas i alla sammanhang i den digitala världen såväl som i den analoga. I sin genuina kärna handlar medborgarjournalistik om att människor själva tar ansvar för det samhälle de lever i och väljer att dela med sig av sina reflektioner, erfarenheter och åsikter i de kanaler som finns idag för att kommunicera.

Vi får se hur CNN hanterar det inträffade om de har modet att inte dra öronen åt sig vad gäller iReport. Andra exempel på sajter som har användargenererat nyhetsinnehåll är Yahoos You Witness News , YouTubes Citizen News och Newsvine.

Chris Brogan skriver

Brit Stakston

UPPDATERING 1:Via Media Culpa läser jag att Wired nu rapporterar om att användaren som la upp ”nyheten” om Jobs förmodade hjärtattack riskerar fängelsestraff.

UPPDATERING 2: Chris Brogan skriver klokt under rubriken ”Citizen Journalists Aren´t Evil”:

”Let’s put down the torches and pitchforks. Citizen journalists can be inaccurate, too. The beauty of the web is that multiple news sources and communications channels hopefully help us sort this all out faster.”

I helgen exemplifierades det med diskussionen om att någon laddat upp bilderna från förundersökningen av Arbogamorden på The Pirate Bay  eller om debatten runt  Newsmill som mediekanal. Under sommaren var det FRA-frågan och bloggosfärens roll i det sammanhanget och EUs legendariska funderingar på hur man bäst ska kunna kontrollera bloggare genom att t.ex. inte låta dem blogga anonymt. Vi har också i veckan fått veta att Alexander Bard gått med i Folkpartiet och talar om att nätet skapar öppningar för att vitalisera partipolitiken.

Självklart utmanar nätet partipolitiken. Sociala medier bryter igenom och luckrar upp strukturer överallt.

Alexander Bard blir alltså styrelseledamot i det nya virtuella nätverket Liberati, som ska bli folkpartiets brygga till vad de kallar ”den nya internetvärlden”.

”Enfrågerörelserna och enminutsengagemangen på internet bygger på den falska idén att politik inte får ta tid, att det är något man kan ägna sig åt lite då och då, utan alltför mycket besvär och utan att behöva ta ställning i besvärande målkonflikter. Vi trodde att internet skulle underlätta för många att delta. Rent tekniskt har det blivit så. Men samtidigt har det politiska engagemanget trivialiserats. Samma person som i ena stunden mejlar en åsikt till ett parti eller postar ett inlägg i ett av alla hundratals nätforum kan i nästa ögonblick uttrycka en totalt oförenlig åsikt med precis samma lätthet.”

Jag håller med om mycket av resonemangen i inlägget men i frågan om att nätet bara lett till enminutsengagemang har Alexander Bard helt fel tror jag. Enminutsengagemanget handlar mest om de upprop som skickas ut via Facebook eller i mail. De så kallade Facebook-uppropen ska man lägga åt sidan när man pratar om nätet som redskap för verkligt engagemang. Engagemang som leder till handling. Facebook-uppropen kan i bästa fall vara ett embryo till engagemang som bygger helt på avsändarens fortsatta förmåga till att kommunicera med sina ”medlemmar”. Ett ”medlemskap” i en Facebook-grupp är något helt annat än en faktisk handling vare sig det gäller att gå och rösta på det parti vars grupp man går med i eller om det gäller doneringar till bröstcancerforskningen. Som politiskt parti måste man här aktivt jobba med att digitalt skaka händer på samma sätt som man förr gjorde på torgmöten.

Det här med enminutsengagemang kan och ska hänföras i större grad till oss som är mer av digitala immigranter än de digitalt infödda på nätet. För partipolitiken  framöver ligger den stora utmaningen i att vara dynamiska, lyssnande och lärande för en generation som växer upp med långt fler megafoner än vi någonsin hade och som är vana med att snabbt se genomslag för sitt engagemang. Det är plötsliga händelser och skeenden som kommer att få unga att vilja agera. Politiska partier måste förstå när detta sker och snabbt gestalta sina värderingar och ställningstaganden runt aktuella frågor. Här ligger nätets stor styrka för de politiska partierna. Att tidigt förstå vilken fråga som kommer att engagera och tydligt visa var man står i den aktuella frågan.

Jag tror Bards utgångspunkt om att nätet mest lett till kortsiktigt engagemang är sin egen generations (även min). Vi som verkligen inte skulle sälja oss. Vi som hellre var med i olika underground subkulturer och kanske hellre skrev i fanzines än gick med i partipolitiska sammanslutningar. Vi som sen i och för sig sen också blev förvånade när de där ”töntarna” som var ordförande i  lokalföreningarna också kom att styra Sverige, plötsligt tog de ledarpositioner och blev ministrar och partiledare. Tog mig också många år att komma över de ”hinder” som det innebar att inte ha gnetat mig igenom organisationsstrukturer när jag blev chef för en ideell organisation. Jag saknade helt enkelt många av verktygen som organisationsmänniskorna hade.

Nu idag med lång och bred yrkeserfarenhet samt förnyad lust till engagemang och påverkan har jag försökt mig på partipolitiskt engagemang vid ett antal tillfällen och tröttnat direkt. Jag klarar inte flera års harvande på en lokalförening med att dela ut flygblad på meningslösa debatter utanför shoppinggallerior på helger för att förflytta mig uppåt i partiernas hierarkier. Det dödar all lust till engagemang och förändring för man ser inget hända.

Förstagångsväljarna 2010 hur ska de kunna se partipolitiken som en relevant plattform? Det är ju på sikt oerhört centralt inte minst för demokratins överlevnad. Det är alltså dags att visa vilken den stora styrkan i partipolitiken är och kommunicera den tydligare dvs de demokratiska aspekterna. Men de organisatoriska formerna måste anpassas och vara flexibla nog att passa i den värld vi lever i idag. Bli attraktiva för en generation som vant sig vid att nätet är navet i all vår kommunikation. Och att nätet ger oss alla en möjlig kanal. Där vi till exempel på 10 minuter kan sätta upp, ett eget ”Facebook”, ett socialt nätverk  för en fråga som engagerar oss på nolltid. Det här utmanar inte bara partipolitiken det här berör alla organisationer som arbetar med frågor som engagerar människor. Om fördelen med just den organisationen eller partiets verksamhet inte är tydlig kommer människor att skapa sina egna organisationer och sammanslutningar när de blir engagerade i olika frågor.

Vi har ju genom FRA-frågan sett bloggosfärens förmåga att snabbt kunna reagera på värderingar, samhällsströmningar och företeelser  och framför allt skära tvärs igenom olika grupperingar inom samhället. Över ålders-, köns- och partipolitiska grupperingar. Kraften i bloggosfären är just dialogen, samtalen med varandra om frågor som engagerar. När ser vi ett politiskt parti som bäst kan följa ett sådant flöde?

FRA-frågan ifrågasatte verkligen vitsen med partipolitiskt engagemang och är också typexemplet på en fråga som fick många människor att engagera sig. Den visade på svagheten med tröga maktfokuserade partistrukturer. Men fick också flera att engagera sig partipoliskt efter FRA-frågan. Det var mycket mer än ett kort engagemang.

Jag tror att det parti som mest pedagogiskt och tidsenligt kan visa på styrkan i den politiska strukturen (genom de helhetsbilder som ges och den bakomliggande demokratiska processen som de faktiskt bygger på) och som snabbast anpassar organisationen efter nya sätt att leva, kommunicera och engagera sig kommer att vinna valet om förstagångsväljarna år 2010.

Är Liberati ett smart steg mot det här? Ja kanske, det bygger i alla fall på en insikt om att
”Sociala mönster, samhällen och institutioner håller på att förändras” och att det behövs en organisatorisk förändring. Liberati verkar inse att de politiska samtalen inte bara sker analogt idag.

/Brit Stakston

P.S Sen var det roligt att läsa att Alexander Bard refererar till att det är Camilla Lindberg som inspirerat honom att engagera sig. Jag hade ju förmånen att träffa henne i Almedalen och passade då på att säga till henne att såna som hon behövs, någon som genuint kan gestalta varför det är så värdefullt att engagera sig.

Några snabba huvudpunkter ur SKI-Medarbetare 2008:

• Ungas syn på arbetet är förändrat. Lutherssyndromet är inte är lika starkt hos unga idag. Det finns också en lägre motivationsgrad bland unga. Ungas dåliga kondition berördes som en del i att motivationen sjunker, för mår man inte bra fysiskt trivs man säkert inte heller bra på arbetet.
• Det är högre status att jobba i Stockholm men samtidigt är man inte så nöjd när man jobbar i Stockholm.
• Ju äldre desto nöjdare. Detta är en utmaning för företag att göra även de yngre medarbetarna nöjda.
• Medarbetarnöjdhet efter näringsgren är en intressant läsning. Jord- och skogsbruk samt mineralbrytning ligger högst i nöjdhet och längst ner på nöjdhetsskalan ligger verkstadsindustrin. Tittar man på sektorer så är ”annan sektor” såsom ideella organisationer och liknande högst i nöjdhet och att landstingssektorn gått upp ordentligt. Särskilt den statliga sektorna har drabbats av sänkt nöjdhet.
• Vad driver då nöjdhet och image samt skapar attraktiva arbetsplatser?
  • Fem huvudkomponenter anges som drivande för; image, ledning, organisation, samarbete och arbetsförhållanden.
• För att öka bli en attraktiv arbetsplats är förbättrad image mest effektivt ur ett medarbetarperspektiv
  • image handlar om att man vill berätta om att ”jag jobbar här och jag delar företagets visioner och värderingar samt tolkar dem så här…” det skapar stolthet över sin arbetplats.

Vad pratar i om i den sistnämnda punkten är vikten av ambassadörsskapet i ett företags externa kommunikation. Något som för HR-avdelningar i deras employment branding strategi är centralt men inte alltid lika självklart för övriga affärsområden. Kul läsning och visar på något som företag måste bli bättre på. Att se värdet i varje enskild medarbetares historia och deras tolkning av företagets visioner och värderingar. Bortom slätstrukna corporatefoldrar det här handlar om att använda bärkraften i alla medarbetares kommunikativa förmåga och deras privata nätverkande. Är jag stolt över mitt arbete och får berätta om det kommer andra bli nyfikna på min arbetsgivare.

Mer om detta vid tillfälle, nu raskt vidare till nästa seminarium.

/Brit Stakston

Ikväll kl 00.01 lanserar Telia Iphone i Sverige. Mittemot oss på Kungsgatan pågår förberedelserna för fullt. Laddat för en låååååång kö. Men hittills har kön uteblivit.

Uppdatering 14.55

Nu är det åtta personer som står i kö.

Uppdatering 15.55

Nu har det börjat ta fart. Över tjugo personer står i kön.  

 Uppdatering 16.55

Nu har kön vuxit med ytterligare ett tiotal personer och sträcker sig förbi Telenorbutiken och tunnelbanenedgången. Totalt är det ett trettiotal personer som köar. För en stund sedan delade Telia ut något att äta till dem som väntar i kön. Tyvärr kan vi inte erbjuda bild på kön eftersom batterierna i kameran är slut.

Björn Mellstrand